Visst är det så att Jesus korsfästes på långfredagen och dagens egentliga betydelse är att vi skall tänka på honom, döden och hur han offrade sig för oss? Jag vet inte om ödet eller någon annan högre makt tagit dethär med döden litet för på allvar: vi hade ett exitus på jobbet, där jag senast varit på nyåret, idag. Jag tycker det är skrämmande hur "lätt" jag tar det - damens liv tog slut idag och återkommer aldrig mer. Kanske det är det som kallas att vara professionell; att kunna se döden som en del av livet och inte bli och grubbla över den. Kan hända att åldern också har en betydelse, men jag märkte tydligt hur bekanta, som inte jobbar inom vårdbranschen, reagerade då jag berättade att jag by the way packade en död kropp idag. Borde kanske ha funderat innan jag sade det, men jag hoppas alla människor någon gång skulle få se en annan dö så som damen idag gjorde: hon var så rofylld och lugn.
Efter jobbet gick jag till sambons mommo och åt påskmiddag tillsammans med sambon, hans föräldrar, systrar och ena systerns sambo. Och gosh så god tjinuskikaka mommo gör - jag hoppas innerligt att jag någon gång skall lära mig att laga likadan med ett tjockt lager tjinuski ovanpå och äppelsylt inuti.
Helt tydligt har ödet eller vilken högre makt det än är som styrde min långfredag idag lyckats, eftersom döden blev ett centralt tema för mig. Dessutom är det litet komiskt, men nu när jag tänker på saken så hittar jag mer i min dag som jag kan dra paralleller med döden med: i vår släkt bjuds det på tjinuskikaka enbart på begravningar och nu bjöds jag ju på tjinuskikaka idag!
Nu skall jag fortsätta titta på tv och bara slappa - imorgon är det morgontur på jobbet igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3