Yesterday, no more troubles

Aiaiai en så bra dag jag hade igår, trots att jag åter lyckats ådra mig en skada (inget nytt när det gäller mig - tyvärr..).

Igår vaknade jag pigg som en mört trots att jag inte sovit speciellt länge. Slängde i mig frukost bestående av Valios mjuka kvarg (vilken btw är helt super: konsistensen är sammetslen och smaken mild, inte sådär sur som vissa är.. Vadå reklam?), kli, hackade valnötter, solrosfrön och plommonpuré.  Så packade jag bagen och drog iväg till gymmet och BodyPump.

HÄR är det visst bra att avslöja en hurdan skada det är frågan om: jag har alltså (högst antagligen, eftersom ingen egentlig diagnos gjorts förutom denna som mamma gjorde per telefon) en mjukvävnadsskada i vänster sida vid revbenen, orsakad av att vi litet lekte med sambon. Att ligga på vänster sida, nysa, sträcka på sig eller skratta högt gör ont, men inga som helst synliga skador finns (vilket betyder att ingen tror på att det verkligen gör ont och jag tidvis funderar om jag också bara inbillar mig. Ett rejält blåmärke skulle ju iaf samla medlidande-poäng).

BodyPumpen fixade jag ganska okej, förutom magmuskelövningarna, där jag bara låg och grimaserade som en val som hamnat upp på land.

Ett studiebesök på Foniatriska polikliniken stod till följande på programmet, så hurtigt traskade jag dit och lyssnade, så som alla snälla elever gör, intresserat på hälsovårdaren som berättade om deras verksamhet (det var faktiskt intressant!).

På kvällen träffade jag P, en av mina tjejkompisar, på stan . Vi satt på det supermysiga Apollo och drack deras "dagens vin", vilket smakade för bra. Tyvärr meddelade bartendern genast efter att han hällt upp varsitt glas åt oss att det tyvärr var sista flaskan (vilket säkert var en lögn). Typiskt och gissa om jag kom ihåg att fråga vad vinet hette? Näe.

Färgen på skjortan är härlig: vinröd/lila-aktig, med en guldfärgad dragekedja på ryggen och i supersuperskönt material, men... (scroll down)

Hmm. Jag hade svårt att bestämma mig för om jag gillade skjortan på Zara eller inte..

Idag börjar jag min praktik på barnsängsavdelningen, så det börjar så småningom att pirra i magen. Det är alltid lika nervöst att fara till en nya plats: hurdan är min handledare? Hur förhåller de sig till studerande? Kommer jag att göra bort mig? Hittar jag ens dit? Bäst att kolla Reittiopas, så jag åtminstone hittar fram.