Sunday evening

Så är den här igen, söndag kväll, och jag kan inget mer säga än att den är en avslutning på ett mycket avslappnande veckoslut.

På fredagen fick jag som sagt sluta tidigare från praktiken och gick sedan efter min eftermiddagskaffepaus (vilken jag förresten inte mer klarar mig utan..) till gymmet och tränade armarna och ryggen. Ungefär en timme sedan när jag skulle åka hem bevisade naturkrafterna igen sin förmåga att överraska: det blåste så häftigt att jag var tvungen att stanna och bara luta framåt för att inte flyga iväg, så jag bestämde mig för att ta bussen in till centrum i stället för att gå hem. Väl i centrum ville jag ju förstås belöna mig själv med någonting smått, ni vet sådär fredagen till ära. Mer om det senare, men jag kan avslöja att den feminina sidan i mig mer och mer växer fram. Normalt eller skrämmande?

På kvällen tog jag bussen hem till föräldrarna och blev bjuden på dunder-god mat: en rejäl biff, feta-sallad och Santa Helena. Till efterrätt blev jag bjuden på mitt geni till fars senaste påhitt: pepparkaka med brieost på - DET vet ni - smaka och häpna! Kombinationen av smaker var obeskrivligen god och fick mig redan att fantisera ihop nya kombinationer. Hur skulle det vara med chévre och pepparkaka månne? Själv ogillar jag aura-ost, men det lär också vara gott (för den som gillar grön-prickig ost ja..).

För första gången på länge fick jag ingen agera kusk för föräldrarna då de blev bjudna till restaurang Wanha apteekki i Borgå (klik-klik). De berättade att maten och servicen varit bra, men att ljudvolymen tidvis varit litet väl hög. Kanske man bord besöka stället själv någongång också? I hopp om att bli bjuden op restaurangmiddag vill säga... Oj så roligt det anyway var att köra bil mitt i natten i skenet av dimljusen och med radion spelandes på hög volym!

Imorse ville jag ha litet varation i frukosten och kokade ägg och åt smörgås i stället för den traditionella kvargen. Med en långsam frukost med söndags-Hesarin och en stor kopp kaffe i bagaget ansåg jag att det var dags för en hurtbulle-länk och drog iväg. Jag har märkt att joggingen löper bättre om jag springer varannan dag i stället för varje, eftersom stegen då blir aningen tunga. Så var det också idag, men tappert kämpade jag mig själv runt länken på 10 km och var riktigt nöjd med mig själv. Att springa i svinkall motvind utan ordentlig utrustning är redan en kamp i sig. Önskar verkligen att jultomten hört min önskan om ett par vindtäta springleggings..

På kvällen drack vi Blossa vinglögg (klik-klik) och jag satt och skrev julkort. Nu börjar julfiilisen påriktigt vakna inom mig, trots att vi fortfarande saknar snön här i centrum.

Noniin, sunnuntai-ilta on taas täällä ja voin vaan todeta että se on päätös täydellisen rentouttavalle viikonlopulle.

Perjantaina tosiaan rahtasin itseni lyhyen työpäivän sekä pakollisen iltapäivä-kahvin (jota btw ilman en enää pärjää, kääks!) jälkeen salille treenaamaan käsi- ja selkälihaksia. Salilta ulos astellessani koin taas miten luonnonvoimat voivat yllättää: hädin tuskin pystyin kävelemään eteenpäin kovasta tuulesta johtuen ja jouduin välillä pysähtymään ja tyytyä nojaamaan eteenpäin jotten lentäisi tuulen mukana. Perjantain kunniaksi teki mieli keskustassa ollessani palkita itseni jollain pikku-kivalla mutta siitä lisää myöhemmin. Voin vaan paljastaa että musta kokoajan paljastuu enemmän ja enemmän naisellinen puoli, enkä ole ihan varma siitä jos se on hyvä vaiko huono juttu?

Illalla nousin vielä bussiin ja läksin vanhempien luo, jossa mua hemmoteltiin mitä parhaimmalla illallisella: ensiksi pihvi ja feta-salaatti sekä Santa Helenaa, mums. Jälkkäriksi isi esitteli mulle uusimman keksintönsä: piparkakku ja briejuustoa - ja halleluujaa mä sanon! Makunystyröitä hivelevä makuyhdistelmä oli tosiaan mun mieleeni ja mietinkin heti jos kokelisi piparkakku-vuohenjuusto-komboa seuraavaksi. Monet kehuvat aura-juustoa piparkakun päällä, mutta itse en välitä sini-vihreästä juustosta, joten se makuyhdistelmä jää mulle mysteeriksi.

Lauantaina toimin pitkästä aikaa kuskina kyydittäen vanhempia Porvooseen ravintola Wanha apteekkiin. Kehuivat ruokaa ja palvelua, mutta ääntä oli kuulemma välillä liikaakin. Pitää siis elää toivossa että joku haluaisi tarjota mulle ravintolaillallisen jotta pääsisin itse tsekkaamaan paikan.

Sunnuntai-aamu lähti käyntiin pitkästä aikaa erilaisella aamupalalla, eli keitettyä kananmunaa ja leipää sekä saavillienn kahvia kera sunnuntai-Hesarin. Näitä nautittuani päätin lähteä oikein pitkälle lenkille, vaikka tiedänkin ettei juoksu yleensä suju yhtä hyvin jos on edellisenä päivänä käynyt lenkillä. No, sain juostua 10 km 50 minuutissa ja olen ihan tyytyväinen suoritukseeni hyytävässä (ajoittaisessa) vastatuulessa kyseenalaisissa kamoissa. Toivon todella että joulupukki on kuullut toiveeni tuulenpitävistä juoksuleggareista.

Illalla juotiin vielä Blossa-glögiä ja itse kirjoittelin joulukorttejakin. Kyllä se joulufiilis alkaa jo olla, vaikka täällä keskustassa edelleenkin ollaan vailla lunta..