torsdag 16 februari 2012

My day as a brisk student

Ojojoj, så stolt jag är över min insats idag: examensarbetet har blivit några sidor längre och det är bara och endast mig man kan tacka för det! Woop!

Tyvärr har förlängningen av arbetet inneburit att jag så gott som hela dagen vistats inom fyra väggar framför datorn utrustad med en vattenflaska (det är grymt så törstig man kan bli av att skriva!) och mitt ljusröda My little Pony-häfte, vilket jag har fyllt med anteckningar om överviktiga barn och annat kaloririkt. Hehheh. Dålig.

Men utan morgonens träningspass klarar jag mig inte, så visst har jag tränat imorse också (förlåt syster A - jag vet att du sa att jag nog hinner träna sen senare..)!

På eftermiddagen var jag en snabb sväng till Unicafé för att vädra tankarna och huvudet och luncha och blev utsatt för kritik, vilken jag inte förväntades förstå, av tre unga svenskpratande damer. Jag var på vippen att lugnt hojta till åt dem att jag visst skall orka äta upp hela portionen och att de inte behöver vara oroliga, men lät bli - jag bestämde mig för att jag helt enkelt befann mig ovanför deras låga nivå.

Annars har jag som sagt bara skrivit, skrivit och läst och skrivit. Duktiga jag, right?

There isn´t a better start on your day, than a bright fake smile, right? ;)


Voi miten tyytyväinen olenkaan itseeni ja saavutuksiini tänään: oppari on pidentynyt jo parilla sivulla taas! Valitettavastihan se myös merkkaa sitä että olen lähes koko päivän ja illan viettänyt aikaa neljän seinän sisällä koneen ääressä, seuranani vesipullo (miten muuten kirjoittaessa voikaan tulla näin jano?) sekä pinkki My little Pony-vihko, jonka sivut ovat lähes täynnä lasten ylipainoa ja kaloreita. Hah, huono.
Mutta enhän voinut jättää aamutreenejä väliin (sori sisko - tiedän kyllä että sanoit että ehdin treenailla myöhemminkin..) tänäänkään!
Iltapäivällä kävin taas Unarissa lounastamassa ja sain muhevaa kritiikkiä annoksestani kolmelta ruotsia puhuvalta tyttöseltä. Naikkoset eivät näköjään tulleet ajatelleeksi että saattaisin ymmärtää ruotsia ja olinkin ihan hilkulla hihkaista heille ettei heidän tarvitsisi huolehtia - jaksaisin kyllä syödä KOKO annokseni loppuun. Noh, en sitten vaivautunut vaan päätin että sijaitsen heidän aivottoman tasonsa yläpuolella. Muahahaa!

2 kommentarer:

  1. Alltså jag menade inte att du inte får träna, men att hålla på så som du hållit på nån av dagarna innan är kanske onödigt. Men jag tror nog att du fattade rätt.

    Du måste göra lika som Wilma gör efter sagodansen - man klappar sig själv på bröstet och säger "hyvä minä, bra jag!" när du känner dig duktig =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nou hätä syster kära. Jag misstänker nämligen att mitt tränande ser värre ut till pappers än det i verkligheten är! ;) Dessutom ska du kma ihåg att ja ha träna en hel del här nu å att min kropp e van med det (låter som om ja sku vara någå proffs.. hah!)
      Och jo vetdu jag brukar nog berömma mig själv om jag har skrivit duktigt och visst har jag fortfarande min morot kvar. Moroten som jag skall unna mig själv om jag lyckas bli utexaminerad i vår ;)

      Radera

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3