onsdag 22 februari 2012

Outside, inside, outside

Mitt självförtroende har idag fått några skråmor på sig då jag plötsligt fick för mig att allt jag skrivit bara är bajs och onödigt och helt-helt-helt fel. Orsaken är
a) min handledare har antagligen tagit sportlov och har inte kommenterat de dryga 30 sidorna som jag skrapat ihop
b) jag har nu i 2½ vecka skrivit, läst, grubblat, skrivit, skrapat mig i huvudet och åter skrivit om barn med övervikt. Kalorier och statistiker börjar småningom pysa ur öronen på mig

Imorse bestämde jag mig efter frukosten - då jag insåg att ljusfenomenet jag såg genom fönstren var solen -  att dra ut på en kort uppfriskande jogginglänk i stället för att gå till gymmet för att svettas. Och jestas så spänd och styv jag var i kroppen efter allt sittande! Trots att jag knappt allt gymtränat under veckan kände jag mig som en blompinne när jag åter intog min roll som Bambi och hoppade omkring på gatorna. Oj så nöjd jag var att jag valde friska luften i stället för gymmet: solskenet värmde både själv och ansikte och ah - för en stund glömde jag att examensarbetet väntade på mig där hemma! Låter som om jag ätit några svampar på vägen (jag lovar, jag lät dem ligga kvar!)...



Tadaa! No need for make-up - just wear a big smile!


Lunch åt jag tillsammans med T, krisade och gick sedan hem igen för att fortsätta krisa.

På kvällen bestämde jag mig för att gå ut på en kort, kort och lugn promenad. HAH! Slutresultatet blev en 1½h uppfriskande och nyfikenhetsväckande promenad i södra Helsingfors. Ja sielu lepää.

Usko itseeni on tänään kärsinyt ja pahasti: päätin yksinkertaisesti että kaikki ne reilu 30 sivua mitä olen kirjoittanut ovat pelkkää loskaa ja kakkaa ja täysin turhia. Syitä on kaksi:


a) ohjaajani on tainnut lähteä hiihtolomalle eikä sen tähden ole vastannut minulle ja kommentoinut työtäni ollenkaan vielä
b) olen lukenut, kirjoittanut, raapinut päänahkaani, lukenut, kirjoittanut ja taas raapinut päätäni n 2½ viikon ajan. Ajatukset ovat koko ajan olleet täynnä kaloreita ja ylipainoisia lapsia. Mikäs sen parempaa?


Aamulla päätin - heti kun huomasin että aurinko paistoi - lähteä aamusalin sijasta lenkille. Ja hohhoh miten kroppa voikaan olla jumissa pelkästä istumisesta! Olin jäykkä kuin kukkakeppi pomppiessani Bambin lailla pitkin katuja auringonpaisteessa aamukahdeksalta. Mutta olin kyllä NIIN tyytyväinen päätöksestäni: aurinko lämmitti niin sielua kun mieltäkin ja hetkeksi onnistuin unohtamaan koko että oppari odotteli minua kotona. Hmm, kuulostaako siltä että napsin matkan varrelta pari sientä? Nou hätä, jätin ne kyllä sinne.
Lounaalla kävin T:n kanssa, kriiseilin ja painuin takaisin kotiin työni luo - ja kriiseilin. 
Illalla halusin vielä rauhalliselle lyhyelle kävelylle - joka tosin päätyi 1½h kestävään rauhalliseen kävelyyn ympäriämpäri eteläistä Helsinkiä. I like!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3