lördag 19 maj 2012

Can you see the difference?

Det är verkligt få människor som ens kunde tänka sig att jag ännu för typ 4 år sedan kunde ligga flera dagar hemma, kanske gå ut på en lugn promenad och på fotbollsträningar 1-2 gånger i veckan, då jag idag enkelt och gärna tränar varje dag.

Visst funderar jag ibland själv också vad i hela fridens namn som riktigt har hänt åt mig, men jag har förklarat fenomenet åt mig själv som att motionerande är min drog: andra röker eller spelar datorspel och är helt enkelt beroende av det - jag rör på mig. And it feels so good!

Nej, tro inte att jag njuter varje gång då jag spänner skosnörena och känner mig euforisk då jag sätter mig vid benpressen - hell no! Visst finns dedär dagarna då man bara skulle vilja gräva ned sig bland lakanen, lägga på bra musik och ta en intressant tidning i handen och bara bläddra igenom den i timtals. Mitt motions-beroende bygger nämligen på känslan som man får efter att man tränat - ni vet den där känslan då man svettats mycket en aning, pulsen är förhöjd och kroppen känns utmattad, liksom att den gjort någonting? DET gillar jag och DÄRFÖR tränar jag.

Haha och för att klargöra även för er hur motion påverkar mig och min kropp tyckte jag att dessa tre bilder berättar mer än tusen ord:

Before...

...and after



Så vad väntar ni ännu på? Ut och röra på er, marsch!

Harva uskoisi, että minä vielä n 4 vuotta sitten makoilin enemmän kuin mielelläni kotona, kävin rauhallisilla kävelylenkeillä ja kerran, pari viikossa futisharkoissa, kun vertaa tämän hetken tilanteeseen, jolloin liikunta on osa jokaista päivääni.
Toki mietin välillä itsekin, että mikä ihme muhun on mennyt kun saatan tuntea jopa vieroitusoireita niinä päivinä kun en liikkumaan pääse tai kerkeäkään. Olenkin tullut siihen lopputulokseen, että liikunta on minun huumeeni ja addiktioni: siinä missä muut pakonomaisesti polttavat tai pelailevat tietokonepelejä, minä liikun. 
Ehhei, älkää edes kuvitelko, että tunnen suuren suurta nautintoa joka ikinen kerta kun sidon lenkkareiden nauhoja tai istahdan jalkaprässiin - hell no, ei todellakaan! Sen sijaan rakastan ja himoitsen treenin jälkeistä tunnetta: kun kroppa on hikoillut paljon jonkin verran, pulssi on koholla ja kropassa yksinkertaisesti tuntuu, että se on työskennellyt. 
Löysinkin pari kuvaa, jotka mielestäni kuvaavat enemmän kuin hyvin sitä miten treenaaminen minuun vaikuttaa, eikös?
Noh, mitäs siellä vielä istutte? Mars, liikkeelle!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3