Ush ett så dåligt humör jag dragits med hela dagen utan egentlig orsak. Visst harmade det mig VERKLIGEN då jag insåg att jag inte hade möjlighet att sluta jobbet då det var meningen (vi har alltså en dag i veckan ett kortare pass och det var min tur idag) då jag helt enkelt var tvungen att avsluta den rumban med jourmässigapatienten som jag börjat med.. Suck. En av de sämre sidorna med sjukskötar-arbetet: ibalnd kräver jobbet uppoffringar.
Som tur kände jag hur mitt ledsna humör sakta började försvinna då jag fick en stund för mig själv på terassen i solskenet, en kopp kaffe och mellanmål, en liten tupplur, en kort lazy joggingtur och några uppiggande telefonsamtal. Jag upprepar mitt favorit-motto igen: kan man glädja sig åt lite har man mycket att vara glad åt.
Plaah. Jo aamusta asti olen kärsinyt sangen huonosta tuulesta ilman erityistä syytä. Asiaa ei toki yhtään parantanut se kun tajusin, etten pystyisi hyödyntämään viikon ainoata mahdollisuuttani lopettaa työpäivää hieman aiemmin (sellainen mahdollisuua meillä on siis kerran viikossa) koska vastaanotollani istui päivystyksellinen potilas, jonka kanssa minun vain kerta kaikkiaan oli pakko viedä vastaanotto loppuun asti.
Huono tuuleni onneksi alkoi pikku hiljaa kaikkoamaan päästyäni kotiin ja oltuani hetken yksikseni terassilla auringonpaisteessa, juotuani kahvia ja syötyäni välipalaa, torkahdettuani, käytyäni lyhyellä lenkillä sekä saatuani pari hymyn nostattavaa puhelua. Toistan itseäni jälleen, mutta ilo on joskus todella pienestä kiinni :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3