Stripes, asses and tired eyes

Ugh, jestas så skönt att det redan är veckoslut: jag skulle inte ha orkat en minut till på jobbet p.g.a. total matthet.

Det har kanske blivit litet knappt med sömn för min del under de senaste dygnen, då jag mest åkt sightseeing med buss. Tänk så fascinerad man kan bli av att hoppa på en buss och bara åka runt, runt i Finland. Visst har jag åkt rest runt i Finland med familjen då jag var liten, men eftersom det nu är nästan 20 år sedan har jag suttit med ögon stora som tefat och inspekterat varje varannan vägskylt som jag sett bara för att försöka hålla reda på var jag är. Stackars medpassagerare som fått stå ut med mina högljudda suckar, telefon-babbleri och ögon stora som tefat...

På jobbet blev det ganska bråttom och patienter strömmade in (som tur dock) med jämn takt och man kände sig som en kassafröken som tittade in i halsar, palperade halsar, rabblade upp kännetecken för infektion och önskade alla en trevlig helg.

Eftersom jaghar spenderat de senaste dygnen inomhus (med eller utan hjul) tänkte jag satsa på att sticka ut på länk. Det är underligt hur benen kan kännas så styva och stela, trots att jag senast tränat dem på tisdagen. Kanske min matthet beror på brist på frisk luft? Ja, det tänkte jag i alla fall ta reda på. På kvällen skall jag träffa en kompis över ett glas (eller två), så det gäller att piggna till tills dess :)

Voi kiesus miten ihanaa, että nyt on taas vapaat edessä: en olisi kestänyt töissä minuuttiakaan pidempää vedottoman olon takia. Huhhuh.
Parin viime vuorokauden aikana on tainnut unet jäädä vähän vähiin, enkä liikuntaakaan ole juuri harrastellut, vaan lähinnä seikkaillut halki Suomen maan bussilla. Kanssamatkustaja-parat ovatkin saaneet kärsiä mun kärsimättömyydestäni, hölötyksestäni puhelimessa sekä teevadin kokoisia silmiäni kun olen pällistellyt joka toista tiekylttiä jonka olen ohittanut yrittäessäni pysytellä edes joten kuten kartalle siitä, missä oikein menen. En toki täys-turisti ole: lapsuudessani olen kyllä kierrellyt Suomena ristiin rastiin, mutta kummasti ovat nuo paikkakunnat jääneet unholaan n 20 vuoden paussin jälkeen...
Töissä olikin, kuten arvelin, aikamoinen hulabaloo ja tunsinkin itseni aika kassaneidiksi kun kyselin, tunustelin kauloja, kurkkasin kurkkuihin ja kertailin tulehduksen merkkejä liukuhihnamaisesti.
Tänään olisi illalla vielä suunnitelmissa lenkkeilyä, jota en siis ole pariin päivään tehnytkään (ihme kyllä jalat ovat silti aivan jäykkinä, vaikka niitä olenkin treenaillut viimeksi tiistaina!) ja myöhemmin kaverin treffailua lasillisen äärellä. Siihen asti pitäisi siis jo jaksaa piristyäkin.. :)