Life goes on

Finns det något värre än att packa saker? Möjligtvis att packa upp kanske, men hela kalabaliken kring att packa får mig att se rött, himla med ögonen, sätta mig på tvären och vägra - VILL INTE!

Under sommaren hyrde jag tillsammans med syster A ett bord på en kirppis i hopp om att bli av med onödiga saker och plagg. Visst förtjänade jag någon sedel och blev av med del grejer, men tyvärr återstod också en stor del då det var dags att packa ihop och överlåta bordet åt följande ivriga försäljare.

Imorse började jag kolla igenom kassarna (yep, samma kassar som stått i mitt rum sedan juli - ouppackade..) och försökte sortera grejerna i "Kan ännu säljas" och "Trasor som ingen vill ha - förutom pappa som återanvänder bomullsplagg som trasor då man fixar med sina maskiner". Suck, pust och stön. Okej, själva sorterandet är väl inte så tungt, men att nu åter fota, ladda upp grejerna på nätet, skriva lockande beskrivningar och hitta på passliga priser - DET är tungt. Jag hoppas verkligen att det är värt mödan och besväret. Grejerna laddar jag - som tidigare - upp på Syrrans garderob (klik!).

Någon där ute kanske redan har kunnat ana att min inspiration för inredning, genomgång av grejer och packande kanske inte är helt "oskyldigt". Tillsvidare avslöjar jag nu inget mer förrän allting är klart, men visst - en förändring är påväg ;)

Ha en skön lördag!

Pakkaaminen - tuo kirottu, mutta pakollinen asia. En osaa arvioida, inhoanko enemmän tavaroiden pakkaamista vai purkua, mutta se on anyway vastenmielistä ja joka kerta kun tiedän moisen aktiviteetin edes lähenevän, tekee mieleni heittäytyä hankalaksi kuin uhmaikäinen: EN HALUA!

Kesällä vuokrasimme eräällä kirpparilla pöydän siskoni A:n kanssa päästäksemme eroon edes parista turhasta tavarasta. Onnistuimme suhteellisen hyvin ja tienasimme pari seteliä, mutta harmittavan paljon tavaraa jäi edelleen yli ja kotiin viemisiksi.

Tänään aamulla yritin taas purkaa kasseja (kyllä, samoja kasseja jotka ovat seisseet huoneeni lattialla heinäkuusta..) ja lajitella vaatteita "Myytäviin" ja "Poisheitettäviin - paitsi puuvillaiset, jotka lahjoitan iskälle - se kun hyödyntää vaatteita rätteinä räpeltäessään koneita". Hitsi vie mikä työ onkaan ensin kuvata, ladata koneelle, keksiä osuvia kuvaavia tekstejä tavaroista, sekä hinnoitella ne. Toivon todella, että tavarat jotka latailen Syrrans Garderobiin (klik) menisivät kaupaksi ja pääsisin niistä eroon.

Joku onkin jo saattanut aavistaa, että sisustusvimmani ja kirppisintoni taustalla on jokin muutos. Ja kyllä (kuten Sami Hedberg sanoisi) - jotakin on tapahtumassa. En vielä aio paljastaa mitään, ennenkuin kaikki on varmaa, mutta kyllä elämääni jotakin uutta on tulossa ;)

Ihanaa lauantaita!