lördag 3 november 2012

A terrible night

Har du någonsin vaknat kallsvettigt och tårögd och ifrågasatt om det du sett varit dröm eller verklighet? Det är skrämmande att känna sig osäker om det som sagts och gjorts verkliget hänt eller om det bara varit inbillning och dröm.



Jag drömmer sällan. Eller kanske man borde specificera saken så att jag sällan kommer ihåg vad jag drömt under natten, vilket jag tycker är synd, speciellt då andra människor berättar om sina knäppa drömmar som man kan skratta åt tills man nästan kiknar. Tyvärr fick jag inte (igen heller) uppleva dendär oh my god jag är knäpp när jag drömmer om enhörningar, futuristiska svampar och kändisar i badrummet, utan vaknade tårögd, skakig och nedstämd: är jag faktiskt så värdelös, dålig och botten-napp som min dröm fick mig att tro? Som tur insåg jag fort att det bara var en dröm, men den var så verklighetstrogen att jag kände mig ledsen och precis som om någon skällt ut mig och såg ut som en nybörjare som precis fått en rejäl utskällning med uppdragna axlar och en fuktig blick nedriktad i golvet.



Skummad mjölk till morgonkaffet, blåbär och honung i morgongröten, lugn musik, dagstidningen samt nyaste numret av Kotivinkki, samt några sms som försäkrade mig om att jag är helt knäpp när jag drömmer om sådant fick mig att komma tillbaks till verkligheten, titta i spegeln och ta ett djupt andetag: jag duger som jag är.



Oletko koskaan herännyt itkuisin silmin ja tärisevin käsin ja kyseenalaistanut jos äsken näkemäsi ja kokemasi olivat totta vai tarua? On pelottavaa miten tietyt asiat ja tapahtumat voivat tuntua niin todentuntuisilta ettei millään meinaa osata erotta, jos ne olivat totta vai pahaa unta ja tarua.
Kuulun tylsään kaartiin, joka harvoin näkee unia. Tai pitäisi kai sanoa, että kuulun niihin harvohiin (?) jotka harvemmin muistavat öisiä uniaan, mikä harmittaa minua suuresti - varsinkin silloin kun muut kertovat sekoja uniaan yksisarvisista, ufoista ja julkkiksista kylpyhuoneissaan vetämässä karaokea. Ehkä nukun niin sikeästi etten muista uniani laisinkaan? Tai sitten aivoni vain haluavat suojella pientä ihmismieltäni unohtamalla unet, koska voi taata että mielikuvitukseni on niin hyvä että sillä kyllä näkisi unta vaikka mistä! ;)
Tänään aamulla heräsin pitkästä aikaa kyyneleet silmissä ja sydän pamppaillen: oliko äsken kokemani ja näkemäni totta vai oliko se kaikki vain pahaa unta? Kroppa tärisi, katse oli kuin säikyllä metsäkauriilla ja olkapäät korvissa kuin rajut haukut saanut aloittelija, joka on juuri saanut ensimmäiset haukut uudessa työpaikassaan.
Vaahdotettu maito aamukahvissa, mustikoita ja hunajaa aamupuuron seassa, rauhallinen musiikki, aamun lehti sekä uusin Kotivinkki, sekä pari tekstiviestiä jotka vakuuttivat, että olen täysi imbesilli kuvitellessani edes moisia tapahtumia todeksi ja katse peiliin saivat minut vihdoin takaisin todellisuuteen ja rauhoittumaan: kelpaan kyllä tälläisenäkin - juuri sellaisena kuin olen.







Tilaa Kotivinkki tästä erikoistarjouksella: 3 numeroa vain 14€! Saat valitsemasi tilaajalahjan ja osallistut samalla suurarvontaan.


pics from weheartit,
innehåller reklamlämk/sisältää mainoslinkin

2 kommentarer:

  1. Oon ihan koukussa tuohon Siskoni-biisiin ja jos se ei soi radiossa niin sitten se soi mun päässäni ;))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sama täällä! Aiemmin en ole suomi-musiikisya juuri välittänyt, mutta nyt olen kummasti alkanut fiilistelemään monen kotimaisen tahtiin ja yksi ehdoton suosikki on juuri tuo Siskoni-biisi :)

      Radera

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3