söndag 30 december 2012

8 facts about me

Söta Minna (klik!) utmanade mig genom att tilldela mig en blogg award, där man skall berätta 8 fakta om sig själv. Meningen är att man skall avslöja någonting nytt eller oväntat om en, varför det tagit mig en tid att fundera ut VAD jag vill avslöja om mig själv, utan att vara för personlig. Here we go..

Suloinen Minna (klik!) haastoi minut jo monessa blogissa pyörineeseen 8 faktan haasteeseen jokunen aika sitten. Paljastusten tulisi olla jokseenkin yllättäviä, minkä takia niiden valitsemisessa on mennyt tovi: enhän kuitenkaan halua mennä aivan henkilökohtaisuuksiin ;) Mutta täältä pesee:

Säännöt: 
1. Kiitä haasteen antajaa - Kiiiiiiitos Minna!
2. Jaa haaste 8:lle bloggaajalle
3. Ilmoita näille 8:lle haasteesta
4. Kerro 8 satunnaista faktaa itsestäsi

Haastan: Tarun, Lotan, Elinan, Emman, Rimman, Sallin, Aneten ja Hannan ja ilmoitin tästä heille :)

Fakta nr 1:

Jag har drömt om att pierca naveln sedan jag var 14 år gammal, men vågade göra det först sommaren 2011. Några dagar före julafton var jag tvungen att ge upp och ta bort piercingen: min hud reagerade på smycket och vägrade hela, vilket min piercare Yazka på Harness (klik!) var mycket överraskad över: under sin 13 år långa karriär var jag den andra kunden, vars kropp reagerar på titan (och plast!).

Olen unelmoinut napakorusta 14-vuotiaasta asti ja uskalsin vihdoinkin laitattaa sellaisen viime kesänä. Harmikseni jouduin poistamaan korun pari päivää ennen jouluaattoa ja hyväksymään, ettei kehoni kestä korua, eikä suostunut paranemaan lävistyksen kohdalta. Lävistäjäni Yazka Harnessissa (klik!) todella yllättynyt kun kävin näytillä ja kysymässä neuvoa ja kertoi minun olevan hänen 13 vuotiaan uransa aikana toinen (!) asiakas, jonka kroppa hylkii jopa hyvin siedettyä titaanua (jopa muovia!).



Fakta nr 2:

  Jag äter aldrig s.k. vitt ris, vit pasta eller ljust bröd - skyr alltså produkter gjorda enbart på vetemjöl - och får ofta skämmas över det ifall jag blir bjuden på sådant någonstans. Efter att ha för stunden insjuknat i någon lindrig form av ätstörning på 8. klass har jag inte klarat av att äta avslappnat (= utan morkkis) och njuta av sådana produkter. Jag lider av detta fortfarande tidvis, men är på bättringsväg.

En koskaan syö ns valkoista riisiä, pastaa tai leipää ja saan usein jopa hävetä tätä jos sellaista tarjotaan jossakin. Sairastuttuani hetkellisesti 8. luokalla jonkin sortin syömishäiriöön en ole pystynyt nauttimaan moisista tuotteista kärsimättä huonosta omatunnosta. Kärsin tästä ajoittain edelleen, mutta olen jo paranemaan päin. Working on it ;)


 Fakta nr 3:

Jag har (tillsvidare) endast brytit en kroppsdel i mitt liv: spräckte vänstra knäskålen då jag hoppade ner från en våningssäng, men tappade balansen och hamnade rakt in i sängen mitt emot.

Olen (tähän asti) onnistunut murtamaan ainoastaan yhden ruumiisosan: vasemman polvilumpioni, hypätessäni kerrossängystä alas ja törmätessäni toisella puolella sijaitsevaan sänkyyn. Hienoa, eikö?

Fakta nr 4:

Jag är en riktig mes då det gäller nöjesparker, men älskar alla maskiner där man riskerar att bli genomvåt - typ Hurjakuru på Borgbacken.

Olen hävettävän nössö menemään huvipuistossa erilaisiin laitteisiin. Sen sijaan rakastan kaikkia härveleitä, joissa voi kastua läpimäräksi - tyyliin Hurjakurussa Lintsillä!



Fakta nr 5:

Då jag äter mandarin stoppar jag endast en klyfta åt gången i munnen och äter alltid först den mindre halvan av mandarinen.

Syödessäni mandariinia, laitan ainoastaan yhden palasen kerrallaan suuhun ja syön aina hedelmän pienemmän puoliskon ensin ;)



Fakta nr 6:

Under den senaste tiden har jag haft otur: varje gång som någon lyfter mig i luften, lyckas de antingen stoppa fingrarna mellan mina revben eller klämma ihop mina revben/sido-abdominala muskler så att jag har ont i flera veckor och försvårar mitt liv: att andas, gå, springa eller svänga sig på sida gör ont. Detta hände senast på klassträffen, då R lyfte mig på dansgolvet - har ont fortfarande :D

Minulla on viime aikoina ollut äärimmäisen huono tuuri: joka kerta kun joku nostaa minut ilmaan, onnistuu tämä joko tökkäisemään sormensa kylkiluideni väliin tai painamaan kylkiluuni tai kylkeni kasaan niin, etten voi viettää normaalia elämää pariin viikkoon: hengittäminen, kävely, juoksu ja jopa kyljelleen kääntyminen on kivuliasta. Viimeksi näin kävi luokkakokouksessa, kun R nosti minut ilmaan tanssilattialla :D



Fakta nr 7:

Ologiskt nog har jag i vissa situationer blivit mer osäker på mig själv när jag blivit äldre, än då jag var yngre. I vissa situationer är jag väldigt självsäker och står för min åsikt oberoende vad andra säger, medan jag i andra situationer kan falla ihop som ett korthus av en liten vindpust - sådär bara. Detta harmar mig otroligt. Ofta blir jag osäker då någon kommenterar mitt utseende eller om jag får höra att någon kollat in och försökt sig på T. I denna ålder borde jag redan vara jag med mig själv, veta att jag duger som jag är och att T nog gillar mig - MIG - för den jag är och inga andra tjejer (eller så hoppas jag ju åtminstone ;))

Epäloogista kyllä, olen nykyään ajoittain huomattavasti epävarmempi itsestäni, kuin nuorempana. Epävarmuuskin riippuu tilanteesta: uskallan seistä mielipiteitteni takana vaikka kokonainen lauma olisi minua vastaan, kun taas herkkänä hetkenä kaaduin kuin korttitalo jo pienestä vihjaisustakin. Jonkun kommentoidessa ulkonäköäni halveksuvasti voin hyvinkin vetäytyä kuoreeni, samoin jos kuulen/näen jonkun tsekkaiselvan miestäni T:tä. Mielestäni tässä iässä voisin jo olla täysin sinut itseni kanssa ja hyväksyä itseni sellaisena kuin olen, aivan kuten T:kin on tehnyt ja pitää minusta omana itsenäni (ainakin tässä toivossa elän ;))



Fakta nr 8:

Jag är en hopplös romantiker och drömmer om att förlova mig, gifta mig och ha ett sjudundrande bröllop, ett egnahemshus och i något skede barn, familjeliv och en arbetsplats som jag trivs med. Tidtabellen har jag ingen aning om, men har märkt att då kompisar i näromgivningen tar steg framåt, känns det som om jag själv också ville göra det. Press från omgivningen eller? Svårt att avgöra. När jag märker att längtan efter dessa blir allt för stor försöker jag lugna ned mig genom att tänka att jag ju nog har hela livet på mig - låter saker och ting komma och ske i sin ordning :)

Olen toivoton romantikko ja unelmoin kihlautumisesta, naimisiin menosta ja hepsankeikkaa-häistä, omakotitalosta ja jossakin vaiheessa lapsista, perhe-elämästä ja mieluisasta työpaikasta. Aikataulusta minulla ei ole hajuakaan, mutta olen huomannut, että lähipiirin ottaessa askeleita juuri noiden edellä mainittujen suuntaan, haikailen kahta kauheammin niiden perään itsekin. Johtuuko se sitten ympäristöstä vai itsestäni? Jaa-a, vaikeata erottaa. Kun kaipaus kasvaa melkein liiankin isoksi, yritän rauhoitella itseäni ajattelemalla, että tässähän kyllä on koko elämä aikaa toteuttaa noita unelmia - antaa niiden tulla aikanaan :)           


Surprised?

2 kommentarer:

  1. Fakta nro 5 - sama! :D Kiitos tästä! Olen ihan maailman surkein vastaamaan haasteisiin varsinkin nyt, kun blogi on loman takia ihan hunningolla :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, voi ihana kuulla etten ole ainoa jolla on vain yksi ja ainoa tapa syödä mandariinia oikein :'D

      Radera

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3