fredag 15 februari 2013

It reminds you of granny, feels like their arms wrapped around you and makes you safe

Bärsoppa - aka kiisseli - hur många har inte blivit bjudna på det X antal gånger i sin barndom? Nybakt kanelbulle, bärkräm och pannkaka hör maträtter (eller borde man säga godsaker?) som bara med sin doft får mig att förflyttas till barndomens lyckliga dagar, då livet var problemfritt och bestod av lek, motgångar då hårborsten trasslade sig i Barbies hår och trygga föräldrar (utan att glömma mor- och farföräldrar, vilka spelat en viktig och stor roll i min barndom).

Igår kväll kokade jag kräm och blev nästan tårögd då jag stoppade en skedfull i munnen: hur kan en så enkel sak kännas som himlen i munnen? Konsistensen var så trygg, så bekant och så okonstlad att jag bestämde mig för att koka kräm oftare. I vårt hushåll förbrukar vi en hel del kräm och därför tycker jag att självkokad kräm är ett betydligt bättre val än butikens färdiga tetrapaks, då de blir både dyrare och innehåller gud-vet-vad-för-tillsatsämnen, medan en hemmakokad kräm består av några få ingredienser (vilka man själv kan påverka) och smakar aningen bättre, eftersom den är gjord med kärlek.

Jag utmanar dig: koka kräm och känn efter - känner du den nostalgiska smaken? Förflyttas du med Aladdins flygande matta tillbaks till barndomen igen? Eller kan du bara konstatera att jag är en hopplös romantiker?

Ha ett skönt veckoslut! 



Mehusoppa - aka kiisseli - kuinka monelle teistä tätä ihanuutta onkaan tarjottu lapsuudessa litroittain? Vastaleivottu kanelipulla, marjakiisseli ja pannari kuuluvat ruokalajeihin (vai pitäisikö kategorioida tarkemmin herkkuihin?), jotka jo olemassaolollaan ja tuoksullaan saavat minut palaamaan lapsuuden kultaisiin aikoihin, jolloin elämä oli huoletonta ja koostui leikistä, itkupotkuraivareista kun hiusharja sotkeutui Barbien tukkaan, sekä lämpimistä haleista ja turvallisesta kodista.
Keitin eilen illalla kattilallisen marjakiisseliä ja laitettuani ensimmäisen lusikallisen suuhuni nousivat melkein kyyneleet silmiini: koostumus, maku ja tuoksu olivat niin turvallisen ja tutun tuntuisia, että päätin keittäväni kiisseliä useammin.
Meidän taloudessamme mehukeittoja kuluu itseasiassa aika paljon, joten tarkemmin ajateltuna kotitekoinen kiisseli olisi monella tapaa fiksu veto: kaupan tetrapakatut mehukeitot kun sisältävät ties-mitä-säilöntäaineita ja ovat huomattavasti kalliimpia kuin omatekoinen (jossa pääsee itse vaikuttamaan makuun ja omalla kohdallani tärkeimpään: makeuteen). Sitä paitsi omatekoinen kiisselihän on tehty rakkaudella - eikö se jo riitä? ;)
Haastan sinut keittämään kiisseliä ja tunnustelemaan: onko elämys nostalginen? Lennättääkö Aladdinin taikamatto sinut takaisin lapsuuden kultaisiin vuosiin? Vai toteatko vain, että minusta on tullut höperö romantikko?  
Ihanaa viikonloppua!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3