torsdag 19 september 2013

Oh God with these poses. MAYDAY!

Olin ajatellut postata iloisen, lapsenomaisen postauksen siitä miten olen jo miettinyt joululahjatoiveita, melkein alkanut rustaamaan listaa pukille ja ilmoittanut, että olen ilomielin joulun välipäivinä töissä (tätä saan kai vielä katua, mutta annan mieluusti muiden perheellisten viettää pitkää joululomaa ja hengailen itse töissä).

"huoleton, laitan vain tukkaani" (lue: silmät ristissä en viitsi katsoa kameraan)
Vaan kuinka se mieli muuttuikaan kun aloin lataamaan aamulla hätäpäissäni ottamiani päivän asu-kuvia? POKS! Ja poissa olivat hattaramaiset ajatukseni joulusta ja tilalla järkytys: hemmetti näitä mun poseerauksia - ne ovat aivan jäätäviä ja tunnun aina kääntävän kroppani kohti kameraa niin, että se on mahdollisimman leveän näköinen. Ikäänkuin haluaisin näyttää itsestäni ne kaikkein huonoimmat puolet aina kun joku kaivaa kameran esiin!

Vakio-pöllö

NIIN surullisen näköinen - kuin maani olisin myynyt
Voisiko joku vinkata minulle jotain pose-vinkkejä? Järjestetäänköhän jossakin "näin esiinnyt mahdollisimman luontevasti ja esität kameralle parhaat puolesi"-kursseja?

Taitaa joulupostaus nyt siirtyä myöhemmäksi.. Mikä ehkä on ihan hyvä; kuka nyt ajattelisi joulua jo syyskuussa?

Katse missä? Kädet missä?
Jag hade tänkt skriva ett piggt inlägg om julen, avslöja att jag redan börjat planera min önskelista, samt meddelat att jag gärna jobbar under mellandagarna (så de som har familjer får fira i fred). Men hur gick det, när lilla Jossu laddade upp bilderna som jag i all hast tagit i morse på min dagens outfit? POFF! Försvann tankarna om julen och ersattes av "holy shit så jag poserar".
Ordnas det någonstans kurser i hur man poserar på ett sätt som visar de BÄSTA sidorna av ens kropp (i stället för det motsatta som jag brukar..)? Jag är tydligt i behov av en handledning..

2 kommentarer:

  1. Dina äldsta syskonbarn funderar också på julen ren... Wilma sade en kväll när vi satt och åt risgrynsgröt (jepp, barnens mamma väntar också ren på julen) att hon önskar sig ett dagtäcke och en CD-spelare till julklapp. Då skiner Arthur upp "Joo, mamma, jag önskar mig en grammofonspelare och en Mumin-grammonfonskiva". Att sådant.
    Arthur tycket ju också att vårt nya vardagsrum blir vår salong, när där finns kakelugn... Mumin influerar en 3-årings liv väldigt starkt, som du märker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nej härliga små barn :D Grammofon - tänk att ett modernt barn vet vad det är! Mummi fråga förra helgen vad jag önskar i födelsedagspresent å det är ett mysterium för mig, men julklappar vet jag redan ;)
      Hör med barnen vad de önskar sig av små tomtar (som jag :))

      Radera

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3