When it´s all going backwards

Vet ni dedär dagarna när man ända sedan morgonen har en känsla av att allt går fel, tvärtom och baklänges? Dedär morgnarna när man borde få fortsätta sova litet till, trots att väckarklockan ringer. Dedär dagarna när man vet att man borde avboka alla aktiviteter för dagen och sitta hemma framför hjärndöda TV-program med en stor förpackning glass som sällskap? Imorse när jag vaknade konstaterade jag att denna dag var sådan.

Sometimes the eyes reveal it all

Dagen började med att jag var tvungen att tvinga mig själv upp från sängen när klockan började ringa. Helst av allt skulle jag bara ha stängt av den och fortsatt sova i några timmar till, eftersom nattsömnen inte kändes tillräcklig efter lördag-söndag-nattens 4½ h. I know, I know, jag får skylla mig själv - alltså steg jag upp.

shirt JC, jeans Cubus, belt Esprit

När jag kom till praktikplatsen hörde jag att min handledare började först kl. 9, vilket hon tydligen glömt att meddela mig. Jag behöver knappast berätta hurdana tankar och känslor informationen väckte inom mig, sådär på en motig måndagsmorgon? Nä, jag tänkte väl det.

Hela denhär dagen har jag växlat från djuphavsbottnen till skyarna och allt där emellan. Men i stället för att sitta och tycka synd om mig själv, bestämde jag mig för att blicka tillbaks på dagens händelser på eftermiddagen då jag kom hem och satt med en rykande het kopp kaffe i handen och fokusera på allt det positiva som jag upplevt idag. Tro eller ej, men det hjälpte! Jag kände mig nämligen en aning bättre efter det och kan nu på kvällen konstatera att dagen trots allt ändå inte varit helt av de sämsta som jag haft i mitt liv.

Ni är kanske nyfikna på vad jag blickade tillbaks på?

- jag lyckades lägga ihop en outfit som jag var riktigt nöjd med
- jag hade inte bråttom till bussen imorse, utan kunde lufsa till hållplatsen i sakta takt (jag hatar att stressa på morgonen)
- jag lyckades få biljetter åt mig och kompisen E till... inget mindre än... Lady Gagas konsert i augusti!

pic from Google

And felt like this when I got the tickets for Gaga, woop!

- hälsogranskningen som jag gjorde förlöpte helt okej, trots att det fortfarande är pirrigt
- lunchsalladen som jag komponerade ihop funkade bra: sallad, gurka, tomat, broilerkuber, kryddor och grynost, samt knäckebröd
- när jag kom hem låg färskaste numret av Elle och väntade på mig innanför dörren
- jag ringde ett telefonsamtal och kände mig lättad efteråt: en bekant röst lugnar
- joggingturen på 8 km lyckades, trots mina misstankar i början, väldigt bra och stegen kändes lätta
- dagens middag, salladsmix, fullkornsnudlar, gurka, rädisor, tonfisk, gröna bönor, sesamfrön, samt salladssås (rypsolja+äppelcidervinäger+honung+salt+svartpeppar) och surskorpa, var i all korthet: MUMS! (och för en gångs skull följde jag nästan ett recept ;))

Igen kan jag konstatera att mitt favorit-ordspråk, vilket fanns upphängt hemma hos Famo, stämmer mer än väl: kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt.

Tiedättekö ne päivät, jolloin kaikki tuntuu menevän päin honkia, takaperin eikä ollenkaan suunnitelmien mukaan? Ne päivät, jolloin tietää jo aamusta lähtien, että pitäisi vaan pysytellä kotona aivottomien TV-ohjelmien ääressä ison jätskipaketin kera yksinään? Ne aamut, jolloin pitäisi tyytyä sammuttamaan herätyskello sen soidessa ja jatkaa unia vielä pari tuntia?
Tänään kohdalleni osui sellainen päivä.
Päiväni alkoi sillä, että jouduin todellakin pakottamaan itseni ylös sängystä kellon soidessa. Väsymys oli jäätävä (jep, oma vika: lauantai-sunnuntai yönä nukuin tosiaan vaivaiste 4½h).
Työharjoittelupaikalle saavuttuani, sain tietää, että ohjaajani aloittaa vasta myöhemmin. Mun tuskin tarvitsee kertoa, mitä ajatuksia ja tuntemuksia moinen tieto herätti sisälläni näin maanantaiaamuna?
Mielentilani on tämän yhden päivän aikana vaihdellut maanrajasta yläilmoihin ja keikkunut siinä välilläkin. Iltapäivällä kotiin päästyäni totesin kuitenkin istuskellessani sohvalla kahvikuppi kädessä, että olisi fiksumpaa yrittää ajatella niitä kivoja juttuja mitä tänään on osunut kohdalle, niiden negatiivisten sijaan. Ja uskokaa tai älkää, mutta hetken mietittyäni mieleni itse asiassa koheni eikä päivä loppujen lopuksi tuntunutkaan niin pöljältä.
Mitä hauskaa minulle sitten on sattunut?
- onnistuin kehittelemään asun, johon olin tyytyväinen
- minun ei tarvinnut kiirehtiä bussiin (vihaan kiirehtimistä aamuisin)
- onnistuin samaaan liput itselleni ja E:lle, minnes muualle, kuin Lady Gagan konserttiin elokuussa!
- tekemäni terveystarkastus sujui ihan mukavasti, vaikka vieläkin jännittää
- olin tyytyväinen tekemääni lounaaseen: salaattimix, kurkkua, tomaattia, broilerikuutioita, raejuustoa, mausteita ja näkkäriä
- eteisen matolla minua odotti uusin Elle-lehti, jes!
- soitin puhelun ja sen jälkeen oloni kohentui: tuttu ääni rauhoittaa
- iltainen juoksulenkkini á reilu 8km sujui, alku-jäykkyyden jälkeen, todella hyvin ja askel oli kevyt
- illalliseni, johon kuului salaattimix, kurkku, , täysjyvänuudelia, tonnikalaa, seesaminsiemeniä, retiisejä, vihreitä papuja, salaattikastike (rypsäri+omenaviinietikka+hunaja+suola+pippuri), sekä hapankorppu, oli lähes samanlainen kuin reseptissä - kerrankin! :D
Lempisanontani, joka itseasiassa roikkui edesmenneen rakkaan Famoni (isän äiti) seinällä, kuvailisi tätä päivää parhaalla mahdollisella tavalla. Sanontaa en nyt oikein osaa suomentaa, mutta vastaava olisi suurin piirtein "paistaa se päivä risukasaankin".