tisdag 7 augusti 2012

F-f-f-finally!!!!


Igår kväll gjorde jag det äntligen: jag tog min första joggingtur efter olyckan!

Stilen var fri och jag satsade på att stretcha, boxas i luften, sträcka på mig och andas djupt medan jag sakta, sakta lunkade på. An efter som kilometrarna flöt förbi blev stegen lättare och jag kände hur muskelspänningen i ryggen släppte och hur endorfinerna och euforin började sprida sig i kroppen. Jag har saknat att jogga och hade (ärligt talar, jo) nästan gråten i halsen när jag kände mig så tacksam över att jag äntligen kunde springa igen.

Imorse vaknade jag redan 05:18 av att ryggen värkte, men eftersom jag redan räknat med det efter att ha avverkat hela 8,57 km (!) igår, tog jag det lugnt och steg upp i god tid och började försiktigt stretcha kroppen igen. Egentligen var det inte alls ett så knasigt sätt att börja morgonen genom att utföra långsamma yoga-rörelser och bara försöka få musklerna att bli varma.

Medan jag lunkade på igår bestämde jag mig för att ha en ny målsättning med joggandet:
- i framtiden tänker jag satsa på att tanka och vila ordentligt innan jag beger mig ut
- jag skall försöka få in åtminstone längre länk í veckan (ca 10 km)




Eilen minä vihdoin tein sen: ensimmäisen juoksulenkkini tapaturman jälkeen!
Juoksutyylini oli vapaa ja keskityin lähinnä hengittämiseen, venyttelyyn ja ilmassa hiljakseen nyrkkeilyyn. Parin kilometrin jälkeen tunsin miten kroppa ja lihakset lämpenivät ja painelin hissukseen hölkötellen menemään.
Naurettavaa kyllä meinasin melkein itkua tihrustaa kun tunsin itseni niin onnelliseksi siitä, että pystyin vihdoin taas juoksemaan (jep, herkkä mikä herkkä. Tai nössö - ihan miten vaan..).
Aamulla heräsin jo 05:18 selkäsärkyyn, mutta olinkin jo eilen illalla asennoitunut, että näin voisi käydä - eilinen "pikku-lenkki" kun venyi reilun 8 km mittaiseksi! Nousin siis ajoissa ylös ja aloin venyttelemään kroppaa lämpimäksi. Totesinkin, ettei moinen hiljainen jooga-venyttely-hetki ollut yhtään hullumpi alku aamulle ja päivälle - pitäisiköhän ottaa tavaksi?
Tulevaisuudessa ajattelin panostaa kahteen asiaan:
- aion vastaisuudessa syödä ja levätä kunnolla ennen uloslähtöä
- yritän sisällyttää ainakin yhden pidemmän (n 10 km) lenkin jokaiselle viikolle

2 kommentarer:

  1. Jassåå... Försök nu hålla dig aisoissa. Att länka närmare 9km e ju ganska långt. O kanske den där ryggvärken försöker berätta nåntingåt dig. Vi sku alla gärna ha dig i gott skick, frisk o bara som den Jossu du e. Kram mellansyrran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hördu mellis - var lugn: jag lärde mig for real nog nu att enough is enough. Jag tänker fullständigt skita i längden på mina lenkkin å i stället satsa på att de känns bra och ger god fiilis åt mig :)

      Radera

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3