tisdag 26 juni 2012

Silence ain´t always for bad

Trots att ordspråket påstår att tala är silver, men tiga är guld, vill jag påpeka att det inte stämmer överens med min tillfälliga bloggtorka, utan att orsaken är betydligt bättre: jag har så mycket annat roligt att göra att jag tvingats prioritera för att hinna med allt och har då (till er besvikelse?) valt bort bloggen för ett tag.

Midsommaren firade jag som sagt i BjörneborgYyteris sanddyner i strålande solsken. Vi badade bastu, åt och drack, badade i en veduppvärmd badbalja, spelade frisbeegolf och kopplade av. Jag minns inte när jag senast skulle ha känt mig så avslappnad och lugn och liksom nöjd med tillvaron, trots att jag inte motionerade desto mer under ½ vecka (vilket är ett nytt pers. rekord för mig!).

Igår morse kändes det allt annat än lockande att stiga upp och åka till jobbet, men jag var ju illa tvungen. Det känns som om sommaren bara rusar förbi, speciellt nu när de soliga dagarna (hittills) varit väldigt få.

Tycker ni också att somrarna var betydligt längre och soligare då man var yngre?
Jag minns hur otroligt långt sommarlovet kändes när jag var ca 10 år gammal och spenderade flera veckor med mamma och pappa på stugan. Dagsprogrammet bestod av att lösa gamla korsord, titta på barnprogram på TV, simma (tills algerna uppenbarade sig..), bada min lilla plastbåt och äta - that´s all! Hoppas det inte är ett tecken på ålderdom att tycka att sommaren bara rusar förbi..? Bäst att börja skråla Forever Young för full hals och ändra attityd - jag tänker nämligen inte ännu bli vuxen!

Det som harmar mig med att sommarjobba är att jag för tillfället missar de bästa reaförsäljningarna. Egentligen behöver jag inga nya kläder, men det har alltid hört till att gå och göra rea-fynd under sommarrean. Detdär med traditioner har ju alltid varit viktigt för mig - oberoende om det handlar om att fira jul eller kläduppköp ;)

Ush nej. Jag märker att mina tankar bara flyter omkring och antar att ni som utomstående kan ha svårt att följa med min tankegång. I all korthet kan jag ändå sammanfatta hur jag känner mig för tillfället och berätta att jag för stunden känner mig lyckligare än på långa, långa tider och trivs med mig själv, mitt liv och de härliga människor som jag har omkring mig. Inte riktigt illa, eller hur?

Vanha sanonnan mukaan on parempi vaieta joskus ja jättää joitakin asioita sanomatta, mutta haluan ehdottomasti kertoa, ettei tämä hetkellinen blogi-hiljaisuuteni todellakaan ole merkki siitä, että jokin olisi hullusti - päinvastoin! Elämässäni on tällä hetkellä vain niin paljon tapahtumia, että olen joutunut valikoimaan ja laittamaan asioita tärkeysjärjestykseen ja hetkellisesti siis valinnut jättää bloggailun (harmiksenne?) vähemmälle.
Juhannuksen vietin Porin Yyterissä dyyneillä mitä parhaimmassa säässä ja seurassa: aurinko paistoi pilvettömältä taivaalta, saunoimme, lojuimme paljussa, heittelimme kiekkoa, söimme ja joimme, sekä rentouduimme ja nautimme vain olostamme. En muistakaan koska olisin tuntenut itseni nini rentoutuneeksi ja jotenkin tyytyväiseksi, vaikken minkäänlaista urheilua n ½ viikkoon (henk.koht. ennätys tähän mennessä!). Maanantaiaamuna puolen viikon hengailu tosin toimi akilleskantapäänä ja töihin lähtö tuntui kaikkea muulta kuin houkuttelevalta.
Tuntuu kuin kesä valuisi ohitseni kuin purjevene - päivät ikään kuin kuluvat itsestään ha vauhdilla. Muistan ne kesälomat, jotka vietin vanhempien kanssa mökillä ja päivän ohjelmaan ei kuulunut lastenohjelmia, ristikoita, veneen uittamista, uimista ja syömistä kummempaa. Tuntui kuin kesäloma olisi kestänyt vuosikausia...
Tällä hetkellä mieltäni oikeastaan painaa vain yksi asia: kesätyön takia en ole ehtinyt kertakaaan ale-rekkejä katsastamaan vaatekauppoihin.  En varsinaisesti kyllä tarvitsekaan mitään uutta, mutta perinteitä rakastavana ihmisenä (oli sitten kyse joulun vietosta tai shoppailusta ;)) olen suorastaan hämmästynyt siitä, miten en vieläkään ole ehtinyt yhteenkään vaatekauppaan, vaikka ale alkoikin kauan sitten!
Huhhei ja anteeksi: huomaan itsekin, että ajatuksen kulkuani on tällä hetkellä sangen vaikea seurata, koska ajatukseni pomppivat kuin pingispallo kovalla alustalla. Kaikessa lyhkäisyydessään voin kuitenkin kertoa, että olen tällä hetkellä onnellisempi kuin pitkiin aikoihin ja olen todella tyytyväinen niin itseeni, kuin rakkaisiin ihmisiinkin, jotka minua tällä hetkellä ympäröivät.

torsdag 21 juni 2012

Finally I'm on my way to..

.. Yyteri och Björneborg för att fira midsommaren. Dagens patienter fixade jag undan med fart och kunde med gott samvete lämna jobbet bakom mig och ta ut litet övertidstimmar för att kunna starta tidigare. Jag tror det är bäst att inte nämna de små missar som jag redan gjort under resan - huvudsaken är ju att jag är påväg! :)

...Yyteri ja Pori ja juhannuksen viettoa! Potilaat hoidin tänään sutjakkaasti, mutta mallikkaasti jotta pystyin hyvällä omalla tunnolla ottaa pari ylityötuntia käyttöön ja lähteä aikaisemmin töistä. En nyt viitsi edes paljastaa miten kävikään kun turisti matkustaa junalla -pääasiahan on, että olen matkalla :)

GLAD MIDSOMMAR! HAUSKAA JUHANNUSTA!


onsdag 20 juni 2012

Luckily one more day

Ush, så bråttom och stressigt jag hade det på jobbet idag. Kan hända att jag stressade upp mig i onödan, men flera gånger under dagens lopp skulle jag ha gjort nästan vad som helst för att ha kunna splitta mig själv i flera personer och delegerat uppgifter och var och en.

Efter jobbet gällde det att sätta igång tvättmaskinen och påbörja listan över vad som skall packas i väskan för midsommaren. För tillfället känns det som att midsommarfirandet kommer i ett väldigt bra mellanrum och att jag verkligen behöver det.

pic from google


På kvällen drog jag ut för första gången på jätte-länge ut och jogga, men kände ingen vidare eufori: benen kändes som två betonggrisar efter gårdagens ben-pass på gymmet, där jag för första gången ökade vikterna vid benpress till 80 kg. Puhhuh.

Fresh and gorgeous after arrival at work by bike

Ei kiesus mikä kiire ja stressi minulla olikaan tänään töissä. Voipi olla, että stressailin osittain turhaan, mutta kyllä monta kertaa päivän aikana tuli tunne, että olisin enemmän kuin mielelläni jakautunut moneen osaan ja jaeskellut tehtäviäni pikku-osilleni, jotta ei yhden olisi tarvinnut juosta pää kolmantena jalkana.
Työpäivän jälkeen heitin heti pesukoneen käyntiin ja aloin suunnittelemaan laukkuni, jonka siis nappaan olalleni lähtiessäni juhannuksen viettoon, sisältöä. Tänä vuonna olen kiitollisempi kuin ikinä, että juhannus koittaa juuri nyt ja että olen todella sen tarpeessa.
Illalla kävin pitkästä aikaa juoksemassa, mutta mitään sen kummempaa euforista hyvän olon-tunnetta en tuntenut: eilinen jalkarääkki salilla, jossa ekaa kertaa pistin jalkaprässiin 80 kg, sai jalkani muistuttamaan enemmän betoniporsaita kuin gasellin kinttuja. Huh, no tulipahan kokeiltua.

When you simply haven´t got the time

Tips för morgnar, då du är verkligt sen och har absolut ingen tid att fixa ihop frukost:
Aamupalavinkki niille aamuille, jolloin et todellakaan ehdi väsäämään mitään kummoista masun täytteeksi:





Ehrmann rahkajogurtti/kvarg-yoghurt + Piltti + lusikka/sked

+ snabbt att blanda ihop och att äta
+ lämpligt att äta även i buss
+ näringsrikt
+ håller en mätt länge

tisdag 19 juni 2012

As time passes by

Tänk så tiden går: för ett år sedan var jag en osäker liten sjukskötar-nybörjare på jobbet, sprang min "tutor" P i hälarna som en liten hund med svansen mellan benen, konsulterade och frågade utan att ens försöka tänka ut ett svar själv och var allt annat än självsäker på min yrkeskunnighet.

Idag gjordes jag sällskap av vår nya sjukskötare J som började igår hos oss. Det kändes otroligt konstigt att inse att jag själv för exakt ett år sedan befann mig i samma situation - osäker och med tummen mitt i handen då det gäller husets regler och seder - och att jag nu var den som fick äran att "handleda". J har arbetat som sjukskötare i flera år, så hon innehar den kliniska kunskapen, men när det handlar om patientjournalerna och allt som heter dator och vanor är hon nybörjare.

Det kändes som en stor ära och liksom som ett hedersuppdrag att få handleda någon, samtidigt som jag fick inse att jag tydligen lärt mig någonting under det gångna året: idag vågar jag fatta beslut på basis av min egen kunskap (allternativt kollar jag upp det jag är osäker på i Duodecim eller konsulterar en läkare eller kollega), men känner samtidigt till när min kunskap inte räcker till och ber om hjälp.

Kanske även lilla jag så småningom är påväg att bli stor. Inte vuxen, men stor.


pics from weheartit
Kylläpä aika kuluu. Muistan miten tasan vuosi sitten töissä juoksentelin pienen pelästyneen koiranpennun tavoin "tuuttorini" P:n perässä häntä koipien välissä, konsultoin ja kyselin kaikilta vastauksia kysymyksiin ilman että olisin uskaltanut luottaa pätkän vertaa omaan arviointikykyyni tai ammatilliseen osaamiseeni. Tänään tajusin saadessani ensimmäistä kertaa itse toimia tukihenkilönä/tuuttorina uudelle kollegalleni J:lle, että jonkin sortin kehitystä on tapahtunut. 
Tuntui todella vastuulliselta ja hienolta saada olla se, jolta voi kysyä ja jopa joka osaa vastata kysymyksiin! J on työskennellyt jo monta vuotta sairaanhoitajana, muttei vielä (ylläri - kyllähän hän jo eilen aloitti ;)) hallitse talomme sääntöjä, tapoja tai potilastietojärjestelmää ja tarvitsee siksi tukihenkilöä nyt alussa. 
Nykyään osaan jo luottaa omaan päättelykykyyni ja osaamiseeni, samalla kun tunnistan myös tilanteet, joissa osaamiseni ei vielä ole riittävää ja pyydän muilta apua tai kysyn neuvoa.
Ehkäpä minäkin olen viimeinkin pikku-hiljaa kasvamassa isoksi? En aikuiseksi, mutta isoksi.


måndag 18 juni 2012

After a hard Monday at work

Ojojoj, säger jag bara: måndagar på hvc är nog alltid lika kaotiska då måndagen kommer. Jag fattar inte - blir folk liksom extra-sjuka just under helgen eller är det bara den nalkande midsommaren och semestrarna som får folk att panikartat söka sig till vård, förnya recept eller skada sig?


fredagen satte jag mig åter på bussen till Björneborg. Att veta att man har en ca 3½ h lång bussresa känns sällan lockande, men att veta att ett chill-veckoslut med stuga, bastu, frisbee-golf (för första gången i mitt liv - stackars T. Jag misstänker att han ångrar sig att han tog med mig till banan..), examensfest, krogrunda och konfirmation står på schemat får en att offra rumpan. Jag passade på att unna mig själv någonting extra-gott, fredagen till ära, och köpte jordgubbar som färdkost. Passade dessutom på att läsa igenom nyaste numret av Kauneus ja Terveys - ingen dålig kombination skall jag berätta!


Förra veckan verkade sommaren äntligen göra ett nytt försök att börja och det tog jag ju fasta på direkt genom att njuta av solstrålarna på gräsmattan efter arbetsdagen..


Ugh. Ikväll skulle det gälla att dra iväg på ett träningspass. Visst är det skönt att koppla av under helgen, men när vardagen börjar är det nästan lika skönt att få träna litet också; man får liksom bättre tag i vardagen och rutinerna då! ;)

Siis mikä ihme ihmisiin oikein menee kun arki ja maanantai koittaa viikonlopun jälkeen? Maanantait terveyskeskuksessa ovat kyllä tasan tarkkaan AINA yhtä kaoottisia - aivan kuin ihmiset sairastuisivat, loukkaisivat itsensä tai kuluttaisivat reseptilääkkeensä loppuun juuri viikonloppuisin. Ainakin siltä tuntuu kun miettii, minkälainen härdelli meillä on tänään (taas vaihteeksi) ollut töissä. Huh.
Perjantaina läksin, kuten jo melkein tavaksi on tullutkin, bussilla kohti Poria. Reilu 3½ h kestävä bussimatka ei ole kovin houkutteleva ajatus, mutta päätinpäs hemmotella hieman itseäni työviikon jälkeen ja ostin matkaevääksi mansikoita - mums! Toisaalta tieto siitä, että viikonloppu-ohjelmistossa oli tiedossa mökkeilyä, saunomista, kiekonheittoa (voi T parka - taitaa kyllä raukkaparka katua sitä, että otti mut mukaansa ;)), valmistujaiset, baareilua ja konfirmaatio, kohotti mieltä ja tunnelmaa niin, että bussimatka sujui loppujen lopuksi aika kivuttomasti uusinta Kauneus ja Terveys-lehteä lukien.
Tänään illalla olisi tarkoitus palata takaisin ruotuun ja treenatakin jollakin lailla. Viikonloppuisin on ihanaa ottaa vähän rennommin, mutta kun arki koittaa on ihan kiva ja itse asiassa helpompi palata rutiineihin ja laskeutua arkeen, kun sisällyttää treenit päiviinsä ;)




söndag 17 juni 2012

Thoughts about. You.

Då jag är trött drabbas jag av två saker: jag får ett grymt sötsug (skulle kunna vräka i mig hur mycket mat som helst..) och så blir jag otroligt känslig.

Jag är en känslig person, men det framhävs på något underligt vis då jag är trött. Det svåra är bara att jag inte ens själv kan förutspå hur tröttheten tar sig till uttryck, eftersom chansen/risken är 50/50: antingen blir jag extra-kärleksfull eller extra-lätt irriterad.

Idag var det den kärleksfulla sidan i mig som drog det längre strået, men samtidigt märker jag vissa spår av en helt ny känsla som tycks höra ihop med kärleksfyllheten: osäkerhet. För att kunna älska någon tar man en risk, eftersom man samtidigt tvingas blotta sig själv och avslöja även sina svaga sidor för den andra. Det är skrämmande hur man pantsätter sig själv och sitt känsligaste jag, eftersom man ju egentligen inte vet vad den andra tänker eller kommer att göra till nästa. Man kan bara tro, hoppas och lita. Ett citat ur filmen Moulin Rouge surrar ändå i mitt huvud och ger en liten tröst:

The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return.

Jostain kumman syystä minua vaivaa aina kaksi asiaa samaan aikaan kun väsymys iskee: makeanhimo ja nälkä, sekä herkkyys.
Olenhan toki perusluonteeltani herkkä ihminen, mutta väsyneenä se jotenkin korostuu ja tulee julki joko täydellisenä hellanlettas-rakkaudenosoituksena tai yliherkkyytenä ja nokkiin ottamisena (myös turhista asioista). Kaikista hankalinta on se, etten tiedä itsekään kumpaan suuntaan herkkyys kaatuu, enkö siten pysty varoittamaan toisia.
Tänään, näin tyypillisesti sunnuntaina, huomasin itsestäni väsyneenä täysin uuden puolen (tuon hellanlettas-vaihteen lisäksi): nimittäin epävarmuuden.
Kun rakastaa toista ihmistä joutuu laittamaan itsensä pantiksi paljastaessaan itsestään ne heikommatkin puolet. Pelottavintahan on se, että samaan aikaan kun päästää toisen ihmisen niin "iholle" ja lähelle, ei voi koskaan olla varma mitä toinen ajattelee tai aikoo tehdä seuraavaksi. Sitä voi vain luottaa ja toivoa. Mielessä on myös hyvä pitää sitaatti Moulin Rouge-leffasta:
The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return.

fredag 15 juni 2012

What have I done?

Tror ni på karma? Eller på ödet eller det att det finns en högre makt som på förhand bestämmer om och styr vårt liv? Jag tror nämligen, åtminstone till en viss mån, och därför förundrar jag mig stort över den tur som jag nu haft: vad har jag gjort för att ha en så bra tur?

På söndagen är jag bjuden på T:s lillebrors konfirmation och jag antar att jag där kommer att presenteras för släktingar och övriga bekanta, vilka jag alltså inte träffat tidigare. Litet pirrigt känns det, eftersom jag gärna vill inge ett så gott intryck som möjligt och ett som är säkert är att jag då behöver KÄNNA mig bra för att kunna visa mina bästa sidor. För mig, estetiker och ytlig som jag är, innebär det en lyckad outfit, i vilken jag känner mig hemma, bekväm och snygg.

Jag bloggade redan tidigare om min dress-kris och var på gränsen att bli desperat då jag insåg att tiden höll på att rinna ut i sanden: att jobba varje dag till 16:15, cykla hem, lugna ner sig, tanka och sporta tar all min tid, så när i hela fridens namn skulle jag hinna iväg och kolla in någonting i butiker eller på kirppis? Jag ville helst inte köpa någonting nytt, eftersom mina klädskåp närapå redan svämmar över med kläder (varav största delen tyvärr är för stora för mig..). Så snacka om att ha bra tur då jag kollade in de nyaste produkterna på Syrrans garderob (klik!) och hittade en drömklänning? Jag tog risken, ropade klänningen åt mig på basis av säljarens beskrivning av den och höll fingrarna i kors och bad små böner till högre makter om att  klänningen, mitt enda sista kort, skulle passa på mig.

Och hur gick det? I postlådan damp det ett silverfärgat paket, i vilken världens mest perfekta och härliga hallonröda knappt använda klänning låg och väntade på mig. Klänningen sitter som smord och får min självkänsla att hållas på en bra, inte övermodig, men passlig nivå. Tänk så bra tur man kan ha!

Uskotteko karmaan tai siihen, että on jokin korkeampi taho joka päättää kohtalostamme? Itse teen niin, miksi olenkin nyt viime aikoina ollut hieman skeptinen siitä, mitä hyvää olenkaan tehnyt kun minulla käy sellainen tuuri.
Sunnuntaina olen, kuten jo olenkin maininnut, menossa T:n pikkuveljen rippijuhliin ja kriiseilinkin jo siitä, mitä ihmettä pukisin päälleni. Haluan, uusia tuttavuuksia tehdessäni ja ensi-kättelyitä puristellessani, tehdä mahdollisimman hyvän ensivaikutelman ja minun, esteetikon ja pintaliitäjän, kohdalla se merkitsee hyvin istuvaa, mukavaa ja itsetuntoa nostattavaa pukua.
Pieni stressin poikanen pääsi syntymään sisässäni, kun tajusin etten ehtisi työpäivien ja urheilun jälkeen kaupoille etsimään mitään uutta päälle pantavaa. En edes halunnut ostaa mitään uutta, koska kaappini pursuaa tällä hetkellä (liian isoja) mekkoja.
Onnekseni surffailin Syrrans Garderob-sivustolla uutuuksia ja löysinkin sieltä, ainakin kuvailun perusteella, täydellisen mekon. Sormet ristissä ja rukoukset mielessä klikkasin mekon itselleni ja arvatkaas mikä tuuri kävi? Kotiini saapui eilen postipaketissa täydellinen mekko, joka istuu kuin hanska käteen ja on kuin minulle tehty. Mekossa tunnen itseni kauniiksi ja tiedän sen auttavan ja hieman helpottavan, vaikka tuo sunnuntai jännittääkin.
Välillä pitää näköjään vain olla hyvä tuuri ;)

torsdag 14 juni 2012

Hey hey, it's a sunny day!

Oj så jag har väntat på denhär stunden av dagen enda sedan morgonen: kaffepausen och mellanmålet ute i solskenet!
Vädret har under de senaste dagarna varit strålande fint på dagarna, men har sedan för-molnats mot kvällen (läs: då jag äntligen slutar jobbet och skulle ha möjlighet att vara ute). Därför beslöt jag igår då jag parkerade cykeln i sitt stall litet före 17 att jag skulle dricka mitt sedvanliga efter-jobbet-kaffe ute på trappan till uthuset. Hihi, kaffepausen blev visst litet längre än normalt (närmare 1h) men oj så skönt det var att känna solstrålarna värma mot bara huden.
Senare på kvällen sadlade jag åter cykeln (vilken jag btw inte ännu hunnit introducera er för!) och trampade iväg. Trots att klockan närmade sig 20 klarade man sig fint iklädd topp och tunna leggings (och cykelhjälm såklart - enda kravet för att jag skulle få en ny cykel..). Totala sträckan blev 20km och oj så bra det kändes. Jag är fortfarande snorig och vågar inte jogga för att inte förlänga flunsan, vilken jag småningom börjar tröttna på. Skulle gärna vara frisk till midsommaren.
Apropå midsommaren - any plans? :)

Tätä hetkeä olen odottanut koko päivän - jo aamusta alkaen: iltapäiväkahvit ulkona auringonpaisteessa! Viime päivinä sää on ollut mitö mainioin päivisin, mutta pilvistynyt iltaa kohti (eli siihen mennessä kun minulla olisi mahdollisuus ulkoilla..). Niinpä päätin eilen kotiuduttiani juoda tavanomaiset after work-kahvini ulkovajan rappusilla ja voi elämä miten ihanalta tuntuikaan kun auringonsäteet lämmittivät ihoa! Sama toistuu tänään ;)
Eilen läksin illalla vielä pyöräilemään (uudella menopelilläni, jota en vielä ole ehtinyt edes esitellä!). Vaikka olikin jo ilta, pärjäsin hyvin topissa ja ohuissa leggareissa (kypärä päässä tietty - se oli ainoa vaatimus jotta saisin uuden pyörän valmistujaislahjaksi). Matkaa kertyi yhteensä 20km ja olin todella tyytyväinen kotiin päästyäni. En vieläkään ole uskaltanut juosta flunssan takia, johon alankin jo pikkuhiljaa olemaan aika kypsä. Olisin mieluusti terve juhannuksena - ja siitä puheen ollen: mitäs suunnitelmia teillä on?


onsdag 13 juni 2012

A tiny shiny little friend

Påståendet "Diamonds are a girls best friend" stämmer mer än väl in på mig: jag är stormförtjust i saker som glänser, så ni kan bara föreställa er hur (löjligt) lycklig jag blev då jag till examensgåva fick ett såhär sött halsband.

Smycket heter Jona och hör till Kalevala Korus nya kollektion (klik!). Så glansigt, nätt och litet finurligt, åtminstone enligt mig. Passar ju perfekt till en som jag: med glimten i ögat, älskar havet och har barnasinnet kvar ;)

edit: ush så irriterande att bildkvaliteten är så suddig - smycket är betydligt finare i verkligheten!




Såhär beskriver Kalevala Koru det söta fisk-smycket/Näin Kalevala Koru kuvailee suloista kalakorua:

Jona: Onnellisen ihmisen ilonkyyneleestä syntyy veden alle pieni helmi. Helmi kimaltelee vedessä houkutellen luokseen Jonan, ikuisten tarinoiden onnenkalan. Leikitellen Jona jahtaa helmeä, kunnes saa sen pyydystettyä ja kuljettaa sen mukanaan pohjanotkoon. Siellä laineet luovat helmen ympärille ketjun, jonka Jona lukitsee itselleen ainiaaksi. Korun on suunnitellut Päivi Harjuhaahto yhteistyössä Johanna Hämäläisen kanssa.


Väite siitä, että timantit olisivat tyttöjen parhaita kamuja pätee kyllä minuun kuin häntä kissaan: rakastan kaikkea kimaltelevaa, eli voitte vain kuvitella miten iloiseksi tulin kun sain valmistujaislahjaksi ihania koruja, joista yksi roikkuu kaulassani. Nimeltään tämä söpistys on Jona ja kuuluu Kalevala Korun uutuuksiin. Leikkisä, kimalteleva ja nätti, ainakin minun mielestäni. Sopii siis täydellisesti tälläiselle kuin minä: hieman lapsellinen luonne, rakastaa merta ja silmäkulmassa pieni pilke ;)

edit: äh, onpa harmi, että kuvanlaatu on noin rakeinen - koru on nimittäin huomattavasti kauniimpi luonnossa!

tisdag 12 juni 2012

Houston, I´ve got a problem

Gaah, nu står jag åter inför samma kläd-dilemma som för några veckor sedan: vad i hela fridens namn skall jag ha på mig?

Tänk så enkelt det skulle vara att vara representant för det manliga könet; då skulle man bara behöva fundera över vilken kragskjorta som man skall kombinera med vilken slips et voilá - great success på varje fest!

weheartit


Vi kvinnor däremot "behöver" ha någonting nytt eller åtminstone någonting olika varje gång. Eller "måste" vi'? Vem är det egentligen som säger att vi inte kunde gå på var eviga en fest under resten av vårt liv iklädda samma klänning?

Åtminstone hos mig är orsaken löjligt ytlig: jag vill inte se lika ut på fotografier från olika fester och dessutom gillar jag att klä mig enligt humör och fiilis, varför det skulle bli verkligt svårt att hitta en outfit som skulle passa varje humörsvänging och sinnesslag.

Men back to business: på veckoslutet är jag bjuden på konfirmation och är nu fundersam om jag skall välja ett tryggt kort och välja den ljusbeigea/guldfärgade klänningen som jag hade på min examensfest förra fredagen eller om jag borde hitta på någonting helt annat - och i såfall vad?
Klänningen sitter som gjuten, känns bra och ser bra ut - men: råkar jag eventuellt ut för en fotograf kommer jag att se exakt lika ut som fotona från examensfesten. Äsh. Jag skulle vilja komppa en så enkel, anständig och representativ outfit som möjligt, eftersom jag samtidigt för första gången träffar några av T:s släktingar (antar jag, då det är hans bror som konfirmeras) och vill ju absolut inge ett så gott intryck som möjligt. 



Tips eller fina festklänningar i storlek xs/s/36 anyone?

Kauanhan tässä kestikin, kunnes edessäni on taas vuosisadan kriisi josta en pääse puusta pitkälle: mitä laittaisin ylleni?
Kyllä miehenä olo olisi tälläisissä tilanteissa helppoa: valinnanvara rajoittuisi ainoastaan kauluspaidan ja solmion yhteensovittamiseen ja valintaan. Naisten taas "kuuluu" pukeutua joka juhlaan erilailla - vai kuuluuko? Kuka senkin itseasiassa määrittelee tai on edes moista väittänyt? Omalta osaltani voin ainakin myöntää, että syy on hävettävän yksinkertainen ja pinnallinen: en halua näyttää samalta eri juhlissa otetuissa valokuvissa. Sitä paitsi pukeudun yleensä sen hetkisen fiiliksen ja tuntuman perusteella ja sellaisen asun, joka sopisi jokaiseen fiilikseen ja mielentilaan, löytäminen voisi kyllä olla harvinaisen hankalaa.
Viikonloppuna minulla on tiedossa konfirmaatio ja olenkin kahden vaiheilla: valitsenko mekon, joka minulla oli perjantaina valmistujaisissani, ja joka istuu kuin nakutettu ja tuntuu ja näyttää hyvältä - mutta jossa siis olen tasan saman näköinen kuin perjantaina otetuissa kuvissa, vai keksinkö jotakin ihan muuta - ja mitä siinä tapauksessa?
Haluaisin löytää asun, joka näyttää ja tuntuu hyvältä ja on silti edustava - onhan kyseessä T:n veljen konfirmaatio ja pahoin pelkään, että paikalla saattaa olla sukulaisia ja tuttuja, joille haluan luoda mahdollisimman hyvä ensivaikutelman.
Eli onko hyviä ideoita, vaihtoehtoisesti löytyykö keltään sopivaa asua koossa xs/s/36?


My activities week 23

Sunday day off

måndag 11 juni 2012

You affect me

Jag anser mig själv vara empatisk och har lätt för att leva mig in i en annan människas situation och identifiera mig med dess känslor: jag blir glad då jag ser att någon annan är det och kännerm ig vice versa ledsen då jag ser någon som ser ledsen ut. Förmågan att tänka och känna empatiskt är en, åtminstone enligt mig, fin och åtminstone i viss mån inom vårdyrket bra egenskap - förutom då den har ytterligare en verkan (vilket den har på mig): nämligen att jag lätt tar åt mig då någon annan känner sig dålig och låter sitt dåliga mående gå ut över mig.


pic from Google



Det är så enkelt att säga "äh, låt det gå in genom ena örat och ut genom det andra" då någon riktigt öser mängder av skit-prat över en (vilket inte är alltför sällsynt på en måndag), men åtminstone för mig som är känslig är det så otroligt svårt att förverkliga. I stället, speciellt om jag är på riktigt känsligt humör, suger jag åt mig alla spydiga kommentarer och åsikter, förvränger dem i en ännu litet värre och negativare ton och samlar dem inom mig som en tvättsvamp. Dålig stil, I know. Detta resulterar i att mitt humör sjunker från + till - och får mig antingen att bli ledsen, nedstämd och gråtfärdig eller bitter, inåtvänd och snäsig.

Idag har jag råkat ut för några människors dåliga måndagshumör och har tyvärr valt svampmetoden och har, speciellt nu när jag känt mig tröttare mot kvällen, absorberat att geggamoja som en riktig Spongebob Squarepants.

pic from google
Men för att åter inse att det, trots Spongebob-effekten och måndags-bitterheten, har hänt någonting roligt idag kan jag ju stolt berätta att jag idag testat och fått min examensgåva av föräldrarna: en ny cykel! Den mörkgråa härligheten väntar tillsivdare på cykelverkstaden, eftersom jag gärna ville ha en pakethållare installerad (skulle just vara snyggt om jag borde ha monterat den själv..), men imorgon - IMORGON - skall jag efter jobbet cykla hem den. Gissa bara hur nöjd och ivrig jag är? (åtminstone NÄSTAN) Så ivrig att jag riktigt väntar på att åka på jobb imorgon ;)

Kyky tuntea myötätuntoa, empatiaa, on mielestäni hieno ja varsinkin hoitoalalla jopa tarvittava ominaisuus, jotta pystyy ymmärtämään toista ihmistä ja tämän reaktioita ja tunnetiloja. Itse kuulun kategoriaan, joka helposti samaistuu toisten tunteisiin: iloitsen kun näen jonkun olevan iloinen ja tunnen itseni surulliseksi, kun näen jonkun olevan surullinen. Harmillista kyllä osaan näiden lisäksi ottaa itseeni, kun joku purkaa pahaa oloaan tai suruaan sylkemällä päälleni suoranaista skeidaa. Lisäksi osaan, varsinkin herkimmilläni, vääntää kommentit ja väitteet lisäksi astetta pahempaan muotoon ja ottaa ne niin henkilökohtaisina että huomaan lopulta itse, miten hyvä tuuleni kaikkoaa kuin tuhka tuuleen ja vetää hymyni polviin ulottuvaksi. Voisin melkein verrata itseäni Paavo Pesusieneen: imen ihmisten pahaa oloa itseeni kuin pesusieni!
Useimmiten ihmisethän eivät tarkoita kommenteillaan ja pahan olon purkamisellaan mitään juuri minua henkilökohtaisesti vastaan, miksen tajua miksi silti joskus otan itseeni kaikki tylsyydet ja oikein haudun niitä mielessäni loppupäivän, samalla kaivaen itselleni maailman syvintä pikku-onkaloa maanrakoon.
Taitaa olla sanomattakin selvää, että olen tänään joutunut parin ihmisen maanantaisen pahan olon purkamisen kohteeksi? Maanantaini ei siis ole ollut se paras mahdollinen, mutta kun taas nyt iltasella rauhoitun miettimään mitä hyvää päivän aikana minulle onkaan tapahtunut, saan nopeasti hymyn takaisin huulille: sain tänään vihdoin ja viimein vanhemmiltani valmistujaislahjan - eli sen kauan himoitun pyörän. Fillari tosin odottaa vielä korjaamolla, koska halusin siihen asennettavan pakkarin. Mutta huomenna, HUOMENNA, saan vihdoin töiden jälkeen polkeaista harmaan ihanuuteni kotiin. Harvoin sitä odottaa näin innolla huomista työpäivää ;)

söndag 10 juni 2012

Life and future, here I am and here I come!

Aaaah, ett sådant veckoslut jag har bakom mig; känner mig för tillfället som världens lyckligaste tjej med hela framtiden och världen framför mig!

På torsdagen började vi direkt efter arbetsdagen att baka och kocka tillsammans med mamma och hann precis få allting gjort innan T kom hit från Björneborg.

How many eggs in the bowl?

fredagen väcktes vi av ett strålande solsken, njöt av en lugn morgon och började sedan göra oss i ordning för examensfesten på skolan. Nervös, glad, förväntansfull och ivrig åkte jag med föräldrarna för sista gången till skolan (och för första gången iklädd klänning!) för att lyssna på ett tråkigt aktuellt rektorstal, gå med skakiga stadiga steg och hämta betyget inför hela publiken och sedan hälla i mig avnjuta ett glas skumppa.

Festen på skolan räckte längre än vi tänkt oss, så det blev litet bråttom, men vi hann få (åtminstone nästan) allting klart innan de första gästerna kom.





Efter en hel del skumppa- och kaffedrickande, mängder med härliga presenter och kramar och skratt styrde vi kosan mot den lokala källaren på kvällen och hmm.. Ja. Överraskande nog hittade vi, alltså jag och T, hem först på natten småtimmar efter att ha varit ett varv till Borgå-nattliv. Jag har konstaterat att det oftast är just dedär ex tempore-tillfällena som brukar bli bäst ;)

Under resten av helgen har jag njutit av mitt nya liv som ny-utexaminerad hälsovårdare och steg i framtiden av mitt liv:
- badat bastu
- druckit en kall cider vid Borgå å, samt gott omkring i gamla stan i skolsken
- druckit världens godaste rödvin
- ätit passionsfrukt, kumqvat och rå tonnfisk för första gången i mitt liv
- tittat på fotboll i TV:n helt frivilligt

Inte en helt dålig början eller vad tycker ni?

Aaah, jestas minkälainen viikonloppu minulla onkaan takana - epäilen vahvasti, että olen tällä hetkellä yksi maailman onnellisimmista ihmisistä!
Torstaina aloimme heti töistä päästyämme leipomaan ja valmistelemaan tarjoiluja valmistujaisjuhliani varten äidin kanssa ja ehdimme juuri sopivasti saada kaiken valmiiksi siihen mennessä, kun T kurvasi pihaan Porista.
Perjantaina nautiskelimme rauhallisesta aamusta ja aloimme sitten valmistautumaan lähtemään koululle viimeistä kertaa. Jännitystä, pelkoa ja iloa oli ilmassa kun suuntasimme vanhempieni kanssa koululle, jossa kuuntelimme reksin tylsää ajankohtaista juhlapuhetta, haimme pelko pyllyssä ylväinä todistuksemme ja kaasimme kitaamme joimme sivistyneesti lasilliset. Noh, kiirehän siitä sitten loppujen lopuksi syntyi kun koululla meni odotettua kauemmin, mutta ehdimme kuin ihmeen kaupalla saamaan kaiken (ainakin lähes) valmiiksi kun ensimmäiset vieraat saapuivat.
Illalla lähdimme kaiken kahvittelun, skumppailun, ihanien lahjojen ja halailujen jälkeen "yhdelle" paikalliseen ja. Noh. Löydettiin T:n kanssa kotiin vasta yön pikkutunteina - käytyämme Porvoon yöelämässä! Eikös juuri nämä ex tempore-keikat olekin niitä parhaimpia? ;)
Loppu viikonloppu onkin sitten mennyt nautiskellessa uudesta elämästä vasta-valmistuneena terveydenhoitajana:
- saunoessa
- juodessa kylmää siideriä joen rannassa, sekä käyskennellessä vanhassa kaupungissa
- maailman parasta punaviiniä maistellessa
- uusia makuelämyksiä hankkiessa: passionhedelmä, kumkvatti ja raaka tonnikala - check!
- täysin vapaaehtoisesti futista katsellessa telkkarista
Ei varsin hassu alku uudelle elämälle ja tulevaisuudelle, eikös?




fredag 8 juni 2012

The last trip

Äntligen är jag påväg för sista gången till skolan för att hämta mitt betyg. Hur känns det? Litet nervöst och pirrigt, men samtidigt förväntansfullt härligt och efterlängtat. En gyllene klänning, lockigt hår och finaste favorit-smyckena, samt solskenet och festen ikväll - visst var de 4 åren i skolan värda allt detta!

Vihdoinkin matkalla viimeistä kertaa koululle hakemaan todistustani ja skumppailemaan. Miltä tuntuu? Hmm. No hassulta, hieman jännittävältä, mutta ihanalta ja niin kaivatulta. Kullanvärinen mekko, suosikki-korut ja auringonpaiste, sekä juhlat tänä iltana - kyllä ne 4 vuotta koulun penkillä ovat sen arvoisia!


torsdag 7 juni 2012

Just enjoy it - it doesn´t last for long

Lycka är små ting och ibland litet större. Det är konstigt hur man uppskattar de där små sakerna först då man förlorat dem. På samma sätt har jag tänkt vice versa - alltså att man sällan "vågar" glädja sig 110% då man verkligen har någonting att glädja sig över! Har någon märkt något liknande?

För tillfället känns det som om bitarna fallit på sin plats i mitt liv: jag är omgiven av härliga människor (världens bästa familj, vänner och björneborgare..) och imorgon får jag fira stora dagen D, alltså dagen då jag officiellt blir legitimerad hälsovårdare.

Ikväll skall vi baka och koka inför morgondagen tillsammans med mamma och det är något som jag verkligen gillar: att ställa i ordning för fester. Man kommer liksom in i stämningen redan på förhand :)

Onnellisuus on pieniä asioita, välillä vähän isompiakin. Tosin olen huomannut, että on hassua miten sitä osaakaan arvostaa niitä onnellisuutta tuovia asioita vasta silloin, kun ne menettää. Samalla lailla olen tosian huomannut homman toiminav päinvastaisestikin: harvoinhan sitä tavallaan "uskaltaa" iloita oikein kunnolla ja ryminällä kun siihen aihetta olisi - suomalainen mentaliteettiko?
Tällä hetkellä tuntuu siltä, että palaset palapelissäni ovat loksahtaneet paikoilleen: ympärilläni on mitä ihanimpia rakkaita ihmisiä (maailman paras perhe, ystävät ja tietty porilainen..) ja huomenna saan vihdoinkin viettää THE day:ta, eli päviää, jolloin virallisesti valmistun terveydenhoitajaksi. Tänään illalla on leipomista ja kokkaamista kera mamman ohjelmassa ja se jos jokin ikäänkuin johdattaa juhlatunnelmaan.

My activities week 22

Monday gym (legs) + cycling 8km
Tuesday walk 30 min + cycling 8 km
Wednesday PT-training aka 45 min gym + cycling 8 km
Thursday gym (core) + cycling 8 km
Friday day off
Saturday dancing for hours..
Sunday day off

weheartit

onsdag 6 juni 2012

What I´ve realized about small things

Oj så roligt det är att inse att en piku-liten förändring, tanke eller nyhet kan innebära någonting så stort:

- att koncentrera sig på att behålla hela vikten på hälarna då man gör benpress eller kyykky är betydligt effektivare än om man fuskar och har vikten mer på tårna och skuffar med ryggen

- en komplimang eller ett leende kan avbryta även den stressigaste stunden på jobbet

- att höra Jukka Poikas nya hit Siideripissis på radion får tankarna på en nanosekund att förflyttas tillbaks till förra helgen och får ett löjligt brett leende att spridas i ansiktet


- att veta att man bara har en dag arbete kvar och sedan får man träffa en massa härliga kära människor som man saknat på fredagen, då jag har min examensfest

weheartit

Hitsi miten kivaa onkaan tajuta miten pienikin muutos, ajatus tai uutinen voi merkitä niin paljon ja tuoda mukanaan niin paljon hyvää:

- kun keskittyy pitämään painon nimenomaan kantapäillä salilla kyykkyjä ja prässiä tehdessä saa paljon enemmän tehoja irti, kuin jos pinnistelee varpaillaan ja selällään lisävauhtia työntöihin

- pieni kehaisu tai hymy voi pelastaa kiireisimmänkin tai stressaavimman hetken töissä

- kun radiosta kuuluu Jukka Pojan uutuus Siideripissis ja huomaa, miten ajatukset nanosekunnissa siirtyvät viime viikonloppuun ja miten naurettavan leveä hymy leviää naamalle sen myötä

- kun tietää, että on enää yksi työpäivä jäljellä tällä viikolla ja sitten saan juhlistaa valmistujaisiani kera rakkaiden, kaipaamieni ihmisten 



tisdag 5 juni 2012

When it just keeps rolling downhills...

De flesta människor upplever måndagen vara den absolut värsta dagen under veckan, medan jag idag, tisdagen den 5. maj, nog snarare tyckt att tisdagar kammar hem potten och titeln: usch så knasig min dag har varit!

Morgonen började med en nästan oöverkomlig trötthet, jourande sjukskötarens nakki och två akuta patienter samtidigt, toppade av en hel del annat småplock - you know vaccinationer, frågor och sådant. Håh.
Egentligen var takten av patienter som strömmade in på hvc idag underligt livlig, med undantag av en kort paus på eftermiddagen, så jag njöt verkligen då jag fick sätta mig på cykeln och åka hem.

På kvällen hade jag bokat in en träff med en ny Personal trainer och trots mina vanor skulle jag bara ha viljat stanna hemma och vila efter jobbet. Men bestämt är bestämt, så hurtigt åkte jag till gymmet för att mötas av förundrade blickar: "PT:n fick sparken/sade upp sig förra veckan". GREAT.

Överlag har denhär tisdagen känts tung, motsträvig och närapå katastrofal, men då jag funderar noggrannare efter har den ju nog också innehållt en hel del positivt:

- Kollade in Roxies (klik!) nyheter och blev stormförtjust i deras sommarklänningar (klik!) (och kan hända att jag t.o.m. klickade hem någon på prov ;))

pic from roxie.fi


- blev på gott humör då jag fick sms av människor som jag saknar

- trots att PT-träffen inhiberades lyckades jag dra ett helt okej gympass för mig själv

- jag åt rökt lax, färska grönsaker och rågskorpa med Oltermanni-ost på till kvällsmål - hyvä ruoka, parempi mieli ;)

weheartit

Useimpien mielestä maanantai on viikon pahin päivä, mutta itse olen kyllä vahvasti tämän päivän tapahtumien perusteella sitä mieltä, että tiistai voisi vetää pidemmän korren - tai ainakin tyytyä todella hyvään kakkossijaan!
Tiistai 5. kesäkuuta lähti osaltani käyntiin koomaisissa tunnelmissa, mutta tilanne muuttui nopeasti kun päivystykseen saapui lähes samanaikaisesti kaksi erittäin kivuliasta ja akuuttia potilasta. 
Oikeastaan koko päivän terveyskeskukseen tupsahteli tasaisin väliajoin potilaita, lyhyttä hiljaista hetkeä iltapäivällä lukuunottamatta. Olinkin sangen tyytyväinen ja huojentunut kun sain vihdoin polkaista fillarilla kotiin työpäivän päätteeksi.
Illaksi olin sopinut treffit uuden PT:n kanssa ja voi jestas miten olisinkaan halunnut jäädä kotiin lorvimaan salille menon sijaan. Nojoo, sovittu mikä sovittu - eikun salille. Arvatkaapa vaan mitkä fiilikseni olivat, kun salilla henkilökunta katsoi minua kummaksuen, todeten että PT:ni oli "irtisanoutunut/saanut fudut" viime viikolla. HIENOA.
Ylipäätään koko päivä on tuntunut yhtä siirappimaisen ärsyttävältä ja mahdottomalta, mutta tarkemmin ajatellen onhan siihenkin mahtunut paljon hyvää:
- tsekkailin Roxien uutuudet ja voi miten ihania kesämekkoja sinne olikaan ilmestynyt! (saatoin jopa sortua klikkailemaan parit kotiin kokeiluun ;))
- sain hymyn huulille kun sain päivän aikana tekstiviestejä rakkailta, joita kaipaan tällä hetkellä
- onnistuin vetämään ihan ok-treenit itsenäisesti, vaikka PT-treffejä ei syntynytkään
- iltapalaksi söin savustettua lohta, raikkaita vihanneksia ja ruisvarrasleipää kera Oltermanni-juuston. Hyvä ruoka, parempi mieli ;)








måndag 4 juni 2012

Loads of protein in red packages

Jag fick äran att testa Valios nya ProFeel-serie via Buzzador (klik!).

Tyvärr fick jag inte reda på proteindryckerna som fungerar som återhämtningsdrycker i ProFeel-serien, men däremot testade jag följande:



YOGHURT


Hallon, blåbär-jordgubb, naturell
  • 2 x mer protein (7 g/ 100 g) än i vanlig yoghurt.
  • Den rikliga proteinmängden gör yoghurten fyllig, endast 1 % fett.
  • Den naturella yoghurten är den kolhydratfattigaste på marknaden (2 g/ 100 g).
  • I de smaksatta yoghurtarna finns bara 5 % tillsatt socker.
  • Laktosfri och D-vitaminerad.
Min åsikt: söt i min smak (som i vanliga fall inte äter smaksatta yoghurtar), aningen sträv i konsistensen, men helt okej. Naturella versionen var min favorit, men också den kräver någon form av sötsättning.

Vadelma, mustikka-mansikka, maustamaton
  • 2 x enemmän proteiinia (7 g/ 100 g) kuin tavallisissa jogurteissa.
  • Runsas proteiinin määrä tekee jogurtista täyteläisen, rasvaa vain 1 %.
  • Maustamaton jogurtti on markkinoiden vähähiilihydraattisin jogurtti (2 g/ 100 g).
  • Maustetuissa jogurteissa lisättyä sokeria vain 5 %.
  • Laktoositon ja D-vitaminoitu.
Mitä olin mieltä: aika makea minun makuuni (normaalisti en tosin syö muitakaan maustettuja jugurtteja), hieman karvaan tuntuinen suussa, mutta ihan ok. Maustamaton versio oli mieleeni, mutta vaatii jotain makeutusta.

KVARG/RAHKA

Jordgubb och vanilj
  • Lika mycket protein som i vanlig naturell kvarg (11 g/ 100g).
  • Betydligt mindre kolhydrater och tillsatt socker än i andra smaksatta kvargar.
  • Hjärtsymbol-produkt.
  • Laktosfri.
Min åsikt: jag åt vaniljkvargen och den gillade jag verkligen: smaken var passlig söt och konsistensen behaglig - praktisk med kvarg som man inte behöver smaksätta skilt!

Mansikka ja vanilja
  • Proteiinia yhtä runsaasti kuin maustamattomassa perusrahkassa (11 g/ 100 g).
  • Reilusti vähemmän hiilihydraatteja ja lisättyä sokeria kuin muissa maustetuissa rahkoissa.
  • Sydänmerkkituotteita.
  • Laktoositon.
Mitä olin mieltä: maistoin vaniljaista versiota ja tykkäsin: sopivan makea, hyvä koostumus ja kätevää kun on rahka, jota ei erikseen tarvitse maustaa!

Summa summarum: ProFeel-serien uppfyllde inte helt mina förväntningar, eftersom konsistensen och smaken var aningen sträv och besk i min smak. Jag tycker ändå serien är ett bra allternativ som med litet finslipning är en serie, som säkert har en trogen konsumentgrupp att vänta då produkterna är Hjärt-märkta och innehåller mindre socker och kolhydrater än motsvarande produkter.

ProFeel-sarja ei täysin vastannut odotuksiani, koska tuotteiden koostumus ja maku tuntui aika karvaalta ja happamalta makuuni. Uskon kuitenkin, että tuotesarjalla on selvä ostajakunta pienen hienosäädön jälkeen - onhan sarjalla Sydänmerkki, sekä vähemmän sokeria ja hiilareita kuin vastaavanlaisilla tuotteilla!

A way of living

Min förundran om hur jag har lyckats hålla mig så orörlig och lugn hela helgen, alltså låtit bli att sticka iväg på länk en endaste en gång under hela helgen, visade sig vara ett bra val då jag nu på kvällen spände skosnörena och begav mig ut i solnedgången: stegen löpte galant! (och tro inte att jag hållits stilla HELA helgen: visst dansade jag hela lördagskvällen långt in på nattens småtimmar ;))

Tired? Hah, you gotta be kiddin'.
shirt Pieces, jeans H&M

Jag älskar att springa och är i en viss mån beroende av det: huvudet töms på tankar, blodcirkulationen sätter igång och kroppen spinner som en katt då motorn blir varm - åtminstone under 98% av joggingturerna! Visst har jag också mina sämre stunder, då benen känns som om de vore gjutna i betong och kroppen stretar emot som en trotsig 3-åring. Oftast försvinner 3-åringen efter ett par kilometer och jag kan gott räcka ut tungan åt trotsaren och känna mig som en vinnare. Muahaa, 1-0!

En grej förundrar mig ändå och därför vill jag nu ställa er där ute en fråga: ändras ert smaksinne då ni motionerar? Ligger jag passivt inne en hel dag känner jag ett sug och behov efter sötsaker, typ glass och godis, medan jag dras till fräscha smaker som frukt och grönsaker då jag rört på mig.

Har någon upplevt samma grej eller är det åter mina egna funderingar det här?

Matsäck för bussresor - praktiskt, mättande, gott och hälsosamt
Bussimatkan täydellinen välipala: kätevä, täyttävä, hyvänmakuinen ja terveellinen

Viimeksi mietin miten ihmeessä olen pystynyt ottamaan niin lungisti ja jättänyt urheilut oman onnensa nojaan viikonlopun aikana - minä joka normaalisti liikun päivittäin ainakin jossain muodossa! Mutta kyllä se tämän iltaisella aurinkoisella juoksulenkillä osoittautui sangen pelivedoksi: askel oli kevyt kuin mikä ja juoksu sujui kuin tanssi. (älkää hei toki olko huolissanne: kyllä mä lauantaina tanssin illasta aamun pikkutunteihin asti :D)
Rakastan juoksemista ja myönnän itseasiassa olevani siihen jossain määrin addiktoitunut: aivot ja ajatukset voi pistää narikkaan samalla kun vetäisee lenkkarit jalkaan, verenkierto herää kuin uuteen uskoon ja kroppa kiittää ja kehrää lenkin jälkeen - ainakin 98% tapauksista! Toki minunkin kohdalleni osuu niitä huonompia hetkiä ja aikoja, jolloin sisäinen uhmaikäinen 3-vuotiaani herää henkiin ja heittäytyy itkupotkuraivareiden saattamana lattialle kun sormi edes osoittaa lenkkipolkua kohti. Mieli kuitenkin useimmiten muuttuu jo parin ensimmäisen kilometrin jälkeen ja voin vain ihmetellä ja näyttää voitokkaana kieltä sisäiselle kakaralleni - hähä!
Yksi asia kyllä vaan mietityttää minua ja siksi käännynkin teidän puoleenne: oletteko huomanneet, että jos makaa koko päivän passiivisena reporankana, tekee mieli makeisia ja muuta namia, kun taas urheilutuokion jälkeen masu huutaa raikkaampaa tavaraa kuin irttareita, esim. vihanneksia ja hedelmiä? Älkää vain väittäkö, että tämä on taas näitä mun fiksuja ideoitani - onhan jollain muulla vastaavanlaisia kokemuksia?

Pink vitamins and tired eyes

God morgon!
Jepjep, hurtigt tvingade jag upp mig själv från sängen då väckarklockan satte igång med sin pigga trudelutt - utan att känna mig det minsta pigg (vilket nog inte förundrar mig: ca 6h nattsömn i bagaget..)
However gjorde jag någonting som jag t.o.m. överraskade mig själv med och gick hemifrån utan att ha ätit frukost med endast morgonkaffet i magen (förstår inte dethär med trenden att galoppera med en take away coffee i handen - varken snyggt, speciellt gott eller en praktiskt!). Istället hade jag min FAST-shaker fylld med jordgubbssmoothie, vilken jag hastigt surrade ihop innan jag gick hemifrån, i handen. Gott, näringsrikt och enklare att transportera än kaffe, vilket oftast bara skvalpar omkring koppen och bränner fingrarna.
Hur har er MÅNDAGSMORGON börjat?

Juupeli, kyllähän minä sain kun sainkin itseni ylös n 6 h yöunien jälkeen kellon pärähtäessä soimaan, vaikkei kyllä pätkääkään olisi tehnyt mieli. Yllätin itseni lähtemällä kotoa syömättä aamupalaa - ainoastaan aamukahvi masussa. En tajua Suomessakin vellovaa trendiä, jossa juostaan take away kahvikuppi kädessä paikasta toiseen: epäkätevää, ei kovin maistuvaa ja riskaabelia: kuinka moni EI ole polttanut näppejään siinä tilanteessa?
Sen sijaan pidin kädessäni aamulla surruttamaani mansikkasmoothieta, joka oli niin ravitseva, hyvänmakuinen, että kätevä kuljettaa: ei läikkymisen riskiä!
Mites teidän maanantaiaamunne lähti käyntiin?



söndag 3 juni 2012

I should be so lucky, lucky, lucky, lucky

Fastän det har praktiskt taget ha regnat hela helgen, varit skit-kallt och höststorm, har jag bara insett hur lycklig jag för tillfället är: omgiven av människor som jag gillar och som gillar mig och som får mig att känna mig viktig och med vilka jag kan vara exakt den jag är. Förutom dessa härliga människor har jag badat bastu x många, vilat, festat, dansat och bara chillat around - helt tvärtemot vad sportiga och målmedvetna jag brukar - och ändå är jag fortfarande nöjd! :D freaky..
Ibland tror jag på karma och öde och att det finns en högre makt som påverkar vår framtid. Annars förstår jag inte hur jag kan ha så bra tur som jag nu har :)

Vaikka sää on koko viikonlopun aikana ollut suoraan sanottuna hanurista sateineen ja myrskyineen, olen silti  tajunnut miten tajuttoman onnellinen olen: elämässäni on tällä hetkellä ihmisiä joista pidän todella, todella paljon ja jotka pitävät minusta ja joiden seurassa viihdyn ja voin olla oma itseni. Viikonlopun aikana olen näiden ihmisten lisäksi rentoutunut, juhlinut, tanssinut ja saunonut x monta - täysin päinvastaisesti siis sille normi- toiminnalleni! Uskon jotenkin että jokin karma tai kohtalo on olemassa määrittämässä elämäämme - muuten en kyllä käsitä miksi minulla olisi moinen tuuri :)