fredag 31 augusti 2012

Take a deep, deep breath guys - this might be a chock

För att ni inte skall tro att jag är ett freaking hälso-helgon vill jag dela denna fredags-hemlis med er:

Jotta te lukijat ette pitäisi minua täydellisenä terveys-hihhulina, haluan jakaa kanssanne perjantai-salaisuuteni:



Ha ett bra veckoslut! Ihanaa viikonloppua!

An overloaded and active little housewife

Oj, oj, oj, så energisk jag varit idag! Jag är riktigt stolt över hur mycket jag hunnit göra idag - och allt helt frivilligt, trots att det är min sista egentliga semesterdag! Egentligen borde jag väl ha spenderat hela dagen i sängen stirrande i taket och njutit av tystnaden?

Fast det är egentligen så jag fungerar: jag pysslar, sysslar, ordnar och fixar väldigt gärna, men enbart om jag får göra det frivilligt och i egen takt. Om jag känner press på mig att någonting MÅSTE göras förvandlas städandet till det mest motvilliga i hela världen och jag total-vägrar (vuxet värre, I know..) Då jag var liten älskade jag att städa (vilket säkert var orsaken till att jag fick en sopskyffel till julkalpp?), men började trivas i allt rörigare (läs: mindre ostädade) utrymmen och omständigheter ju äldre jag blev - fast det gör väl de flesta då de kommer i tonåren? Oberoende har jag aldrig gillat att det är smutsigt, men ett (kontrollerat) kaos har jag lärt mig att leva med, eftersom jag anser att livet är för kort för att spendera med en dammsug och -vippa i handen.


Imorse började jag åter dagen med en lugn stund (läs: timme) vid matbordet med min enorma mugg kaffe, grötskål och tidningar, samtidigt som jag lyssnade på radion.
Jag vet inte vad som egentligen orsakade den enorma energikicken som jag plötsligt laddas med och drog fram dammsugen och dammsög hela övrevåningen, samt släpade fram en stor svart sopsäck och ordnade, slängde och organiserade grejer i mitt rum. Puh.

Ett litet mellanmål och en kort diskussion med pappa senare och vips var jag ute på en kort (ca 4 km lång) joggingtur. Jag vet: jag lovade att jag inte skulle springa före Midnight Run (som alltså är imorgon kväll), men jag var ju tvungen att testa om jag över huvudtaget KAN springa efter en paus på ca 1 vecka. Litet tungt kändes det, men efteråt var jag riktigt nöjd och bestämde mig för att delta. I Midnight Run är det inte frågan om någon tävling och jag tänker enbart ha som målsättning att komma i mål med livet i behåll.

Dagens lunch blev en sallad som jag var otroligt nöjd med (och var på vippen att slicka tallriken då jag ätit klart..) och belönade mig själv med en vilostund på sängen tillsammans med nyaste numret av Fit (klik!), vilken för tillfället är min absoluta favorit-tidning.

Lettuce, tomato, cucumber, peas, mini-corns and avocado +  fried minced meat, onions, garlic and  a little grated cheese on top. Serve with dark bread and cold milk.
Ikväll skall jag träffa två kära kompisar som båda skall åka utomlands för att studera - ena sig själv och andra ekonomi. Det känns vemodigt redan nu att veta att man ikväll tvingas säga hejdå, men jag tänker trösta mig med att båda tjejerna ju kommer hem igen. Hopefully - tusan också om de går och förälskar sig där i utländerna! Fast det skulle ju betyda att jag skulle ha en bra orsak att åka utomlands och hälsa på dem ;)



Kauhistus miten tehokas olenkaan tänään ollut: olen kerennyt tehdä vaikka mitä, vaikka tänään onkin virallisesti viimeinen lomapäiväni.
Kuulun niihin ihmisiin, jotka nauttivat siivoilusta, puuhastelusta ja tavaroiden järjestelemisestä - kunhan saan tehdä sen omaan tahtiini ja vapaaehtoisesti. Jos tunnen pienintäkään painetta siivoukselle (lue: jos joku kehtaa pyytää minua siivoamaan kun minulla ei oikeasti olisi aikaa), muuttuu se maailman vastenmielisimmäksi touhuksi ja vedän liinat kiinni ja heittäydyn hankalaksi. Lapsena rakastin siivoamista (joka taisi olla syy sille, että sain rikkalapion joululahjaksi?), mutta mitä vanhemmaksi tulin, sen sottuisemmaksi muutuin - mutta niin kai tekevät kaikki jotka tulevat teini-ikään? Anyway en ole KOSKAAN sietänyt likaa, mutta hallittua kaaosta sen sijaan kyllä, koska olen todennut, että elämä on liian lyhyt tuhlattavaksi imurointiin.
Päiväni aloitin taas rauhallisesti kera ison kahvimukillisen, puurokulhollisen ja lehtien kera. Tuntemattomasta syystä sain yhtäkkiä täydellisen energiapurkauksen, nappasin imurin käteeni ja imuroin koko yläkerran. Lisäksi järjestelin vielä huonettani ja heittelin turhuuksia ison mustan jätesäkin kitaan.
Pienen välipalan ja juttelutuokion jälkeen suuntasin ulos auringonpaisteeseen lyhyehkölle (n 4 km) hölkkälenkille. Joopa joo, tiedän, että lupasin olla lenkkeilemättä ennen Midnight Runia, mutta olihan minun pakko kokeilla, jos kroppani enää edes tietää, mitä juokseminen on lähes viikon mittaisen breikin jälkeen! Juokseminen ei tuntunut täysin hunajaiselta, mutta päätin osallistua huomenna maaliin pääsy ehjin nahoin ainoana tavoitteena.
Lounaaksi väsäsin niin hyvää salaattia, että meinasin lopuksi nuolla lautasenkin ja jälkiruoaksi soin itselleni lepohetken sängyllä kera uusimman Fit-lehden, joka tällä hetkellä on suosikkilehteni.
Illemmalla olisi tarkoitus tavata kahta ihanaa tyttökaveria, jotka lähtevät ulkomaille opiskelemaan - toinen taloutta ja toinen itseään. Vaikka tuntuukin haikealta tietää, että joutuu jättämään hyvästit kahdelle niin ihanalle ihmiselle, lohduttaudun sillä, että likathan kyllä tulevat takaisin kotiin - toivottavasti. Hitsi vie jos jompi kumpi menee ja rakastuu ulkomailla ja muuttaakin sinne! Toisaalta se olisi loistava tekosyy minulle lähteä ulkomaille ;)

torsdag 30 augusti 2012

Now it´s time for you to get to know me and who I actually am

Det roliga (och emellanåt irriterande) med bloggandet är att jag egentligen inte vet vem som läser min blogg. Visst kunde jag enkelt styra läsarskaran genom att göra bloggen "sluten", d.v.s. möjliggöra läsandet för endast inbjudna personer. Hur trist vore inte det? Visst vet jag att jag ibland kan avslöja mer än jag tänkt mig efter att ha tryckt på "publicera"-knappen, men ni (åtmisntone ni som själva inte bloggar) kan knappt ana hur avkopplande och lättande det känns att få skriva ut sina bekymmer, tankar och idéer.

Eftersom en del av läsarna knappast känner mig i verkliga livet, tänkte jag presentera mig själv i form av bilder som jag hittade här (klik!). Kolla igenom och fundera - känner ni igen mig?

Yksi bloggauksen ehdottomasti parhaita (ja välillä myös ärsyttävimpiä) puolia on se, etten koskaan voi tietää kuka raapustuksiani lukee. Toki voisin helposti rajoittaa lukijapiiriäni "lukitsemalla" blogini ja antamalla ainoastaan kutsuttujen ihmisten tutustua ihmeelliseen maailmaani. Tätä en halua tehdä, vaikka välillä huomaankin painettuani "julkaise"-nappulaa, että olen ehkä paljastanut hieman liikaa. Varsinkin ne, jotka eivät itse bloggaa, tuskin voivat kuvitellakaan kuinka vapauttavalta voi tuntua, kun saa purkaa huoliaan, ajatuksiaan ja ideoitaan blogiin.
Uskoisin kuitenkin, että osa lukijoistani eivät tunne minua oikeassa elämässä, miksi päätinkin esittäytyä kuvien kera. Kelailkaa läpi ja miettikää - tunnistatteko minut?






























Finally it happened - something positive!

Ni kommer aldrig att tro mig, men nu har jag äntligen gjort det:

Mina damer och herrar: jag har idag, för första gången i mitt liv varit till ett köpcenter (idag närmare bestämt Jumbo i Vanda) och kommit hem UTAN ATT HA KÖPT NÅGONTING!

jeans H&M
Då jag kom hem var jag orolig för mig själv och bad pappa för säkerhets skull känna efter om jag var febrig eller något, eftersom sådant här beteende definitivt inte är normalt för mig. Kanske detta åter var ett steg närmare vuxenlivet? För man behööööver ju inte köpa något varje gång (brukar jag få höra allt för ofta).

shoes Vagabond, bag from a fleamarket

Under shoppingrundan med syrran i Jumbo fick jag mycket positiva nyheter och erbjudande att extra-knäcka på arbetet i höst - which means: pengar! (och såklart erfarenheter). Wooppidoo, härligt med litet goda nyheter emellanåt!

top Marwin, scarf Cubus, watch MK

Ette kyllä tule uskomaan seuraavaa väittämää, mutta yritetääs: 
Hyvät naiset ja herrat: olen, ensimmäistä kertaa elämässäni, kotiutunut kauppakeskuskesta (tarkemmin tänään Jumbosta) vailla ostoksia - siis kävin Jumbossa OSTAMATTA MITÄÄN!
Kotiin tullessani pyysin isää varmuuden vuoksi kokeilemaan josko minulla olisi kuume, koska moinen käytös on todella, todella epänormaalia (ja huolestuttavaa?) minulta. Toisaalta, ehkä tämä oli taasen asel kohti aikuistumista? Saan (valitettavan usein kuulla, että:) Aina ei tarvitse ostaa mitään. 
Jumbon kierroksella sain lisäksi loistouutisia, nimittäin työtarjouksen, mikä tarkoittaa.. *rumpujen pärinää* rahaa! (ja tietty kokemuksia). Jihuu, paistaa se aurinko välillä risukasaankin!

Are you messing with me? Try me!

Som jag redan tidigare berättade, så drabbades ÄVEN jag av höstflunsan som så många andra redan lidit av tidigare.

Yllesockor på fötterna året om!
Villikset jalassa kesät talvet

Till min (o)tur har jag avtalat med min kusin att delta i Midnight Run Helsinki 2012 (klik!) och har alltså där med absolut inte tid att vara sjuk. Min senaste joggingtur gjorde jag på måndagen och tänker nu låta bli att ta ett endaste ett springsteg innan startskottet på lördagskvällen. I övrigt håller jag också träningen på minimi-nivå, vilket innebär att jag försöker hålla mig lugn, inte stressa och sitta still för det mesta. Ni som känner mig skrattar väl högt i det här skedet, eftersom orden "sitta stilla" och "Jossu" inte hör ihop, men hey jag försöker åtminstone! Igår gick jag ut på en ca 1 h ko-lugn promenad på dagen och senare på kvällen tog jag ut min kära Felt-hybridcykel, eftersom jag kände på mig att mina lungor behövde frisk luft - och visst kan jag erkänna att jag saknat min kära cykel också!

Förutom att jag satsar på att (försöka) ta det lugnt och minimera fysiska ansträningen, satsar jag litet extra på maten som jag stoppar i mig: vitlök, hett vatten och te (och kaffe..), honung i mängder, bär, grönsaker.. Jag tror nämligen att antioxidanterna och vitaminerna som jag proppar i mig skall försnabba tillfriskningen. Visst sägs det att om man verkligen tror på någonting, så går det i uppfyllelse?

Brekkie 30.8: Porridge, blueberries, strawberries, honey (and later on added quark)

Har ni några bra tips på hur jag skall bli av med flunsan på ca 2 dagar?

Mainitsinkin jo aiemmin, että se monien muun sairastama flunssa, saavutti minutkin viikon alkupuolella - eikä tässä mitään, lomalla kun ollaan, mutta lauantaina pitäisi osallistua Midnight Run Helsinki 2012-juoksutapahtumaan serkun kanssa! Eli aikaa sairastaa ei löytyisi nyt pätkän vertaa..
Viimeisimmän juoksulenkkini tein maanantaina, enkä sen jälkeen aio ottaa juoksuaskeltakaan ennen lauantai-iltaa ja lähtölaukausta. Pyrin myös pitämään fyysiset rasitukset minimissä, mutta te jotka minut tunnette, tiedättekin etteivät sanat "ottaa rauhallisesti" ja "Jossu" oikein sovi samaan lauseeseen. Omalla kohdallani tämä lungisti ottaminen siis sujuu, kuten esimerkiksi eilen, rauhallisten kävelylenkkien sekä rauhallisten ilta-pyöräilyjen tahdissa. Tahdista ei oikeastaan voi edes puhua - niin hidasta se eteneminen on!
Liikunnan (tai sen vähentämisen) lisäksi kiinnitän myös huomiota ruokavaliooni: hunajaa litroittain, valkosipulia, kasviksia, marjoja, kuumaa vettä (ja kahvia..) - näitä kuluu! Eikös jokin sanonta väitäkin, että jos johonkin uskoo oikein kovasti, niin se käy toteen?
Löytyykö teiltä vielä jotain hyviä flunssan-tappo-tapoja? Aikaa tosiaan on enää se 2 päivää..

onsdag 29 augusti 2012

The harder you fall, the higher you bounce – Unknown



We must let go of the life we had planned so as to have the life that is waiting for us - Joseph Campbell.



Happiness is like a butterfly.
The more you chase it, the more it eludes you.
But if you turn your attention to other things,
It comes and sits softly on your shoulder.
 - Henry David Thoreau


 Being happy doesn’t mean that everything is perfect. It means that you’ve decided to look beyond the imperfections.

Hey you flirty! ;)

Långa, korta, separerade, böjda, raka - variationen är enorm när det kommer till storlek och form. På ögonfransarna såklart!

Jag har sedan början av sommaren (läs: året) letat efter den perfekta maskaran som skulle ge längre och separerade ögonfransar. Mina egna fjun är ganska långa, men för att framhäva mina stora ögon vill jag ha en maskara som förlänger dem ytterligare, samtidigt som den separerar fransarna. Jag vet knappt någonting värre än en maskara som klibbar ihop fransarna till en klump, som man sedan i morgonrushen tvingas börja kamma och separera med diverse vassa föremål och utsätta sig för onödiga risker och farosituationer (snacka om spänning då man står med en knappnål endast några mm från ögat)..

Alltså har jag med stort intresse läst igenom olika maskara-test på både nätet och i tidningar, samt intervjuat kolleger och kompisar i hopp om att hitta the one - den perfekta maskaran. Lancome, Lumene, Rimmel, Maybelline.. Suck! Varje brand har minst ett dussin olika maskaran, vilka alla beskrivs ha olika egenskaper, men som åtminstone enligt mina erfarenheter sällan uppfylls..

Tills jag testade Maybellines Illegal Lenght - träff, sjönk!



Illegal lenght lovas förlänga ögronfransarna med t.o.m 4 mm tackvare sin nya fiber-teknologi, samtidigt som den separerar fransarna. 

Maskaran är enkel att applicera, kladdar inte ihop fransarna till en klump och ger - tro eller ej - faktiskt längre fransar, samt extra-långa fransar ifall man lägger två lager på varann! Det gäller dock att komma ihåg att inte låta maskaran torka mellan varven - annars kan slutresultatet bli, nja.. Inte så önskvärt (ifall man inte råkar gilla att ha tre tjockare ögonfransar ;))

Ett plus för maskaran är förstås också priset: själv fyndade jag min maskara på Silja Line för ynka 10 euro, vilket jag tycker är ett otroligt lågt pris för en maskara som fungerar såhär suveränt och ger ett så snyggt slutresultat.

Har ni någon egen favorit-maskara?




Valikoima on valtava: on lyhyitä, pitkiä, käyriä, paksuja, ohuita.. Silmäripsiä siis!
Olen koko kesän (lue: vuoden alusta lähtien tarkemmin ajateltuna) metsästänyt täydellistä maskaraa, joka erottelisi ja pidentäisi ripsiä, tekemättä järjetöntä lovea budjettiin. Omat ripseni ovat suhteellisen pitkät, mutta haluan maskaran, joka korostaa sitä vielä enemmän, samalla ripsiä erotellen. En tiedä mitään ärsyttävämpää, kuin maskara joka liimaa ripset yhteen ja joita saa sitten aamun kiireisimpinä minuutteina alkaa erottelemaan kammalla sekä erilaisilla terävillä esineillä (luoden toki pientä jännitystä aamuihin - nuppineula millimetrin päässä silmästä on tästä oiva esimerkki!).
Jokaisella brandilla on arviolta miljoona eri maskaraa, jotka kaikki lupailevat muokata ripsiä eri tavalla, mutta jotka valitettavan harvoin lunastavat lupauksensa. Erittäin positiivisen poikkeuksen tekikin tämä kesällä löytämäni Maybelline Illegal Length, jonka Maybelline lupaa pidentävän silmäripsiä jopa 4 mm kiitos uuden kuitu-teknologian, samalla ripsiä erotellen.
Voinkin ilokseni (tai iloksenne) todeta, että Illegal Length lunastaa lupauksensa, sillä se todellakin pidentää ripsiä, kuitenkin liimaamatta niitä yhteen. Mikäli haaveilee VIELÄ pidemmistä ripsistä, suosittelen levittämään maskaraa kaksi kerrosta - tosin kierrosten kuivumatta välissä (muuten lopputuloksena saattaa olla kolme yhtenäistä ripseä..). 
Loppuhuipennuksena haluan vielä hehkuttaa maskaran hinta-laatu-suhdetta: harvoin löytää n 10 eurolla maskaran, joka (ainakin minun kokemusteni perusteella) lunastaa lupauksensa ja toimii huomattavasti kalliimpien siskostensa lailla.
Löytyykö sieltä omia suosikki-maskaroita?

tisdag 28 augusti 2012

Little monsters, ups and downs and staring eyes

Back in business and back to reality: semestervecka nr 1. är förbi, nr 2. är påbörjad och Björneborg är lämnat bakom - för denna gång.

Igår morse vaknade jag otroligt tidigt och kände hur oron spred sig i kroppen: idag skall jag åka tillbaks till stan och verkligheten. Björneborg har tack vare  min första semestervecka fått respresentera avkoppling, meditation och prioritering av vad som egentligen är viktigt och vad som inte är det. Jag vet att det låter invecklat och jag beklagar detta, men det är väldigt svårt att förklara. Visst är Björneborg en mysig och fin stad, men jag misstänker att en orsak att orten har fått en allt större och viktigare plats i mitt hjärta är just det att jag för första gången på flera år (om inte t.o.m. för första gången i mitt liv!) verkligen kopplat av och njutit av att inte göra någonting "smart", utan låtit bli att planera dagens program desto mer och i stället njutit av hushållssysslor (vilja jag gjort helt frivilligt - believe it or not!), långa promenader och lugna joggingturer, samt cykla runt på stan och sedan ligga på soffan och stirra upp i taket. Jaja, visst är den största orsaken till att jag idealiserar Björneborg ju det att min kära T bor där och att jag mår och känner mig bra  i hans sällskap.

Igår var det ändå dags att packa väskan, fälla en tår som jag hastigt torkade ur ögonvrån, stiga på tåget till Helsingfors och styra nosen hemåt mot Helsingfors och Lady Gaga.

Let the show begin



Lady Gaga herself

Gosh, jag minns inte ens när jag senast skulle ha varit på konsert - men oj så lycklig jag var när fröken Gaga satte igång och jag satt där med min söta E (och en jäkligt illaluktande gubbe..) brevid mig: musiken, ljusen, showen - fiilis!

Imorse sov jag, trots att jag vaknade några gånger, länge, men konstaterade att flunsan som så många andra redan lidit av nu nått mig: med en stor, knappt sväljbar klump i halsen och knallröda ögon, samt rinnig näsa gick jag ändå en kort sväng ut på stan bara för att få kroppen (och huvudet) att inse att jag kommit "hem"
igen.

shirt Zara, trousers Pieces, ballerinas Vagabond, bag Longchamp

Rundan på stan fick ändå förbli kort och resten av dagen har jag spenderat antingen vid matbordet eller på sängen, eftersom jag känt mig totalt kraftlös och hängig. Jag måste försöka satsa på att tillfriskna tills veckoslutet, då jag borde delta i Midnight Run 2012 Helsinki (klik!).

Todellisuus iskee kuin salama kirkkaalta taivaalta: lomaviikko nro 1. on jo takana, nro 2. on jo alkanut ja Porin maisemat ovat vaihtuneet pääkaupunkiseutuun.
Eilen aamulla heräsin (turhan) aikaisin ja totesin heti, että kropassa jylläsi varsinainen liskodisko enkä saanut enää unen päästä kiinni. Tuntui todella haikealta tietää, että iltapäivällä joutuisin lähtemään, koska Pori on ensimmäisen lomaviikon myötä alkanut edustaa minulle sitä, mihin en ole vuosiin (jos edes koskaan!) kyennyt: rentoutumaan. Fiilistä on todella vaikeata selittää, mutta Pori kauniine maisemineen on lomailuni jälkeen saanut aivan toisenlaisen roolin sydämessäni, koska siellä pystyin (ilokseni) arvostamaan ja nauttimaan arjen pikkuaskareista (joita tein TÄYSIN vapaahetoisesti - uskokaa tai älkää!), kaupungilla hiljakseen pyöräilystä, pitkistä kävelylenkeistä, sekä myöhemmin kotona sohvalla makoilusta ja kattoon tuijottelusta. Uskon vakaasti, että lomalla on tietty rooli tässä (tuskin se kaupunki nyt niin hohdokas oikeasti on ;)), mutta junaan suunnatessani vierahti poskelleni jopa kyynel ja sydämessäni tuntui vihlaisu, koska lähteminen tuntui niin vastenmieliseltä.
Onneksi koto-Helsingissä suuntasin samantien rakkaan ystäväni E:n kanssa Hartwall Areenalla katsomaan ja kuuntelemaan itse Lady Gagaa. Neidin noustessa lavalle ja viihdyttäessä meitä melkein 2 tunnin ajan unohtui surullinen mieleni hymyyn ja hyvään fiilikseen. Show oli todella näyttävä ja se tuntuikin loppuvan aivan liian nopeasti.
Tänään aamulla nukuin ihanan pitkään, mutta sängystä noustessani totesin, että kurkkuuni oli yön aikana muuttanut iso möykky, nenäni räkä-hana oli avattu ja silmän valkuaisteni väri muuttunut punertavaksi: flunssa, jes!
Pyörähdin äkkiseltään kaupungilla tsekkaamassa hoodit, mutta tyydyin siis sangen lyhyeen kierrokseen ja olenkin nyt loppupäivän viettänyt aikaani joko ruokapöydän ääressä tai sängyssä lepäilemässä, koska oloni on niin totaalisen vetämätön. Voimia pitäisikin nyt kerätä oikein kaksin käsin ja tervehtyä, koska lauantaina olisi tarkoitus osallistua Helsinki Midnight Runiin yhdessä serkkuni kanssa.

måndag 27 augusti 2012

Breaking down slowly piece by piece

Ush. Hur illa kan det egentligen kännas att säga "hejdå" åt någon som man definitivt inte skulle vilja göra det åt?

Åtminstone för mig känns det som man jag kvävs långsamt, som om jag inte kan andas ordentligt och ta djupa andetag och som om en stor knytnäve klämmer om mina inälvor och pressar naglarna i dem.

Min första semestervecka har redan passerat och det känns som om jag slutade på sommarjobbet på hvc igår. Under denna vecka, altså semestervecka nr 2, borde jag hinna träffa kompisar som skall ut och resa, packa mitt eget flyttlass, samt förbereda mig och min bostad för att småningom börja på min nya arbetsplats och karriär i vuxenlivet. Ikväll skall jag ändå börja veckan med att tillsammans med E åka för att se självaste Lady Gaga! Det känns definitivt som en räddning och tröst, då en envis jäkel som kallas Saknad försöker ta livet av mig inifrån. Suck.

Onko mitään rajaa sille, kuinka pahalta voi tuntua kun ikävöi jotakin oikein paljon? Ei nähtävästi - ainakaan minun tapauksessani.
Omalla kohdallani ikävä tuntuu kuin suuri nyrkki joka puristelisi sisuskalujani kynsillään, samalla kun en pysty hengittämään kunnolla tai vetämään syvää henkeä.
Ensimmäinen lomaviikkoni on jo ohi ja toinen alkanut, vaikka minusta tuntuu kuin olisin lopettanut työt terveyskeskuksessa vasta eilen!
Tällä viikolla pitäisi ehtiä tavata reissuun karkaavia kavereita, pakata muuttokuormaa, sekä valmistautua uutta työpaikkaa, sekä aikuiselämän aloitusta varten. Tänään on kuitenkin tiedossa itse Lady Gagan konsertti yhdessä E:n kanssa ja se jos jokin tuntuu lohdutukselta kun ikävä raastaa sisuksiani kuin raastinrauta. Pöh.

fredag 24 augusti 2012

Outfit for 23.8 and unnecessary stuff


Tja, vad gjorde jag igår? Inget. Åtminstone inget speciellt.

På förmiddagen ringde jag runt halva Björneborg och gjorde research på frisörernas prislistor - och blev 110% chockerad och överraskad över hur liten skillnad det är prismässigt på att låta klippa håret här och hemma i Helsingfors. Naiv som jag var trodde jag ju att de skulle vara betydligt billigare att besöka frissan här.. Hmpf.

Efter att ha skrapat mig i huvudet, ringt typ 10 samtal och äntligen kommit till ett slutresultat som jag var nöjd med, drog jag joggingskorna på mig och stack iväg längs med strandlinjen, vidare över bron till ett småhusområde och via Kirjurin hem igen. GPS:en vägrar fungera ordentligt här, vilket innebär att jag får gissa mig fram till hurdana länkar jag gör sträckamässigt, men det är egentligen riktigit skönt: nu kan jag i stället njuta för fulla muggar, beundra min nya omgivning och av min semester, samt endorfinerna som sakta börjar sprida sig i kroppen an efter som jag avverkat kilometer efter kilometer.

En runda på stan, ligga på soffan och titta på TV, matbutiken och mat, samt färga håret, snacka skit, ha humörsvängningar, sitta hemma hos T och T tills småtimmarna och sedan hem och äta nattmat, titta på dokumentär om guldgrävare och sova. Det var vad jag höll på med igår och konstaterade (åter chockerad) att tiden går helt för fort: småningom lider redan den första semesterveckan mot sitt slut. Som tur återstår ännu en till innan jobbet och vardagen åter kallar! :)

shirt Filippa K, jeans Levi´s, shoes RaceMarine, bracelets Nomination, watch MK, jewellery Kalevala
Jaa, mitäs sitä tulikaan eilen tehtyä? No ei mitään. Ainakaan ei mitään erikoista.
Aamupäivän vietin koneen ääressä puhelin kourassa soitellen ympäri Porin kampaamoita tiedustellen hinnastoja ja arvatkaa vaan olinko pettynyt yllättynyt siitä, ettei kovin suurta hintaeroa kampaamopalveluissa löytynyt Porin ja Helsingin välillä.
Parin tunnin hiustuppojen repimisen jälkeen onnistuin hommaamaan itselleni kampaamokäynnin ja läksin tyytyväisenä lenkille, joka vei minut rannan kautta, sillan yli Porkkuun, pientaloalueiden läpi ja Kirjurin kautta kotia kohti. GPS:ä ei jostain kumman syystä suostu toimimaan täällä, joten saan arvailla lenkkieni pituutta. Toisaalta on aika rentouttavaa kun voi huoletta koko lenkin ajan vain ihailla uusia maisemia ja tuntea, miten endorfiinit alkavat askel askeleelta hyöriä kropassa.
Kierros kaupungilla, sohvalla makoilua, ruokakaupassa käyntiä, ruoan tekoa, tukan uudistamista, höpöttelyä, mielentilan vaihteluita puolelta toiselle sekä T:n ja T:n kotona yön pikkutunneille asti istuen, sekä lopulta kotia kohti syömään iltapalaa ja katsomaan kullan kaivajista kertovaa dokumenttisarjaa ja lopulta nukkumaan. Siinä taisikin olla loppupäivän, -illan ja -yön ohjelma. Samalla tajusin, että ensimmäinen lomaviikkoni alkaa pikkuhiljaa lähentyä loppuaan. Onneksi on vielä yksi kokonainen viikko jäljelllä, ennenkuin arki ja aherrus taas koittaa :)

torsdag 23 augusti 2012

The way life changes me is confusing. Really confusing.

Kommer ni ihåg hur ni som yngre tänkte er vad som kommer att hända er eller var ni kommer att befinna er om 10 år? Ghah. Jag minns!

Då jag var typ 10 år gammal tyckte jag att man som 25-åring var vuxen och mogen påriktigt, hade utbildning, egnahemshus, gubbe och möjligtvis barn. En fast anställning, lugna fredagskvällar med ett glas rödvin och hushållssysslor, samt söndagsmiddagar hos föräldrarna var det som man höll på med. Ja, utan att glömma att man förstås hade bil och handlade på Supermarketarna ett par gånger i veckan, samt gick på aerobics en gång i veckan.

Det knasiga är att ju äldre jag blivit och ju närmare den där magiska 25-års åldern kommer, desto mer inser jag hur naiv och orealistisk jag varit som barn; vad av det ovan upprabblade har jag egentligen uppnått? Hmm. Inget?

Jag bor i en hyresbostad, men har tillfälligt bott hos mina föräldrar och levt på deras bekostnad hela sommaren, eftersom de råkar bo betydligt närmare hälsocentralen där jag sommarjobbade, än jag själv gör.



Okej, utbildning har jag: i början av juni utexaminerades jag som sjukskötare och hälsovårdare - legitimerad och allt! Om 1½ vecka skall jag börja jobba "påriktigt" på en hälsostation, men någon fast anställning är det inte frågan om, utan ett kortare vikariat (vilket jag tillsvidare är riktigt nöjd med: jag är fri som en fågel att göra vad jag vill då kontraktet upphör, men samtidigt är det ju frågan om en medveten risk att möjligen bli arbetslös..).

Naiv, barnslig, tonåring och blåögd är jag fortfarande, trots att jag tidvis kan ha mina mognare moments. Nej, jag anser mig altså inte vara mogen och bete mig vuxet - åtminstone inte så som jag föreställt mig att jag skulle göra då jag var 10 år gammal!



Mitt civilståndsstatus är varken sambo, förlovad eller gift, men åtminstone är jag flickvän. I´m on my way eller hur var det? Nej, får se vad framtiden för med sig. Tillsvidare är jag lycklig över att ha någon att älska och som får mig att känna mig fullständig och väntar med spänning vad som händer i framtiden. Samtidigt försöker jag ändå vara realistisk och planerar inte min framtid tillsammans med någon, utan med mig själv och mina drömmar som utgångspunkt. Ifall någon annans planer och drömmar "går ihop" med mina är ju förstås ett plus ;)



Att äta middag under helgerna hos mamma och pappa har jag hållit på med typ ända sedan jag flyttade hemifrån och det trivs jag med: då slipper jag både diska och kocka och får definitivt bättre och mer varierad kost än då jag själv geggar ihop någonting på vardagskvällarna.

Att handla på storuppköp är något som jag gillar och faktiskt gör väldigt gärna: utbudet är enormt och det känns nästan som ett litet äventyr att orientera sig där bland hyllorna och försöka hitta det man letar efter. Att gå i supermarketar förutsätter dock att man varken har bråttom eller är hungrig - annars är det en riktig pain in the ass!



Okej, vad kan jag konstatera? Att jag (överraskande nog) uppnått några av de saker som jag för 12 år sedan trodde att jag skulle ha uppnått som 25-åring. Lyckligtvis har jag ju ännu några år tid att hinna fixa allting, men ju äldre jag blir, desto fortare verkar tiden gå och desto mindre hinner jag uppnå. Men tänk så trist livet skulle vara om det faktiskt följde exakt den karta som vi målat upp åt oss då vi var 10? Oforskade spångar och vägar i livet gör det så mycket mer intressant och spännande att uppleva ;)



pics from weheartit


Muistatteko, että olisitte joskus nuorempana kuvitelleet oman elämänne noin 10 vuoden kuluttua ja mitä kaikkea olisittekaan saavuttaneet ja tehneet siihen mennessä? Hahaa, minäpä muistan mitä luulin 10-vuotiaana, että olisin 25. ikävuoteen mennessä saavuttanut ja olen todennut olleeni naiivi - siis todella naiivi!
10-vuotiaana kuvittelin, että 25-vuotiaana minulla olisi ammatti, av(i)omies, omakotitalo ja viettäisin rauhallisia perjantai-iltoja viinilasillisen ääressä, mahdollisesti pyykkiä pesten. Lisäksi kävisin jumpassa kerran viikossa, tekisin ruokaostokseni supermarketissa ja saattaisi minulla mukula jos toinenkin jo olla. No auto nyt ainakin! Sunnuntaisin kävisin family-dinnerillä vanhempieni luona ja juttelisin mukavia, latautuen taas uuteen työviikkoon. Unohtamatta sitä faktaa, että olisin kypsä ja aikuismainen.
Ja mitä olenkaan tähän mennessä noista edellämainituista saavuttanut? Hmm.. En mitään?
Tällä hetkellä asun vuokra-asunnossa, mutta olen suurimman osan kesää viettänyt vanhempieni luona (heidän kustannuksellaan), koska heidän kotinsa nyt sattumalta sijaitsee huomattavasti lähempänä kesätyöpaikkaani kuin oma kämppäni.
No hei valmistuinhan minä ammattiin kesäkuun alussa: saan oikein laillisesti työskennellä sekä sairaan- että terveydenhoitajana ja määräaikainen työsopimus minulla onkin: 1½ viikon kuluttua aloitan "oikeat" työt terveysasemalla. Sopimus on tosiaan määräaikainen, mutta se tuntuu tällä hetkellä oikein hyvältä ratkaisulta: toki riski joutua työttömäksi on olemassa sopparin loputtua, mutta toisaalta voin myös sopimuksen loputtua tehdä jotakin aaaaivan muuta.
Tällä hetkellä en myöskään ole av(i)ovaimo, mutta saanpa ainakin ylpeänä ilmoittaa olevani tyttöystävä (ja saapi nähdä mitä tulevaisuus tuo tullessaan ;)). Tuntuu hyvältä olla joku, jota rakastaa ja joka saa minut tuntemaan itseni täydelliseksi, mutten laskelmoi tulevaisuuttani kenenkään muun varaan, vaan suunnittelen sen omien unelmieni mukaisesti. Toki on kiva jos suunnitelmani menee jonkun toisen suunnitelmien mukaisesti ;)
Ruokailut vanhempieni luona olenkin hoitanut sujuvasti siitä lähtien kun muutin kotoa: saanpahan edes kerran pari viikossa olla tiskaamatta ja saan taatusti (parempaa ja) monipuolisempaa ruokaa, kuin omia sörsseleitäni tehdessä.
Ah, mutta supermarketeissa tykkään todella käydä: jättimäisten hyllyjen väliköissä tavaroiden etsiminen on kuin pieni seikkailu, mutten todellakaan suosittele sitä nälkäisenä, kiukkuisena tai väsyneenä. Ei, ei, ei.
Sinisilmäinen, kakaramainen ja naiivi olen edelleen, vaikka toki minulla hetkittäin kypsempiäkin hetkiä on. Mutta aikuiseksi ja fiksuksi minua tuskin voi vielä kutsua (pitkään aikaan).
Mutta hei, eipäs lannistuta: olenhan saavuttanut jo osan kuvitelmistani ja onhan minulla vielä pari vuotta aikaa saavuttaa loputkin! Ja olisihan elämä tylsää jos sen pystyisi jo ennalta suunnittelemaan, eikö? ;)