måndag 11 februari 2013

We´re in the army now..

Hmpf, just snyggt att jag blev SÅ inspirerad av vårens mode och kläder under helgen, då det snöat som mest. Suck. Kommer våren någonsin? Orkar inte mer klä mig i 30 lager kläder, tunga vinterjackor och -skor och vill helst av allt att våren kommer. NU!

En färg som jag - överraskande nog - blev totalt förtjust i då jag strosade runt i klädbutikerna var armégrönt, vilken tycks vara en av vårens färger.



 




Själv skulle jag kombinera armégrönt med gulddetaljer och beige.

Yhdistelisin armeijanvihreän värin beigeen lisäisin kultaisia yksityiskohtia, koska ne sopivat mielestäni tosi kivasti yhteen.
Hmpf. Just mun tuuriani: viikonloppuna löysin uuden lempparivärin pyöriessäni kaupoilla ja unelmoin jo keväästä ja miten pukisin uuden suosikkini - armeijanvihreän - päälleni ja miten yhdistelisin sitä eri asuihin. Pöh ja pah. Tänään aamulla lunta löytyi taas 10 cm enemmän kuin eilen maasta, eikä keväästä ollut tietoakaan. Menis ny jo koko lumi ja talvi - ei jaksa enää pukeutua miljoonaan vaatekerrokseen!

pics from here and  here

Happiness is not something ready made. It comes from your own actions.”

Lycklig, lyckligare, lyckligast. Lycka. Vad gör människan lycklig? Vad är lycka egentligen - någonting stort och sensationellt eller någonting litet och icke-märkvärdigt? Om man inte känner sig lycklig då - kan man göra någonting åt det själv eller behöver man hjälp från en utomstående?



Många frågor, få svar. Jag började igår kväll fundera på det här med lycka och vad lycka betyder för mig. Jag har märkt hur jag på sistone varit sur så gott som dagligen, vilket är någonting helt nytt för mig som anser mig vara en glad, solig person. En orsak till mitt dalande humör har definitivt varit flytten till Björneborg, vilket inneburit en helt ny start på en ny era i mitt liv - definitivt stressande, nervkittlande och nervöst, ensamt och tungt. Samtidigt har flytten fört med sig mycket positivt: en chans att börja om från början, lära sig nya saker och bli mer självständig. Det är nu drygt 1½ månad sedan jag anlände med cykeln i handen och väskan på ryggen och kände mig exakt lika liten som då jag med väskan på ryggen, en ljusgul t-skjorta och lila shorts på mig stegade mot skolbyggnaden under mitt livs första skoldag.

Det har harmat mig otroligt mycket att mitt humör varit så mycket sämre än "normalt", eftersom det inverkar (utan tvekan!) även på mina medmänniskor och får relationerna att lida. I flera tidningsartiklar har jag läst om positive thinking och hur stor inverkan ett positivt tankesätt kan ha på humöret. Och visst kan jag erkänna att jag på sistone tänkt väldigt negativt om allting: mig själv, mitt utseende, mitt humör, jobbet, parförhållandet, framtiden - allting! Kunde ett positivare tankesätt ha besparat mig från en massa tårar och stress? Kanske värt ett försök?



Jag blev ärligt talat sur på mig själv imorse då jag steg upp och slängde en blick i spegeln och tänkte "hmpf, jaja, man ser nog på den putande magen att jag visst ätit litet extra under helgen" medan jag skannade den halvnakna kroppen med blicken. Sablar också! Varför kunde jag inte i stället beundra min kropp och säga Good morning beautiful? Direkt stötte jag den negativa tanken åt sidan och sade Du är fin åt mig själv och kände efter - och visst kändes det betydligt bättre!

Det är redan en tid sedan årssikftet och höjdpunkten för att göra nyårslöften, men följande löfte är inget nyårslöfte, utan förhoppningsvis ett livslångt löfte åt mig själv (eller åtminstone ett gott försök!): från och med denna dag tänker jag börja tänka mer positivt, försöka se det positiva i allting - även i det mest negativa och trista, och känna efter hur det påverkar mitt humör. Trots att jag förändrar mitt tankesätt tror jag inte att världen kommer att bli rosenröd och fylld av sockervadd och marshmellows, men åtminstone tycker jag att det är värt ett försök i hopp om att hitta borttappade glada jag.

Blev det för personligt nu?
Well, nu är det avslöjat.


 Onnellinen, onnellisempi, onnellisin. Mitä onni oikeastaan on - jotaikin hekumaallisen suurta ja ihmeellistä vai jotakin pientä ja merkityksetöntä? Mitä jos ei ihminen tunnekaan itseään onnelliseksi - onko jotakin tehtävissä?
Olen harmikseni huomannut, miten alati positiivinen ja aurinkoinen minäni on väistynyt viime aikoina ja päästänyt varsinaisen kielteisen ajattelun perikuvan ja maisterin tilalleen. Uskon, että osasyy negatiiviseen ajattelutapaani on elämänmuutos, jonka koin n 1½ kk sitten muuttaessani Poriin. Muistan miten astuin bussista pysäkillä, pyörä kädessäni ja reppu selässä ja tunsin itseni tasan yhtä pieneltä kuin ensimmäisenä koulupäivänäni, jolloin kävelin ensimmäistä kertaa kohti koulurakennusta vaalean keltainen t-paita ja liilat shortsit jalassa, reppu selässä. Muutto toi mukanaan mahdollisuuden kasvaa ihmisenä, itsenäistyä ja jopa tutustua paremmin itseeni. Samalla muutto merkitsi pakollista itsenäistymistä ja tyhjän päältä aloittamista, minkä tiedän aiheuttaneen minulle todella, siis todella, paljon stressiä ja päänvaivaa.  
Minua on harmittanut todella paljon huomattuani, että ajattelutapani on viime aikoina muuttunut yhä negatiivisemmaksi ja ajattelenkin lähes kaikesta ainakin joltakin kantilta kielteisesti - ikään kuin suojellakseni itseäni mahdolliselta pettymiseltä. Tämä on aiheuttanut itselleni ja läheisilleni paljon päänvaivaa, itkua ja kyyneleitä ja toki myönnän ihmissuhteidenkin kärsineen tästä jonkin verran. Olisko positiivinen ajattelutapa voinut pelastaa minut monelta stressi-päivältä, säästänyt minut kyyneleiltä ja roikkuvilta suupieliltä? Ehkä.
Minua suoraan sanottuna suututti tänään aamusta kun katsahdin peiliin noustessani ylös sängystä: "jaa-a, kyllä sitä huomaa, että viikonlopun aikana on tullut herkuteltua kun massukin pömpöttää noin paljon" oli ensimmäinen ajatkseni. Hitto vie - miksi minun pitää aloittaa päiväni sättimällä itseäni, häh? Päätin samantien heittää ajatuksen romukoppaan ja totesin itselleni silmää vinkaten Hello beautiful! Ja heti hymy levisi huulilleni ;)
 Vuoden vaihteesta ja uuden vuoden lupausten tekemisestä on jo aikaa, mutta päätin nyt silti yrittää tehdä - en uuden vuoden - vaan toivon mukaan koko elämän kestävän lupauksen: tästä päivästä lähtien aion yrittää muuttaa ajattelutapaani positiivisemmaksi, yrittää nähdä asioiden hyvät puolet ja tunnustella, miten se vaikuttaa fiilikseeni. Tiedän, että elämässä on välillä vastoinkäymisiä eikä kaikki aina voi mennä kuin Strömsössä ja olla yhtä hattaraa ja vaahtokaikkeja, mutta haluan ainakin yrittää ja toivon, että voisin tämän avulla löytää oman, iloisen itseni.
Hmm. Menikö liian henkilökohtaiseksi? 
Noh, tulipahan paljastettua.


all pics from weheartit

söndag 10 februari 2013

A sweet, healthy orangecoloured one - sil vous plait!

Så söta, så perfekta just nu. Du har väl smakat?

Niin makeita, niin täydellisiä tällä hetkellä. Olethan jo maistanut?

I´ve got a hango.. No. Sleepy-Sunday

Blörgh. Självorsakat (illa)mående, lätt yrsel då man stiger upp, skakiga händer och svullen mage - det är definitivt det värsta med att festa. Jag syftar på dagen efter-fiilis - just in case att ni inte förstod.

 Efter att ha sovit enda till eftermiddagen (efter natturen) stack jag ut på en kort joggingrunda och fyllde lungorna med frisk luft. Sedan var det redan dags att börja fixa sig färdig och dra iväg till några kompisar för att "förbereda" kvällen ;)
Try to find me.. ;)
Tyvärr var fiilisen inte riktigt på topp igår och tja, krogen blev inte riktigt som jag tänkt. Led dessutom av en grym morkkis imorse då jag vaknade, delvis p.g.a. mitt dåliga humör som jag led av igår, samt vetskapen om allt skräp som jag stoppade i mig igår (både vätska och mat, vilka alltså orsakar svullnaden). Ush fy - inte skulle det ju få bli såhär när avsikten med att fara ut och festa är att ha roligt! Kanske jag bara borde godkänna att alla krogkvällar inte kan vara lika lyckade och att livet ibland måste bestå av motgångar. Hör och häpna - det är nämligen mitt visare, "vuxna" jag som talar (medan mitt barnsliga, trångsynta jag bara vill slänga sig under täcket och tycka synd om mig själv ;)).

Hur har ditt veckoslut varit?


Tärisevät kädet, jyskyttävä pää, pömpöttävä vatsa, pöhöttyneet kasvot ja huimaus - siinä kaikessa lyhkäisyydessään dagen efter-fiiliksen pohjasakkaa. Ja tällä hetkellä kärsin - TÄYSIN itseaiheutetusti - lähes kaikista edellämainituista. Blörgh.
Eilen lähdin päivällä kevyelle hölkkälenkille raikkaaseen pakkassäähän herättyäni iltapäivällä ja nautin suunnattomasti kun sain täytettyä keuhkoni puhtaalla ilmalla - ah! 
Illemmalla suuntasimme kavereille etkoilemaan ja meno yltyi ainakin omalta osaltani aika kivasti noususuuntaiseksi ;) Baarissa fiilis valitettavasti laski eikä oikein vastannut odotuksiani, mikä johti kakaramaiseen mökötykseen omalta osaltani (kivahan sitä on näin jälkikäteen muistella ja hävetä..). Aamulla herätessäni kärsin lievästi sanottuna morkkiksesta kun kelailin illan aikana tuhoamiani neste- ja ruokamääriä. Olisi kiva osata ajatella, että se siinä hetkessä tuntui hyvältä eikä nyt muuksi muutu ja hyväksyä. Olisiko vinkkejä siitä, miten siinä onnistuisi? Aikuismainen, viisas minäni tajuaa, ettei joka baarissa käynti voi olla täydellinen loistosuoritus ja yrittää taputtaa rohkaisevasti olkapäälle ja sanoa, että "hei seuraavalla kerralla menee varmasti paremmin - ja jos ei silloin, niin sitten sitä seuraavalla!", kun taas kakaramainen minäni haluaisi vetää peiton korviin ja rypeä itsesäälissä ja huutaa YHYYYY! kovaan ääneen. 
Huh. Mites sinun viikonloppusi? 

Sprucket nagellack är ett säkert tecken på att man trots allt ens haft litet roligt ;) Halkeillut kynsilakka on selvä merkki siitä, että illalla on pidetty hauskaa ;)
 

lördag 9 februari 2013

The morning after the night before the evening

Treskiftesarbete är vardag för de flesta inom sjukvårdsbranschen. Flera undersökningar visar att oregelbundna arbetstider är ohälsosamma, orsakar stress, övervikt och t.ex. för tidiga förlossningar, samt depression. Mer kan du läsa här. Själv återvände jag hem efter en nattur 21-7:15 imorse och lyckades sova underligt länge och vaknade först kl 13.


Trots att sömnen blev kortare än normalt, kände jag mig utvilad och nöjd. Natten var lugn och jag hann sköta alla arbetsuppgifter i lugn och ro. När jag kom hem gjorde jag det rutinmässiga: duschade och fixade "kvällsmål"/frukost. Visst är det knasigt hur man knappt känner någon hunger under natturen, men blir hungrig på morgonen (som alltså motsvarar kväll) då man kommer hem? Kroppen är konstig :)

shirt Marimekko trousers Global Sports
Egentligen avskyr jag att vakna först sent på eftermiddagen, eftersom det känns som om "hela dagen" redan är förbi. Denna dag är ett undantag, tackvare frågan om att sticka ut till krogen ikväll och dansa väntade i min telefon då jag vaknade. Hell yeah, I do!

 Den perfekta frukosten för en morgon som denna var utan tvekan rårörd gröt med ett perfekt surt-sött äppel, luomu-kanel och en stor kopp kaffe.

...och en titt på mina tulpaner satte guldkant på min frukoststund: titta så fint de öppnat sig!

Vad skall du göra ikväll?


Kolmivuorotyö on arkipäivää suurimmalle osalle heistä, jotka työskentelevät hoitoalalla. Lukemattomat tutkimukset ovat osoittaneet, että kolmivuorotyö on epäterveellistä ja aiheuttaa m.m. masennusta, ylipainoa, stressiä ja ennenaikaisia synnytyksiä. Lisää voit lukea täältä. Kiva tehdä kolmivuorotyötä, eikö?
Itse kotiuduin tänään puoli 8 aikaan oltuani töissä 21-7:15. Yövuroo sujui rauhallisesti ja oli kiva kun ehti rauhassa tehdä kaikkea mitä piti ja ehtiä rauhassa ajatella tekemisiiään lävitse. 
Päästyäni kotiin kävin suihkussa ja söin "aamupalaa" - eikö ole hassua, että yöllä ei näläntunnetta juuri ole, mutta aamulla (joka siis yötyöläiselle on "ilta") nälkä iskee? :D Onnistuin nukkumaan ihanan pitkään - peräti klo 13 asti ja tunsin itseni levänneeksi.
Ehdoton pelastus tälle päivälle odotti puhelimessani herätessäni: lähdetäänkö illalla tanssimaan? Itse koen, että päivä on mennyt ikään kuin hukkaan kun nukkuu näin pitkään, mutta tieto siitä, että pääsee pitkästä aikaa jammailemaan pelastaa ja lompsinkin hymy huulilla alakertaan valmistamaan rauhallisen aamiaishetken täydellistä aamuherkkua: tuorepuuroa kera happaman omenan, luomukanelin ja kahvisaavillisen - ah! Sokerina pohjalla kurkkasin tulppaanikimppuani ja totesin sen avautuneen todella kauniisti. Miten niinkin pieni ja arkinen asia kuin kukkakimppu voikin tuoda niin paljon iloa? Kaltaiselleni kukkafriikille ainakin ;)
Mitä sinun lauantai-iltaasi on suunnitteilla?

fredag 8 februari 2013

Small pink things make every girl happy

En några timmar lång runda på stan fick min plånbok att bli en aning lättare, men fick också ett brett leende att spridas på mina läppar. Whoever said money can´t buy you happiness, didn´t know where to shop.

shirt H&M jeans Dr.Denim boots Skopunkten
 Trots att solen inte lyste genom molntäcket idag doftade det redan en aning vår i luften. Att se glada miner strosa runt på gatorna avslöjade att det är fredag idag och trots att jag själv fortfarande har en nattur framför mig kände jag hur människornas goda fredagsfiilis spreds även till mig.

Och vad fyndade jag på stan då?

En perfekt glasvas från Pentik, vilken jag fyllde med två knippen tulpaner. Pentik har så otrolig härliga grejer och jag konstaterade åt försäljaren medan hon packade mina uppköp att jag inte skulle kunna jobba där, eftersom jag antagligen skulle köpa allting ;)

Ett passfodral i läder, men som jag inte tänker ha passet i utan..

Min mobiltelefon! Jag har förgäves försökt hitta ett fint fodral till min telefon, men har bara fått konstatera att marknaden endast erbjuder fina fodral för iPhones.. Fodralet fungerar även som plånbok, då man innehåller fack för kort - smart va? Jag tycker dessutom att fodralet skulle vara en strålande idé som en vändagsgåva. Enklast kommer du undan genom att beställa ett från Pentiks nätbutik HÄRIFRÅN.

När jag kom hem fortsatte det ljusröda temat, då jag fixade en hallon-banansmoothie till mellanmål. Kanske jag borde satsa på att ha ljusröda strumpor i mina ljusröda arbetsskor, så de matchar såväl dagens tema, som också mitt ljusröda nyckelband? ;)

Nooniin. Parituntinen kierros kaupungilla yksinäni kierrellen kantoi jälleen hedelmää ja löysinkin pari kivaa pinkkiä juttua. Vaikkei aurinko paistanutkaan tuoksui ilmassa jo kevät ja ihmisten kasvoilta pystyi aistimaan, että tänään on perjantai. Vaikka itselläni työvuoro on vasta edessäpäin, iloitsin minäkin perjantaista ja tunsin, miten leveä hymy levisi naamalleni.
Mitä kaupungilta kotiutinkaan?
Pentikiltä löysin täydellisen ison lasisen kukkavaasin, jonka täytteeksi ostinkin heti kaksi nippua vaaleanpunaisia tulppaaneita. Myyjän pakatessa tavaroitani totesin, etten voisi työskennellä Pentikillä, sillä ostaisin varmasti kaikki tavarat mitä liikkeestä löytyy :D Pentikin sisustustyyli vain on jotain niin täydellistä - niin minua.
Lisäksi ostin söpön vaaleanpunaisen passikotelon, jossa en tosin aio säilyttää passiani vaan puhelintani! Olen viikkokaupalla etsinyt sopivaa, kivaa suojapussia kännykälleni, mutta tuloksetta. Olisi nähtävästi pitänyt ostaa iPhone, koska markkinat tuntuvat palvelevan ainoastaan niiden omistajia. Kyseinen passisuojus on kuitenkin täydellisen kokoinen omalle Nokia Lumia 900-puhelimelleni. Pussi toimii samalla myös lompakkona, sillä siinä on pari korttilokeroakin - kätevää eikö?
Kotiin päästyäni surrutin blenderillä välipalaksi vadelmabanaanismoothien ja hymähdin itselleni: vaaleanpunainen teema jatkuu. Pitäisiköhän vielä jatkaa teemaa ja pukea vaaleanpunaiset sukat pinkkien työkenkien ja vaaleanpunaisen avainnauhan kaveriksi, jotta koko perjantaini olisi yhtä pinkki? ;)


A lovely element for a lovely home

Det var visst igår då jag surfade på nätet och försökte hålla mig vaken så länge som möjligt (och somnade redan före klockan 2..) som jag hittade någonting som jag skulle vilja ha: ett gammalt fönster på vilket jag skulle limma en inredningstext.


Det enda som behövs är ett gammalt fönster (med ram) allternativt en spegel som man putsat ordentligt, ett text-klistermärke och goda nerver (så klistermärket inte hamnar snett eller blir "bubbligt") - et voilá! En snabbt, relativt enkelt och lätt sätt att piffa upp inredningen utan att behöva riskera tapeterna - klistermärkena kan oftast tas bort, men de lämnar alltid spår efter sig på väggen. En spegel eller ett fönster plockar man enkelt och behändigt ned om man råkar ändra sig ;)
 

Vad tycker du om dessa?
 

Viime yönä yritin sinnitellä mahdollisimman pitkään hereillä (ja nukahdin jo ennen klo 2..) ja siinä aikaa tappaessani löysin sisustuselementin, jonka haluaisin osaksi omaa sisustustani: tekstitarran vanhaan ikkunaan tai peiliin.
Sisustustarra on suhteellisen helppo ja nopea tapa saada pientä "juttua" sisustukseen. Monet liimaavat tekstejä myös seinille, mutta koska tämän hetkinen kotimme on vuokra-asunto, en voi (enkä liioin halua) liimata mitään seinille; tekstitarrathan voi irroittaa seinästäkin, mutta ne jättävät aina ainakin jonkin sorttiset jäljet tapettiin.
 
  
Mitäs mieltä sinä olet näistä?

all pics found on Google.com