Min tisdag började med att jag efter en aningen kort nattsömn (jag lade mig visst "litet" för sent igår.. Ni skulle ha sett min reaktion då jag insåg vad klockan var!) vaknade yr som en höna till väckarklockan och hade ingen aning om var jag var. Eller ärligt talat, så trodde jag att jag fortfarande var hemma hos mamma och pappa och kunde inte försåt varför jag hade telefonen brevid mig i sängen (hos föräldrarna har jag alltid telefonen på golvet). Bussfärden till praktiken satt jag och halvsov och konstaterade åt min handledare när klockan närmade sig 10 att jag äntligen började piggna till - efter 2 mega-koppar kaffe. Hmpf.
På eftermiddagen när jag äntligen kom hem tankade jag hastigt kaffe och mellanmål i mig och bestämde mig för att skippa gymmet (och den unkna inomhusluften) och ta en promenad för mig själv i stället. Vädret bedrog och kändes inte alls så bra som det såg ut inomhusifrån sett (förlåt mitt språk - jag är ganska trött). Dessutom var trottoarerna livsfarligt hala och isiga, så jag slintade mest omkring och var allt annat än avslappnad, förutom på de ställen där solen hunnit smälta bort all is. På de ställena njöt jag av tanken att våren äntligen är på kommande, woop!
Kvällen hade jag tänkt ägna åt skoluppgifter, men har i stället tittat på TV, lagat och ätit super-god grönsakssoppa, proppat i mig choklad som jag hittade i skåpet och tvättat byk. Inte illa, inte sant? (frånsett detdär med skoluppgifterna förstås..)
 |
| pic from google |
Hoo-hhoh. Näköjään se menee niin että jos maanantai sujuu hyvin, niin tiistai meneekin sitten enemmän tai vähemmän pää pöllyssä.
Päiväni lähti jo mallikkaasti käyntiin lyhyeksi jääneen yöunen jälkeen sillä, että heräsin herätyskellon pirinään enkä ollenkaan osannut paikantaa olinsijaani. Tai nojoo, luulin siis olevani vanhempieni luona, enkä voinut käsittää miksi luuri soi korvani juurella (vanhempien luona puhelimen paikka on lattialla). Nuokuin koko bussimatkan työharjoittelupaikalle ja totesin ohjaajalleni kun kello läheni 10, että aloin vihdoinkin piristymään. Ylläri sinänsä, 2 mega-kahvikupillisen jälkeen.
Kun vihdoin pääsin iltapäivällä kotiin, keitin ison satsin kahvia ja päätin siltä istumalta jättää salin (ja huonon sisäilman) väliin ja suunnata ulos kävelylle. Noh, keli osoittautuikin petolliseksi ja huomattavasti kylmemmäksi, kuin miltä se näytti sisältäpäin katsottuna. Lisäksi kävelytiet olivat hengenvaarallisen liukkaat ja liukastelin ympäriinsä kieli keskellä suuta enkä meinannut uskaltaa hengittääkään kun pelkäsin henkikultani puolesta.
Illalla olin ajatellut ahertaa koulutehtävien parissa, mutta päädyinkin tekemään ja syömään kasviskeittoa, kaapista kaivamiani suklaita, katsomaan TV:tä ja pesemään pyykkiä. Ihan hyvin siis, jos ei noita koulujuttuja lasketa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3