Det påstås att katter har 9 liv och människan bara ett. Detta innebär, enligt min uppfattning, att man därför inte skall vara så "pihi" utan hellre leva fullt ut under det enda liv vi har! Att vi stressar eller slåss är oftast helt onödigt, eftersom orsaken sällan påriktigt kan påverkas av oss själva, t.ex. då man blir irriterad på arbetskompisen eller sambon för att denna klirrar för mycket med skeden i kaffekoppen eller då man vid spegeln bara ser en figur med dålig hållning, förstorade porer på näsan, putande mage.. Okej okej, det där med ens utseende kan man faktiskt i en viss mån påverka, men oftast nöjer man sig med att klaga utan att vidta några åtgärder, som i detta fall skulle innebära diet och träning. Det tycker jag är sunt, iaf i de flesta fallen, eftersom vårt undermedvetna vet att vi egentligen inte är så missnöjda med egenskapen hos oss själva/kompisen/sambon att vi inte skulle klara av att leva med den, utan att åtgärda den.
Om ni ännu inte fattat vinken mellan raderna, får jag väl för klarhets skull skriva den rakt ut: fy tusan så det harmar mig att jag inte köpte den anillin-färgade skjortan i Zara idag. Jag hade den redan med mig då jag gick mot kassan, men svängde mig plötsligt om och hängde den snällt tillbaks på räcket eftersom en liten röst i mitt huvud påminde mig om att jag ju egentligen är fattig studerande och har absolut inte råd att köpa nya kläder. Slutresultatet blir väl att jag imorgon, senast nästa vecka, är tvungen att hämta skjortan ändå om den bara finns kvar.. Hmpf. Hellre köper jag kläder förm ina sista slantar än pantar på dem - jag har ju bara en kivstid att använda dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3