tisdag 28 februari 2012

So sweet, so tired. Too late.

Fiilisen från igår fortsätter idag: förundran över hur föräldrar utrustade med familjer inkl. små barn, hushåll, bykmaskiner och arbetsplatser fixar vardagen.

Själv gick jag hemifrån 07:20 och var tillbaks hemma 16:50. Efter det behövde jag kaffe och en tyst stund för mig själv tillsammans med radion. Ah.

Plötsligt var klockan redan 18 och mörkret lade sig över Helsingfors - och jag hade ju precis hunnit hem! Gick tappert till gymmet för att cykla 30 min, men kroppen bara darrade av trötthet och hungerskänsla, men jag trampade tappert ändå. Hastigt via butiken efter en bit lax och nudlar och så hem för att fixa middag, vilken var färdig klockan 20 - fattar ni!? Eftersom dagsprogrammet inte är tungt eller ansträngande känner jag knappt någon hunger, men vänta bara tills kvällen kommer: nu har jag proppat i mig en stor portion lax, nudlar och kokta grönsaker, smörgås och ½ liter vaniljglass och känner mig totalt proppfull och sprickfärdig. Gissa hur avigt det känns att föreläsa för skoleleverna hur de borde äta med jämna mellanrum för att hålla portionsstorlekarna och blodsockren på en smart nivå - och ändå själv konstatera först sent på kvällen hur jäkla hungrig man är eftersom man inte kommit ihåg att äta ordentligt på hela dagen? Just snygg hälsovårdare.


Loads of gelato in Dubai



Ajatusmaailma jatkaa samaa rataa kuin eilenkin: en edelleenkään tajua miten perheelliset vanhemmat selviävät arjesta lapsineen, ruokailuineen, työmatkoineen ja harrastuksineen. Itse läksin kotoa 07:20 ja kotiuduin vasta 16:50, jonka jälkeen kroppani vaati kahvia ja hetken omaa aikaa radion säestyksellä. Yhtäkkiä havahduin siihen että kello oli jo 18 ja pimeys laskeutui - enkä ollut edes kerennyt kunnolla ulos! Pöh.
Raahauduin siis väkipakolla salille hetkeksi pyöräilemään , vaikka lepo ja ruokailu olisikin maistunut paremmalta. Puolisen tuntia sinnittelin pyörän satulassa, jonka jälkeen kipaisin äkkiä kaupan kautta ja äkkiä kotiin ruoanvalmistuspuuhiin.
Havahduin taas siihen että illalliseni oli valmis tasan klo 20, joka kyllä on mielestäni ihan liian myöhään. Olen jo monena iltana tajunnut vasta myöhään että nälkä kurnii vatsassa, koska en kevyiden päivien takia kerta kaikkiaan ole muistanut syödä kunnolla. Illalla sitten kun olen kotiutunut on nälkä jo ollut hehtaariluokkaa, kuten esim. tänään, jolloin olen ahtanut mahaani ison lautasellisen lohta, kasviksia ja nuudeleita, voileipää sekä ½ litraa vaniljajätskiä - ja suorastaan oksettaa kun maha on niin täynnä! Ei kovin esimerkillistä käytöstä tulevalta terveydenhoitajalta, joka paasaa koululaisille tasaisita ateriarytmeistä ja annoskooista. Hoh.

2 kommentarer:

  1. Och småbarnsföräldrar som jag sitter och funderar på hur i helsike ensamstående småbarnsföräldrar hinner med allt och klarar allt...
    Man vänjer sig vid allt, och anpassar sig till allt, tror jag. Men visst är det ju kiva att du tänker på oss =) Och jag kan säga att man hinner nog inte med allt, åtminstone inte jag. Och då är det ju oftast så att jag hinner med allt annat utom mig själv...
    Vill du träffa oss på fredag eftermiddag i stan, så hör av dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa-a, hur är int läget för ensamstående föräldrar? Gulp :o
      Och ja, dethär med morgondagen ar vi ren kommit överens om, så ses imorgon! :)

      Radera

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3