onsdag 31 juli 2013

Does it make you happy?

...then go for it!
 
Välillä yllätän itseni ihmettelemästä muiden mielipiteistä: mitä joku muu ajattelee tekemisistäni, ajatuksistani tai toiveistani tällä hetkellä? Vastaavatko ne jonkun muun/yhteiskunnan normeja? Olenko epänormaali tai täys-kummajainen kun ajattelen näin?

Mitä väliä? Saan kai ajatella, toimia ja tehdä kuten itse haluan?


Hoh. Välillä joudun miettimään kuinka vanha sitä itse asiassa olenkaan; 14 vai piakkoin 24-vuotias? Toisinaan pystyn tekemään hyvinkin nopeita ratkaisuja itsekseni, kun toisinaan tärisen kuin haavan lehti tuulessa mietiskellessäni mitä hittoa tekisin (ja soitan lopulta äitdille ja kysyn neuvoa - minäkö mammari? :D)


Yhden loppu on toisen alku. Päiväni Porissa käyvät vähiin ja pian aloitan (taas) uuden kaupungin valloituksen - yksin. Odotan innolla omaa pientä asuntoani, jonka saan sisustaa juuri oman makuni mukaisesti, ja jossa saan kulkea, tulla ja mennä kuten itselleni parhaiten sopii - kenestäkään muusta välittämättä. Vaikka pidän itseäni harvinaisen (?) ihmisrakkaana ihmisenä, koen, että tämä tulee todella tarpeeseen: saan vihdoin hengähdystauon aikamoisen höykötyksen jälkeen. Vaan saas nähdä miten sopeudun ja totun yksineloon, asuttuani pitkän aikaa avovaimona. Onneksi (?) minulta löytyy jo tästä kokemusta ja tiedän, että se alkuun vaatii sulattelua, mutta että siihen tottuu aikanaan. Harmi vain kun en voi syyttää ketään muuta enää m.m. tiskeistä ja pyykeistä..Taidan tästedes olla syypää niihin yksinäni :D

Nojoo, pitäisi kai jatkaa kamojen pakkailua. En voi käsittää, miten yksi nainen voi tarvita NÄIN PALJON tavaraa :o


Ibland överraskar jag mig själv med att fundera över vad andra tänker om det jag gör, tänker eller önskar. Efter en stund kommer jag på mig själv att fundera vad i hela fridens namn det egentligen har för skillnad vad ANDRA tänker om mig - huvudsaken är väl att jag själv är nöjd? Mmh. Ibland är det svårt att komma ihåg om man är 14 eller 24 år gammal.. (speciellt då man är osäker över något och ringer MAMMA för att be om råd :D)
Ett slut på en era är ofta början på en annan. Min tid här i Björneborg lider mot sitt slut och erövrandet av en ny stad står för dörren. Samtdigt som jag väntar med iver på att få inreda mitt lilla hem och inte behöva bry mig om någon annan än mig själv, är jag (förstås) aningen nervös för hur jag åter skall vänja mig vid att bo ensam. Thank God (?) har jag gjort det redan en gång och vet att det dröjer ett tag, men att man nog vänjer sig.
Ojoj, nu borde jag nog fortsätta packa. Hur mycket grejer kan en kvinna riktigt behöva?

kuvituksena arkistojen helmiä :'D

2 kommentarer:

  1. Hei tsemiä uuteen alkuun! Minnekkä päin nenä vie??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kiitos :) Nenä osoittaa etelämmäs :)

      Radera

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3