Som rubriken avslöjar, så följer kurvan för mitt intresse för examensarbetet som en ytterst negativt laddadtrend. För att bespara mitt hårbotten från att bli totalt sönderkrafsat klickade jag fram en bild från vecksolutet och vips blev jag glad igen.
Jag fick btw i smyg en grym himo på att testa dans någongång när jag under The Nike Blast 2012såg på och beundrade Laure Contellemonts (klik!) danspass. Önskar bara att jag inte hade två vänstra ben...
Kuten otsikko jo antaa ymmärtää on kiinnostukseni opparia kohtaan yhtä suurta kuin jääkarhu nauttii biitsilomasta - eli ei kovin hääppöinen.
Jotten täydellisesti jumiutuisi ja repisi hiuksia päästäni, päätin aikani kuluksi kurkkia kuvia viikonlopun The Nike Blast:sta ja johan tulin heti paremmalle tuulelle!
Ihan näin meidän kesken voin paljastaa että sain taas himon kokeilla tanssia, varsinkin nähtyäni Laure Contellemontin tanssitunti. Harmi vaan että multa löytyy kaksi vasenta jalkaa..
Ugh, så styv jag är i kroppen! Jag kan inte förstå hur en 22-åring kan vara såhär styv och icke-tänjbar - och allt detta är skapat helt frivilligt!
Hälsningar från gårdagens The Nike Blast 2012 (klik!) på Kabelfabriken i Helsingfors, dit jag vunnit fribiljetter via Sats. Evenemanget samlar ihop topp-jumppaledare från hela världen och presenterar det nyaste inom jumppa-världen, altså nya jumppatimmar. Jag och tjejkompisen T hade anmält oss till enbart 2 pass och vi kände oss ganska udda då vi såg andras anmälningsblanketter, vilka var fyllda från morgon till kväll med aktiviteter. Det visade sig ändå vara ett bra val för oss som inte råkar vara absoluta super-människor med turbo-kondis, utan är två vanliga tjejer med medel-kondis.
Vårt första pass var NTC Master Class och visade sig vara en otroligt effektiv och tung jumppa, där man hela tiden hölls i rörelse och gjorde olika övningar och rörelser ½-1 minut i taget. Svetten droppade och musklerna skakade, men skönt var det!
På eftermiddagen hade vi anmält oss till Dynamics, som var en blandning av yoga och pilates. Varken jag eller T är vana yogare, men jag tycker vi klarade oss hyfsat bra och jag blev överraskad över hur tungt det egentligen var att stå på alla 4 och andas och göra små, långsamma rörelser åt olika håll. Tyvärr har jag inga foton från evenemanget, eftersom det var förbjudet att fotografera.
I videon ses några övningar som vi också gjorde på NTC-timmen!
Och visst kändes det i kroppen att jag inte gått på gympass på väääääldigt länge: idag känns altså kroppen allt annat än vig och mjuk - snarare känner jag mig och ser ut som en fågelskrämma! Dagens träning får nog bli något litet lugnare, typ promenad eller så.
Orsaken till att jag inte gått på gympass på länge är inte det att mitt intresse för dem skulle ha minskat, men efter att mit gym i Gräsviken stängdes, tvingades jag (tillsammans med typ alla andra som också gick på Gräsviken) byta till samma kedjas gym vid Järnvägstorget. Denna massflyttning av folk innebar att passen på Järnvägstorget blev smockfulla och att det i praktiken är omöjligt att rymmas med på ett pass - ifall att man inte bokat en plats åt sig typ 1 vecka i förväg! Själv tränar jag enligt fiilis och kan altså inte veta 1 vecka i förväg om jag känner för att gå på en jumppa eller inte och det betyder att jag nu inte gått på ett enda pass sedan årssikftet. Att se köerna till gympassen drar ytterligare ned på humöret: 39 personer i kö innebär ju att det är omöjligt att du ens skall ha en promilles chans att rymmas med!
Därför har jag börjat fundera på att byta gym och har kollat in Motivus. Mina kriterier är att gymmet skall finnas nära mitt hem (så resan inte blir en dålig orsak att låta bli att åka och träna) och så skall det finnas möjlighet till både gympass och gym. Priset får gärna också vara studerandevänligt. Har någon erfarenheter av ett gym i Helsingfors som skulel uppfylla mina krav eller erfarenheter av just Motivus?
kuvat Googlesta
Huhhuh - miten voikaan 22-vuotias olla näin jumissa? Eilinen käynti Nike Blast-tapahtumassa Kaapelitehtaalla on kyllä saanut kroppani jymähtämään pahemman kerran enkä tällä hetkellä taivu lyhtytolppaa paremmin. Nike Blast on siis tapahtuma, johon kokoontuu eri puolilta maailmaa huippuohjaajia esittelemään uutuus-jumppia ja sinnehän onnistuin tosiaan voittamaan liput Sats:n kautta. Olimme kaverini T:n kanssa ilmoittautuneet ainoastaan kahdelle tunnille, joka tuntui aika nololta kurkkiessamme toisten lappuja, jotka oli täytetty aamusta iltaan eri tunneilla. Noh, valintamme ei osoittautunut ihan huonoksi - tavallisia maanantai-jumppareita kun olemme. Ensimmäinen tuntimme oli NTC Master Class, joka oli rankka tunti joka perustui siihen että pysyttiin koko ajan liikkeessä tehden eri lihaskuntoharjoituksia ½-1 minuuttia kerrallaan. Hikihän siinä pintaan saatiin ja lihakset pääsivät kokemaan pientä tärinää, trr. Iltapäivällä menimme odottavaisina kokeilemaan Dynamics:a, joka on sekoitus joogaa ja pilatesta. Emme kumpikaan ole kokeneita joogareita, mutta suoriuduimme mielestäni mukiinmenevästi ja olinkin yllättynyt miten rankkaa pelkkä nelinkontinseisonta eri liikkeitä hallitusti tehden oli. Siitä onkin pitkä aika kun olen viimeksi jumppatunnilla käynyt. Syy ei ole se ettenkö enää haluaisi niillä käydä, vaan se että vakio-salini Ruoholahdessa suljettiin ja pakotti kaikki sen jäsenet siirtymään esim. saman ketjun salille Rautikselle. Tuo jättikokoisen porukan siirtymienn aiheutti täydellisen ruuhkautumisen Rautiksen yksikössä ja sen että kaikki tunnit ovat täyteen-buukattuja ja jonossa ennen sinua saattaa olla jopa 39 ihmistä! Sehän tarkoittaa sitä että on käytännössä mahdotonta mahtua jumppatunnille, ellei sitten ole varannut paikkaansa sille viikkoa etukäteen. Se taas ei sovi minunlaiselleni fiilispohjalta jumppaavalle, joka ei pysty viikkoa etukäteen tietämään jos juuri sinä päivänä tekee mieli jumpata vaiko ei. Siksi olenkin katsellut toisia saleja ja kriteereinä olen pitänyt sen että sali saisi olla lähellä kotiani (jotten luista matkustamisen vuoksi), tarjontaan saisi kuulua sekä jumppatunnit että sali ja hintakin saisi olla opiskelijaystävällinen. Onko kellään kokemusta esim. Motivuksesta (jota siis olen katsellut) tai muusta keskustassa sijaitsevasta salista?
Jag borde tydligen inte ha sagt högt hur bra och uppiggande ett träningspass på morgonen är och hur svårt det skulle vara att välja mellan sovmorgon och träning. Idag blev det min akillessena.
Imorse när klockan ringde litet före kl. 7 (som den gjort hela veckan) borde jag bara ha lyssnat på min kropp när den skrek rakt ut att den bara ville fortsätta sova en stund. Men vad gjorde jag? Suckade högt och pinade upp mig själv för att göra mig redo för morgonens träningspass.F-f-f-f-f-ail! Joggande på springmattan gick ännu helt okej, men efter det gick hela träningen bara åt pipan: musklerna sov antagligen fortfarande och vägrade göra någonting alls. Dessutom var jag styv som en lyktstolpe, så jag satsade på att stretcha litet extra i stället.
Mitt plikttrogna val om att stiga upp tidigt resulterade i att jag hela dagen gått omkring som i dimma och varit allmänt orklös. Artikelanalysen lyckades mer eller mindre bra, men jag förlät mig själv och beslöt att ta en ledig dag imorgon och sedan fortsätta igen med nya krafter.
På eftermiddagen drog jag iväg på en rask 8 km promenad längs med havsstranden. Har någon annan btw samma problem som jag: övrekroppen lyckas jag alltid hålla varm, men benen blir allt som oftast som istappar då jag går. En orsak kan förstås vara att jag i proportion klär mer på övrekroppen?
Dawn
Rudolf the Rednosed Reindeer..
Kvällen tänker jag ägna åt TV-tittande och avkoppling. Imorgon väntar nämligenNike Blast 2012-evenemangetpå mig och T!
Ei olisi pitänyt sanoa mitään, ainakaan ääneen, siitä miten piristävä tapa aamutreeni on - tänään siitä koitui akillesjänteeni! Aamulla kellon soidessa, kuten joka aamu tällä viikolla, ennen 7:ää olisi vain pitänyt kuunnella kroppaa, joka huusi että se vain halusi jatkaa unia hetken. Pöllö kun olin, pakotin itseni ylös ja aloin kuitenkin valmistautumaan aamutreeniä varten. Juokseminen juoksumatolla nyt vielä sujui ok:sti, mutta lihaskuntotreeni sen jälkeen meni täysin pipariksi - lihakset taisivat vielä nukkua! Jalat olivat edelleen ihan sohjona alkuviikon rankan treenin jälkeen, joten keskityin enemmän venyttelyyn. Tyhmän päätökseni takia koko päivä onkin mennyt kuin pöllyssä ja olo on ollut täysin vetämätön. Artikkelianalyysikaan ei ole sujunut ihan mallikkaasti, mutta sallin sen sekä huomisen vapaapäivän itselleni ja jatkan sitten uusin voimin. Iltapäivällä lähdin reippaalle ja piristävälle 8 km kävelylenkille merenrantaan. Onko muuten muilla samaa probleemaa kuin mulla: yläkroppa pysyy hyvin lämpimänä, mutta reidet ovat ihan jäässä kävellessä. Syyhän tietenkin voisi olla esim. se että puen enemmän yläkropalle kuin alakropalle? Iltani aion viettää TV:n ääressä rentoutuen, sillä huomenna on vuorossa Nike Blast-tapahtuma kera kaverini T:n!
5 asiaa, joita odotan - Nike Blast - se päivä kun valmistun koulusta - että keksisin mitä teen valmistumisen jälkeen - suunnittelematonta ulkomaanreissua - huomista aamukahvia
4 mieliväriäni - valkoinen - sininen - ruskea/beige - harmaa
Drömmen om en väska tycks inte låta mig vara i fred, speciellt inte efter Dubai, där en väskfanatiker som jag blev alldeles yr av alla märkesväskor som fanns omkring hela tiden..
Mulberry oversized Alexa och Bayswater är klassiska, stilrena läderväskor och så otroligt snygga! Materialet ställer ändå krav på användaren, vilka jag inte är säker på om jag kan fylla: läder skall skyddas från vått (läs: regn) och smuts - hur lyckas man göra det i ett land som Finland, där det regnar en onödigt stor del av året? Åtminstone på den ljusa konjaksfärgade väskan (vilken är min favorit nr. 1!) syns dessutom smuts och repor direkt - vågar jag verkligen använda en väska som kostar en förmögenhet om jag hela tiden går omkring och är rädd för att den utsätts för risk att bli nedsmutsad och förstörd? Jag lovar att jag skulle gråta blod ifall något skulle hända väskan, eftersom den skulle skapa en rejäl krater i min plånbok - är jag redo att ta risken? Och hur går det med innehållet om väskan, vilken saknar dragkedja, tippar upp-och-ner? Ändå kan jag inget annat än konstatera att båda väskorna är härliga..
Modellen och materialet på Louis Vuitton Speedy tilltalar mig: storleken (30 eller 35) rymmer mycket saker (vilket jag oftast bär omkring på) och tar ingen skada av litet regn eller smuts, då materialet är avstötande kanvas. Speedyns svaga sidor är däremot att den enbart kan bäras i handen, vilket kan medföra problem då man har en massa andra kassar och grejer som skall bäras. Dessutom syns allt fler Speedys på gatorna, vilket får den att påminna om en mass-grej, alltså något som alla andra också har - vill jag verkligen se ut som alla andra?
Käsilaukkuhimoni paheni kahta kauheammin Dubai reissun jälkeen. Dubaissa spottasin koko ajan mitä makeimpia ja ihanimpia merkkilaukkuja niin että pää meni lopuksi aivan pyörälle - tahtoo myös! Mulberryltä oversized Alexa ja Bayswater ovat kauniita iki-klassikoita, joiden ainoa ongelma on mielestäni samaan aikaan vahvuuskin, eli materiaali: nahkaa tulisi hoitaa tasaisin väliajoin, sekä suojata kosteudelta ja lialta: miten näiltä välttyy Suomessa, jossa sataa luvattoman usein? Lupaan että itkisin verta jos laukun pintaan ilmestyisi naarmu tai läntti, sillä laukun hankinta kyllä tietäisi kraaterin kokoista lovea lompakkooni. Hmm. Lisäksi tuo vetoketjuttomuus mietityttää: miten käy sisällön jos laukku kiepahtaa ylösalaisin? Louis Vuitton Speedy on kooltaan ja malliltaan juuri passeli mulle: kokoon 30 ja 35 mahtuu paljon tavaraa (jota multa siis aina laukusta löytyy) eikä kanvas-materiaali ole kovin herkkä esim. kosteudella tai lialle. Malli sen sijaan rajoittaa käyttöä hieman, sillä laukku sopii ainoastaan kädessä kannettavaksi, mikä on epäkätevää jos on miljoona muutakin juttua joita tarvitsisi kantaa. Lisäksi Speedyjä näkyy katukuvassa todella paljon, mikä pistää miettimään jos todella haluan näyttää samalta kuin kaikki muut?
