måndag 31 december 2012

My 2012 in conclusion

Oj oj oj, så tiden går fort. Imorgon börjar redan ett nytt år, 2013, och inspirerad efter att ha kollat igenom gamla foton på datorn tänkte jag summera mitt gångna år. Jag kan, som ni som känner mig ens en aning, bara konstatera att år 2012 antagligen varit det mest händelserika året under hela mitt liv, men här är jag - still going strong!

Januari/Februari: Tammi-/Helmikuu:

Jag reste till Dubai tillsammans med min kära kompis E och njöt av värmen, solen och strandlivet. De sista kurserna i skolan började och sambon flyttade ut.

Matkustin ihanan kaverini E:n kanssa Dubaihin ja nautin auringosta, lämmönstä ja rantaelämästä. Viimeiset kurssit koulussa lähtivät käyntiin ja avopuolisoni muutti ulos yhteisestä kämpästämme ja muuttui sinkkutaloudeksi.

 
Mars/April: Maalis-/Huhtikuu:

Praktikfälten i skolhälsovård började och övertygade mig om att jag skulle bli skolhälsovårdare. Under min 3 veckor långa studiefria period (då kurskompisarna hade praktikfält inom öppen vård) satt jag hemma och stressade och skrev på mitt examensarbete ca 6-8 h/dag. Höjdpunkten för dagen morgonpasset på gymmet, samt lunchen på Unicafé, där jag satt och stalkade folk. Kände mig ganska ensam.

Työharjoittelu kouluterveydenhuollossa sai minut uskomaan haluavani kouluterveydenhoitajaksi. Harjoittelun jälkeen kurssikaverini lähtivät vielä avoterveydenhuoltoon harjoitteluun, kun minä jäin kotiin 3 viikoksi stressaamaan ja kirjoittamaan opinnäytetyötäni kirjoittaen n 6-8 h/vrk. Päivien kohokohdiksi muodostuivat aamutreenit sekä lounastelu Unicafessa, jossa stalkkailin ihmisiä, Olin aika yksinäinen.


Maj/Juni: Touko-/Kesäkuu:

Vi sade hejdå efter ett 4 år långt förhållande och jag trodde att livet skulle ta slut. På vappen hamnade jag och kära E in på Apollo och jag stannade för första gången ensam på dansgolvet och märkte plötsligt en söt kille brevid mig - det var T det. Telefonlinjerna började gå heta. Jag deltog i mitt första springevenemang, Helsinki City Run och har aldirg känt mig så "alive" som då. Ca 2 veckor efteråt träffades vi pånytt och på Kristi himmelsfärdsdag åkte jag för första gången till B, min kommande hemstad (men det visste jag ju inte då..). Den 26.5 bestämde vi oss sedan för att officiellt vara ett par. I början av juni blev jag utexaminerad som hälsovårdare från Arcada och jobbade på hvc. Livet var härligt!

Sanoimme hyvästi 4 vuotta pitkän suhteen jälkeen ja luulin elämäni päättyvän siihen paikkaan - sattui niin! Vappuna päädyimme rakkaan E:n kanssa Apolloon ja jäin ensimmäistä kertaa yksin tanssilattialle bailaamaan ja huomasin söpösti hymyilevän pojan siinä vieressäni - se oli T se. Tuon illan jälkeen puhelinlangat kävivät kuumina ja parin viikon jälkeen oli jo aika uudelle tapaamiselle. Osallistuin ensimmäiseen juoksutapahtumaani, Helsinki City Runiin, ja tunsin ensimmäistä kertaa itseni "eläväksi". Kävin ensimmäistä kertaa T:n kotikaupungissa, josta myöhemmin tulisi myös minun kotikaupunkini. 26.5 Loreenin voittaessa Euroviisut päätimme alkaa virallisesti seurustelemaan. Kesäkuun alussa juhlin terveydenhoitajan tutkintoani ja työskentelin terveysasemalla. Elämä oli ihanaa!



Juli/Augusti: Heinä-/Elokuu:

En stor del av veckoslutena spenderade jag i T:s hemstad, festade och deltog för första gången i Pori Jazz. Jag njöt för fullt av värmen (de få gånger som solen nu lyste..) och fortsatte jogga. Tyvärr hamnade jag in på fel spår, pinade min kropp till det yttersta och hamnade in på akuten på sjukhus med dropp i armen. För första gången förstod jag att kroppen inte tål vad som helst och tvingades vila. Min 2 veckor långa semester spenderade jag i T:s hemstad, fick höra den magiska frågan "skulle du kunna tänka dig att flytta hit?" och deltog tillsammans med systerns man och min kusin i Midnight Run Helsinki - 10 km i ösregn.

Suurimman osan viikonlopuista vietin T:N kotikaupungissa, juhlin ja osallistuin ensimmäistä kertaa Pori Jazzeihin. Nautin lämmöstä (silloin kun aurinko nyt sattui paistamaan..) ja jatkoin hölkkäilyä. Jouduin valitettavasti väärälle polulle, rääkkäsin kroppaani liikaa ja jouduin teho-valvonta-osastolle sairaalaan tippaletku kädessä. Ensimmäistä kertaa jouduin hyväksymään, ettei kroppa kestä mitä vaan ja opettelin lepäämään. Todella sekavaa aikaa. Vietin kahdesta lomaviikostani toisen T:n kotikaupungissa ja sain kuulla kysymyksen "Muuttaisitko tänne?". Osallistuin yhdessä serkkuni sekä siskoni miehen kanssa Midnight Run Helsinkiin ja juoksin 10 km kaatosateessa.


September/Oktober: Syys-/Lokakuu:

 Jag flyttade tillbaks till stan och började jobba på en hälsostation. Min bästa kompis T åkte iväg till Spanien för att studera och jag kände mig väldigt ensam. Tanken om att flytta surrade på i mitt undermedvetande och jag började kolla in jobb på T:s hemort.

Muutin takaisin kaupunkiin ja aloitin työt terveysasemalla. Paras kaverini T lähti Espanjaan opiskelemaan ja tunsin itseni todella yksinäiseksi. Ajatus muutosta muhi alitajunnassani ja aloin katselemaan mahdollisia työpaikkoja T:n kotikaupungissa.


 November/December: Marras-/Joulukuu:

Vi blev erbjudna en riktig drömbostad, men jag var osäkrare än någonsin då det verkade hopplöst för mig att få jobb. Efter ett besök på centralsjukhuset hade jag plötsligt 2 veckor tid att packa mina saker i stan, fixa allting inför flytten och sedan flytta ca 250 km från min familj. Stressiga tider med mycket tårar. I december började jag ett helt nytt liv med samboende, ny arbetsplats, ny hemstad - nytt allt. Julen firade jag hemma hos mamma och pappa, hade klassträff med gymnasieklassen och tecknade avtal på ett gym i närheten.

Meille tarjottiin unelmakämppää, mutta tunsin itseni epävarmemmaksi kuin koskaan, koska töitä ei yksinkertaisesti löytynyt vaikka hain, hain ja hain. Käytyäni keskussairaalassa sainkin yhtäkkiä 2 viikkoa aikaa pakata kamppeeni kaupungissa, hoitaa kaikkia käytännön asioita ennen muuttoa sekä muuttaa 250 km perheestäni. Stressaavia aikoja - itkua oli paljon. Joulukuussa alkoi täysin uusi elämä: yhteen muutto, uusi työpaikka ja uusi kotikaupunki - kaikki oli uutta! Joulun vietin kotona perheeni kanssa, juhlin luokkakokouksessa lukioluokkani kanssa ja tein sopimuksen uudelle salille.



       



söndag 30 december 2012

8 facts about me

Söta Minna (klik!) utmanade mig genom att tilldela mig en blogg award, där man skall berätta 8 fakta om sig själv. Meningen är att man skall avslöja någonting nytt eller oväntat om en, varför det tagit mig en tid att fundera ut VAD jag vill avslöja om mig själv, utan att vara för personlig. Here we go..

Suloinen Minna (klik!) haastoi minut jo monessa blogissa pyörineeseen 8 faktan haasteeseen jokunen aika sitten. Paljastusten tulisi olla jokseenkin yllättäviä, minkä takia niiden valitsemisessa on mennyt tovi: enhän kuitenkaan halua mennä aivan henkilökohtaisuuksiin ;) Mutta täältä pesee:

Säännöt: 
1. Kiitä haasteen antajaa - Kiiiiiiitos Minna!
2. Jaa haaste 8:lle bloggaajalle
3. Ilmoita näille 8:lle haasteesta
4. Kerro 8 satunnaista faktaa itsestäsi

Haastan: Tarun, Lotan, Elinan, Emman, Rimman, Sallin, Aneten ja Hannan ja ilmoitin tästä heille :)

Fakta nr 1:

Jag har drömt om att pierca naveln sedan jag var 14 år gammal, men vågade göra det först sommaren 2011. Några dagar före julafton var jag tvungen att ge upp och ta bort piercingen: min hud reagerade på smycket och vägrade hela, vilket min piercare Yazka på Harness (klik!) var mycket överraskad över: under sin 13 år långa karriär var jag den andra kunden, vars kropp reagerar på titan (och plast!).

Olen unelmoinut napakorusta 14-vuotiaasta asti ja uskalsin vihdoinkin laitattaa sellaisen viime kesänä. Harmikseni jouduin poistamaan korun pari päivää ennen jouluaattoa ja hyväksymään, ettei kehoni kestä korua, eikä suostunut paranemaan lävistyksen kohdalta. Lävistäjäni Yazka Harnessissa (klik!) todella yllättynyt kun kävin näytillä ja kysymässä neuvoa ja kertoi minun olevan hänen 13 vuotiaan uransa aikana toinen (!) asiakas, jonka kroppa hylkii jopa hyvin siedettyä titaanua (jopa muovia!).



Fakta nr 2:

  Jag äter aldrig s.k. vitt ris, vit pasta eller ljust bröd - skyr alltså produkter gjorda enbart på vetemjöl - och får ofta skämmas över det ifall jag blir bjuden på sådant någonstans. Efter att ha för stunden insjuknat i någon lindrig form av ätstörning på 8. klass har jag inte klarat av att äta avslappnat (= utan morkkis) och njuta av sådana produkter. Jag lider av detta fortfarande tidvis, men är på bättringsväg.

En koskaan syö ns valkoista riisiä, pastaa tai leipää ja saan usein jopa hävetä tätä jos sellaista tarjotaan jossakin. Sairastuttuani hetkellisesti 8. luokalla jonkin sortin syömishäiriöön en ole pystynyt nauttimaan moisista tuotteista kärsimättä huonosta omatunnosta. Kärsin tästä ajoittain edelleen, mutta olen jo paranemaan päin. Working on it ;)


 Fakta nr 3:

Jag har (tillsvidare) endast brytit en kroppsdel i mitt liv: spräckte vänstra knäskålen då jag hoppade ner från en våningssäng, men tappade balansen och hamnade rakt in i sängen mitt emot.

Olen (tähän asti) onnistunut murtamaan ainoastaan yhden ruumiisosan: vasemman polvilumpioni, hypätessäni kerrossängystä alas ja törmätessäni toisella puolella sijaitsevaan sänkyyn. Hienoa, eikö?

Fakta nr 4:

Jag är en riktig mes då det gäller nöjesparker, men älskar alla maskiner där man riskerar att bli genomvåt - typ Hurjakuru på Borgbacken.

Olen hävettävän nössö menemään huvipuistossa erilaisiin laitteisiin. Sen sijaan rakastan kaikkia härveleitä, joissa voi kastua läpimäräksi - tyyliin Hurjakurussa Lintsillä!



Fakta nr 5:

Då jag äter mandarin stoppar jag endast en klyfta åt gången i munnen och äter alltid först den mindre halvan av mandarinen.

Syödessäni mandariinia, laitan ainoastaan yhden palasen kerrallaan suuhun ja syön aina hedelmän pienemmän puoliskon ensin ;)



Fakta nr 6:

Under den senaste tiden har jag haft otur: varje gång som någon lyfter mig i luften, lyckas de antingen stoppa fingrarna mellan mina revben eller klämma ihop mina revben/sido-abdominala muskler så att jag har ont i flera veckor och försvårar mitt liv: att andas, gå, springa eller svänga sig på sida gör ont. Detta hände senast på klassträffen, då R lyfte mig på dansgolvet - har ont fortfarande :D

Minulla on viime aikoina ollut äärimmäisen huono tuuri: joka kerta kun joku nostaa minut ilmaan, onnistuu tämä joko tökkäisemään sormensa kylkiluideni väliin tai painamaan kylkiluuni tai kylkeni kasaan niin, etten voi viettää normaalia elämää pariin viikkoon: hengittäminen, kävely, juoksu ja jopa kyljelleen kääntyminen on kivuliasta. Viimeksi näin kävi luokkakokouksessa, kun R nosti minut ilmaan tanssilattialla :D



Fakta nr 7:

Ologiskt nog har jag i vissa situationer blivit mer osäker på mig själv när jag blivit äldre, än då jag var yngre. I vissa situationer är jag väldigt självsäker och står för min åsikt oberoende vad andra säger, medan jag i andra situationer kan falla ihop som ett korthus av en liten vindpust - sådär bara. Detta harmar mig otroligt. Ofta blir jag osäker då någon kommenterar mitt utseende eller om jag får höra att någon kollat in och försökt sig på T. I denna ålder borde jag redan vara jag med mig själv, veta att jag duger som jag är och att T nog gillar mig - MIG - för den jag är och inga andra tjejer (eller så hoppas jag ju åtminstone ;))

Epäloogista kyllä, olen nykyään ajoittain huomattavasti epävarmempi itsestäni, kuin nuorempana. Epävarmuuskin riippuu tilanteesta: uskallan seistä mielipiteitteni takana vaikka kokonainen lauma olisi minua vastaan, kun taas herkkänä hetkenä kaaduin kuin korttitalo jo pienestä vihjaisustakin. Jonkun kommentoidessa ulkonäköäni halveksuvasti voin hyvinkin vetäytyä kuoreeni, samoin jos kuulen/näen jonkun tsekkaiselvan miestäni T:tä. Mielestäni tässä iässä voisin jo olla täysin sinut itseni kanssa ja hyväksyä itseni sellaisena kuin olen, aivan kuten T:kin on tehnyt ja pitää minusta omana itsenäni (ainakin tässä toivossa elän ;))



Fakta nr 8:

Jag är en hopplös romantiker och drömmer om att förlova mig, gifta mig och ha ett sjudundrande bröllop, ett egnahemshus och i något skede barn, familjeliv och en arbetsplats som jag trivs med. Tidtabellen har jag ingen aning om, men har märkt att då kompisar i näromgivningen tar steg framåt, känns det som om jag själv också ville göra det. Press från omgivningen eller? Svårt att avgöra. När jag märker att längtan efter dessa blir allt för stor försöker jag lugna ned mig genom att tänka att jag ju nog har hela livet på mig - låter saker och ting komma och ske i sin ordning :)

Olen toivoton romantikko ja unelmoin kihlautumisesta, naimisiin menosta ja hepsankeikkaa-häistä, omakotitalosta ja jossakin vaiheessa lapsista, perhe-elämästä ja mieluisasta työpaikasta. Aikataulusta minulla ei ole hajuakaan, mutta olen huomannut, että lähipiirin ottaessa askeleita juuri noiden edellä mainittujen suuntaan, haikailen kahta kauheammin niiden perään itsekin. Johtuuko se sitten ympäristöstä vai itsestäni? Jaa-a, vaikeata erottaa. Kun kaipaus kasvaa melkein liiankin isoksi, yritän rauhoitella itseäni ajattelemalla, että tässähän kyllä on koko elämä aikaa toteuttaa noita unelmia - antaa niiden tulla aikanaan :)           


Surprised?

A moment of DIY with little W

Äntligen flyttade jag över fotona som jag tagit på julen över till datorn och konstaterade att foton är ett ypperligt sätt att återgå till stunden då fotot togs.

På fredagen före julafton hade vi sitz med gamla gymnasieklassen och jag kände mig, ja, där efter på lördagsmorgonen då jag vaknade. Då jag är trött är jag ofta vresig och har väldigt dåliga nerver, vilket inte var en allt för bra kombination med att syster-/gudotter W skulle komma på besök och meddelade att vi skulle pyssla (kan hända att det var mamma som kläckte ur sig denna fina idé för att ge litet payback för mitt festande..?).

 Jag förundrades verkligen över hur bra mina nerver höll (när man tar förhållandena i beaktande) då jag pysslade jultomtar med lilla W, som hade myror i brallan då hon var så nervös inför jultomten och att få klä julgranen..


Visst satt hon stilla i 20 sekunder.. Kyllähän W sen 20 s suostui istumaan paikallaan..
Och så for hon iväg igen... Ja taas mentiin..

Sainpas vihdoin ja viimein siirrettyä jouluna otetut kuvat kameralta koneelle ja totesin, että valokuvathan ovat loistava keino palata fiilikseen, joka vallitsi kuvanottohetkellä (ja tämä ei ole sana, tiedän).
Perjantaina ennen jouluaattoa olin vanhan lukioluokkani luokkakokouksessa sitsailemassa ja olo oli lauantaina, noh, sen mukainen eikä energiatasoni, saati sitten reaktiokykyni, todellakaan ollut huipussaan. En siis oikein tiennyt pitäisikö itkeä vai nauraa kun kuulin siskontyttö W:n olevan tulossa mummilaan hoitoon ja joku (olisikohan ollut vinoileva äitini?) ehdotti, että askartelisimme tonttutyttöjä yli-innokkaan 4,5 vuotiaan kanssa. W jaksoi hädin tuskin keskittyä 5 minuutin ajan tonttuihin, kunnes ajatukset (ja puheet) seikkailivat joulupukkiin, lahjoihin ja kuusen koristeluun. Pelkäsin hermoni pettävän jossakin vaiheessa, koska ne ovat tunnetustikin todella huonot minun ollessa väsynyt.

fredag 28 december 2012

Boom! Back to reality!

Puh och jo tack för att denna vecka endast hade två arbetsdagar. Sov förra natten så jädrans dåligt och litet att det nästan kunde klassas som olagligt..

På jobbet hade vi en jämn ström av patienter, men tyvärr drog det sista caset ut såpass mycket att jag (som dejourerade) var tvungen att stanna kvar på övertid. C´mon folks - på en fredag!? Bitter och trött cyklade jag till gymmet, tecknade ÄNTLIGEN ett gymavtal och körde ett halvslött armpass. Näe, jag är nog riktigt nöjd med dagens insats och tror jag satsar på att pina kroppen en annan gång.

Väl hemma fixade jag middag åt mig själv och slängde mig på soffan och kollade X-factor USA semifinalen (och kände mig urusel: hur kan en 13-åring sjunga sådär bra?). Njöt av ett glas vin, åt litet pepparkakor och var på vippen att beställa en efter julen-julklapp åt mig. Snacka om att ha myror i brallan efter att ha fått beundra den tvåfärgade Michael Kors-klockan som jag (i bolag med mamma M) gav T i julklapp..? Snart i säng i sällskap av nyaste Cosmopolitan. God natt på er!


Kiitos ja kumarrus siitä, että tällä viikolla oli vain kaksi työpäivää. Nukuin nimittäin viime yönä NIIN huonosti, että sitä voisi lähes pitää laittomana.
Töissä potilaita tuli ja meni tiuhaan tahtiin, mutta päivän päätteeksi jouduin jäämään (aika reilustikin) ylitöihin, lääkäreiden miettiessä viimeisen potilaan kohtaloa. Itsehän en murissut ja polkenut jalkaa vieressä, enhän? Noeikai, onhan tänään perjantai.
Töiden jälkeen polkaisin salille, allekirjoitin vihdoinkin sopimuksen ja tein semi-kevyen yläkroppatreenin. Säästelen piinapenkkiä toiseen kertaan ja tänään tuntui yksinkertaisesti hyvältä ottaa vähän lungimmin.
Kotona väsäsin äkkiä ruokaa ja heittäydyin sohvalle seuraamaan X-Factor USA semifinaalia ja kärsin alemmuuskompleksista: miten 13-vuotias voikaan laulaa noin hyvin? Nautiskelin lasillisen punkkua, söin pipareita ja olin lähellä tilata joulun jälkeisen joululahjan itsellesi: nähtyäni vihdoinkin kaksivärisen Michael Kors-kellon, jonka minä ja T:n äiti annoimme T:lle joululahjaksi olen ollut kuin tuli hännän alla: tahtoo!
Nojoo. Pikkuhiljaa uusimman Cosmon kanssa unten maille. Öitä!



Vink vink: min hemliga dröm är fortfarande denna - only for your information ;)
Vink vink: salainen himoituksen kohteenihan on edelleen tämä - ihan vain tiedoksenne ;)



torsdag 27 december 2012

Oh no - what have you done to yourself?!

Nu är julen förbi och nyåret närmar sig. Vet ni vad det innebär och som jag är störd på redan på förhand? Alla "Banta 20kg på endast 2 veckor!", "Börja ett nytt liv" och "Träna bort julkilona"-artiklar och program på TV. Suck people, vakna!

Diskussionen började redan imorse i kafferummet på jobbet: ush så mycket jag har ätit, sade en. Jag är så mätt fortfarande, påstod en annan. Alltså jag åt på tok för mycket under julhelgen, sade den tredje och tog en klunk ur kaffemuggen. Varför skall folk alltid klaga över mängden mat de stoppat i sig under julen? Det är ju definitivt inte så att det man äter mellan jul och nyår får ens kropp att växa med flera storlekar, utan att det man stoppar i sig mellan nyår och jul är det som räknas (förlåt för klichén, men den stämmer verkligen!).



I år bestämde jag mig för att äta endast det jag verkligen gillar och vill ha och fyllde min(a) tallrik(ar) med olika sorters fisk, rosoll och sallad. Pepparkakor åt jag ett dussintal av, medan jag hoppade över chokladen och mindre julskinka än någonsin tidigare (FÖRUTOM på juldagen, då O hade ställt en stor skål Geisha-konfekter på bordet och jag proppade gladeligen i mig innan vi drog till krogen. När jag kom hem från krogen kan jag bara säga: oh my gosh - julskinka med senap..).

Visst känns även min kropp svullen och antagligen har jag gått upp ett eller två kilo, men det tänker jag inte bry mig om. Jag är nöjd över att jag lyckades hålla mig någotlunda i styr, njöt av maten och samvaron och lät bli att äta vissa maträtter bara för att de hör julen till.

Hur är det med dig då: du njöt väl av julmaten?


Joulu on jo takana ja uusi vuosi häämöttää edessäpäin. Tiedätkö mitä se tarkoittaa ja tuo tullessaan (ja joka ahdistaa minua JO nyt)? No "Laihdu 20kg parissa viikossa. Zumbaa peppusi pieneksi minuutissa! Karista joulukinkkukilot liittymällä kuntoklubillemme. Aloita uusi, terveellinen elämä!-tyyppiset lehtiartikkelit ja TV-ohjelmat. Buaah! Mikseivät ihmiset voi tajuta, että se mitä se joulun ja uv:n välillä ei juuri vaikuta elämääsi, vaan ne elämäntavat ja syömingit jotka ovat uuden vuoden ja joulun välillä (anteeksi tämä kliseinen ilmaisu, mutta se pitää paikkaansa!).
Itse päätin tänä vuonna syödä vain ja ainoastaan niitä ruokia joita minun teki mieli ja täytinkin lautaseni erilaisilla kaloilla, salaateilla ja rosollilla. Äitin tekemiä pipareita vetelin surutta kaksin käsin, kun taas suklaat saivat jäädä rasioihinsa - ei vaan tehnyt mieli. Ainoa poikkeus tapahtui joulupäivänä, jolloin O:n tarjoamat Geishat alkoivat parin viinilasillisen jälkeen himoittamaan ja baari-illan jälkeen suorastaan sukelsin jääkaappiin joulukinkkua maiskuttelemaan).
Olen minäkin tainnut sen kilon tai pari kerännyt kroppaani joulun aikana, mutten aio välittää siitä pätkän vertaa: kilot johtuvat todennäköisesti nesteestä, joka pikkuhiljaa vähenee kropasta nyt kun suolan (ja punaviinin..) käyttö vähenee. Ainoa ikävä puoli on, ettei kroppa näin turvonneena tunnu oikein omalta, mutten aio antaa sen masentaa minua. Olen nimittäin tyytyväinen ja jopa ylpeä siitä, että todella nautin kaikesta mitä söin tänä jouluna, enkä syönyt mitään vain siksi, että se "kuuluu jouluun".
Mites siellä - herkuttelithan surutta?




pics from weheartit.com


It´s over, no-o-o-o-ow

Hejhej julen, hello vardagen! Ärligt talat måste jag säga att det kändes riktigt skönt att hoppa på cykeln och trampa iväg till jobbet imorse efter att ha haft ledigt i nästan en vecka. Temperaturen var betydligt högre än igår (då jag var ute och joggade i -20 grader), vilket kändes nästan overkligt: hur i tusan kan temperaturen byta från -20 till +-0 över en natt?

Trots att julgubben hämtade otroligt härliga, uppskattade och smarta klappar åt mig, kunde jag inte motstå att kolla in utbudet på rea-försäljningarna som nu satt igång. Egentligen behöver jag ingenting, men visst är det roligt att drömma och att titta betyder ju nödvändigtvis inte att man köper ;) (som ni märker hamnade jag in på produkter som inte var på rea.. Suck. I´ll never learn..)


Yes! More of this! Det absolut bästa hårpudret!
Ehdottomasti paras hiuspuuteri!  4€ /Sokos
Ååh, härrrrlig lykta! House-serien på Sokos 19,57€
Iiiiihana lyhty Sokokselta, House-sarjaa 19,57€

Lumene Vitamin C-hudkräm: doftar fräscht och får faktiskt ansiktet att se "mer live" ut - härlig och prisvärd produkt! 9,50€/Sokos
Lumenen Vitamin C-kasvovoide, joka tuoksuu raikkaalta ja saa toden totta kasvojen ihon hehkumaan - ihana ja todella hintansa arvoinen! 9,50€/Sokos

Mega-förpackning Biotherm Aquasource-hudkräm, som jag fick i julklapp och som jag kan rekommendera varmt 55€/Sokos
Jättipurkki Biotherm Aquasource-kasvovoide, jonka sain joululahjaksi ja jota voin suositella lämpimästi. 55€/Sokos
Kolla in hela Sokos rea-utbud, vilket åtminstone överraskade mig ytterst positivt: billiga priser och tillsvidare ännu massor kvar! Du visste väl att frakten till närmaste postkontor är gratis ad 27.1?

Tsekkaa Sokoksen ale-tarjonta klikkaamalla linkkiä. Tuotteita oli yllättävän paljon ja hinnatkin kohdillaan. Pitää vain olla nopea - suosituimmathan tuuppaavat loppumaan ensimmäisinä.. Tiesithän että toimitus lähimpään postikonttoriin on ilmainen 27.1 asti?


Marc by Marc Jacobs Lil Ukita Satchel (>200€/Shopbop.com)
Inte på rea, men ack så snygg!
Valitettavasti ei alennuksessa, mutta himoittava silti!
Marc by Marc Jacocs Classic Q Hillier Hobo (>200€ /Shopbop.com)
Tyvärr är inte denna heller på rea, men en potentiell dagdröm..
Tämäkään ei ole alennuksessa, mutta mahdollinen päiväunien kohde..
Gorjana Love Key Charm Necklace 30,29€ (shopbop.com)
Tro eller ej, men jag som tidigare varit anti-hjärtformade smycken blev total-förtjust i detta halsband
Uskokaa tai älkää, mutta minä joka aiemmin olen vieroksunut sydämen muotoisia koruja ihastuin tähän

Hassua kyllä, tuntui itse asiassa kivalta hypätä pyörän selkään tänään aamulla ja polkaista töihin lähes viikon loman jälkeen. Pyöräillessäni mieltäni vaivasi tosin eräs asia: miten ihmeessä lämpötila voi vaihdella noin paljon? Eilen illalla pakkasta oli vielä -20 ja juoksulenkilläkin pidin fleece-kypäräpipoa enkä palellut pätkääkään, kun taas tänään lämpötila jo läheni nollaa.
Vaikka pukki toikin minulle todella ihania ja tarpeellisia lahjoja, en voinut vastustaa kiusausta, vaan aloitin päiväni selaamalla nettikauppojen ale-valikoimaa. Kartoittaminen on onneksi ilmaista, koska en tällä hetkellä taida tarvita mitään, mutta eihän sitä koskaan tiedä mitä hyvää alesta voi löytyä ja mieli yhtäkkiä muuttua ;) (kuten huomaatte, eksyin tosin myös ihastelemaan niitä ei-alennettuja tuotteita.. hoh.)

pics from shopbop.com, google.fi, sokos.fi

måndag 24 december 2012

D-day - the 24th of December

Sova länge, stiga upp och krypa tillbaks under täcket ett tag - bara för att man kan. Risgrynsgröt. Springa i snöstorm och pusta som en arbetshäst i 20 cm djup snö. Tända ljus på gravarna. Duka bordet. Lyssna på julmusik. Förbereda julmaten med mamma. Bastu. Lacka naglarna vinröda.

Dofter, ljud, ljus, känslor. Ikväll är allting stort.
 
God och fridfull jul till er alla!
 

 
 
 
Nukkua pitkään, nousta ylös ja mennä sittenkin hetkeksi vielä takaisin peiton alle - ihan vain siksi että se on tänään sallittua. Riisipuuroa. Juosta lumimyräkässä ja tuntea itsensä työhevoseksi 20 cm syvässä kinoksessa. Viedä kynttilät haudoille. Kattaa pöytä. Kuunnella joulumusiikkia. Auttaa äitiä jouluruokien valmisteluissa. Saunoa. Lakata kynnet viininpunaisiksi.
Tuoksuja, ääniä, valoa, tunteita. Tänä iltana kaikki on suurta.
Hyvää ja rauhallista joulua kaikille!

söndag 23 december 2012

Preparations so far

Puh, en så intensiv vecka jag har bakom mig:

På måndagsmorgonen visste jag direkt att allting inte stod rätt till, då chefen hade ringt till mig på morgonen, medan jag ännu sov och jag visste direkt vad det var frågan om: min kvällstur hade visst bytits ut mot en morgontur, utan att jag visste om det. Great. Som tur var ingen skada skedd och resten av veckan hann jag till jobbet i tid, men hade det desto mer bråttom.

Ärligt talat minns jag inte att jag skulle ha gjort något mer spännande än jobbat 7-15, förutom på torsdagen då jag jobbade 7-18:30, cyklat till och från jobbet, varit ute och gått med härliga K, fixat julklappar, lagat mat och sovit. Visst hann jag väl till gymmet en eller två gånger, men i övrigt flöt dagarna förbi som på moln. Nej nej nej, jag får ju inte glömma bort pepparkaksbaket och julgranen, som T burit in en eftermiddag då jag kom hem från jobbet. Gissa bara hur glad jag blev?



På torsdagkväll reserverade vi bastun, fixade tortillas och kollade Sex and other drugs. På fredagsmorgonen vaknade jag tidigt, packade ihop vad jag behöver för att överleva en vecka, samt julklapparna och satte mig på tåget hem mot syd. På kvällen hade vår gymnasieklass klassträff, vilken var en SÅ lyckad tillställning att jag fortfarande ler av att bara tänka på den: gamla kompisar, god mat och dricka, sitz och musik; en perfekt början på jullovet helt enkelt!



Gårdagen marsade jag mest omkring som i dimma, men drack åtminstone en massa glögg och handlade mat med mamma, samt sov. På kvällen somnade jag som en stock och sov som ett litet barn i min enorma prinsesssäng till liter över 9 på morgonen.



Idag var det dags att träffs två härliga barndomskompisar, L och D. En lång, avkopplande promenad och mycket prat och skratt i dessa två härliga tjejers sällskap, samt en rask promenad hem och få sätta sig vid ett dukat matbord - ah! En tupplur på prinsessängen, glögg och pepparkakor, samt en åktur, vars mål var att kolla in folks julbelysning, med föräldrarna är vad jag vidare gjort idag och nu väntar jag på att bastun skall sättas igång, så jag får värma mina iskalla tår och skrubba mig ren inför firandet som börjar imorgon. Julafton kommer att bli exceptionell i år, då den varken består av jobb eller småbarn (de firar med oss först på annandag jul i år), men jag ser fram emot den och dess lugn redan - verkligen. Enda som känns litet ledsamt är att T befinner sig i ca 257 km från mig. Efter att ha bott tillsammans i 3 veckor känns det - smörigt och klichéaktigt nog - litet tomt.. Samtidigt kan jag ju konstatera att det också är första julaftonen på 5 år som jag kommer att fira utan pojkvän - how sad ain´t that?



Huhhuh, miten kiireinen viikko minulla onkaan takanani!
Viikko alkoi hienosti maanantaiaamulla, jolloin herätessäni hieman vaille 9, huomasin osastonhoitajan soittaneen ja arvasin heti: iltavuoroni oli nähtävästi vaihtunut aamuvuoroon, mutta siitäpä ei oltu kerrottu minulle. Nojoo, ei hätiä: loppuviikon olin joka päivä töissä ajoissa 7-15 paitsi torstaina 7-18:30 ja kiirettä piti. Rehellisesti sanottuna en edes muista koko viikon tapahtumia, koska taisin pääasiassa käydä töissä, syödä, nukkua ja käydä salilla kahdesti, sekä lenkillä K:n kanssa (kiitos vielä kun otit yhteyttä!). Jossain välissä ehdin leipoa pipareita ja hankkia kuusenvalot joulukuuseen, jonka T oli nostanut sisälle yksi iltapäivä. Arvatkaa vaan sitä riemun määrää kun tulin kotiin ja huomasin kuusen olohuoneessa ;)
Perjantaiaamusta pakkasin tavarani ja joululahjat ja suuntasin kohti juna-asemaa ja Etelä-Suomea. Illalla lukioluokkani vietti luokkakokousta sitsien muodossa ja hellurei mikä alku se olikaan joululomalle: aivan mahtavaa! Lauantai sujuikin sitten sen mukaisesti puoliunessa ;) Noh, kävin kai sentään kaupassa äidin kanssa ja illalla perinteisillä glögikutsuilla. Yöni nukuin kuin tukki, kiitos jättikokoisen prinsessasängyn, joka on löytänyt tiensä huoneeseeni (juuri sopivasti muuttoni jälkeen..).
Tänään kävin lenkillä kahden lapsuuden ystävän kanssa ja kyllä oli piristävää höpötellä tyttöjen kanssa kirpeässä pakkasessa ja loppujen lopuksi lompsin jopa kotiin asti - juuri sopivasti katettuun pöytään! Se, jos jokin on luksusta!
Ilta on sujunut rauhallisesti päikkärien, glögin sekä ajelun, jonka päällimmäinen tarkoitus oli kartoittaa ihmisten jouluvalotkehitelmät, vanhempien seurassa. 
Jouluaatto tulee tänä vuonna olemaan todella erikoinen, koska tapansa mukaisesti siihen ei kuulu lapsia, eikä töitä. Lapset astuvat kuvioon vasta tapanina ja töihin menen vasta 27. päivä. Kliseistä kyllä on pakko myöntää, että pieni ikävä jo kaivaa: tänä vuonna vietän myös ensimmäistä kertaa 5 vuoteen joulua ilman poikaystävää, kiitos 257 km välimatkan. Kolmen viikon yhdessäolon jälkeen on suorastaan vähän tyhjä olo...

pics from weheartit.com

torsdag 20 december 2012

Is normal food good enough or is it necessary to add some flour..?

I förrgår när jag cyklade hem från gymmet efter att ha kört ett stenhårt benpass. Visserligen blev passet kortare än jag tänkt i och med att vi hade gäster på kommande (läs: egentliga orsaken var att jag höll på att få spader efter att ha gjort benpress allt vad jag orkade). 

Medan jag trampade i sakta mak hemåt funderade jag ifall det skulle vara nödvändigt att skaffa s.k. proteinpulver. Protein fungerar som byggmaterial för musklerna och hjälper kroppen att återhämta sig efter de mikroskopiskt små skadorna som träning orsakar i musklerna. Människan behöver i genomsnitt 1g protein/kg kroppsvikt/dygn (enligt näringsrekommendationerna), medan de som tränar kan behöva ett tillägg och t.o.m 2g/kg kroppsvikt/dygn. Själv äter jag ju inte kött varje dag, men försöker ha en proteinkälla vid varje måltid i form av t.ex. kvarg, mjölk eller grynost, ost på smörgåsen eller sojakross (funkar sjukt bra som surrogat för maletkött bara man kryddar väl!).

Jag läste någon gång att s.k. "vanlig mat" är tillräcklig för att förse kroppen med alla näringsämnen som den behöver, samt att fettfri mjölk t.o.m. kan fungera som en bättre återhämtningsdryck än de konstgjorda pulvren! Så tillsvidare har jag nöjt mig med att dricka några klunkar mjölk efter tränandet, men jag kan inte påstå att tanken om att ÄNDÅ "behöva" extra-protein surrat i mitt undermedvetande en längre tid..

Hurdana erfarenheter har ni där ute av proteinpulver? Nyttigt eller skräp?

Protein- och övriga sportdrycker och pulver säljs på flera håll, bl.a. på North Force - kolla in!


 
Pyöräillessäni toissa päivänä kotiin salilta tehtyäni aikamoisen rääkkitreenin jalkaparoillani, putkahti päähäni ajatus: pitäisiköhän minunkin hankkia lisäproteiinin lähde?
Proteiini, eli valkuaisaine, toimii lihasten rakennusmateriaalina ja auttaa pienen pieniä lihasvaurioita, joita treeni aiheuttaa, korjaantumaan nopeammin. Ihminen tarvitsee keskimäärin 1g proteiini/kg elopainoa/vrk, mutta kovaa treenaava voi tarvita jopa 2g/kg elopainoa/vrk!
Luin kerran jostakin, että "normaali ruokavalio" olisi riittävä, samoin kuin että rasvaton maito toimisi jopa keinotekoisia protskupulvereita paremmin palautusjuomana! Silti mieltäni vaivaa vähän väliä, josko minunkin, joka en siis syö lihaa edes joka päivä, pitäisi harkita lisäproteiinin käyttöä. Pyrin toki syömään proteiini muussa muodossa joka aterialla, esim. rahkan, raejuuston tai soijarouheen muodossa - vaan riittääköhän se..?
Minkälaisia kokemuksia teiltä löytyy protskujauheista? Hot or not?
Lisäravinteita myydään nykyään jos vaikka ja missä, m.m. North Force.fi-sivustolla - kurkkaa!

innehåller reklamlänk/sisältää mainoslinkin

onsdag 19 december 2012

A forgotten love is refound

Så småningom börjar jag känna mig hemmastadd i min nya hemstad, trots att jag fortfarande känner mig som en turist när någon pratar om någon speciell plats som alla ju vet var den finns eller vad det är. På jobbet lär jag mig varje dag någonting nytt och speciellt efter gårdagen, då jag jourade med jourande gynekologen och skötte allt från diffusa gynekologiska blödningar till aborter på löpande band i rask takt, kände jag mig viktig: jag kunde ju! (trots att jag ganska ofta fick springa efter hjälp då jag skulle boka tider - hur helsikes invecklade skall datasystemen riktigt göras?)

Det är endast några dagar kvar till jul, men det finns en grej som oroar mig: var är min julfiilis? Jag har alltid betraktat mig själv som en riktig julmänniska som börjar vänta på julen redan i oktober, börjar lyssna på julmusik i november och mumsa i mig julmat i december (för att sedan tröttna på den tills julafton..). I år är det olika: trots att jag köpt julklappar, pysslat och skickat julkort, plockat fram några juldekorationer och lyssnat på julmusik (i butiker) har jag ingen som helst julfiilis - det känns inte alls som om julen är påväg!



Oroad över min borttappade julfiilis frågade jag kollegerna vid morgonkaffet vad jag skall ta mig till och de föreslog att jag skall laga julmat. Eftersom vi (jag och T) kommer att åka till varsitt barndomshem till jul och således inte fira julen i vårt hem, vilket är orsaken till att jag inte har satsat så mycket på juldekorationer etc. Dessutom har jag på senaste tiden haft så mycket annat på G (flytt, jobb, anpassa sig till ny ort - you name it!) att jag helt enkelt inte haft energi att tänka på så mycket efter att ha kommit hem på kvällarna. Får se om jag ikväll ändå skulle rycka upp mig och göra någonting för att få litet julfiilis- nämligen laga pepparkakor! Visserligen (ifall att jag nu förverkligar mig plan) tänker jag satsa på deg ur frysdisken (vilken nog inte borde få kallas pepparkaksdeg alls..), men jag tror nog att doften som sprids ur ugnen kommer att påminna såpass mycket om pepparkakor gjorda på egen deg, att jag kommer att känna ens en gnutta julfiilis. Om inte, så tror jag det är bäst att börja oroa sig över mig: jag är ju trots allt en julmänniska!


Hmpf. Egentligen hade jag tänkt att detta inlägg skulle ha handlat om en återfunnen kärlek: gymträning. Förra veckan åkte jag för att bekanta mig med ett gym som är beläget nära mitt hem och som folk skrivit mycket positivt om på weben. Det kändes faktiskt en aning nervöst och pirrigt att stega in i salen efter att ha haft en paus på nästan ½ år från gymmet, men ack så skönt då jag kände hur endorfinvulkanen började spruta inom mig när jag värmt upp. Visst känns det närapå deprimerande att märka hur muskelstyrkan försvunnit som en fis i Sahara, men njutningen av att känna musklerna arbeta och se dem darra som geléråttor motiverar mig att fortsätta - I like! Under julhelgen kommer jag att få nöja mig med aerob träning (löpande och gång), men sedan tänker jag sätta igång med gymtränandet på allvar, med en målsättning på en litet muskulösare, starkare och välmående kropp. Strong is the new skinny blir mitt nya motto ;)




Pikkuhiljaa alan kotiutua uuteen kotipaikkakuntaani, vaikka olen edelleen täysi turisti jonkun puhuessa jostain paikasta tai kaupunginosasta, jonka kaaaaikki nyt tietävät. Minä en. Töissä opin uutta joka päivä ja eilisen härdellipäivän jälkeen, jolloin hoidimme päivystävän lääkärin kanssa kaikkea raskauden keskeytyksistä epämääräisiin gynekologisiin vuotoihin, että olen hyödyksi ja jopa oppinutkin jotakin (vaikka joudun toki edelleen kysymään toisilta neuvoa - varsinkin tietokannan käytössä!).
Yksi asia, joka minua viime aikoina on huolettanut on joulufiiliksen puute: mihin se on kadonnut? Olen aina pitänyt itseäni varsinaisena jouluihmisenä, joka aloittaa fiilistelyn jo lokakuussa ja joka ehtii tylsistyä jouluruokiin jo jouluaattoon mennessä. Joulu on jo ovella, mutta tänä vuonna en oikeastaan vieläkään ole päässyt minkäänlaiseen joulutunnelmaan, vaikka lahjat on hankittu ja joulumusiikkiakin on kuultu (kaupoissa - ei edes kotona!).
Huolestuneena konsultoin kollegoitani aamukahvilla, kuinka ihmeessä löytäisin kadonneen joulufiilikseni ja vastauseksi sain: tee jouluruokia. Tästä inspiroituneena taidan tänään käydä hakemassa lähikaupan pakastealtaasta piparitaikinaa ja leipoa pipareita. Kaupan taikinasta tehdyt piparit eivät toki vedä vertoja kotitekoisille, mutta ehkäpä uunista leviävä tuoksu voisi toimia edes jonkin näköisenä surrogaattina ja luoda hieman joulutunnelmaa. Kotiakaan en ole pahemmin viitsinyt koristella (mitä nyt pari kynttelikköä, kukkia ja Pentikin hiiret ovat päässeet esille), koska lähden viettämään joulua kotikonnuilleni, samoin kuin T. Joulua ei siis varsinaisesti vietetä kodissamme (joka toki olisi todella tunnelmallinen paikka joulun viettoon..). Ehkäpä joulufiiliksen puute johtuisi koristelun puutteesta?
Pah, näinkö tässä kävi? Olin ajatellut postaukseni kertovan uudestaan syntyneestä rakkaudestani - salitreenistä, mutta tässä sitä vain soperrellaan joulusta. Kävin viime viikon päätteeksi tutustumassa kodin lähellä sijaitsevaan kuntosaliin, jota monet ovat kehuneet. Pakko myöntää, että noin ½ vuoden salitreenitauon jälkeen jännitti todella astella ähisevien äijien sekaan nostelemaan rautaa, mutta alkulämmittelyjen jälkeen pystyin huokaisemaan helpotuksesta kun huomasin, miten sisäinen pieni sadomasokistini, joka nauttii tärisevistä lihaksista heräsi: aah, salitreeniä!
Joulupyhät tulen viettämään aerobisen (juoksu, kävely) treenin merkeissä, mutta sen jälkeen aion taas palata treenaamaan lihaskuntoa. Tavoitteenani on hieman lihaksikkaampi, vahvempi ja hyvinvoiva kroppa ja mottonani Kuntoplus-lehdestä bongaamani lausahdus: strong is the new skinny.


Ps. Är det ännu någon julklapp som fattas? Räddningen är en tidningsbeställning: uppskattad av alla åldrar och kön och kan beställas enkelt via webben!
Uupuuko sinulta vielä joululahja? Suosittelen lämpimästi lehtitilausta: sopii kaiken ikäisille ja on varmasti odotettu ympäri vuoden.

*innehåller reklamlänk/sisältää mainoslinkin

måndag 17 december 2012

A.. umh. different voice

Jag har svårt att bestämma mig: gillar jag låten för dess fina text eller för artistens speciella röst? Lyssna och tyck till!



En oikein osaa päättää, pidänkö biisistä sen kauniiden sanojen vaiko laulajan todella erikoisen äänen takia.. Kuuntele ja kommentoi!

Happy, happy, happy!

Ibland är lycka små ting och ibland är lycka litet större ting. Det bästa resultatet fås väl då genom att ha både små och stora lyckobringare i sin dag?

Vad gjorde mig lycklig idag? 


Ett perfekt matbord med tillhörande stolar - pure love! Täydellinen täyspuinen pöytä tuoleineen
En post it-lapp i kylskåpet/Post it-lappu jääkaapissa

Julblommorna på fönsterbrädet i köket/joulukukat keittiön ikkunalaudalla
Känslan efter att ha dammsugit hela huset/Tunne kun olin imuroinut koko talon



Hur var din måndag?
 
It isn't what you have or who you are or where you are or what you are doing that makes you happy or unhappy. It is what you think about it.”
(Dale Carnegie)

Joskus onni on pieniä, joskus suurempia asioita. Paras yhtälö syntyykin, kun päiväänsä sovittaa sopivissa määrin molempia - niin pieniä, kuin suuriakin ilon aiheita. Omaa maanantaipäivääni kultasivat yllä esitetyty asiat.
Mites sinun maanantaisi?