To think or not to think? Noot.

Igår lärde jag mig någonting nytt: för att kunna springa behöver människan ryggmusklerna. Gissa bara hur ledsen jag kände mig igår kväll då jag efter en rejäl vilopaus, tankning i form av broilerbiff, potatis, kokt blomkål (my favourite!) och sallad, samt en mega-portion glass skulle bege mig ut och springa och fick snopet inse att jag inte var kapabel att ta ett endaste ett löpsteg då det högg till mellan skulderbladen?

Människan fungerar visst så att hon saknar mest det som hon allra minst kan få (okej, det där lät klumpigt men ni förstår vad jag menar?). Nu när jag varit ett par dagar utan att springa märker jag hur mycket jag verkligen saknar det och hur viktigt det tycks vara för mig. Eftersom jag inte klarade av att springa bestämde jag mig ändå för att promenera för att få frisk luft, men konstaterade ledset efter en promenad på ca 8km att effekten och efterkänslan inte var den samma: det finns ingenting som går upp emot fiilisen efter en joggingtur..

Nu hoppas jag att ryggen repar sig så fort som möjligt, så att jag snart igen kan återgå till mina egna små rutiner - dock med vett i huvudet så att jag inte flera gånger behöver hittas avsvimmad på joggingspåret..

top St Tropez, shorts ?, sandals Merrel

Eilen opin taas jotain uutta: juostessaan ihminen käyttää myös selkälihaksiaan. Voi surku soikoon miten minua harmittikaan eilen illalla kun läksin ulos levättyäni kunnolla ja tankattuani kunnollisella aterialla (kanaa, kukkakaalia, perunaa, salaattia ja jättiläis-annos jätskiä): en pystynyt ottamaan juoksuaskeltakaan kovan selkäsäryn vuoksi!

Kaipa se menee niin, että ihminen ikävöi ja kokee tarvitsevansa eniten sitä, mitä vähiten sillä hetkellä voi saada? Päätin silti reippailla kävelylenkin muodossa, muttei se tuonut yhtään samaa mielihyvän tunnetta, kuin juoksulenkki tuo - melkein päinvastoin! Noh, sainpahan 8 km aikana ainakin raitista ilmaa..

Elän nyt toivossa, että selkäkivut hellittävät mitä pikimmiten, jotta pääsen pian taas lenkkeilemään. En ole aikaisemmin huomannutkaan, minkälainen henkireikä tuo juoksu lajina minulle on! Pyrin nyt kuitenkin rauhoittamaan tahtia niin ettei minua tarvitse toistamiseen löytää pökrääntyneenä, hourivana lenkkipolulta.

Be selfish!

Som Britney Spears sjöng i sin hit-låt för flera år sedan: I´m not a girl, not yet a woman. För tillfället känns det som om jag befinner mig någonstans där mitt emellan, men skillnaden är att jag VET vad jag borde, men har svårt att förverkliga det.

Förra veckan hittades jag avsvimmad på joggingspåret och fördes med ambulans till sjukhus. Upplevelsen, eller snarare erfarenheten, var (tanke)väckande och fick mig att verkligen fundera: vad vill jag egentligen - skada eller ta hand om mig själv och min hälsa?

Innerst inne skäms jag så otroligt: hur kan jag som hälsovårdare missvårda min egen hälsa så otroligt mycket att jag tvingade mig själv ut på länk, trots att jag kände mig trött och skulle helst av allt bara ha stannat hemma och sovit?

Jag önskar och hoppas att så många som möjligt, utöver mig, lär sig av mitt misstag: sköt om er själva, lyssna på vad kroppen säger och gör som det känns bäst.

Kuten Britney Spears vuosia sitten lauloi: I´m not a girl, not yet a woman. Tällä hetkellä itsestäni tuntuu juuri sellaiselta: kuin en oikein tietäisi missä mennään, mihin olen menossa tai mistä olen tulossa. Tiedän vain mitä minun PITÄISI tehdä.
Ohikulkijat tosiaan löysivät minut viime viikolla lenkkipolulta tuupertuneena, josta minut kiidätettiin kiireen vilkkaan sairaalaan seurantaan. Kokemus oli sekä ajatuksia herättävä, että pelottava (tämä oli siis ensimmäinen sairaalakäyntini): mitä minä oikeasti haluan - satuttaa itseäni vai ylläpitää terveyttäni?
Sisimmässäni häpeän aivan mielettömästi: miten voinkaan terveydenhoitajana olla niin tyhmä ja olla piittaamatta omasta terveydestäni? Miksi pakotin itseni lenkille, vaikka kroppa pyysi lepoa?
Toivon, että mahdollisimman moni (minut mukaan lukien) heräisi tämän tapahtuman jälkeen ajattelemaan tekosiaan. Pyydän, anon, matelen edessänne: vaalikaa terveyttä, kuunnelkaa kroppaanne ja pitäkää huoli itsestänne.

How dumb can one actually become?

Min utbildning och mitt yrke består (och har under studietiden bestått) av en hel del främjande av hälsa, samt förebyggande av sjukdomar genom att investera i sin hälsa. Logiskt vore ju väl då också att jag skulle kunna utnyttja all den information jag fått via jobb och studier och kunna förverkliga dem i mitt eget liv? Yep, det tycker jag också - men det tycks vara lättare sagt än gjort.

Utan att gå in på desto mer detaljer blev jag igår natt intagen på sjukhus, där jag fick ligga med flera andra patienter, vilka man misstänkte led av en störning i cirkulationen i hjärnan.

Själv fick jag som tur redan efter första bilden (CT av huvudet) pusta ut - no worries, allt normalt -, men stannade övernatten på uppföljning - just in case.

Det är sällan som en människa kan vara så arg på sig själv, som när hon efteråt inser hur illa hon behandlat sin kropp, pinat sig själv och hur illa det kunde ha gått. Jag skäms verkligen för att jag - helt självmant - satt mig själv i denna situation och skall definitivt nu försöka skärpa mig.

Sköt om er och er hälsa - det är det värt!

Ammattini, sekä koulutukseni pitäisi taata, että tiedän kuinka tärkeätä on pitää hyvää huolta itsestään ja minkälainen vaikutus oman terveyden ylläpidolla on kokonaisvaltaisesti koko ihmisen hyvinvoinitiin. Näin siis PITÄISI olla..

Paljastamatta sen enempää yksityiskohtia, vietin viime yön aivoverenkiertohäiriöisten osastolla tarkkailussa sairaalassa teholla. Jo keskiyön aikoihin sain kuulla kuvien olevan ok, mutta lääkäri halusi silti pitää minut tarkkaisulla aamuun asti. 

Syy tähän on se, etten taas viime aikoina ole pitänyt itsestäni hyvää huolta, vaikka tiedänkin miten tärkeätä se on. Tämän insidentin jälkeen opin kyllä taas oikein kantapään kautta miten tärkeätä on pitää huolta omasta terveydestään. Ottakaa tekin opiksi!

Do you feel sweet?

En stekhet sommardag, en molnfri himmel, bikini, svettdroppar i pannan, en tjejtidning - vad mer kan en perfekt sommardag bestå av?

Varma sommardagar och glass hör helt enkelt ihop, åtminstone enligt mig. Helst av allt äter jag vaniljglass (jag vet - jag är trist!), eftersom man enkelt kan variera den nästan i det oändliga genom att tillsätta t.ex. kakaopulver, strössel, bär, sylt - you name it! Allra helst äter jag s.k. "literglass", alltså glass som man köper hem i stora förpackningar. De flesta pinn- eller sturtglassar som säljs i butikerna är sällan i min smak då de har "för mycket av allt": chokladöverdragning, ränder av sylt, godisströssel eller hackad mandel. Smakerna bildar ett enda virr-varr och trist och gammalmodig traditions-älskare som jag är uppskattar jag mest enkla smaker - som vanilj!

Igår kväll konstaterade jag någonting oroväckande: under denhär sommaren har jag ätit mindre glass än någonsin tidigare. Jag har (tillsvidare) köpt EN glass från butiken och det var också en isglass, så det räknas egentligen inte. Förr hann jag oftast testa hela sortimentet som fanns i närbutikens kyldisk och kände mer än väl till nyheterna för sommaren. Jag misstänker att orsaken till detta oroväckande fenomen helt enkelt är bristen på sol och värme: vem vill nu sitta ute i kylan och slicka i sig en glass bara för att det hör till?

Ingmans Frozen yoghurt föll definitivt i min smak redan efter första gången: sött, fräscht och gott!
Ingmanin Frozen yoghurt oli jo ensi maistelukerran jälkeen mieleeni: makea, raikas ja hyvänmakuinen!

Däremot har jag ätit färska jordgubbar, körsbär - och bärsoppa. Det är nästan pinsamt hurdana mängder jag kan hälla i mig av Valios söta bärsoppor och med dem kan man också skapa riktiga dunder-morgonmål/-mellanmål/-kvällsmål. Själv geggar jag oftast ihop dem med en burk kvarg och tillsätter enligt smak och tycke antingen havregryn, kli, nötter eller frön. Bärsopporna är lätta (ca 9 kcal/100g) och behändiga och enkla att använda, så jag ser ingen orsak till att sluta äta dem. Däremot har jag konstaterat att ett överdrivet bruk (åtminstone hos mig) lätt leder till en svullen mage, vilket troligen beror på sötningsmedlen.

Jag vill slutligen tipsa er om mitt nyaste påhitt:  att blanda frusna bär, bärsoppa och kvarg ger en glassliknande gegga, vilket kanske är ett välkommet tips för den som gärna äter nyttigt, men gärna äter någonting sött (och är alltså liksom jag: gottegris..).

Vad brukar ni gotta er med under heta sommardagar? 

Kuuma kesäpäivä, paahtava auringonpaiste, hikikarpalot otsalla, bikinit - mikä vielä puuttuu? No kylmä jäätelö tietty! Mielestäni kesä ja jäätelö vaan kuuluvat yhteen ja ikäänkuin täydentävät toisiaan.

Oma henkilökohtainen suosikki-makuni on ehdottomasti vanilja monipuolisuuden vuoksi: lisäämällä strösseliä, keksinmuruja, hilloa tai vaikka marjoja voi makua varioida vaikka ja kuinka, eikä tylsistymisen riskiä ole.

Totesin eilen illalla - huolestuneena - että olen tänä kesänä syönyt harvinaisen vähän jäätelöä. Uskoisin, että kolealla (olemattomalla) kesäsäällä on ollut tähän vaikutusta - kuka nyt söisi jätskiä ulkona palellessaan hyytävässä tuulessa?

Edellisinä kesinä olen jo hyvissä ajoin tutustunut jätskilaarien uutuus-valikoimaan ja maistellut kaikki läpi. Harmittavan usein olen tosin todennut, etteivät kauppojen tikku- ja tötteröjäätelöt ole mieleeni, koska niissä on aivan liian paljno komponentteja ja makuja yhdistettynä toisiinsa. Vanhanaikaisena ja tylsänä ihmisenä arvostan puhtaita, ns helppoja makuja - kuten vaniljaa.

Tänä kesänä olen toisaalta popsinut senkin edestä tuoreita mansikoita, kirsikoita ja uusinta herkkuani: mehukeittoja. Melkein hävettää myöntää (tai edes ajatella) niitä litroja mehukeittoa, joita olen kesän aikana kurkustani kaatanut alas. Yhdistän varsin usein mehukeiton maitorahkaan ja lisäilen tarpeen mukaan leseitä, ryynejä tai siemeniä.

Loppuun haluan vielä vinkata teille uusimmasta herkustani: yhdistämällä jäisiä marjoja, maitorahkaa ja mehusoppaa saat jäädykemäisen, herkullisen ja terveellisen aamu-/väli-/iltapalan. Itse suosin Valion kevyitä keittoja, joissa on vain n 9 kcal/100g. Valitettavasti suuri kulutus (ainakin minun kohdallani) saattaa tosin aiheuttaa pallomasu-efektin, mutta kuka nyt ei herkkujen eteen hieman kärsisi ;)

Millä te herkuttelette kesäisin?





My mini-vacation in pics

Utan desto vidare historier eller beskrivningar - låt bilderna tala för min avkopplande helg i Björneborg:
Pidemmittä puheitta - kuvat puhukoot puolestaan rentouttavasta viikonlopustani Porissa:

Granny Smith, jordgubbar, ärter och (utan att ljuga) världens godaste sangria på Pori Jazz
Valehtelematta maailman parasta sangriaa, granny smith, mansikoita ja herneitä Pori Jazzeissa

Vy från fönstret på morgonen
Näkymä, johon sain herätä joka aamu, ikkunasta 

En skön joggingtur innan firandet hos E och J började
Ihana juoksulenkki ennen etkottelua E:n ja J:n luona

Spotta igelkotten!
Löydä siili kuvasta!

På måndags morgonen åkte T till Lappland och jag njöt av ensamheten, te och bloggar
Maanantaiaamuna T lähti Lappiin ja itse nautin yksinäisyydestä, teestä ja bloggailusta

Innan hemfärden var jag ännu på en kort tur i Kirjurin och njöt av den friska luften efter regnet
Ennen kotiinpaluuta käväisin vielä lyhyellä lenkillä Kirjurissa ja nautin raikkaasta sateen jälkeisestä ilmasta

I IC-tåget mellan Tammerfors och Riihimäki: Cosmopolitan 5/2012
IC-junass välillä Tampere-Riihimäki: Cosmo 5/12

Trött, men nöjd.
Väsynyt, mutta tyytyväinen,

Thank god for having a day off

Jag minns inte när jag senast skulle ha varit lika tacksam för att ha en ledig dag som idag - måndagen efter Pori Jazz (klik!).

Festivalen började redan förra helgen, men för min del började firandet först på torsdagen, då jag hade en extremt kort arbetsdag och hann till Björnerborg redan före kl. 16. Hastigt, hastigt packade jag och T kylbagen och en plastkass full med mat och filtar och traskade iväg till Kirjurinluoto för att lyssna till ingen mindre än Emeli Sandé.

Solen lyste från en molnfri himmel och jag låg där på rygg med en plastmugg iskall sangria i handen och stirrade rakt upp i himlen och funderade: hur lycklig kan en människa egentligen bli? När Sandé satte igång med sin ljuva, mörka röst blev setet komplett - härligt!

pic from jazzblogi.fi/Sanna Heikintalo

Torsdagens konsert förblev faktiskt den enda som vi var på, men det räckte för mig. I stället firade vi jazzen genom att sova långt in på dagen (eller nåja, ni som känner mig vet att jag nog inte sov så länge - men längre än normalt i alla fall!), tog det lugnt, åt (och åt och åt..), drack och festade. Underligt nog lyckades jag motivera mig själv att ens dra ut på (åtminstone) en (kort) länk varje dag - främst för att få mer utrymme i magen för mat, men också för att njuta va det sjukt fina vädret och friska luften.

Det vilda firandet resulterade i att vi steg upp först på eftermiddagen igår och att det var ytterst svårt att somna. Gissa hur ovant det kändes att vakna till alarmet från en väckarklocka imorse? T åkte upp till Lappland och för att hinna fram i god tid startade killarna redan 6-tiden. Efter att ha hjälpt T att bära sakerna ut till bilen grävde jag ned mig bland lakanen ännu en stund, men lyckades inte somna mer..

Nattsömnen blev onödigt kort för min del, men det kvittar: jag är ledig idag och kan göra vad jag vill. Efter att ha lekt litet husmor tänkte jag nu gå ut en sväng och njuta av den regnfriska luften innan det så småningom är dags att hoppa på tåget och åka hem (till jobbet..) igen.

pic from jazzblogi.fi/Olli Sulin

Hohhoijjakkaa. En muistakaan koska viimeksi olisin ollut yhtä kiitollinen vapaapäivästä kuni tänään - jazzien jälkeisenä maanantaina.

Pori Jazzit alkoivat jo viime viikonloppuna, mutta omalta osaltani niiden vietto alkoi vasta torstaina, jolloin saavuin Poriin ekstra-lyhyen työpäivän jälkeen jo ennen klo 16. Äkkiä pakkasimme T:n kanssa kylmälaukun ja kassillisen täyteen ruokaa ja juomaa ja lähdimme kohti Kirjuria.

Siinä viltillä maatessani auringonpaisteessa, kädessäni muovimukillinen jääkylmää sangrijaa ja tuijottaessani sinistä taivasta päässäni pyöri vain yksi ajatus: miten onnelliseksi ihminen voikaan tulla? Emeli Sandén konserttiosuuden alkaessa oli setti täydellinen.

Sandén konsertti jäi itseasiassa ainoaksi, jossa kävimme. Loppu-jazzit vietimme pitkään nukkuen, (ylen-) syöden, juhlien ja juoden. Ihme kyllä onnistuin motivoimaan itseni joka päivä edes hetkeksi lenkkeilemään - siksi, että pystyisin syömään enemmän (kjäh!), mutta myös nauttiakseni raikkaasta ilmasta ja kauniistä säästä.

Eilen heräilimme vasta iltapäivällä, mikä johti siihen, että illalla nukkumattia ei näkynyt eikä kuulunut. Aamulla tuntui todella oudolta herätä herätyskellon pirinään: T lähti Lappiin äijäporukan kanssa ja jotta he ehtisivät ajoissa perille, oli lähtö suunniteltu aamu-kuudeksi. Saatettuani T:n autolle kaivauduin vielä hetkeksi peittojen joukkoon, mutta unta en enää saanut. Vaikka olo on tälläkin hetkellä pökkyräinen unen puutteen vuoksi, olen silti tyytyväinen: olen hieman hääräillyt täällä ja seuraavaksi ajattelin suunnata hetkeksi ulos, ennenkuin minun on taas aika lähteä kohti juna-asemaa ja kotia.

Sunny weather outside, warm heart inside

Jag kan bara inte fatta att jag ÄNTLIGEN är påväg. På morgonen fick jag skjuts med mamma till jobbet och kände mig riktigt pigg, trots att jag vaknat en gång under natten p.g.a. en mardröm.

Arbetsdagen förlöpte i speedy-takt: telefon, konsultation, kaffe, telefon, lunch och några samtal senare var det redan dags att hoppa i pappas terrängbil och åka till tågstationen.

Vädret där ute är strålande, så jag är riktigt nöjd med den ca 15 min långa väntan som jag har framför mig i Tammerfors, innan jag får hoppa på tåget till Björneborg och T.

Aa, vaikeata uskoa että olen jo matkalla!
Aamulla heräsin pirteänä, painajaisesta huolimatta, ja pääsin äitin kyydillä töihin. Työpäivä sujui nopsaan: puhelin, lääkärin konsultointia, puhelin, kahvia, puhelin, lounas ja pari puhelua. Sitten olikin jo aika hypätä isin maasturin kyytiin ja suunnata juna-asemalle.
Sää on mitä mainioin, joten n 15 min odotteluaika (joka minulla vielä on edessä) Tampereella ei haittaa. Sieltä matka jatkuukin sitten kohti Poria ja T:tä :)

The afternoon when something unusual happened

Idag gjorde jag någonting mycket, mycket ovanligt: jag tog en tupplur efter arbetsdagen!

Jag hade svårigheter att somna igår natt kväll och sov dessutom oroligt, eftersom jag hade närmare 1000 tankar snurrandes i ett enda virrvarr i mitt huvud. Imorse när klockan ringde skulle jag ha gett vad som helst, antagligen min andra arm också (åtminstone till låns) ifall jag skulle ha fått fortsätta sova. De ca 10 värmegraderna och dagget på gräsmattorna gjorde min arbetsresa på cykeln aningen mer uppfriskande än normalt och fick mig att piggna till ens en aning innan arbetsdagen vid info-luckan på jobbet började.

På eftermiddagen trampade jag hem via banken i motvind, åt mellanmål och konstaterade att kroppen kändes som en enda hög av mos. Gårdagens stenhårda ben-pass på gymmet är definitivt en orsak till att min energinivå befann sig på minus-sidan, så jag valde att lägga mig en stund på sängen för att bläddra i några inredningstidningar. Drygt 30 minuter senare hajade jag till då mamma ropade från nedre våningen och konstaterade att jag somnat.

Ytterligare 30 minuter senare bestämde jag mig för att sticka ut på en kort joggingtur för att mjuka upp musklerna. Joggingen löpte riktigt bra, trots att jag kände mig ganska groggig, då solen lyste och stegen var lätta. På hemvägen hade jag tur och fick sällskap av min kusin och tillsammans joggade vi ännu ca 2 km.

Ikväll borde jag ännu packa väskan, eftersom jag imorgon tar tåget till Björneborg och Pori Jazz (klik!). Jag hoppas på bra musik, fina uppträdanden och fint väder. Sällskapet behöver jag inte oroa mig över - det är garanterat (åtminstone) efterlängtat.

Tänään tapahtui jotain ennenkuulumatonta: minä otin päikkärit työpäivän päätteeksi!
Viime yönä nukuin huonosti (sitten kun vihdoin sain unenpäästä kiinni..) ja aamulla kun kello soi olisin anatnut mitä vain - vaikka toisen käteni (ainakin lainaksi) - jotta olisin saanut jatkaa unia. Noh, n 10 lämpöastetta ja kasteen kastelema nurmikko teki pyörämatkani työpaikalle hieman piristävämmäksi ja sain kuin sainkin silmäni kunnolla auki ennen työpäivän alkua.
Iltapäivällä poljin pankin kautta vastatuulessa kotiin ja syötyäni välipalaa olin kerta kaikkiaan niin uupunut, että päätin rojahtaa hetkeksi sängylle selailemaan sisustuslehtiä. Noin 30 min kuluttua havahduin äidin huutoon alakerrasta ja totesin torkahtaneeni. Toisen puolituntisen kuluttua päätin ryhdistäytyä ja pistäytyä lyhyellä happihyppelyllä vetreyttämässä eilisen rääkki-treenin jälkeen kipeytyneitä lihaksiani. Lenkki sujuikin auringonpaisteessa ihmeen hyvin ja sain jopa loppumatkaksi seuraa ja hölkkäilin viimeiset 2 km serkkuni seurassa.
Nyt olisi illan ohjelmistossa laukun pakkaaminen, sillä huomenna suuntaan junalla Poriin ja Jazzeihin. Odotan hyvää musiikkia ja näyttäviä esityksiä, sekä mielellään hyvää säätä. Seurasta en stressaa - se on (jos ei muuta niin) kaivattua.

When you should shut up

Varför skall det ibland vara så svårt att inse att tala är silver, men tiga är guld?

Ibland skulle det vara så mycket bättre - för alla parter - om man tänkte INNAN man öppnade munnen och inte tvärtom. Jag erkänner att detta är en av mina absolut sämsta egenskaper - alltså att jag låter bli att tänka innan jag uttalar mig.

En orsak till att jag talar utan att tänka efter är, åtminstone enligt mina egna funderingar, att jag oftast hittar på lösningar till problem och tankar genom att säga dem högt. Kanske jag borde överväga att tala högt för mig själv i stället, allternativt skaffa ett husdjur att tala med, så skulle jag bespara mina medmänniskor från mina (onödiga) tankar...

pics from google

Miksi pitää välillä olla niin vaikeata tajuta, että vaikeneminen olisi puhumista fiksumpaa joskus?
Joskus olisi vaan niin paljon fiksumpaa ajatella ja harkita, ennenkuin avaa suunsa ja möläyttää jotain fiksua eikä päinvastoin.
Osasyy möläyttelyyni on, tai ainakin taitaa olla, se, että pystyn käsittelemään asioita ja ajatuksiani paremmin jos sanon ne ääneen. Toisinaan olen harkinnut, josko minun pitäisi alkaa puhumaan itsekseni ääneen, vaihtoehtoisesti hankkimaan pörröinen kotieläin, jolle voisin jutella ja sillä tavoin säästää lähimmäisteni hermoja.. Useimmiten en nimittäin edes tarvitse vastapuolelta vastausta tai ideaa ongelmani tai ajatukseni ratkaisuun, ainoastaan jonkun tai jonkin joka kuuntelee.

Already waiting for the autumn to come

Okej, jag erkänner att jag förhoppningsvis inte en enda gång mer under denhär sommaren skall behöva erkänna högt att jag redan väntar på att hösten skall börja.

Var inte oroliga - jag har inte slagit huvudet (åtminstone allt för hårt) och har NÄSTAN alla mumin hemma.

Kan ni se en viss likhet?
Tiettyä samannäköisyyttä havaittavissa?

Orsaken till min väntan är enkel: jag beställde precis biljetter till inget mindre än...

Stand-up med Sami Hedberg!

pic from google

Mer om Sami Hedberg och hans inkommande turné kan ni läsa här (klik!). Jag tror att det är bäst att förbereda magmusklerna i god tid, eftersom jag misstänker att de kommer att bli utsatta för ett riktigt maratonlopp under showen...

Kehtaankohan paljastaa, että odottelen jo nyt syksyä (vaikkei varsinaista kesää edes vielä ole ollut..)?

Älkää olko huolissanne: en ole lyönyt päätäni mihinkään (ainakaan kovaa) ja ainakin minulla on MELKEIN kaikki kävyt männyssä.. Odotukseeni on nimittäin pätevä syy: tilasin äskne liput Sami Hedbergin stand up-keikalle!

Arvelisin, että kannattaisi treenata vatsalihaksia jo hieman etukäteen, koska uskon niiden saavan aikamoista kyytiä illan shown aikana. Lisää Hedbergin kiertueesta voit lukea ylläolevasta linkistä.

Creeping out from the closet

Ni som tittade noggrant på gårdagens inlägg märkte kanske att jag äntligen vågade komma ur skåpet och publicera bevis på mitt misslyckade försök att tona håret.

Meningen var alltså att jag skulle få en svag brun-rödaktig nyans i mitt solblekta, ljusa hår, men av en okänd orsak sög mitt hår i sig färgen och förvandlades till nästan svart. Till en början var jag chockerad, men börjar nu så småningom vänja mig.

Responsen från omgivningen har varit varierande: gapskratt, stirrande ögon och ironiska kommntarer som "..du ser ut som en 15-åring".

Vad tycker ni?

Tarkkasilmäisimmät taisivat huomata eilisestä postauksesta, etät uskalsin vihdoin ja viimein ryömiä kaapista ulos ja paljastaa epäonnistuneen hiusvärin sävytyksen lopputuloksen. Tarkoituksenani oli siis sävyttää vaaleat, auringon haalistamat hiukseni kevyesti puna-ruskealla sävyllä, mutta tuntemattomasta syystä johtuen hiukseni ikään kuin imaisivat sävyn sisäänsä ja muuttuivat lähes mustiksi.

Muiden reaktiot ovat olleet vaihtelevia: räkätystä päin naamaa, ihmetteleviä katseita, sekä ironisia kommentteja kuten "...näytät ihan 15-vuotiaalta".

Itse alan jo pikkuhiljaa tottua väriin enkä enää pelästy nini pahasti kun kuljen peilin ohi.

Mitäs olette mieltä?

Live fast, die young, party hard - eh?

Muahahaa, trots att vädret allt jämt verkar försöka förstöra sommarfiilisen kan jag konstatera att den misslyckats: åter en fartfylld helg står bakom mig!

På fredagen belönades jag med strålande solsken då jag joggade hem från jobbet och satt sedan ute på trappan till uthuset och njöt av värmen medan jag väntade på T. Vi packade bilen full med souvenirerna som syrrans man hämtat från Tallinn och styrde sedan bilnosen mot stan.

The new hair - plötsligt ser jag 7 år yngre ut!
Uusi tukka, joka sai naamani nuortumaan 7 vuodella!

Som vanligt misslyckades vi med vårt försök att gå på en och hittade hem först på morgonnatten efter att ha lyssnat till ett sjukt bra band med en tjej som hade en helt fascinerande mörk röst (för att själv ändå vara ljushyad - sällsynt combo!) på Molly Malone´s i Kajsaniemi (klik!).

Tänk så mycket man kan hitta i sin telefon efteråt?
Kaikkea sitä voikaan löytyä puhelimesta jälkeenpäin..

På lördagen sov vi länge och medan T stannade hemma och vilade stack jag iväg ut på min 8 km runda till havsstranden. Knasigt nog kändes stegen ovanligt lätta, trots att nattsömnen natten innan blivit aningen kort och bubbeldrickorna kanske en för många..

everything Nike

På kvällen fick jag äran att vara kusk och fixa oss till Vanda, där T:s kompisar hade samlats. Vi lyssnade på musik, förberedde oss för en runda till stan och hade sjuk tur då vi fick en stor taxi - kusken berättade nämligen att det stod 16 st före oss i kö, men eftersom han befann sig i Vanda valde han att plocka upp oss.

Natten mellan lördag och söndag återupplivade vi "gamla" minnen och dansade i takt med live-bandet på Apollo (klik!). Åter igen hittade vi hem först då natten förvandlades till morgon.. Hur överraskande är nu sen det? Haha, med närmare eftertanke kan jag konstatera att jag så gott som alltid hänger på krogen fram till pilkkun.

På söndagen tog vi tåget till Vanda och satt hela dagen på balkongen och spottade flygplan. Eftersom jag skulle på jobb följande dag (= måndag) fick jag nöja mig med att se på när de andra (som har semester åtminstone inkommande vecka) fortsatte firandet. Som avslutning på en fartfylld och lyckad helg körde jag oss till Amarillo i Flamingo (klik!) för att avrunda veckoslutet i form av mat. Själv valde jag ett lätt och säkert kort: sallad med höna. Jag har aldrig sett någon (eller mig själv) så chockad då E:s portion kom: en halv höna. Och stackarn som hade förväntat sig en broilerfilébiff..

Underligt pigg och kry orkade jag upp ur sängen idag, trots att nattsömnen ÅTER blev kort. Jag konstaterade att veckoslutet nog måste ha varit ganska lyckat i och med att jag hunnit knäppa hela 2 foton under hela tiden, right?

Muahaa, vaikka sää vaikuttaakin yrittävän pilata viimeisetkin kesäfiilikseni voin todeta viikonlopun jälkeen, että se epäonnistui - TAAS!

Perjantaina auringonsäteet hellivät minua hölkkäillessäno kotiin töistä ja nautin viimeisistäkin säteistä odotellessani T:tä ulkovajan rappusilla. Pakkasimmekin auton täyteen Tallinnan tuomisia ja suuntasimme nokan kohti kaupunkia. Illalla päätimme läteä yhdelle, mutta tapamme mukaisesti onnistuimme TAAS innostumaan, kiitos Molly Malone´s:in mahtavan livebändin (vaalea naislaulaja, jolla oli upea, matala ääni - harvinainen kombo!), ja köpyttelimme kotiin vasta aamuvarhaisella. Päivällä T:n vielä jäädessä lepäilemään suuntasin itse 8km hölkkälenkille merenrantaan ja yllätyin todella positiivisesti, kun askel tuntui niin keveältä ja hyvältä, vaikka yöunet olivatkin jääneet lyhyiksi.

Illalla pääsin kuskiksi kun suuntasimme Opelin nokan kohti Vantaata T:n kaverin vanhempien kämpälle, jossa pidettiin etkot ja valmistauduttiin (paitsi minä joka nyt onnistuin unohtamaan puolet meikeistä kotiin..) kaupunkiin lähtöä varten. 

Lauantain ja sunnuntain välisenä yönä verestimmekin sitten "vanhoja" muistoja, tanssien ja fiilistellen Apollossa hyvän livebändin tahdissa ja suuntasimme - TAAS - kotiin vasta aamulla. Hah, tajusin tässä juuri, että löydän itseasiassa harvoin kotiin ennen pilkkua ;)

Sunnuntaina päätimmekin sitten vauhdikkaan viikonlopun syömällä Flamingon Amarillossa. Itse tyydyin kuskin rooliin, koska maanantaina koitti työpäivä, kun muut jatkoivat lomastelua. En muista josko olen koskaan nähnyt ketään (saati itseäni) yhtä järkyttyneenä kuin E:n, kun hänen annoksensa laskettiin pöydälle: kuvitellun broilerin fileepihvin sijaan pöydällä makoilikin puolikas kana!

Ihmeen reippaasti jaksoin tänään aamulla ylös, vaikka yöunet olivat taas jääneet hieman vajaiksi. 

Totesin tässä itsekseni, että se taitaa olla onnistuneen viikonlopun merkki, kun kameraan on tallentunut tasan 2 kuvaa - eikö?

F for friday!

Oj, så fort denhär veckan har gått - det är ju redan fredag idag!

På jobbet har vi haft det ganska lugnt, så det förundrar mig stort att jag inte fattat tidigare att veckan redan lider mot sitt slut och att veckoslutet är här. Jag minns hur ledsen jag kände mig på måndagskvällen efter att ha kommit hem från jobbet. Efter en skön och lång helg i Björneborg kändes det helt enkelt SÅ motvilligt att lämna T där uppe och komma själv tillbaks hit ner till södra-Finland på jobb. Suck. Distans-förhållanden har sina goda och dåliga sidor: å ena sidan är det bra att inte ses hela tiden, eftersom man sedan verkligen uppskattar den gemensamma tid som man har, men å andra sidan känns det ibland för jäkligt att veta att man inte kommer att se den andra på långa tider - oberoende hur gärna man än skulle vilja!

Så gissa bara hur bra det känns att veta att jag äntligen får se T igen om några timmar? Fredagen och solskenet till ära passade jag också på att lacka naglarna med en ny combo: ljusrött lack från Viva la Diva undertill och pink Isadora Nail Effect ovanpå. Med en pigg grön topp, Jona-smycket från Kalevala koru (klik!) och pigga naglar samt vetskapen om att veckoslutet börjar efter 16:15 (då arbetsdagen tar slut) och att få träffa T får mig att gå omkring med ett löjligt leende på läpparna och med en värmande känsla inombords.

Ha ett riktigt skönt veckoslut!

Hui hitsis miten nopsaan viikko kuluukaan - tänäänhän on jo taas perjantai!

Töissä on ollut aika hiljaista, joten olen yllättynyt siitä, että perjantai ja viikonloppu pääsevät näin yllättämään minut. Muistan vielä kuinka surullinen olin maanantai-iltana kun pääsin töistä ja tajusin pidennetyn rentouttavan Pori-viikonlopun jälkeen, että joutuisin taas olemaan viikon "yksin", eli näkemättä T:tä.

Etäsuhteissa on toisaalta hyvää se, että yhteistä aikaa arvostaa todella silloin kun sitä vaan on, mutta toisaalta huonoa se, ettei toista voi tai pysty näkemään silloin kun haluaisi. Pöh.

Arvatkaa siis vaan miten hyvältä tuntuukaan tietää, että saan aivan parin tunnin kuluttua taas nähdä T:n? Perjantain ja auringonpaisteen kunniaksi lakkailin kynsiäni taas eilen ja kehittelin uuden combon: pinkkiä Viva la Diva-lakkaa alle ja päälle Isadoran pinkkiä Nail Effect-lakkaa. Töihin puin päälleni pirteän vihreän topin, ripustin Jona-korun kaulaan ja viimeistelin kynteni läpinäkyvällä päällyslakalla. Nämä, sekä tieto siitä että T saapuu pian saa minut kulkemaan höntin näköisenä ympäriinsä. leveä hymy naamalla ja lämmin tunne sisällä.

Oikein hauskaa viikonloppua kaikille!

Craving for..

...En ordentlig svart väska i (fejk) läder , helst i en sådan modell som både kan bäras i handen och vid behov på axeln eller tvärs över.

Finns det någon annan där ute som också känner ett sug för väskor eller har goda tips på väskor?

Michael Kors Hamilton Tote

Marc Jacobs Classic Q Hatty Hobo

Marc Jacobs Hillier Hobo

all pics from Google

Himoitus-listalla tällä hetkellä: musta (teko) nahkalaukku sopivassa koossa ja mielellään sellainen malli, jota voisi kantaa kädessä sekä tarvittaessa olalla tai "ristiin yli". Keräilin tähän kivannäköisiä malleja. Löytyykö muita laukku-vinkkejä tai toisia laukunhimoitsijoita?

Whos needs a PT - get a blog!

Hahaa, det gick precis som jag tänkt mig: efter att jag skrivit ut och avslöjat min träningslathet på bloggen fick jag mig själv ÄNTLIGEN iväg till gymmet igår kväll!

After the workout - sweatty and happy!

Det kändes litet avigt att hoppa i bilen och köra iväg ca 20 minuter till gymmet då solen lyste ute, men det blåste såpass kallt att jag hellre tränade inomhus.

Väl framme på gymmet, alltså Forever (klik!), kändes det direkt som om jag aldrig haft en så lång paus som jag i verkligheten haft (dryga 2 veckor!) - FÖRUTOM då jag satte mig vid benpressen, samt då jag skulle göra kyykky vid Smith:en: då jag tidigare orkat med 80 kg på benpressen (sittandes), fick jag nu nöja mig med 70 kg. Det var ju förstås inte allt för oväntat att muskelstyrkan försämrats en aning då jag inte tränat dem på DET sättet på länge. Anyhow fick jag en relativt bra träning gjord och kunde nöjd och satisfierad åka hem igen.

Eller ja - jag åkte ju faktiskt inte direkt hem utan tog en sväng via Anttila och gjorde några små inköp i form av hårfärg, puder och nagellack. Slutresultatet med nagellacket och pudret var lyckat, men när det kommer till hårfärgen så.. Ja. Får se när jag publicerar slutresultatet här så ni också får se. Inget mer om det.

Efter en lyckad 6 km joggingtur
Onnistuneen 6 km hölkkälenkin jälkeen

Hahaa, toimihan se! Heti kun paljastin täällä blogin puolella kuinka laiska minusta on tullut, sain lähdettyä salille.
Toki tuntui vähän hassulta lähteä salille autolla, kun ulkona paistoi aurinko, mutta koska tuuli oli sen verta puuskainen ja viileä, tuntui se ihan hyvältä idealta lähteä huhkimaan sisätiloihin.
Salille päästyäni tuntui heti kuin en olisi ollut ollenkaan poissa - kunnes pääsin jalkaprässille. Prässissä pidin ennen reilun parin viikon mittaista treeni-paussiani 80 kg vastuksina, mutta eilen jouduin tyytymään 70 kg:oon. Sama Smith-laitteessa, johon en ladannut ihan yhtä paljon painoja kuin yleensä koska voimia ei yksinkertaisesti enää ollut tarpeeksi.
Yleisesti ottaen olin kuitenkin ihan tyytyväinen treeniini: noinkin pitkän tauon jälkeen treeni sujui suhteellisen kivuttomasti ja lähdin hymyssä suin kotia kohti.
Tai nojaa, poikkesinhan minä kaupan Anttilan kautta hakemassa hiusväriä, puuterin ja kynsilakkaa. Puuteriin ja kynsilakkaan olin ihan tyytyväinen, mutta se hiusväri.. Noh, saapi nähdä koska julkistan täällä blogin puolella kuvia lopputuloksesta..

Design a bag of your own and get rich!

Har du det tråkigt eller råkar du annars bara ha en stund överlopps tid?

En kvinna kan aldrig ha för många handväskor (eller smycken eller skor..) - varför inte designa en själv?

Klicka dig in till Nelly.com, delta i tävlingen genom att designa en handväska och håll tummarna! Vinnaren får 1000 € shoppingpengar, samt möjligheten att få sin väska producerad för Nelly.com - tufft va?

Onko sinulla hetki aikaa, jonka haluaisit käyttää "tehokkaasti"?
Meillä naisilla ei koskaan voi olla liikaa laukkuja (tai koruja tai kenkiä..) - miksi et suunnittelisi sellaista itse?
Klikkaa itsesi Nelly.com-sivustolle, suunnittele laukku ja osallistu kilpailuun. Voittaja saa 1000€ shoppailurahaa ja voittaja-laukku lähtee Nellylle tuotantoon.

Laziness is freakin' me out

Nu måste jag avslöja någonting som jag absolut inte är stolt över, men som jag förhoppningsvis lyckas åtgärda nu när jag säger det högt:

jag har blivit lat.

Förr gick jag till gymmet minst 2 gånger i veckan, joggade åtminstone 3-5 gånger i veckan och cyklade arbetsresorna där på. Nema problema.

T spenderade sin 2 veckor långa semester hos mig efter midsommaren, vilket innebar att jag pendlade mellan stan och landsbygden och satt totalt ca 2 h per dag i buss. Visst strävade jag efter att jogga ca 30 min efter arbetsdagen medan jag väntade på bussen, men joggingen var inte allt för effektiv eftersom jag var ganska trött efter jobbet. Nåja, bättre var ju det än ingenting, men träningen led.

I förrgår bestämde jag mig för att åka till gymmet, packade gymgrejerna och hoppade i bilen. Vips vaknade en tanke i mitt lilla huvud: är det någon vits att köra totalt dryga 30 min tur-retur till gymmet för att träna i 1 h då solen samtidigt lyste från en molnfri himmel? Det tog mig exakt 1 min att springa in, ta joggingskora och köra iväg till spånbanan, ca 10 min. Så joggade jag i stället 6 km och njöt av den friska luften och solen (som inte stekte så brännhett då spånbanan går genom en skog).

Har någon ett bra tips på hur jag skall väcka intresset för att åka till gymmet igen? Jag lider (for real!) då kroppen inte känns (eller ser ut..) som den gjorde för 1 månad sedan. Jag är absolut inte något träningsfreak, men jag mår så mycket bättre av att sköta om min kropp och vill gärna att den ser bra ut. Ser kroppen bra ut, mår och känner jag mig bra. Och det syns utåt - jag vet!

all pics from weheartit

Aion nyt paljastaa jotakin, josta en ole järin ylpeä, mutta jonka paljastaminen ehkä saisi minut vihdoin ottamaan itseäni niskasta kiinni:
minusta on tullut laiska.
Ennen kävin salilla vähintään 2 kertaa viikossa, juoksin vähintään 3-5 kertaa viikossa ja pyöräilin työmatkat siihen päälle - ongelmitta. Vaan toisin on nyt...
T:n viettäessä 2 viikon lomaansa luonani, kulutin päivittäin reilut 2 h bussissa työmatkoihin ja urheilu jäi vähemmälle. Pyrin toki tekemään 30 min juoksulenkkejä työpäivän päätteeksi odotellessani bussia, mutta koska energiataso ei ollut korkeimmillaan, ei lenkkely kovin tehokasta sitten ollutkaan.
Toissapäivänä suunnittelin lähteväni salille. Pakkasin kamat ja hyppäsin autoon, mutta samantien aloin epäröidä: lähtisinkö tosiaan salille kun ulkona paistoi aurinko? Kesti maksimissaan minuutin kun kävin sisältä hakemassa juoksulenkkarit ja hurautin pururadalle. Juoksin metsän siimeksessä 6 km ja nautin auringosta vailla huolen häivää ja olin tyytyväinen panokseeni.
Onko kellään hyvää vinkkiä miten saisin itseni aktivoitua aikaisemmalle tasolleni? Kärsin (oikeasti!) tällä hetkellä, koska kroppani ei tunnu (eikä näytä) samalta kuin kuukausi sitten. Liikunta tuo minulle hyvän olon tunteen, jonka tiedän näkyvän myös ulospäin, samalla kun se saa minut näyttämään hyvältä. Haluan sen tunteen takaisin!

Purr purr kitty cat

Snacka om att ha tur! Igår hade jag en förkortad arbetsdag och passade på att utnyttja min lediga tid genom att göra en dryg 23km cykeltur (i en sju-tusans motvind..) innan jag styrde nosen hemåt.

På kvällen lånade jag mammas bil, hämtade bästaste tjejen T och åkte till Östra centrum - kanske bättre känt som Itis (klik!).

Mina rea-fynd har tillsvidare inte varit något att hänga i julgranen, men min goda karma tycks ha återvänt: färgranna toppar, killer-heels och det som jag verkligen åkt efter: effekt-nagellack!

Jag köpte två (svart och vitt) Isadora Nail Effect-nagellack på Kicks (klik!) och kunde inte motså att lacka naglarna ännu innan jag gick och lade mig (trots att klockan definitivt visade sovdags..).

Under lade jag två lager ljust lack från Mavala, sedan två lager av den svarta Isadoran och avslutade med ett genomskinligt topplack från Dermosil.

Et voilá!

Själv var jag riktigt nöjd med slutresultatet. Jag konstaterade att det lönar sig att ha rejält med lack på penseln då man lägger effektlacket - annars blir slutresultatet lätt blekt och urskiljs inte ordentligt.

En ny favorit tycks vara funnen ;) Vad tycker ni - hot or not?

Jihuu, hyvä karma taitaa taas olla puolellani! Eilen lähdin lyhennetyn työpäiväni jälkeen heittämään pyörälenkkiä (erittäin puuskaiseen, trombimaiseen vastatuuleen..), joka loppujen lopuksi olikin reilut 23 km pitkä ennenkuin suuntasin kotiin.
Illalla lainasin äitin autoa, hain parhaan tyttökaverini T:n ja suuntasimme Itikseen. Ale-ostokseni ovat tähän asti olleet, noh, surkeat, mutta eilen onni oli puolellani: värikkäitä perustoppeja, tappajakorot ja se, mitä oikeasti lähdinkin hakemaan: Isadoran Nail Effect-kynsilakkoja (musta ja valkoinen).
Kotona en malttanut olla kokeilematta lakkoja, vaikka kello näyttikin jo nukkumaan meno-aikaa. Pohjalle lakkasin siis kaksi kerrosta vaaleata Mavalan lakkaa, sitten päälle kaksi kerrosta mustaa Isadoraa ja viimeiseksi kerroksen Dermosilin läpinäkyvää päällyslakkaa.
Huomasin lakkaillessani, että pensselissä kannattaa olla reippaasti lakkaa kun levittää efekti-lakkaa - muuten lopputulos jää helposti hailakaksi.
Itse olen lopputulokseen ja ostoksiini oikein tyytyväinen. Mitäs te olette mieltä - hot or not? ;)

Wanted!

Ibland känns det bara för jäkligt att konstatera att man gjort ett förhastat beslut - hur kan någonting harma så mycket efteråt!

Förra hösten fick jag plötsligt för mig att sälja min svarta läderjacka för en billig peng, eftersom jag tyckte att den inte passade min stil längre. Men hur gick det sedan?

Om någon råkar ha en svart (konst)läderjacka i storlek S till salu, så hör av er!

pic from Google

Tiedättekö tunteen, kun tajuaa, että on tehnyt hätäpäissään (huonon) ratkaisun ja tajuaa, että se jälkikäteen harmittaa aivan tajuttomasti?
Myin hätähousuna viime syksynä mustan nahkatakkini ja nyt se harmittaa minua aivan suunnattomasti..
Muitta mutkitta: jos joltain löytyy kaapista ylimääräinen hyväkuntoinen lyhyt, musta nahkatakki kokoa S, niin ilmoitelkaa!

Details simply make it

Under veckoslutet fick jag (äntligen!) chans att testa effekt-nagellack - ni vet, dedär som skapar ett tufft mönster då de torkar.

På fingernaglarna strök jag först ett lager svart nagellack, lät det torka och strök sedan att tunnt lager av ljusrött Isadora Graffiti Nail-lack ovanpå. Enkelt, snabbt och tufft - betydligt bättre än jag tänkt mig!

Gissa bara om jag blev övertygad direkt? Let´s go shopping!

På Sokos webbutiks (klik!) sidor hittade jag en beskrivning för lacket:

Sokoksen verkkokaupan sivuilta löysin sopivan kuvaelman lakasta:

Vihdoin saat tehtyä itse villit graffitikuviolliset kynnet! Graffiti Nails ‐lakka kuivuu nopeasti ja kuivuessaan se muodostaa kynnelle graffiti‐kuvion, joka on erilainen jokaisessa kynnessä.

Graffitikuviollinen kynsilakka. Lakkaa kynnet Isadora Wonder Nail –kynsilakalla ja anna kuivua. Levitä Graffiti -lakka yhdellä vedolla värilakan päälle. Jos haluat kiiltävän pinnan, levitä kynnelle lopuksi päällyslakka.

Viime viikonloppuna sain (vihdoinkin!) mahdollisuuden kokeilla efekti-kynsilakkaa - tiedättehän, niitä lakkoja jotka luovat itsestään makean kuvion kynsien pinnalle kuivuessaan.

Sormen kynsiin levitin ensin kerroksen mustaa, annoin kuivua ja päällystin sitten pinkillä kerroksella Isadoran Graffiti Nail-lakkaa. Ihastuin ensi silmäyksellä aivan täydellisesti - tätä täytyy saada!

I thought I had it, but I was wrong

Typiskt mig part 335689: varje gång som jag kollar in utbudet i min klädgarderodb inser jag att behovet och utbudet inte möts och känner hur blodtrycket och what the.. should I wear-effekten kryper fram.

Mitt klädskåp innehåller mest neutrala färger och trygga plagg - ni vet dedär plaggen som känns sköna och mysiga att dra på sig, men samtisdgt också litet schabbiga och på sitt sätt trista. Stickade ylletröjor, basic-toppar, jeans. Navy blått, grått, vitt, svart och brunt.

Nu när sommaren äntligen (åtminstone förra veckan) börjat har jag mer och mer blivit nyfiken på färger. Jag misstänker att färger, energinivån och solstrålarna har gjort ett avtal och pakt så att människan känner ett behov att bilda en fullständig tre-enig helhet av dem för att känna sig nöjd. Hänger ni alls med i mina tankar?

Efter en avkopplande, fest- och fartfylld helg sitter jag nu och drömmer om nya kläder och accessorarer i pigga färger. Imorse kändes det nämligen helt okej att dra på sig en hallonröd topp, trots att jag varken var på väg till gymmet eller ut och springa. När jag tränar blir jag piggare - beror det på färgglada träningskläder eller muskelaktiviteten? ;)

Någon annan som också "får ett behov" av färger då sommaren kommer?

Paljastuksia minusta osa 454546463: joka kerta kun katson vaatekaappiini huomaan, etteivät tarjonta ja kysyntä kohtaa ja mitä ihmettä laitan päälleni-efekti, sekä kohoava verenpaine hiipivät päähäni.

Vaatekaapistani löytyy enimmäkseen tuttuja ja turvallisia perus-vaatteita, eli neuletakkeja, toppeja ja farkkuja. Navy sinistä, ruskeata, valkoista ja harmaata. Plaah, kuinka tylsää!

Vauhdikkaan, mutta renotuttavan viikonlopun jälkeen huomaan taas, miten aurinko ja hilpeät ihmiset saavat minut himoitsemaan värejä, kun taas nuo tutut ja turvalliset kaverit tuntuvat etäisiltä ja osittain jopa vastenmielisiltä (!). Musta tuntuu, että auringon säteet, energiataso ja värikkäät vaatteet ovat tehneet sopimuksen ja ne muodostavat jonkun sortin kolminaisuuden, jos vain kaikki osa-alueet saa täytettyä.

Tänään aamulla tuntuikin, pitkästä aikaa, hyvältä idealta vetää päälleni vadelmanpunainen toppi, vaikka olinkin lähdössä töihin, enkä tavanomaisesti lenkille tai salille. Urheillessani pidän lähes aina värikkäitä vaatteita ja tunnen itseni energiseksi. Johtuukohan pirteys siis urheilusta vai väreistä, kenties? ;)

Löytyykö sieltä muita, jotka himotsevat värejä näin kesäisin?

Följande text har jag inte hittat på själv och har fått höra den redan för en tid sedan. Först nu börjar jag förstå och inse dess egentliga betydelse.
Seuraava tekstin pätkä ei ole omaa käsialaani ja siitä on jo aikaa kun sain sen kuulla. Vasta nyt alan tajuamaan sen todellisen merkityksen..

We've all had our first ones, but I hope that you will be my last one.

Face the fact - life ain't sweet like candy everyday

I flera etapper har jag förundrat mig över min goda tur och bra karma, samtidigt som jag oroat mig över vad som komma skall - man kan ju inte ha god tur jämt!

Och idag fick jag en riktig smäll straight in the face: ett viktigt par nycklar befann sig på fel sida av en låst dörr och vips förlängdes resan till efterlängtade stugan och bastun med elefantsteg. Blodtrycket ids jag inte ens nu nämna.. Anyway. Nu försöker jag bara lugna ned mig och fundera vad som är den snabbaste rutten.

Olen jo pariin otteeseen ihmetellyt hyvää tuuriani ja karmaa ja salaa pelännyt mitä tuleman pitää - eihän onni voi olla ikuista.
Noh, tänään yksi ratkaiseva nippu avaimia joutui lukitun oven väärälle puolelle ja yhtäkkiä matka himoitulle ikävöidylle mökille pidentyi huomattavasti. Verenpaineista en edes nyt viitsi puhua. Istun nyt tällä hetkellä ja yritän rauhoitella itseäni, samalla kun mietin kuumeisesti nopeinta reittiä.

Finally it´s here

Oj, så lyxigt jag fick det för mig igår: fick bilskjuts med en läkare härifrån jobbet till centrum (och behövde alltså inte vänta på bussen i över 1h..), traskade hastigt hem, nappade litet mellanmål i mig, drog bikinin på mig, tog T i handen och gick iväg till Sandudd.

Solen kändes behagligt varm och skön, trots att klockan närmade sig 18 och vi bara låg där och njöt av kall cider i sanden. På hemvägen gick vi sedan, efter litet käbbel om vad vi egentligen skulle köpa, till matbutiken och fixade varsin sallad till kvällsmat - min med tonfisk och T:s med bacon.

Hur härligt är inte livet ibland?

Voi juku mitä luksusta minulla olikaan eilen tiedossa: pääsin yhden tutun lääkärin kyydissä keskustaan (enkä siis joutunut odottamaan bussia yli tunnin..), kävelin ripeästi kotiin, nappasin välipalaa, vedin biksut päälle, otin T:tä kädestä ja lähdimme kohti Hietsua.

Vaikka kello läheni jo 18 oli aurinko edelleen lämmin ja makoilimme parisen tuntia rannalla nauttien lämmöstä, hiekasta ja kylmästä siideristä.

Kotiinmenomatkalla kävimme vielä kaupan kautta hakemassa (pienten erimielisyyksien jälkeen..) tarvikkeet iltapalaa varten: minulle tonnikalaa ja T:lle pekonia salaatin lisäksi.

Elämä on vaan välillä ihanaa, eikö? 

Past, now and future

Brukar ni ha några speciella planer för sommaren eller någonting speciellt som ni vill/brukar göra enbart på sommaren? Nu menar jag inte sådant som av helt praktiska skäl är möjligt enbart på sommaren, som t.ex. att simma i havet eller äta inhemska jordgubbar som odlats utomhus.

Jag tänkte lista upp vad jag hittills nu gjort under sommaren, samt vad jag ännu planerat att göra. Huruvida de är saker som man bara kan göra på sommaren vet jag inte, men för mig är de en del av sommaren:

Already Done-listan:

- besök till Högholmen
- sola (och bränna mig rejält..) på sandstranden
- avnjuta en kall i gott sällskap på en varm terass
- kastat vinterpälsen (i Kokemäki å - har inte ännu vågat hoppa i havet)
- äta färska jordgubbar, ärter och körsbär
- rea-shoppa
- köpt glass från glasskiosken
- gå i gamla stan i Borgå

What I´ve planned to do-listan:

- åka mer båt

- åka till Borgbacken

- sticka iväg på morgonlänk innan solen blir stek het

- åka på kryssning

- simma i havet

- äta snålsoppa

Dessutom vet jag att någon annan än jag själv planerat in att jag även skall fiska i sommar, vilket antagligen kommer att bli ett riktigt spektakel: finns det månne någon som har lika obehag för sprattlande fiskar som jag?

Kuuluuko teidänkin kesäänne vakio-ohjelmisto, jota yksinkertaisesti on vain pakko toteuttaa joka kesä? En nyt siis tarkoita sellaisia juttuja, mitä ei kerta kaikkiaan pysty tekemään muulloin kuin kesällä (esim. tuoreiden, pellolla kasvaneiden suomalaisten mansikoiden syöminen voi olla hankalaa talvella..), vaan sellaisia jotka ovat olennainen osa kesäänne?
Listasin tähän sekä sellaisia asioita, joita olen tehnyt ja joita olen suunnitellut tekeväni.
Tehty-listalla:
- käynti Korkeasaaressa
- arskan otto (ja palaminen..)
- kylmästä juomasta nauttiminen terassilla
- talviturkin heitto (tänä vuonna Kokemäen jokeen)
- syödä tuoreita mansikoita, herneitä ja kirsikoita
- käydä alennusmyynneissä
- ostaa jätski kioskilta
- käyskennellä Porvoon vanhassa kaupungissa

Suunnitteilla-lista:
- veneillä enemmän
- käynti Lintsillä
- aamulenkki ennenkuin porottava aurinko nousee
- risteily
- meressä uiminen
- syödä kesäkeittoa

Lisäksi tiedän, että kesäohjelmistooni on suunniteltu kalastusta, josta voin vain todeta, että siitä todennäköisesti kehkeytyy aikamoinen show: pelkääköhän kukaan niin paljon pyristeleviä kaloja kuin minä?

A crying heart

Är det okej att vara ytlig och löjlig ibland? Please, tell me that it is. De flesta kvinnoer känner väl mer än väl till att man ofta blir extra-känslig ungefär en gång i månaden och om man då möts av en motgång, ens en liten, kan den växa till en grande katastrof, trots att den i vanliga fall skulle kunna kvittas med en axelryckning.

Igår möttes jag av några små motgångar, men överst på listan hamnade definitivt denna: jag blev erbjuden att köpa en välhållen, begagnad designerväska. Tyvärr tvingades jag tacka nej, trots att jag på flera sätt och håll försökte hitta på en lösning, eftersom min ekonomi för tillfället inte rymmer ett hål på några papperspengar. Fy attan så det kan harma mig och speciellt mycket gör det så nu, när jag annars också tycks vara känslig.

Sensibiliteten tycktes fortsätta ännu senare på kvällen (stackars T..) och imorse, då jag t.o.m. blev tårögd då en patient var totalt hopplös med mig.

Varför skall det ibland kännas så hopplöst att vara människa, sjukskötare och kvinna?

Onko ok olla välillä pinnallinen ja hieman älytön? Pliis, sanokaa, että on? Varsinkin naiset ymmärtänevät varsin hyvin, että kerran kuussa tulee helposti sellainen tunne, että kärpäsestä tulee härkänen ja pieninkin asia voi ärsyttää niin että oksat pois. Sellaisina aikoina tuntuu, että pikkujutut, mistä normaalisti selviäsi olan kohautuksella muuttuvat ylitsepääsemättömiksi.
Eilen kohdalleni osui parikin vastoinkäymistä, joista nyt yksi jäi oikein päällimmäisenä mieleen: minulle tarjottiin mahdollisuutta ostaa käytetty, uudenveroinen designlakku, mutta jouduin pitkin hampain ja itku silmässä kieltäytymään, koska budjettini ei tällä hetkellä kestä parin ison setelin lovea.
Herkkyyteni jatkui vielä illallakin (T parka..) ja myöhemmin tänään aamullakin, jolloni olin itku silmässä jopa potilaan takia.

Miksi elämän ihmisenä, sairaanhoitajana ja naisena pitää välillä olla niin vaikeata?