fredag 30 november 2012

As the temperature gets lower outside

Vet ni vad jag gillar med vintern, kylan och snön? De är alla ypperliga orsaker för att laga mysig mat, vilket för mig innebär soppor och grytor - riktigt comfy-food alltså!

Idag fixade jag en vege-version av bortsjsoppa och toppade härligheten med kvarg (kunde lika bra ha varit turkisk yoghurt, men jag gillar kvarg även här!) och mumsade skorpor med ost på som tillbehör. Finns det något härligare än att sörpla i sig en het soppa då snön yr ute och vinden viner i knutarna? Nä.

 
Riv 2-3 rödbetor, samt 3 morötter (beroende på storleken) grovt och fräs i litet olja tillsammans med en finhackad lök. Tillsätt ½ kub grönsaksbuljong, litet salt och häll över vatten så att grönsakerna täcks in. Låt puttra ett tag, tillsätt litet citronsaft och svartpeppar, persilja och toppa härligheten med grynost/kvarg/turkisk yoghurt.
 
Raasta 2-3 punajuurta, sekä 3 porkkanaa (koosta riippuen) ja paista öljytilkassa sipulikuutioiden kera. Lisää ½ kasvisliemikuutio, hieman suolaa ja kaada päälle niin paljon vettä, että kasvikset peittyvät. Anna porista jonkin aikaa, lisää hieman sitruunamehua ja mustapippuria sekä persiljaa ja kruunaa komeus raejuustolla/rahkalla/turkkilaisella jugurtilla.
 
 
Keksin tänään loistavan syyn nauttia kylmästä viimasta ja talvesta ja tyrskystä: ne ovat loistavia syitä tehdä todellista mukavuus-ruokaa, joka omalla kohdallani tarkoittaa pitkään haudutettuja keittoja ja patoja, mums!
Tänään tekaisin kevyeksi lounaaksi itselleni kasvisborstj-keiton ja nautin sen rahkakökkäreen (turkkilainen jugurtti olisi myös sopinut tähän, mutta rahkassa on enemmän proteiinia ja tykkään sen mausta tässäkin ;)) sekä juustolla päällystettyjä korppuja. Nam!
Onko mitään höntti-romanttisempaa parempaa kuin hörppiä kuumaa keittoa tuulen tuivertaessa ulkona? No ei.

An exhausted, but kind of happy messy hello

Snörvel, pust och hej. Redan i förrgår kände jag på mig att jag höll på att bli sjuk, men vägrade stanna hemma från jobbet (vilket ju nog såhär efteråt tänkt skulle ha varit ett smart drag..) och stressade på på jobbet, stressade på med packandet där hemma och hann riktigt aldrig sitta ned och ta det lugnt. Slutresultatet är nu att jag varken känner dofter eller smaker tackvare min täppta näsa (känns som om någon stoppat betong i näsborrarna) och tunga andning. Men hey guys - nu är jag officiellt utflyttad ur min bostad!

Igår packade och städade jag enligt bästa förmåga i racer-fart direkt när jag kom hem efter eftermiddagsjouren (vilken thank God var ko-lugn) enda tills pappa och min farbror kom med flyttbilen. Av och an, upp och ned sprang vi för trapporna med lådor, kassar, påsar och möbler. Medan jag skötte de lättare sakerna, bar och drog pappa och farbror de tyngsta grejerna, så som tvättmaskinen och madrassen. Efter hårt slitande på 1h 45 min stängde jag dörren till min kära lägenhet för sista gången, hoppade upp i Transiten och åkte hem till mitt barndomshem, där vi lastade av grejerna. Puh.

På tal om att flytta, så måste jag påpeka att det säkert är en av de mest effektiva träningsformer: mina ben skakade som asplöv efter X antal varv upp och ned för trapporna med fullproppade bananlådor i famnen och händerna orkade knappt lyfta skeden då jag äntligen skulle sleva i mig litet mat (snacka om sen middag kl 23..).

Idag borde jag kolla igenom lådorna och plocka ut de viktigaste grejerna som jag skall ha med mig, eftersom jag antagligen kommer att få åka med enbart en kappsäck med mig upp till B. Vädret här i huvudstadsregionen har fått omgivningen att påminna om Sibirien, vilket betyder att flyttlasset kommer efteråt. Det skulle vara idiotiskt att bege sig ut i trafiken i ovädret, men jag måste erkänna att det verkligen kommer att bli en utmaning för mig att välja ut de mest relevanta sakerna som jag inte klarar mig utan - utan att ändå packa ned allt för mycket onödigt (läs: "onödigt" - kvinnor har väl inga onödiga grejer?). Får se om jag skall vara så extrem att jag även försöker få cykeln med mig..

En mörk bild, men bevis på hur mycket grejer en tjej kan behöva: en Ford Transit full!
Pimeä kuva, mutta todiste siitä miten paljon tavaraa nainen voi tarvita: Ford Transitin verran!

Niisk, trööt ja heippa. Maku- ja hajuaistini ovat pelkkä muisto vain, kiitos tunnollisen työntekoni viime päivinä. On hassua miten osaan luennoida potilaille siitä, miten on kannattavampaa pitää yksi saikkupäivä ja palata sitten uusin voimin ja terveenä töihin, kun itse menen vaikka pää kainalossa töihin jos tilanne sen vaatii (kuten nyt kun meiltä oli jo pari miestä kaatunut kiitos flunssan). Taisinkin todetä täälläkin jo toissapäivänä, että flunssa on iskemässä, mutta fiksua toimintaa kuten lepohetkiä en juuri ole kiireisten työpäivien ja kamojeni pakkailun lomassa ehtinyt viettää, mikä onkin nyt kostaantunut.
Eilen kipitin iltapäiväpäivystyksen jälkeen kiireen vilkkaan kotiin pakkaamaan ja siivoilemaan kämppää ja isin ja setäni saapuessa aloitimme todellisen tehotreenin: 1h 45 min täyttä puuskutusta rappusia ees taas: laatikoita, kasseja, pusseja ja huonekaluja. Muuttaminen on varmasti parasta "kotitreeniä" mitä ihminen harrastaa voi - tai sitten olen arvioinut kuntoni täysin väärin: jalat tutisivat ja lusikkakin pysyi hädin tuskin kädessäni kun vihdoin pääsin tankkaamaan illallista (klo 23.. hups!) Joko tuli tehtyä päivän (lue: lähiviikkojen) tehokkain treeni, kuntoni on surkea tai flunssa sai minut väsymään odotettua nopeammin. Epäilen tutinan syyksi vaihtoehtoa nr 1. (tai 3.).
Tänään minun sitten pitäisi arvioida ja valita ne tärkeimmät tavarat mukaani, koska tulen todennäköisesti matkaamaan kohti uutta kotipaikkakuntaani pelkän matkalaukun kanssa. Yön aikana lunta on jo tupruttanut siihen malliin, että pk-seutu muistuttaa enemmän Siperiaa kuin Suomea, eikä tälläisessä myräkässä olisi edes turvallista lähteä ajelemaan niin pitkää matkaa. Harmittaa toki, mutta minkäs teet. En vielä tiedä, jos yrittäisin saada pyöräni mukaan, koska tulen aika pitkälti olemaan sen varassa liikkuessani m.m. työmatkoja. Huh, valinnan vaikeus. Nyt aion kuitenkin höllätä vielä hetken ja selailla blogeja Spotifyin tahtiin.

torsdag 29 november 2012

Total chaos 28-29.11

Usch, oordning är något jag inte gillar. Däremot är jag nöjd över mängden grejer som jag fick nedpackat i bananlådor igår kväll, men orolig över hur jag skall hinna packa resten av grejerna. Näeh, jag vet att jag hinner - no stress.
Jag kände mig kraxig redan igår, varför jag valde att skippa motionerandet och packade i stället (vilket nog kunde jämföras med någon form av tränande - puh så tunga lådorna blir!) mina grejer.

Imorse kändes det som om någon tryckt ned en kaktus i min hals och öppnat en kran i min näsa, samt vridit ned termostaten i kroppen. Har en aning stegring, men skall försöka fixa denna näst sista arbetsdag nu så jag kan återvända till packandet.

*to be continued 29.11:
Hmpf, jag hann tydligen aldrig publicera detta inlägg som jag påbörjade imorse, eftersom dagen plötsligt fick en så tight tidtabell att jag just och precis hann få allt jobb undanskött innan det var dags att rusa hem och fortsätta packa. Paniken steg inom mig då jag insåg att bananlådorna inte skulle räcka till och att jag skulel få fler lådor från närbutiken först sent på kvällen. Som tur räddade en söt försäljare på Lidl mig från en bombsäker katastrof, genom att hitta 6 st lådor i deras förråd. Puh! Så hela kvällen stod jag igår och packade, ordnade och packade, men hann fortfarande inte heller få nedtryckt alla grejer.. Imorse kände jag mig allt annat än utvilad, eftersom pulsen bankade på som en liten trumma och andningsfrekvensen var hög: stress stress stress. Ikväll kommer flyttbilen och hämtar mina grejer (vilka altså nu BORDE vara nedpackade redan..) och så borde jag hinna städa bostaden för sista gången. Till råga på allt dejourerar jag idag på eftermiddagen, vilket innebär att jag är siste mannen i huset och får gå först då alla patienter är ur huset. Detta stressar mig ytterligare, eftersom jag vet att jag fortfarande har lots to do där hemma. Kanske bäst att inte stressa för detta i onödan - jag får bara hoppas att situationen inte är lika som igår, då de sista patienterna kom in ännu 5 minuter före stängningsdags..
outfit for 28.11
jeans Dr.Denim, shirt GT

Yäk. Kämpässäni on tällä hetkellä täydellinen sekasorto, eikä siivousintoilijan mielenrauhani lepää laisinkaan. Toisaalta voin taputtaa itseäni olalle, koska onnistuin eilen, 27.11, pakkaamaan ison osan tavaroistani banskulaatikoihin. Urheilut jätin tältä päivältä väliin, koska tunsin itseni hieman vajaaksi ja kurkussa oli pientä karheutta, ikään kuin siellä olisi kasvanut piikkipensas (tai kaktus..).
*to be continued 29.11:
Oho, en nähtävästi ehtinytkään koskaan julkistaa eilen aloittamaani postausta. Enpä ihmettele: eilinen iltapäivä oli kyllä aikamoinen hullun mylly ja tekemistä riitti (vähän liikaakin..). Töiden jälkeen jatkoin pakkailua ja huomasin kauhukseni, etteivät banskulaatikot tulisi riittämään MITENKÄÄN eivätkä lähikaupat voineet tarjota laatikoita, kun vasta myöhään illalla. Onneksi suloinen myyjä Lidl:stä löysi takahuoneesta peräti 6 laatikkoa, jotka kannoin virne korvissa kotiin ja jatkoni kamojeni tunkemista laatikoihin. Valitettavasti projekti ei edelleenkään ole valmis, vaan tavaroita lojuu vielä pitkin poikin ja muuttoauton on määrä saapua noutamaan tavarani tänään illalla. Lisäksi minun pitäisi ehtiä tehdä loppusiivous, sekä löytää jostain vielä pari laatikkoa jotta saisin viimeisetkin romut (huomatkaa jo miten omat rakkaat tavarani alkavat ärsyttää) säilöön. Aamulla heräsin kaikkea muuta kuin virkeänä, koska minulla on tänään päivystysvuoro iltapäivällä, mikä tarkoittaa sitä, että olen viimeisimpiä henkilöitä, jotka poistuvat talosta. Kotona riittäisi vielä tekemistä kuin pienelle kylälle, joten toivon todella, ettei tilanne ole samanlainen kuin eilen, jolloin viimeiset potilaat lompsivat rauhallisesti paikalle vielä 5 min ennen sulkemisaikaa. Hemmetti. Pitää vain toivoa, ettei tämä toistu tänään.

tisdag 27 november 2012

The reason why you actually stick together is..?

Bildbevis från ikväll/kuvamateriaalia tältä illalta:
 
 

Samt kvällens frågeställning: är det okej att önska att förhållandet skall hålla ihop, eftersom man tycker att det är motvilligt att packa och vägrar packa ihop sitt pick och pack snart igen?

Sekä illan kysymys: onko OK toivoa, että parisuhde toimii ja kestää, koska kokee pakkaamisen niin vastenmielisenä ettei mielellään tekisi sitä hetkeen taas?

 
 

About gaining weight: don´t take it too serious!

Imorse var det åter (på länge..) en av dedär nothing to wear-dagarna: vad jag än drog ur skåpet, kändes inga kläder passliga och såg definitivt inte bra ut då jag steppade framför spegeln. Benen såg ut som stockar, skjortorna såg ut som korvskinn och fick mig att se gravid ut, håret hängde och vägrade sätta sig snyggt. Slutligen bestämde jag mig för att dra på mig säkra kortet-tröjan från Zara och jeggingsen från Dr.Denim. Ingendera plaggen spänner eller får en att se speciellt snygg ut, men känns åtminstone bekväma, vilket är en grundläggande faktor för att man skall känna sig snygg.

Vid morgonkaffet på jobbet kläckte en av våra läkare ur sig några riktiga visdomsord som passade mer än väl in på fiilisen för min morgon (vilket hon ju inte visste): om du gått upp i vikt, bjud dina kompisar på godsaker och se till att de också går upp i vikt. (en kort föklaring: den kvinnliga läkaren kom altså in till kafferummet och berättade att hon gått upp 1kg, suckade och drog sedan fram en torrkaka och ställde den mitt på bordet)

Hur brukar du reagera eller göra om du gått upp i vikt?


Huoh. Tänään oli taas (tai no pitkästä aikaa) yksi niistä kaapissani ei ole yhtäkään hyvännäköistä vaatetta-päivä: sääreni muistuttivat tukkeja housupari toisensa perään, paidat ja neuleet saivat minut näyttämään raskaana olevalta ja hiukset sojottivat miljoonaan eri suuntaan eivätkä asettettuneet ollenkaan haluttuun muotoon. Lopulta päädyin turva-kortteihini: Zaran neuleeseen ja Dr.Denimin jegginseihin. Kumpikaan vaate ei juuri vartaloa imartele, mutta tuntuvat ainakin mukavilta ja toivoin, että se edes hieman edesauttaisi mielen kohoamista.
Töissä eräs mainio naislääkärimme loksautti kahvipöydässä varsinaiset viisaudensanat, jotka sopivat omaan fiilikseeni enemmän kuin hyvin (hänen siitä tietämättään): jos olet lihonut, tarjoa kavereillesi herkkuja ja pidä huolta että hekni lihovat (tausta-selitys: lääkäri kertoi lihoneensa itse 1kg, huokasi syvään ja nosti sitten pöydälle kuivakakun meidän muiden nenän eteen).
Miten sinä reagoit tai toimit, jos huomaat lihoneesi?

måndag 26 november 2012

What a great, great, great start on my Monday-morning!

Jag har på sistone varit litet orolig över att jag inte har fått något beslut från Skatteverket om förra årets beskattning, d.v.s. om jag kommer att få en positiv överraskning den 3.12 eller om jag kommer att tvingas betala skatteåterbäring. Därför tog jag ett djupt antedag och ringde till Skatteverket imorse och fick ett mycket, mycket positivt svar: återbäring på en 3-siffrig summa! Hell yeah!

Direkt klickade jag mig in på Keskisen Kello (klik!) och letade efter något som jag drömt om.. Nämligen en guldfärgad Michael Kors-klocka!

MK 8077 - purr, purr Kitty cat..
Jag vet, jag vet.. Visst borde jag spara återbäringspengarna och t.ex. köpa något "smart" till mitt (krhm. VÅRT) nya hem, men visst skulle det vara lockande att unna sig själv någonting glittrande och vackert?

Pelonsekaisin tuntein olen odotellut kirjekuorta Verotoimistosta ja olen siis tähän päivään asti elänyt epätiedossa: saanko joululahjan jo 3.12 vai joudunko maksamaan hurjia summia veronpalautusta. Tänään aamusta vedin syvään henkeä, näppäilin verotoimiston numeron ja soitin ja tarkistin asian.. Ja. Sain TODELLA hyviä uutisia: tililleni rapsahtaa peräti 3-numeroisen summa joulukuun alussa! Jiiiihaa! Samantien surffasin Keskisen kelloon (klik!) ihailemaan kullanvärisiä, iiiiiihanampaakin ihania Michael Korsin kelloja. Juujuu, tiedän että olisi fiksumpaa investoida veronpalautusrahat esim. uuteen kotiin (huom! MEIDÄN koti), mutten voi vastustaa kiusausta, etteikö tuollainen ihana kimalteleva kapistus himottaisi..

söndag 25 november 2012

Last Saturday night

En snabb överblick på Facebook intygade mig om att säkert närmare 90% av finnarna firade lillajul igår kväll. Jag övervägde att publicera en egen anti-lillajul-status, men lät bli: tänk så skönt det är att alla har möjlighet att välja vad de gör. Huvudsaken är ju att man gör det som känns mest rätt för en i den stunden, right? Visst kändes det deprimerande att se hur statusuppdatering efter uppdatering avslöjade hur roligt folk hade det, medan jag själv satt ensam hemma (hade lovat vara chaufför åt föräldrarna som var bortbjudna, så en ex-tempore kväll på krogen kom inte på tals..). Men i stället för att låta mitt humör sjunka, bestämde jag mig för att svänga på steken och utnyttja ensamheten genom att ha en myskväll med mig själv.

 
På agendan stod bastubad under led-stjärnhimmel, kroppspeeling, en härlig virr-varr-sallad (något som jag vägrar publicera bilder på, eftersom det ser oaptitligt ut - jag vill inte att alla skall veta hur vridna smaklökar jag har ;)), samt jultidningar, ett par filmer, ligga under fleecefilten på soffan och mumsa klementiner, pepparkakor och vitmögelost och glögg. Vid midnatt fick jag sätta mig bakom bilratten och göra något som jag (i smyg) gillar: åka bil i mörkret. Trots att det är aningen kusligt att köra då det är mörkt, tycker jag det är mysigt på något sätt: mindre trafik än dagstid, gatubelysning och bra musik på radion. Det är liksom ett visst sorts lugn som fyller mig då jag får sätta mig bakom ratten, vrida på radion och bara köra utan att tänka - utan att ha bråttom.

Imorse vaknade jag i lugn och ro, åt morgonmål och bläddrade i reklamer från olika inredningsbutiker och kände mig som ett barn på julafton: så förväntansfull och så ivrig. Medan jag fortsatte min jakt på inredningsgrejer hajade jag till då jag hörde en låt som jag aldrig tidigare hört på Spotify: en tjejröst som sjöng ...sä oot mun puuttuva palanen, tänkte på en speciell person och knäppte upp Spotify för att kolla vem artisten var, så jag kunde be personen lyssna på låten, men fick morgonens första chock: ROBIN. Poff och vips var låten inte alls så bra längre.

Ha en skön söndag!
 
 

Nopea vilkaisu Facebookissa eilen paljasti, että lähes 90% suomalaisista vietti eilisillan tonttuillessa pikkujoulupippaloissa. Mietin hetken, josko julkistaisin oman anti-pikkujoulu statukseni, mutta päätin olla pilaamatta muiden fiilistä. Sitä paitsi moiset "hyvää iltaa vaa kaikille jotka o nyt baaris - teil on huono olo huomen, mullapa ei!"-statukset ovat mielestäni täysin hanurista ja noloja: miksi ihmeessä pilata toisten hauskapitoa? Lähinnä säälittävää. Nojoo, itse olin lupautunut kuskiksi, joten istuin yksin kotona koko illan. Ilontäyteisiä statuksia selaillessani olin lähellä alkaa alakuloiseksi, mutta päätinkin kääntää yksinäisyyteni hyvät puolet esiin ja nauttia siitä.
Eilisillan home alone-illan ohjelmistoon kuului saunomista, kokovartalokuorintaa ja spa-fiilistelyä, sekasorto-salaattia (sellainen, josta ei koskaan julkisteta kuvia koska se on niin järkyttävän näköistä, mutta kummallisten makunystyröideni mukaista ;)), sekä viltin alla makoilua sohvalla, elokuvien katselua, sekä valkohomejuuston, piparkakkujen ja glögin nauttimista, mainoskatkoilla joululehtien selailua. Noin keskiyön aikoihin istahdin sitten ratin taakse ja lähdin täyttämään velvollisuuksia: hakemaan vanhempiani pikkujoulujen vietosta. Hassua kyllä tykkään ajaa autoa pimeässä (mikäli tie on hyväkuntoinen) - siinä on tiettyä fiilistä kun muuta liikennettä ei ole nimeksikään, voi kuunnella hyvää musiikkia (vaihtoehtoisesti jopa sammuttaa radion ja nauttia auton hurinasta) ja ihailla katuvalojen loisteesta - vailla kiirettä.
Aamun aloitin tavanomaisesti aamupalalla, sekä selailemalla sisustuskauppojen mainoksia, josta siirryinkin luontevasti koneen ääreen jatkamaan sisustusunelmointia. Siinä kauppoja selaillessani havahduin Spotifyin soittaessa minulle täysin tuntematonta biisiä, jossa hempeä naisääni lauloi jotakin "..sä oot mun puuttuva palanen..". Ajatukseni seikkailivat ja näin edessäni tärkeän ihmisen jolle halusin omistaa kyseisen biisin, miksi avasin Spotifyin tarkistaakseni minkäniminen artisti ja biisi hempeän lallatuksen takana seisoi - ja koin aamun ensimmäisen shokin: teinipoppari ROBIN. Poks! Yhtäkkiä biisi ei ollutkaan niin rakkaudentäyteinen ja hyvä kuin pari sekuntia sitten.. Kuinka noloa.
Hyvää sunnuntaita!
 
 

Cheer up!

Ett positivt tankesätt gör under. Ett leende kräver mindre muskler än nedåtriktade mungipor. Livet känns lättare om man ser det goda framom det onda. Kan man vara glad åt litet, har man mycket att vara glad åt.

Mitt (kommer att ta en tid för mig att lära mig säga vårt..) kommande hem är betydligt större än min nuvarande bostad. Huset är byggt på 1930-talet, men är nyrenoverat år 2008. Ni kan bara gissa hur inspirerad jag är på att äntligen få inreda påriktigt. I mina två tidigare lägenheter gar jag inte satsat allt för mycket på inredningen, eftersom jag egentligen inte spenderat så mycket tid i dem. Now it´s time for change.. Eftersom den kommande bostaden är belägen så långt ifrån mitt barndomshem, kommer jag att spendera allt mer tid där, varför jag nu verkligen vill skapa ett hem där. Hemmet är en plats som man trivs på, som man gärna kommer till och som också gäster känner sig välkomna i. Hemmet är en trygg och mysig plats och det får gärna se ut "som om någon bor där" och skall varken se kliniskt eller stelt ut.

Själv föredrar jag ljusa, harmoniska färger, men kan inte t.ex. tänka mig ha en vit soffa eller inreda i en typisk dansk - all white - stil. Att hemmet skall se ut "som om någon bor där" betyder för mig att det får finnas saker här och var, men det får absolut inte vara smutsigt eller total-kaotiskt (famous last words misstänker jag..).

Julen är den perfekta tiden för inredning: butikerna fylls av mysiga filtar, lampor, skålar och burkar, värmeljushållare - allt som krävs för att skapa mysig stämning! Jag samlade här under några detaljer från Sokoksen verkkokauppa , med vilka jag tycker att man skapar en sådan stämning som jag vill att mitt (suck.. fortfarande vårt) hem skall göra: värme, välkomnande - hem.

En hurdan inredare är du då?


 

 
 
Hymyily vaatii mutrunaamaa vähemmän lihasvoimaa. Elämä tuntuu helpommalta, jos sitä katselee sen valoisemmalta puolelta. Jos osaa arvostaa pieniäkin asioita huomaa pian, että elämässä on paljon asioita joista iloita.
Eli ei kun uuteen nousuun vain. Vaikka muutto jännittääkin, huomaan tulevani heti hyvälle tuulelle kun pääsen suunnittelemaan tulevaa sisustusta: ensimmäistä kertaa elämässäni pääsen oikeasti sisustamaan kotia! Entisissä kämpissäni en juuri sisustukseen ole panostanut, koska en ole niissä pidempiä aikoja edes viettänyt - käynyt nukkumassa ja syömässä ja viettämättä etkoja, mutten pidempiä aikoja oikein viihtyen. Syy on selvä: kämpät eivät ole tuntuneet kodeilta. Tuleva asuntoni (koskakohan opin sanomaan asuntoMME) on entistä huomattavasti isompi, mikä mahdollistaa perusteellisen sisustamisen: pientä parin neliön koppia kun on mielestäni aika hankala sisustaa kunnolla kun seinät tulevat heti vastaan. Tuleva kämppä on rakennettu 30-luvulla, mutta täysin uusittu 2008 ja arvatkaa vaan kuinka innoissani olen kun pääsen siihen pian näppini iskemään ;)
Haluaisin onnistua sisustamaan asunnon niin, että se todella tuntuu kodilta, joka minulle siis merkitsee paikkaa jonne on kiva mennä, jossa on kiva hengailla pidempäänkin ja jossa vieraatkin viihtyvät ja tuntevat itsensä tervetulleiksi. Pidän aika neutraalista, mutten täysin valkoisesta sisustuksesta (ei valkoista sohvaa minulle). Koti ei saa olla liian kliinisen puhdas, mutta pidän toki järjestyksestä ja muruja ja likaa en siedä lainkaan! Elämää saa olla, muttei likaista. Piste.
Joulu on mitä otollisinta aikaa sisustamiselle kun kaupat pursuavat yksityiskohtia, joilla voi helposti luoda kodinomaisen tunnelman: vilttejä, purnukoita, tuikkuja, lyhtyjä..
Keräsin tähän ylle pari juttua paikasta, joka viime viikkoina on ollut kovassa käytössä koneellani, eli Sokoksen verkkokauppa , joiden avulla pystyisi luomaan sellaisen kodinomaisen tunnelman, jota havittelen.
Minkäslainen sisustaja sinä olet?

*innehåller reklamlänk/sisältää mainoslinkin

lördag 24 november 2012

Freakin' out. So much to do, so little time left

Nu har den kommit för att stanna: nervositeten. Om en vecka skall jag flytta 300 km ifrån mitt barndomshem, min familj, mina vänner, mitt gamla liv. I andra ändan väntar pojkvän, en rad nya kompisar, en ny arbetsplats, en ny bostad, ett nytt liv.

På förmiddagen var jag till spånbanan i byn på länk och fick åter en flashback vid hörnet där jag hittades avsvimmad i slutet av juli. Idag är jag friskförklarad och orsaken till olyckan förblir ett mysterium. Ändå kände jag hur kalla kårar kröp längs ryggraden då jag sneglade mot diket där jag vaknade upp: aldrig, aldrig mer.

 
 
Känslorna inom mig är fortfarande som ett enda virrvarr: jag väntar så otroligt mycket på att få börja ett gemensamt liv tillsammans med T, få börja jobba på en helt ny arbetsplats och på sätt och vis få en "second chance" och svävar på moln. I följande sekund hittar jag mig själv på havsbottnen, osäker, skakig och rädd: tänk om allt skiter sig?

T:s pappa ringde mig igår och sade att han tycker jag är modig som vågar flytta så långt bort från mitt eget liv och ville påminna mig om att han finns där för mig. Det värmde mitt hjärta. Det känns skönt att veta att människorna där uppe bryr sig om mig, men det hjälper inte faktumet att jag ändå är nervös. Som tur finns telefon, internet och trafikförbindelser i en sådan utbredning som de är idag: de är min enda tröst för att mitt "gamla liv" visst inte är så långt borta ändå..



Nyt se iski: jännitys. Viikon kuluttua minun on märää muuttaa n 300 km lapsuudenkodistani, perheestäni, ystävistäni, entisestä elämästäni. Toisessa päässä minua odottaa poikaystävä, liuta uusia kavereita, uusi työpaikka, uusi koti - uusi elämä.
Kävin aamupäivällä hölkkäämässä pururadalla ja koin karmaisevan flashbackin siinä kohdassa, josta minut heinäkuun lopulla löydettiin tajuttomana. Kylmät väreet kulkivat selkärankaa pitkin kun katselin ojaa, josta muistan heränneeni vanhempieni auton kaasuttaessa viereeni: ei ikinä, ikinä enää!
Tunteeni elävät tällä hetkellä aikamoista hullun myllyä: samaan aikaan kun odotan innolla yhteistä elämää T:n kanssa, uutta kotia ja sen sisustamista, uutta työpaikkaa ja uusia kuvioita ja leijailen kuin pilvillä. Yhtäkkiä tipahdan pilvistä vauhdilla meren syvyyksiin; tärisen, pelottaa ja jännittää: mitä jos homma kusee? Jos se ei toimikaan?
T:n isä soitti minulle eilen ja kertoi pitävänsä minua rohkeana tyttönä muuttaessani niin kauas kotoa ja että saisin aina soittaa jos tarvitsin jotakin. Puhelu lämmitti sydäntäni: on ihanaa tietää, että perillä minua on vastassa ihmisiä jotka välittävät. Siltikään en pääse eroon jännityksestä ja pelonsekaisista tunteista - tuskin koskaan.
Onneksi nykypäivänä on toimivat puhelin- ja liikenneyhteydet - ne ovat ainoa lohtuni sille, ettei "vanha elämäni" koskaan tule olemaan kovin kaukana.

fredag 23 november 2012

A gift that at least I´d like

Jag har på senaste tiden inte "haft tid" (inom citat eftersom det bara är en dålig ursäkt) att läsa böcker, men läser dagligen åtminstone ett par tidningsartiklar, eftersom de gör det möjligt att styra tankarna på någonting helt annat, är ett bra tidsfördriv och kan dessutom vara både informativa och underhållande.

Ett av mina största dilemman när jag skall packa mitt flyttlass är om jag verkligen skall packa med mig ALLA tidningar som finns i min bostad.. Det är nämligen min passion att bläddra i gamla tidningar ;) Själv har jag nästan varje år önskat och fått till julklapp en tidningsprenumeration och tycker faktiskt att det är en av de bästa presenterna man kan få, eftersom de bringar glädje länge: varje nytt nummer är som en ny gåva! En tidningsprenumeration passar dessutom för alla åldrar, både män och kvinnor.

Aller som publicerar flera av mina favorittidningar, bl.a. Elle och Fit har en otroligt bra kampanj som är värd att utnyttja (åtminstone kommer jag att göra det): 6 månaders prenumeration för endast 19,90€!

Klicka på länken under och få en julklapp undanstökad ;)

Minulla ei viime aikoina ole ollut aikaa (lue: viitseliäisyyttä) lukea kirjoja, mutta hemmottelen itseäni lukemalla päivittäin lehtiä - joko kokonaisen kerrallaan tai vain artikkelin verran. Lehti on mielestäni oiva tapa suunnata hetkeksi ajatukset muualle, rentoutua ja artikkelin luonteen mukaan jopa oppia uutta tai nauraa ääneen!
Yksi suurimmista ongelmistani muuton yhteydessä onkin jos todella kehtaan raahata kaikki vanhat lehteni mukanani uuteen asuntoon - minä kun rakastan myös vanhojen lehtien selailua!
Olen lähes vuosittain saanut joululahjaksi lehtitilauksen ja vakuuttunut vuosi vuodelta enemmän siitä, että lehtitilaus itse asiassa on yksi parhaista lahjoista: uusi numero on ikäänkuin uusi lahja ja mikä olisikaan kivempaa kuin saada parin viikon välein lahja? ;) Lehtitilaus sopii lisäksi kaiken ikäisille, niin naisille kuin miehillekin.
Allerilta ilmaantuikin sopivasti näin ennen joulua loistava kampanja, joka mielestäni kannattaa hyödyntää: 6 kk lehdet hintaan 19,90€!
Klikkaa yllä olevaa linkkiä ja saa yksi joululahja hoidetuksi ;)

*innehåller reklamlänk/sisältää mainoslinkin

torsdag 22 november 2012

Looking for you guys - where have you gone?

Idag kände jag ingen som helst inspiration för att bege mig ut i mörkret och bestämde mig för att köra ett träningspass hemma på mattan i stället. Fy apa så dålig muskelkondition jag har! Nog har jag vetat att mina muskler försvunnit i rasande takt sedan jag tvingades sluta gå på gym, men inte hade jag anat att den är SÅ usel. Nåja, som tur hör jag till dem som vägrar ge upp i första hand: har jag en gång lyckats få kroppen i trim, måste det ju vara möjligt att göra det en gång till, right?

I programmet ingick bl.a. armpress, nedre magmuskler, hoppa upp-ned till armpress-hoppa upp igen, hoppa upp-ned i armpress-ställning-sparka ut med benen-hoppa upp igen och cirkel-situps.

lägg märke till bananlådan i bakgrunden! huomioi banskulaatikko taustalla!

Tänään ei huvittanut lähteä pimeään jälleen kerran lenkille, joten päätin pitää kuntopiiriä kotona matolla vaihtelun vuoksi. Hetken pompittuani kummastelin jo puuskutusta ja totesin lihaskuntoni olevan odotettua huonompi. Toki olen tiedostanut lihasteni surkastumisen saleilun lopetettuani, mutta en kyllä ollut kuvitellutkaan lihasteni olevan NÄIN huonossa jamassa. Onneksi kuulun ihmisryhmään, joka ei hevillä luovuta: jos olen onnistunut saamaan kroppani timmiin kuntoon kerran, on kai sen pakkko onnistua toisenkin kerran?
Ohjelmaani kuului m.m. kyykkyhyppy ylös-alas punnertamaan-takaisin ylös, erilaisia vatsalihasliikkeitä, hyppy ylös-kädet maahan ja pomppu taakse jaloilla (burpee?) ja perus punnerruksia. 


Progress? Naah. Rather a desperate try..

Wow! Det första steget är taget: jag har fyllt NÄSTAN en hel bananlåda (med böcker - dem kommer jag knappast mer att bläddra i innan jag flyttar). Och hur många dagar har jag ännu kvar? Få. För få ifall sortera-släng-packa-takten kommer att fortsätta lika som hittills. Suck.

Imorse vaknade jag redan innan kl 6, steg upp och började morgonen med att stretcha, eftersom min rygg och mina ben kändes stela som betonggrisar. Efter att ha ätit morgongröten extremt långsamt (i hopp om att tiden skulle gå fortare än den gjorde) tog jag en djup suck, ansträngde mig till det yttersta (som man nu klarar av den tiden på morgonen) och plockade fram en av bananlådorna som jag hämtat från Alepa igår.

Det är 3 år sedan jag senast flyttat och jag misstänker vet att jag är naiv då det kommer till tidtabellen för packandet: jag TROR att det kommer att kräva betydligt mindre tid än det egentligen gör. Varför skall tröskeln för att börja i god tid ändå vara så himmelens hög? Det känns för tillfället som om jag stod på marken och ögade upp mot en oljad flaggstång.

shirt H&M, jeans Levi´s ID Slight Curve
bananabox Alepa
Oho! Edistysaskelia on havaittavissa: olen onnistunut täyttämään LÄHES kokonaisen banskulaatikon. Ja aikaa muuttoon on? Liian vähän. AIVAN liian vähän jos aion jatkaa pakkailua samaan tahtiin kuin tähän asti!
Heräsin aamusta jo ennen kuutta ja aloitin aamun venyttelemällä kivistäviä selkä- ja jalkalihaksia (ja taisin siinä ähistessäni muistuttaa lähinnä betoniporsasta parkkipaikalla). Yritin syödä aamupuuron mahdollisimman hitaasti, mutta jouduin toteamaan että ajankulutus-strategiani ei toiminut, vedin syvään henkeä, hain ulko-oven luota banaanilaatikon ja aloin pakkaamaan (ja aloítin tietty helpoimmasta päästä, eli kirjoista, joita tuskin tulen enää viimeisinä päivinäni selailemaan. Kai.).
Viime muutostani on kulunut jo 3 vuotta ja uskon tiedän olevani todella naiivi aikataulun suhteen: tavaroiden läpikäymiseen ja pakkailuun uppoaa AINA odotettua enemmän aikaa - miksi en siis voisi aloittaa nyt ja tehdä sitä pikkuhiljaa, enkä säästää lystiä viimeistä iltaa varten, jolloin tulen todennäköisesti itkemään verta, viskelemään tavaroita hujan-hajan laatikoihin ja kiroilemaan sitä, etten ehdi kitkeä turhuuksia pois koska en aloittanut ajoissa? 

onsdag 21 november 2012

As time´s running out, the sofa becomes more and more comfortable

Ush. Jag borde sortera och packa mina saker inför flytten nästa vecka. Jag hämtade t.o.m. bananlådor från Alepa, men nöjde mig med att ställa dem precis innanför ytterdörren och släckte lampan så jag inte kan se dem. Jag kokade en kopp te, åt mellanmål och bläddrade igenom tidningen, lade mig på soffan och hittade en härlig inredningsblog: Vanilja House.

Hjärnan känns tommare än någonsin (eller tja, ungefär som på söndagen ;)) efter att ha haft det bråttom på jobbet från morgon till kl 16 - puh. Jag tror jag skall ladda ned en säsong Sex and the city, ta en hastig runda ute och sedan spendera resten av kvällen med tre underhållande singelkvinnor. Ni får nu nöja er med bilder på outfiten för idag, samt middagen igår kväll varsågoda.

jeans Dr.Denim, shirt GT, watch MK - typical for me!


Onions - you can never have too many of them ;)

Huhheijaa mikä laiskamato täällä sohvallani makaakaan! Olen jo henkisesti harkinnut tavaroideni läpikäymistä ja pakkaamista, mutta tähän asti ainoastaan kotiuttanut pari banaanilaatikkoa kotimakallani Alepasta, jättänyt ne näkymättömiin ulko-oven viereen ja rojahtanut sohvalle selailemaan ja inspiroitumaan uudesta ihanasta Vanilja House-blogista.
Töissä oli (luvattoman) kiireistä eikä aivotoimintaa tunnu tällä hetkellä juuri olevan, joten saatte tyytyä kuviin päivän (tyypillisestä) asusta, sekä eilisestä luksus-päivällisestä.
Illaksi taidan pistää Sinkkuelämään tuotantokauden lataukseen, käydä haukkaamassa happea ja nauttia neljän sinkkunaisen seurasta loppuillan.

Don´t wait for the perfect moment, take the moment and make it perfect

Igår kändes det för första gången på långa tider motvilligt att jogga och tidcis led jag t.o.m av litet illamående och var på vippen att ge upp och börja promenera i stället. Då jag stod inför valet och kvalet och höll på att sakta ned farten, hörde jag en röst inom mig: s*it den som ger sig - alltså ett uttryck som min kära Famo ofta använde. Famo led av en häftig reuma och fick kämpa för att klara av att uföra även enkla vardagssysslor p.g.a sina krokiga händer, men var ändå alltid på gott humör och klarade (otroligt nog!) av det mesta! Med Famos kämpa-anda i tankarna lyckades jag förtränga både illamående och trötthet och lyclades åter prestera bättre än tidigare genom att springa 7,7 km sträckan på 5:52 min/km!

Jag har funderat allt sedan jag sprang Helsinki City Run (klik!) i maj funderat över vad mitt följande mål kunde vara gällande jogging - allternativt om jag skall ha ett mål alls eller om jag bara skall fortsätta (som jag hittills gjort) och springa för nöjes skull. Efter att nu ha följt med hur min prestationsförmåga förbättrats har jag märkt hur tanken allt oftare ploppar upp i mitt huvud, men hittills har jag inte kommit fram till någon slutsats.

Vad tycker du? Finns det något evenemang som du tycker jag kunde ha som målsättning?


Eilisiltana kärsin pitkästä aikaa suoranaisesta väsymyksestä ja jopa ajoittaisesta pahoinvoinnista käydessäni juoksemassa. Juuri kun olin luovuttamassa ja hidastamassa vauhtini kävelyyn, kuulin ääneen päässäni: p*skat sille, joka luovuttaa - eli sanonta jota rakas Famoni (isän äiti) käytti usein. Famo kärsi pahasta reumasta ja joutui tsemppaamaan arkiaskareissakin, jotta sai esim. pullot ja purnukat auki vääntyneillä sormillaan ja silti hän oli aina yhtä hyväntuulinen, vitsaili osaamattomuudelleen ja oli oikea kekselijäisyyden perikuva! Sanoja hetken maiskuteltuani tunsin, miten pahoinvointi ja väsymys kaikkosivat ja jatkoin hölkyttelyä, lyöden taas ennätyksiä juostessani matkan 7,7 km aikaan 5:52 min/km - hyvä minä!
Juostuani Helsinki City Runin (klik!) toukokuussa olen miettinyt seuraavaa mahdollista juoksutavoitettani - tai jos sellaista ylipäätään tarvitsen! Viime aikoina ajatus on "vaivannut" minua yhä useammin sitä mukaa kun suoritukseni ovat parantuneet.
Mitä mieltä olet? Olisiko sinulla jokin juoksutapahtuma mielessä, johon minun pitäisi/johon voisin mielestäsi osallistua?

tights Nike, shirt SOC

tisdag 20 november 2012

When the wind of change turns into a hurricane

Under de senaste dagarna har mitt liv genomgått stora framsteg, vilka leder till stora förändringar i en betydligt snabbare takt än väntat, samt vardag och det där gamla vanliga: rutiner.

 
jeans Cubus, jacket H&M, boots Skopunkten, hat Pieces

På fredagen åkte jag upp till Bb för att bekanta mig med en avdelning på sjukhuset, blev erbjuden en arbetsplats och tackade ja (och har inte ännu heller insett det själv.. gulp). På kvällen drog jag ut på länk, samt njöt av att få fixa mat i lugn och ro (och länge och väl.. Gosh så hungrig jag var!). Det är otroligt hur mycket roligare det är att laga mat åt fler än sig själv, trots att det tar litet längre tid och kräver mer fantasi. Då jag lagar mat åt mig själv är jag väldigt fantasilös och satsar mest på frysta grönsaker och grynost, samt knäckebröd..




På lördagen tecknade vi hyresavtalet (har inte insett dethär heller än..) och på kvällen inleddes lillajulssäsongen och ojojoj så roligt jag hade! Fötterna var ömma och kroppen hängig, men sinnet glatt och nöjt. Synd bara att det skall vara så dyrt att festa :/ Nåja, nu blir det åter paus i party-livet för min del, eftersom jag vill satsa på att vara med min familj, packa och förebereda mig för flytten.

Höjdpunkten för idag var take away-salladen från Primula. Medan jag stod och väntade på att min portion tillreddes plockade jag åt mig av salladsbordets härligheter och hörde hur kocken hojtade till servitören och bad henne "säga åt den där tjejen att salladen tillagats precis som alla mammor skulle göra den." Med kärlek.



Viime päivinä elämääni on mahtunut todella suuria muutoksia, jotka kyllä ovat olleet odotettuja mutta tulevat parin käännöksen jälkeen tapahtumaan huomattavasti nopeammalla aikataululla kuin olin suunnitellut, sekä tietty niitä rutiineja, joista ei koskaan pääse eroon.
Perjantaina suunnistin kohti paikkakunta P:ta määränpäänä sairaala, johon menin tutustumaan sovitusti erääseen osastoon. Yllättäen (!) minulle tarjottiinkin töitä enkä voinut änkytykseltäni muuta kuin hyväksyä ja kiittää tarjouksesta - ja vastata myöntävästi (tätä en siis vieläkään ole oikein sisäistänyt).
Lauantaina kävimme allekirjoittamassa vuokrasopimuksen (tätäkään en ole vielä saanut mahdutettua aivoihini - too much information) ja illalla suuntasimme aloittamaan pikkujoulukauden. Jalat huusivat suorastaan hoosiannaa ja pää tuntui hyvinkin tyhjältä ja väsyneeltä, mutta mieli oli iloinen sunnuntaiaamuna. Harmi vaan, että juhliminen käy kukkaron päälle :/ Toisaalta totesin, että biletys nyt saa siirtyä osaltani syrjään hetkeksi: haluan viettää laatuaikaa perheeni kanssa, pakkailla ja valmistautua muuttoon.
Päiväni kohokohdan koin tänään missäs muualla kuin Primulan ravintolassa lounastunnilla: odottaessani halloumi-salaattini valmistumista kuulin, miten kokki huikkasi tarjoilijalle ja pyysi sanomaan "sille tytölle, että annos on tehty juuri niin kuin kaikki äidit sen tekisivät". Rakkaudella.

måndag 19 november 2012

Realize, it´s Monday-morning. DO NOT do anything you can´t do tomorrow instead

Note for oneself pt 2: om du under veckoslutet har rest i 8h, öppnat lilla julssäsongen, samt sovit mindre än normalt och vaknat innan väckarklockan ringt, skall du definitivt INTE inbilla dig att just denna måndagsmorgon är ett ypperligt tillfälle att vara extra-effektiv och duktig. Jag rekommenderar alltså INTE att du försöka vara en duktig hemmafru (i din egen residens) och tvätta en maskin byk medan du äter morgonmål. Slutresultatet blir nämligen att du sitter där med kaffekoppen i handen, undrar vad i tusan det är som låter i tvättmaskinen, rycker på axlarna och antar att det är en dragkedja på jeansen som slår mot trumman, men hittar i stället en flaska svart (!) nagellack som råkat ut för en tur i tvättmaskinen då du hänger upp byket på bottnet av trumman.

Thank God hade korken varit ordentligt påskruvad - annars skulle det ha varit en allt för typisk måndagsmorgon. Fast det skulle ha varit intressant att se om mina vita toppar skulle ha fått zebraränder om korken skruvats upp..

pic from weheartit

Note for oneself nro 2: jos viikonloppuna olet reissannut 8h eri kulkuvälineillä, avannut pikkujoulukauden, nukkunut normaalia vähemmän ja jopa herännyt ennen herätyskelloa, älä kuvittelekaan että alat leikkimään ylipirteätä kotiäitiä ja tekemään jotakin tehokasta, kuten vaikkapa pesemään pyykkiä - maanantaiaamuna. Lopputuloksena on nimittäin ihmeellinen kolina pyykkikoneen käydessä, sinä kahvikuppi kädessä pöydän ääressä, olankohautus: äh, farkkujen vetskari se vain siellä hakkaa ja lopuksi todella hölmistynyt katse tyhjentäessäsi konetta: eiköhän rummun pohjalta löydy puteli mustaa kynsilakkaa?
Onni onnettomuudessa korkki oli pysynyt visusti kiinni - muuten tarinaa voisi jo kutsua ironiseksi. Toisaalta olisi ollut kiintoisaa nähdä, jos valkoisiin toppeihini olisi muodostunut epäsäännöllisiä läikkiä vaiko seepraraitoja..

lördag 17 november 2012

Maybe it´s time to learn how to do it properly, at least at the age of 23

Min vardags-makeup består av foundation (antingen MAC:s brunkräm eller Bare Minerals-mineral foundation), Maybellines Illegal Length-maskara, Maybellines eyeliner och Lumenes gel för ögonbrynen. Snabbt fixat och kräver litet utrymme.

Förra veckan (visst?) då Sokos erbjöd stamkunderna 15% rabatt på alla produkter passade jag på att skaffa påfyllning till mitt lager av make-up:

eyeshadow, eye liner & rouge Maybelline 




Jag har många gånger klagat på att jag inte KAN lägga en snygg ögon-make-up, men efter att ha fått noga anvisningar och råd av ett biträde vid Maybellines stand på Sokos bestämde jag mig för att våga prova. Efter att ha testat ett par gånger här i hemmets skuggor och med hjälp av tips ur Style skriven av Lauren Conrad har jag konstaterat att det visst inte alls är så svårt, men att det kräver övning att sminka sig!
Nu består min vardags-make up förutom de ovan nämnda även av solpuder och rouge, samt en gelaktig eyeliner (i stället för tusch) och också om det räcker aning längre tid att sminka sig nu, måste jag erkänna att jag är riktigt stolt över mig själv och vad jag lärt mig! 


Arki-meikkini koostuu meikkivoiteesta (joko MAC:n meikkivoide tai Bare Minerals:n mineraali-meikkijauhe), Maybellinen Illegal length-maskarasta, rajaustussista sekä Lumenen kulmakarvageelistä. Helppoa, nopeata eikä vaadi paljon tilaa!
Viime viikolla (olikohan?) kun Sokokselta sai S-etukortilla 15% alennusta kaikista tuotteista, päätin rohkaista mieleni ja marssia meikkiosastolle kartoittamaan tilannetta. Monet, monet kerrat olen surrut osaamattomuuttani meikkaamisessa: en yksinkertaisesti vain OSAA - ainakaan tehdä kunnollista silmämeikkiä! Maybellinen myyjän neuvojen ja kädestä-pitäen-vinkkien jälkeen päätin että "rohkea rokan syö" ja ostin pientä täytettä meikkilaukkuuni. 
Harjoiteltuani pari iltaa kotona Lauren Conrad:n kirjoittaman Style-kirjan vinkkien avustuksella voin jo todeta, että edistystä on havaittavissa.
Vaikka arkimeikkini nykyään vaatii hieman enemmän aikaa (koostuen yllä mainittujen lisäksi aurinkopuuterista, poskipunasta sekä geelimäisestä rajaus-sivellin-hässäkästä), on minun pakko todeta olevani sangen tyytyväinen: olen oppinut aika paljon jo lyhyen ajan sisään!

 

fredag 16 november 2012

A nervous little thing

Spännande tider, spännande tider - that´s all I can say!
Nervositeten har distraherat mig allt sedan igår kväll och fått min mage att vara alldeles upp-och-ner. Efter att ha suttit som på små nålar i flera timmar kände jag hur lättnadens pust äntligen svepte över mig (för en stund) då jag fick ett efterlängtat telefonsamtal.

På kvällen drog jag joggingutrustningen, samt reflexvästen på mig och drog ut till havsstranden. Oj så skönt det kändes att springa! Jag riktigt kände hur stegen trummade allt fortare mot marken och huvudet tömdes på frågor. Då jag saktade in för att promenera den sista kilometern blev jag överraskad över hur fort jag egentligen sprungit: ca 6 km med en hastighet på 5:51 min/km - nytt personligt rekord alltså!

Kvällen spenderade jag framför TV:n i sällskap av rester från min take away-lunch (uppiffad med broiler och kokta gryn - mmmmums!) och funderade på min julklappsönskelista. Säg inte att jag är den enda som ännu i denna ålder skriver önskelista? Jag har gjort det så länge jag kommer ihåg och det har liksom blivit en del av mina förberedelser inför jul; det skapar julstämning!

Ha en skön helg!

shirt GT, watch MK, bracelets Nomination
jeans Levi´s ID

Äääähh. Minua on eilisestä lähtien jännittänyt aivan suunnattomasti ja vatsassani on myllännyt varsinainen vuoristorata! Istuttuani koko eilisen päivän kuin kissa pistoksissa onnistuin vihdoin rauhoittumaan (hetkeksi) odotetun puhelun jälkeen ja huokaista syvään - puuuh. Lähdinkin siltä istumalta lenkille (heijastinliivi päällä, tottakai!) merenrantaa ihailemaan ja voi jukra miten askel tuntui jälleen lepopäivän jälkeen kevyeltä! Tunsin oikein miten tossut rummuttivat maata yhä nopeammin ja miten ajatukset siinä samassa kaikkosivat päästä ja keskityin vain hengittämiseen. Koska tiesin vauhdin olleen normaalia nopeampi, päätin jäähdytellä kävelemällä viimeisen kilometrin ja hämmästyin todella kun suljin juoksu-sovelluksen kännykästäni: olin juossut n 6 km matkan 5:51 min/km nopeudella ja näin ollen tehnyt uuden henk.kohtaisen ennätyksen!
Loppuillan vietin TV:n ääressä syöden take away-lounaani jämiä (höystettynä ohrasuurimoilla ja broilerinfileillä), sekä joululahjalistaa rustaten. Olen kirjoittanut toivelistaa niin kauan kun muistan ja vaikka se ehkä on jo hieman lapsellista tässä iässä, on se edelleen osa joulutraditioitani ja valmistautumistani joulua varten.
Rentouttavaa viikonloppua!

torsdag 15 november 2012

A concrete example, just to show you what tasting food looks like

Det jobbiga med buffébord är åtminstone för mig att utbudet är så stort att jag har svårt att välja vad jag skall ta, eftersom jag så gärna vill smaka på allting. Slutresultatet då man tar "litet av allt" kan i värsta fall vara magont p.g.a. för mycket mat, men också att man tar för mycket av "det goda", vilket oftast är det minst hälsosamma (köttbullar, gräddpotatis, you name it!). I mitt fall är det oftast magont p.g.a. för mycket av det goda som gäller, men i mitt fall är det oftast ugnsrostade grön- eller rotsaker eller en mäktig ost som är den skyldiga. Om jag hamnade på en öde ö skulle jag definitivt vilja ha en ugn, samt en enorm hög olika grönsaker och rotfrukter med mig: mättande, gott och hälsosamt, mums!

Min take away-lunch från Primula såg idag ut såhär: wokade grönsaker (aubergine, zucchini, paprika, lök) i en söt chilisås, stekt getost, varma ugnsrotsaker, samt riven morot och vanlig grön sallad. Som tillbehör en tjock skiva rågbröd från Kannistos bageri. Medan min vegetariska portion tillagades, stod jag och talade med den otroligt söta och trevliga servitören som berättade om menyn, vilka maträtter som är populärast, samt om hur de fått negativ respons då de försökt förnya sin meny - folk gillar helt enkelt den okonstlade, hemtrevliga menyn som de har!



Buffapöytä merkitsee useimmille ruokailijoille ongelmia: valikoima on usein lähes rajaton ja nälkäisenä (ja uteliaana) sitä mielellään maistaisi hieman jokaista lajiketta. Useimmiten lopputuloksena on yli-suuri annos, josta koituu vatsakipu, jätteitä tai lautasmallin unohtaminen: usein nimenomaan sitä "hyvintä", joka monille merkitsee rasvaisia lihapullia, leikettä tai kermaisia perunoita. Omalla kohdallani ongelma on useimmiten tuo annoskoon unohdus: suu syö, vaikka maha ei vetäisi enää muruakaan! Onnekseni suurinta herkkuani on nykyään uunijuurekset, erilaiset lämpimät kasvikset sekä juustot - voisin elää niillä vaikka loppuelämäni!
Tämän päiväinen lounaani Primulan ravintolasta koostui seuraavista: wokattuja vihanneksia (ainakin munakoisoa, paprikaa, kesäkurpitsaa ja sipulia) makeassa chilikastikkeessa, paistettu vuohenjuustokiekko, sekä porkkanaraastetta ja perus-salaattia. Lisänä vielä törkeän paksu viipale aitoon juureen tehtyä ruisleipää Kanniston leipomosta.
Odotellessani kasvisateriani valmistumista juttelin herttaisen tarjoilijan kanssa, joka kertoi minulle m.m. ravintolan menyystä, paljasti suosituimmat annokset, sekä heidän yrityksistään uudistaa ruokalistaa, jolloin asiakkailta oli tullut pelkästään kielteistä palautetta. Ihmiset siis nähtävästi arvostavat nimenomaan tuttuja, kodikkaita makuja.