THE lipstick

Jag avslöjade redan tidigare att jag på fredagen efter gymmet tog bussen in till centrum p.g.a. stormen och passade på att skämma bort mig själv med någonting smått.

Den lilla belöningen (för att ja klarat av en hel vecka på praktiken..) var ett nytt läppstift från MAC (klik klik!). Jag såg antagligen ut som ett levande frågetecken (vilket btw var meningen också ;)) då jag ställde mig vid MAC:s stånd vid Stockmann (klik klik!), eftersom ett ungt biträde fort kom fram till mig och undrade om hon kunde stå till tjänst. Jag berättade att jag gärna skulle titta på ett nytt läppstift och hade två kriterier:
a) läppstiftet fick absolut inte vara uttorkande (mina läppar lider av torka annars också på vintern)
b) läppstiftet fick absolut inte ha glitter i sig (ironiskt nog var mitt första läppstift Maybellines Water Shine Diamonds - behöver jag berätta hur mycket glitter det hade?)
Så tittade biträdet på mig en stund, frågade vilken färgs kläder jag fyllt garderoben med, samt om jag tänkt mig ett stift för vardag- eller festbruk. Så visade hon mig till ett stort sminkbord, bad mig sätta mig ned och började, efter att noggrant ha rengjort stiften, testa de tre olika nyanserna som hon valt. Felt like a princess.

Det första stiftet hade en neutral, brun färg och lyckades inte övertyga mig alls då hon började pensla färgen på mina läppar. Men så fel jag hade! Vips hade mina läppar fått en natural, aningen glansig, look och jag var såld: det perfekta vardagsstiftet var funnet!

Till nästa provade hon en mer hallonröd nyans (Unlimited), vilken jag kände mig tveksam i: var den för festlig för vardagen, men för vardaglig för festen? Hmm..

Slutligen provades en nyans som jag tyvärr nu måste avslöja att jag redan glömt bort, så helt tydligt var det den som vi skippade direkt!

Inför valet och kvalet satt jag där på min puffiga pall och kunde inte bestämma mig, men biträdet penslade fort på av den hallonröda nyansen (eftersom hon tyckte att den passade mig bättre) och gav mig en handspegel och bad mig gå runt med spegeln för att se nyansen i olika ljus. Snällt följde jag ordern och stegade runt på kosmetikavdelningen på Stockmann. Och inte räckte det länge så hade jag fattat beslutet: det hallonröda läppstiftet skulle få följa med mig hem tillsammans med en matchande konturpenna.

Läppstiftet, som varken torkar ut eller glittrar och håller dessutom väldigt bra, heter MAC Prolongwear lipcreme (Unlimited) och pennan, vilken matchar stiftet perfekt, heter MAC Lip Pencil (Dervish).

Medan jag satt och funderade över nyanserna passade biträdet på att berätta hur man väljer fram ett läppstift som passar en:
- om man har en varm hudfärg, skall man välja kalla nyanser bland läppstiften eftersom de kommer till sin rätta då
- läppstiftet skall ha varm nyans ifall ens ögonfärg är kall - då framhävs ögonen bäst (och det förevisade hon t.o.m. för mig med mina grön-grå-bruna ögon)

Jag rekommenderar varmt att  be ett biträde om hjälp då man letar efter ett nytt läppstift: de känner till sitt sortiment bäst och "har ögon" för vad som verkligen passar en - man måste lita på deras kunnighet!

Kerroinkin jo tuossa aikaisemmin käyneeni perjantaina Stockmannilla hankkimassa itselleni jotain pikku-kivaa (olinhan selvinnyt kokonaisesta viikosta työharjoittelusta..).


Suuntasin MAC:in standille ja taisin näyttää elävältä kysymysmerkiltä, koska hyvinkin pian ystävällinen myyjä tuli luokseni ja kysyi jos voisi olla avuksi. Kerroin etsiväni täydellistä huulipunaa, jolla tosin oli kaksi tiukkaakin tiukempaa kriteeriä:
a) se ei missään nimessä saisi kuivattaa huulia (omani kuivuvat jo omasta takaa ihan liikaa näin talvella)
b) kimalteet ja glitterit olivat ehdoton no-no (sopiiko tässä paljastaa että eka huulipunani oli Maybellinen Watershine Diamonds?)


Myyjä katseli minua hetken, esitti pari kysymystä, valitsi kolme huulipunaa käteensä ja ohjasi minut iiiison meikkipöydän ääreen. Ja olo oli kuin prinsessalla siinä ison peilin edessä, oh yes!


Eka sävy oli neutraali, ruskea ja aika mitäänsanomaton. Pidin siitä silti juuri sen neutraaliuden vuoksi, vaikka se pötkössä kyllä oli todella vastenmielisen värinen..


Seuraavaksi sain huulilleni vadelmanpunaista (Unlimited) sävyä, mutten ollut täysin vakuuttunut: liian arkinen juhlaan ja juhalava arkeen?


Viimeistä sävyä en edes enää muista, joten uskokaamme ettei se mikään erikoinen ollut.


Emmin ja mietin enkä millään pysytnyt valitsemaan, joten neuvokas myyjä maalasi huulilleni uudestaan vadelmanpunaista sävyä (koska se hänen mielestään sopi parhaiten), antoi käsipeilin käteeni ja passitti kiertelemään meikkiosastoa jotta näkisin sävyn eri valaistuksessa.
Hetken tassuteltuani tulinkin vihdoin lopputulokseen: vadelmanpunainen sävy saisi kotiutua kanssani, kera yhteensopivan huultenrajauskynän.


Myyjä kertoili minun pohtiessani pari vinkkiä oikean sävyisen huulipunan löytämiseen:
- jos ihonväri on lämmin, kannattaa suosia kylmiä sävyjä huulilla (muuten lopputulos voi olla tunkkainen)
- myös silmien väri vaikuttaa huulipunaan, eli jos silmät ovat kylmät niin ehdottomasti lämmintä sävyä huuliin (silmien väri korostuu)


Eli suosittelen ehdottomasti pyytämään myyjältä neuvoa huulipunaa ostettaessa, koska he tuntevat valikoimansa parhaiten ja heiltä löytyy "silmää" sille mikä sopii ja mikä ei. Eli kannattaa vaan rohkeasti uskoa heidän ammattitaitoonsa!

Sunday evening

Så är den här igen, söndag kväll, och jag kan inget mer säga än att den är en avslutning på ett mycket avslappnande veckoslut.

På fredagen fick jag som sagt sluta tidigare från praktiken och gick sedan efter min eftermiddagskaffepaus (vilken jag förresten inte mer klarar mig utan..) till gymmet och tränade armarna och ryggen. Ungefär en timme sedan när jag skulle åka hem bevisade naturkrafterna igen sin förmåga att överraska: det blåste så häftigt att jag var tvungen att stanna och bara luta framåt för att inte flyga iväg, så jag bestämde mig för att ta bussen in till centrum i stället för att gå hem. Väl i centrum ville jag ju förstås belöna mig själv med någonting smått, ni vet sådär fredagen till ära. Mer om det senare, men jag kan avslöja att den feminina sidan i mig mer och mer växer fram. Normalt eller skrämmande?

På kvällen tog jag bussen hem till föräldrarna och blev bjuden på dunder-god mat: en rejäl biff, feta-sallad och Santa Helena. Till efterrätt blev jag bjuden på mitt geni till fars senaste påhitt: pepparkaka med brieost på - DET vet ni - smaka och häpna! Kombinationen av smaker var obeskrivligen god och fick mig redan att fantisera ihop nya kombinationer. Hur skulle det vara med chévre och pepparkaka månne? Själv ogillar jag aura-ost, men det lär också vara gott (för den som gillar grön-prickig ost ja..).

För första gången på länge fick jag ingen agera kusk för föräldrarna då de blev bjudna till restaurang Wanha apteekki i Borgå (klik-klik). De berättade att maten och servicen varit bra, men att ljudvolymen tidvis varit litet väl hög. Kanske man bord besöka stället själv någongång också? I hopp om att bli bjuden op restaurangmiddag vill säga... Oj så roligt det anyway var att köra bil mitt i natten i skenet av dimljusen och med radion spelandes på hög volym!

Imorse ville jag ha litet varation i frukosten och kokade ägg och åt smörgås i stället för den traditionella kvargen. Med en långsam frukost med söndags-Hesarin och en stor kopp kaffe i bagaget ansåg jag att det var dags för en hurtbulle-länk och drog iväg. Jag har märkt att joggingen löper bättre om jag springer varannan dag i stället för varje, eftersom stegen då blir aningen tunga. Så var det också idag, men tappert kämpade jag mig själv runt länken på 10 km och var riktigt nöjd med mig själv. Att springa i svinkall motvind utan ordentlig utrustning är redan en kamp i sig. Önskar verkligen att jultomten hört min önskan om ett par vindtäta springleggings..

På kvällen drack vi Blossa vinglögg (klik-klik) och jag satt och skrev julkort. Nu börjar julfiilisen påriktigt vakna inom mig, trots att vi fortfarande saknar snön här i centrum.

Noniin, sunnuntai-ilta on taas täällä ja voin vaan todeta että se on päätös täydellisen rentouttavalle viikonlopulle.

Perjantaina tosiaan rahtasin itseni lyhyen työpäivän sekä pakollisen iltapäivä-kahvin (jota btw ilman en enää pärjää, kääks!) jälkeen salille treenaamaan käsi- ja selkälihaksia. Salilta ulos astellessani koin taas miten luonnonvoimat voivat yllättää: hädin tuskin pystyin kävelemään eteenpäin kovasta tuulesta johtuen ja jouduin välillä pysähtymään ja tyytyä nojaamaan eteenpäin jotten lentäisi tuulen mukana. Perjantain kunniaksi teki mieli keskustassa ollessani palkita itseni jollain pikku-kivalla mutta siitä lisää myöhemmin. Voin vaan paljastaa että musta kokoajan paljastuu enemmän ja enemmän naisellinen puoli, enkä ole ihan varma siitä jos se on hyvä vaiko huono juttu?

Illalla nousin vielä bussiin ja läksin vanhempien luo, jossa mua hemmoteltiin mitä parhaimmalla illallisella: ensiksi pihvi ja feta-salaatti sekä Santa Helenaa, mums. Jälkkäriksi isi esitteli mulle uusimman keksintönsä: piparkakku ja briejuustoa - ja halleluujaa mä sanon! Makunystyröitä hivelevä makuyhdistelmä oli tosiaan mun mieleeni ja mietinkin heti jos kokelisi piparkakku-vuohenjuusto-komboa seuraavaksi. Monet kehuvat aura-juustoa piparkakun päällä, mutta itse en välitä sini-vihreästä juustosta, joten se makuyhdistelmä jää mulle mysteeriksi.

Lauantaina toimin pitkästä aikaa kuskina kyydittäen vanhempia Porvooseen ravintola Wanha apteekkiin. Kehuivat ruokaa ja palvelua, mutta ääntä oli kuulemma välillä liikaakin. Pitää siis elää toivossa että joku haluaisi tarjota mulle ravintolaillallisen jotta pääsisin itse tsekkaamaan paikan.

Sunnuntai-aamu lähti käyntiin pitkästä aikaa erilaisella aamupalalla, eli keitettyä kananmunaa ja leipää sekä saavillienn kahvia kera sunnuntai-Hesarin. Näitä nautittuani päätin lähteä oikein pitkälle lenkille, vaikka tiedänkin ettei juoksu yleensä suju yhtä hyvin jos on edellisenä päivänä käynyt lenkillä. No, sain juostua 10 km 50 minuutissa ja olen ihan tyytyväinen suoritukseeni hyytävässä (ajoittaisessa) vastatuulessa kyseenalaisissa kamoissa. Toivon todella että joulupukki on kuullut toiveeni tuulenpitävistä juoksuleggareista.

Illalla juotiin vielä Blossa-glögiä ja itse kirjoittelin joulukorttejakin. Kyllä se joulufiilis alkaa jo olla, vaikka täällä keskustassa edelleenkin ollaan vailla lunta..

Edit: guess what?

Mmh, någon som känner mig väl kanske redan vet hur det sedan gick?

bilden från Google

Jag åt en rejäl hög Julia, en Marianne och gick ut.

Direkt efter att ha klickat in inlägget här före, bestämde jag mig för att trotsa vädret och sticka ut. Dagens outfit bestod av byxor och jacka i gore-tex-material, där under spring-leggings från Nike samt en tunn fleece-tröja som mamma sytt. Tyvärr äger jag inga vattentäta skor eller vantar, så både tår och fingrar simmade bland vattenmassorna i mina gamla skor och fingervantar, men i övrigt hölls jag faktiskt torr! Att springa i motvind kändes allt annat än smaskens, men jag tänkte bara "några meter till och så kan jag svänga om" - för i medvind piskade ju ingen vind eller is-slask i ansiktet och springandet kändes riktigt bra!

Såhär efteråt tänkt: jag är nog inte smart (men det visste jag ju redan) när jag pinade ut mig själv i slaskyran, men det var obeskrivligt skönt att komma in, dra av sig de våta kläderna och göra litet muskelövningar och stretcha på den tjocka mattan i salen. En varm dusch, med Goldwells färgande mousse i håret och en kopp kaffe senare känns det riktigt skönt att jag trotsade naturen och gick ut.

bilden från Google

Jaa, kuinkas sitten kävikään?

Vedin ison kasallisen Julioita, Mariannen napaani ja tein päätöksen: ulos!

Heti edellisen postauksen lähetettyäni päätin lähteä ulos, säästä viis. Päivän asu koostui goretex-takista ja -housuista, Niken juoksuleggareista ja äitin tekemästä fleecepuserosta. Harmikseni en omista vedenpitäviä juoksukenkiä enkä sormikkaita, joten varpaat ja sormet suurinpiirtein uiskentelivat omissa oloissaan, mutta muuten pysyin jopa kuivana. Vastatuuleen loskasateessa juokseminen ei tuntunut kovinkaan fiksulta idealta, mutta psyykkasin vain itseäni että "vielä pari metriä ja sitten voin jo kääntyä" - ja hei! Myötätuuleen juokseminen tuntuikin jo paljon paremmalta!

Kotiin palattuani oli taivaallista heittää märät kamat syrjään, tehdä vähän lihasliikkeitä ja venytellä salin paksulla matolla. Kaiken kruunasi lämmin suihku, Goldwellin sävyttävä vaahto ja kupillinen kahvia. Eipä näin jälkeenpäin tunnu yhtään tyhmemmältä, vaikka kävinkin rämpimässä.

Non-normal activity

Mot alla mina vanor om att vara aktiv, sporta, träna och springa, sitter jag fortfarande inomhus och vägrar att gå ut. Min hjärna inbillar sig visserligen att den skulle behöva litet frisk luft och syre, men kroppen stretar emot som en katt som behöver badas: vill inte!

Vädret är regnigt, kallt och ruskigt - vem tusan går ens ut ifall den inte har en synnerligen bra orsak? Skulle jag ha vattentäta joggingskor, byxor och rock (vilket jag ju i själva verket har!) skulle jag kunna fundera en gång till, men utan dessa blir jag ju genomvåt direkt. Av erfarenhet vet jag nog att en joggingtur i regn bara känns uppfriskande och skön (speciellt efteråt), men idag tvekar jag - skall jag verkligen pina mig själv ut i rusket?

Att sitta inomhus framför datorn eller en tidning lockar betydligt mer, speciellt i sällskap av en hög hembakta pepparkakor eller chokladkonfekter. Tyvärr vet jag att mitt eviga mumsande så småningom kommer att resultera i ett grymt dåligt samvete och då MÅSTE jag helt enkelt ut. Kanske jag borde gå ut i alla fall, sådär i morkkis-förebyggande syfte? Hmm. Vinden som viner i knutarna känns fortfarande inte lockande över huvudtaget...

Kaikkia mun periaatteita ja tapojani vastaan, istun EDELLEEN sisällä ja ulkona olen hädintuskin käväissytkään. Ulkona sataa, on kylmää ja tuulee ja ajatuksissa pyörii että kuka ihme sinne ylipäätään edes menee ilman törkeän hyvää syytä? Mun pääni yrittää ylipuhua mua ja kehittelee ihmeellisiä ajatuksia siitä, miten hyvän fiiliksen sitä saakaan kun käy sateessa juoksemassa (tai no, se fiilis jälkeenpäin on kyllä se kivoin juttu) kun mun kroppa samaan aikaan yrittää epätoivoisesti kiljua ettei sen tee mieli lähteä ulos palelemaan. No, jos multa nyt edes löytyisi kunnolliset täysin vedenpitävät kengät, housut ja takki (joka itseasiassa löytyykin), voisin edes harkita ulosmenoa, mutta jotenkin tämä sisällä koneen tai lehden ääressä istuminen nyt maistuu paremmalta. Istumiseen yhdistänkin mielelläni ison kasan äidin leipomia piparkakkuja tai aimo annoksen suklaakonvehteja, joita hetken syötyäni saan valtavan morkkiksen, jonka seurauksena JOUDUN lähtemään ulos. Pitäisikö siis lähteä jo morkkista ennaltaehkäisevästi ulos? Buaah, tuuli joka vinkuu nurkissa ei tosin tee tästä lähtemisestä yhtään helpompaa...

bilderna från weheartit

Burn, pepper, burn!

Den största inspirationskällan till min matlagning är, surprise-surprise, min mamma. Förra helgen fixade mamma fyllda paprikor och ugnspotatis till middag och jag var övertygad, bums: GOTT!

Redan följande vecka lagade jag samma maträtt själv (fast jag hade förkokta korngryn som tillbehör i stället för potatis för omväxlingens skull) och vill tipsa er om att prova detta recept: paprikan blir härligt söt och mjuk i ugnen. Fixa gärna en fräsch sås, t.ex. tsatsiki eller creme fraiché där till - annars kan det bli torrt.

Ugnsbakta fyllda paprikor (4 portioner)

1-2 paprikor/pers
400g maletkött
kryddor enligt smak, t.ex. salt, peppar, chilipulver
1 lök
1-2 klyftor vitlök
(riven ost eller färskost)

Stek maletköttet och krydda ganska kraftigt (smaken förmildras i ugnen då paprikan avger vätska). Tvätta paprikorna väl och avlägsna kärnhuset och pillra noga bort alla små kärnor - de smakar inget vidare! Ringla 2-3 msk rypsolja i en ugnsform och ställ paprikorna sida vid sida där i (de halkar lätt - beware) och ställ in dem i ugnen på 225 grader i ca 40 minuter.

Feeling, yeah how?

Ush, så illa jag kände mig igår på kvällen: det kändes som om allting faller på mig, som om jag står i mitten och cirkeln kring mig sluts och jag blir inmurad. Obehagligt, verkligen!

bilden från weheartit

Varför jag kände mig sådär dålig har jag inte riktigt ännu heller fått klarhet i, men jag misstänker att det beror på flera orsaker, vilka känns oöverkomliga då de radar sig efter varann och tornar upp sig:
- mörkret (skulle det snöa ens lite skulle världen se betydligt ljusare ut! Så i väntan på snö..)
- praktiken (jag gillar rådgivningen, men att ha praktik i 6 veckor i rad och försöka lära sig så mycket som möjligt och vara så duktig som möjligt med ett så fullspäckat schema som vi har tar kål på mig)
- sömnbrist (fattar inte hur eller varför, men hur jag än försöker somna tidigt, sover jag för tillfället max. 6h per natt och det är på tok för litet - ser ut som en zombie på morgonen!)

Att ännu dessutom känna press (dendär som jag tidigare bloggat om, ni vet: dendär som "alla kvinnor känner på sig") på sig att prestera med hushållssysslor, sin kondition, utseende, relationer.. Gaah! Jag borde helt tydligt hitta ett sätt att lugna ner mig och inte tänka så mycket, tror jag.

Men tro inte att det håller på att barka i mitt liv helt och hållet, no-no! Jag grät en skvätt, åt, tog en lång varm dusch och kände mig redan mycket bättre.

Idag sade min handledare då klockan var 12:10 att det nog var bäst att jag gick hem. Nästa vecka skall jag delta en kväll i en familjeföreberedelsekurs och eftersom den varar i några timmar tyckte hon att jag lika bra kunde "ta igen timmarna" idag då hon själv också skulle gå tidigare. LYX! Med ett löjligt stort leende på läpparna traskade jag hem och kokade potatis-blomkåls-morots-purésoppa, gott och enkelt!

Nu skall jag så småningom dra mig till gymmet och träna armarna och ryggen en sväng och så tänker jag säga: hello weekend!

bilden från weheartit

Eilinen ilta meni jostain syystä ihan päin honkia: tuntui että kaikki kaatuu päälle enkä pääse alta pois. Varsinaista syytä tälle mulle niin harvinaiselle tunteelle en oikeastaan keksi, mutta epäilisin että monet tekijät yhdessä sen aiheuttivat. 

Osasyinä voisi olla tää järkyttävä pimeys (tulisi nyt edes VÄHÄN lunta niin olisi jo valoisampaa), (yli)pitkä työharjoittelu (viihdyn kyllä tosi hyvin neuvolassa, mutta työmäärä yhdistettynä paineeseen näyttää ja loistaa on kyllä välillä aika tappava) ja unenpuute (jostain kumman syystä onnistun nykyään nukkumaan maks. 6 tuntia yössä, mikä on ihan naurettavan riittämätön määrä ja näytänkin sitten sen mukaiselta aamulla herätessäni..)


No, ei hätiä mitiä: itkeä tihrutin hetken, söin ihanan lohi-nuudeli-wokin ja kävin pitkässä kuumassa suihkussa ja tadaa - johan paistoi aurinko munkin risukasaani!


Ja tämä päivä näyttikin jo paljon paremmalta: ohjaajani tokaisi että voisin lähteä jo aikaisemmin kotiin tänään, koska ensi viikolla olen lupautunut osallistumaan (tosin vain sivustakatsojana! heheh) perhevalmennukseen ja koska siinä menee pari tuntia niin sain jo nyt etuajassa "ottaa tunnit takaisin". Leveä hymy naamallani tallustelin siis kotiin ja keitin peruna-kukkakaali-porkkana-sosekeiton itselleni (jep, kuulostaapas hyvältä - mutta sitä se tosiaan on!) ja nautin.


Kohta suuntaan nokkani salille treenaamaan näitä löllystyneitä käsivarsiani ja selkää ja sitten aionkin toivottaa viikonlopun tervetulleeksi.

Kahvin voimalla viikonloppuun!

Freezing, do I need a OnePiece?

Brr så kallt det känns trots att temperaturen inte ens närapå motsvarar de normala värdena i december.
Har idag redan hunnit vara på två hembesök hos två lyckliga familjer med söta barn och otroligt fina och hemtrevliga bostäder! Funderar på att satsa på mig själv och unna mig en inredningstidning och ligga hela kvällen på soffan och bläddra och drömma iväg..
På tal om drömmar: gissa vad mitt nyaste himo-objekt är? OnePiece-overallerna! De ser så härligt gosiga och varma ut. Ojojoj så mysigt det skulle vara att hoppa i en och se ut som en.. Tja, Teletubbie? Vad tycker ni om overallerna? Misstänker att de är en modeföreteelse som snart går om, men jag kan fortfarande fantisera mig själv i en. Investering eller inte?

bilden från Google

Kolla in overallerna på One Pieces hemsida (klik klik) - visst är de tuffa?