Min, bara min, lördag

Juku så skönt det var att vakna imorse 8:30 och som en katt spinna och sträcka på sig en stund i sängen och bara njuta av känslan av hur det känns att vara utvilad - den har jag inte upplevt på länge! Föräldrarna hade åkt till butiken så jag fick i lugn och ro fixa frukost, som idag blev havregryns- och kligröt gjord på Elovena Iso kaura-flingor. Grynen kräver en litet längre koktid, men slutresultatet är sammetslent. Nam!

Efter en sväng till butiken med syrran och hennes barn drog jag iväg ut pålänk trots hettan. Jag lyckades hålla ett ganska högt tempo trots att solen gassade på mig, men ides inte springa så långt eftersom jag kände hur svetten bara rann från alla kroppens små porer - det kan väl inte vara hälsosamt att anstränga sig till det maximala i sådana förhållanden? Jag undrar hur de som springer ultra-löpning (springer i typ ett dygn) i öknen egentligen klarar av det...

Tadaa! Dagens lunch bestod av broilerfilé + ugnsbakta grönsaker och tsatsiki + knäckebröd (som inte syns på bilden eftersom jag insåg först då jag börjat äta att jag behövde något hårt att tugga på..)

Resten av eftermiddagen spenderade jag på terassen i sällskap av Marian Keyes nyaste bok som jag lånade av syrran - något som jag inte heller gjort på lääääänge. Skönt värre, fastän tiden redan tidvis började bli lång när jag endast hade mig själv och boken till sällskap. Sambon åkte igår till Kotka med sina kompisar och honom ville jag inte störa heller..

På kvällen anlitade jag min kära Helkama-cykel och trampade iväg till morföräldrarna. Det kändes bra att sitta där en stund i deras gunga och både sitta tyst och prata om vartannat. Jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag är över min släkt, fastän det ju egentligen heter att släkten är värst. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag mina nära släktingar och kan bara med ett grin på läpparna tänka tillbaks på tiden då jag tyckte de var de värsta släktingarna EVER! Hihi!

Dethär har varit en skön vara-för-mig-själv-dag. Det gör så gott att ibland vara riktigt ensam så man inte behöver bry sig om någon annan, vilket nog inte är lätt iaf för mig - det liksom sitter i min personlighet att bry mig om och ta hand om andra! Men nu vill jag nog inte ha en sånhärn dag på en lång tid igen, eftersom jag så småningom börjar känna mig övergiven och uttråkad.. Bäst att försöka hitta sällskap fort så jag inte går och sällskapar med kylskåpet IGEN.