Workout schedule for last week

Jag upplever att jag för tillfället lyckats skapa ett träningsschema som känns bra och som är så mångsidigt att jag orkar hålla på med det. Utöver dessa pass rör jag på mig på jobbet (ortopedisk avdelning på sjukhus) relativt mycket, samt gör olika lyft av patienter, skuffar tunga sjukhussängar etc. Förra veckan vakade jag på jobbet fre-lö + lö-sö, samt styrde nosen hem till huvudstadsregionen på söndagsmorgonen, vilket ledde till att jag inte cyklade arbetsresorna under helgen (vilket jag var SÅ nöjd med - skulle säkert ha trampat i diket på lördagsmorgonen när jag startade hemåt kl 7:20).. Visst ser det ut som om jag rör på mig väldigt mycket, men jag kan garantera att jag idag också lärt mig betydelsen av återhämtning och satsar på att vila ordentligt på kvällarna och rör bara på mig när jag vill det :) 

Monday 22.1 Pilates 45 min + walking 20 min(ish)

Tuesday 23.1 Running 6,08 km + cycling 3 km + 3 km

Wednesday 24.1 Core 30 min + cycling 3 km + 3 km

Thursday 25.1 legs 60 min + walking 20 min(ish)

Friday 26.1 arms 60 min 

Saturday 27.1 running (indoors) 36 min 

Sunday 28.1 lazy walk with the dogs 40 min

12.6.2012 och ägaren av en ny cykel/ja uuden pyörän onnellinen omistaja :)

Tadaa, pitkästä aikaa treenien viikkokatsausta luvassa! Koen, että olen tällä hetkellä onnistunut luomaan sellaisen treenikalenterin joka on tarpeeksi monipuolinen, jotta jaksan noudattaa sitä. Treenit pysyvät viikottain aika samoina, mutta päivät vaihtelevat, koska treenaan fiiliksen mukaan - en minkään suunnitelman. Fiilikseen vaikuttavat m.m. työpäivä: työni on vaihtelevan raskasta ja työhöni kuuluvat m.m. raskaat potilasnostot, sekä sänkyjen työntely ympäriinsä. Viime viikolla valvoin pe-la ja la-su yöt ja sunnuntaiaamusta suuntasin kotiin pk-seudulle, miksei viikonloppuna tullut pyöräiltyä työmatkoja (mikä kyllä olisi ollut aika hasardia ainakin lauantaiaamuna kun lähdin kotia kohti klo 7:20..)
Liikuntaa tulee nähtävästi jonkin verran harrastettua, mutta voin taata, että olen oppinut myös rauhoittumisen merkityksen ja liikunkin vain silloin kun tekee mieli :)

05/2011

The first day of my vacation

De flesta andra har redan återvänt till jobbet och skolbänken efter att ha jobbat (eller semestrat) hela sommaren lång. Jag som är Tom Tvärtom har däremot jobbat hela sommaren lång och njuter för tillfället av min två veckor långa semester innan jag (äntligen) skall bli vuxen börjar jobba påriktigt.

Gårdagen kunde inte ha varit en bättre dag att börja sin semester: solen lyste hela dagen från en närapå molnfri himmel och kändes varm och behaglig mot huden, medan en lätt vindbris fick en att slippa svettas. Najs.

Morgonen började jag lugnt i takt med radion, litervis med kaffe och frukost, samt - ja - bostäder.

regular brekkie: yoghurt, oatmeals, apple and loads of coffee with milk

Efter att ha lekt desperate housewife fixade jag mig i ordning (läs: lockade håret och mejkade - semestern till ära!) och promenerade in mot centrum för att bekanta mig med staden som jag spenderat närmare hälften av sommaren i, men vars stug- och nattliv blivit betydlgit bekantare för mig än butikerna och sevärdheterna..

jacket Benetton, jeans H&M, top GT

 Min "lilla sightseeing" blev längre än jag tänkt mig (nej, tro inte att jag tappade bort mig!), så när jag äntligen travat igenom (nästan) alla butiker, samt matbutiken var jag stormhungrig och -trött när jag kom hem. Att hastigt fixa en lätt lunch och sedan slänga sig på soffan tillsammans med Pieni lankakauppa av Kate Jacobs höjde semesterfiilisen från 0 till 10 - for real jag minns inte ens när jag senast skulle ha tagit mig lugnet att faktiskt bara njuta av att läsa en bok!

På eftermiddagen promenerade jag ännu till stugan för att hämta en cykel åt mig (avstånden här är såpass långa att cykel eller bil är ett måste om man vill hinna göra annat än vara on the road hela tiden..). På kvällen styrde vi stegen till svampskogen och belönades efter 2 (!) timmars letande med en enormt god kvällsmat: svampsås gjord på färska svampar som vi nyss plockat.

Med en händelserik och -fylld dag i bagaget somnade jag som en stock och vaknade nöjd och belåten imorse: 1 day down, many more to go!

Suurin osa ihmisistä on jo palannut koulun penkille tai työpaikalle pitkän (ja toivon mukaan rentouttavan) kesäloman jälkeen. Minä sen sijaan olen ollut koko kesän töissä ja vietän kaksiviikkoista kesälomaani vasta nyt - erilainen nuori kun olen. Noei.

Ensimmäinen lomapäiväni alkoi rauhallisissa merkeissä vakio-aamupalan, järisyttävän kahvimäärän, radion, sekä.. noh. Asuntojen merkeissä.

Leikittyäni desperate housewifea hetken, laittauduin (oikein loman kunniaksi!) kaikessa rauhassa ja lähdin seikkailemaan kohti keskustaa. Vaikka olenkin suuren osan kesääni viettänyt täällä uudessa kaupungissa, on minulta jäänyt kulttuurinähtävyydet ja keskustan tarjonta täysin näkemättä. 

Noh, "pieni" tutkimusmatkani venähti hieman odotettua pidemmäksi ja koluttuani suurimman osan keskustan kaupoista suuntasin ruokakaupan kautta kotiin. Kevyen lounaan jälkeen tein jotakin (minulle) todella, todella harvinaista: heittäydyin sohvalle lukemaan uutta Pieni lankakauppa (Kate Jacobs)-kirjaani ja nautin hiljaisuudesta.

Iltapäivällä kävelin mökille hakemaan pyörää, jota ilman ei täällä suurkaupungissa meinaa pärjätä: välimatkat ovat sen verran pitkiä, että jos haluaa ehtiä tehdä muutakin kuin kävellä, on pyörä tai muu kulkuväline pakollinen.

Illalla läksimme vielä pariksi tunniksi sienimetsään ja ah, kyllä odotus palkittiin: illalliseksi tarjottiin sienikastiketta tuoreista sienistä. Mums!

Tapahtumarikas päivä johti siihen, että nukahdin kuin pieni sika heti kotisänkyyn päästyäni ja herätyskellon tänään pärähtäessä soimaan hymähdin itsekseni: 1 lomapäivä takana - monta vielä edessä!

Just let it roll and roll and roll and suddenly all your problems will be erased (for a while)

Igår kväll hände det igen något som jag inte på länge, länge råkat ut för: jag hade otroligt svårt att somna. Som inlägget igår kväll avslöjade, hade jag typ 1,5 biljoner tankar, idéer och grubblerier snurrandes i mitt huvud som ett enda virr-varr, vilket definitivt var orsaken till att jag yrade runt i sängen, svängde på mig från ena till andra sidan, steg upp emellan och lade mig ned igen - allt utan att lyckas somna.

Slutresultatet var ju förstås att jag var skit-trött imorse och allt annat än pigg på att sitta vid info-disken på jobbet, eftersom det - ifall det kommer mycket patienter, ärenden och samtal - är en otroligt hektiskt plats att arbeta på. Låt mig demonstrera: samtidigt som du hör hur kollegerna talar i telefon med andra patienter har du själv en växande kö av patienter som vill boka tider till bl.a. läkarmottagning och laboratorium, klaga över icke-förnyade recept eller klaga över hur illa de haft de senaste 2 veckorna och sedan bli rosen-rasande på dig när du anser att de inte är akuta fall och berättigade till vård samma dag, samt en ständigt växande och med jämna mellanrum plingande telefonlista på datorn. Puh, jag blir riktigt andfådd av att bara skriva ut allt det där.. Nåjo, anyway. Kanske denna beskrivning får er att förstå hur mycket koncentration och nerver det krävs för att jobba på en sådan plats en hel dag och att det inte är en allt för bra combo med en dåligt sovd natt i bakgrunden? Det var det jag tänkte.

my colourful lunch

På kvällen drog jag träningsleggingsen på mig, nappade min Felt-cykel ur uthuset och stack iväg ut i solnedgången. Jag avverkade en rutt på dryga 20 km och njöt av att bara känna hur sorgerna, bekymren och stressen rann ifrån mig. Trots att cyklandet inte skapar exakt samma fiilis som joggandet, var jag riktigt nöjd med dagens insats: massor med frisk luft, variation i träningen och en ny förtjusning: en bättre dimissionsgåva kunde jag knappt ha fått!

Eilen illalla tapahtui jotakin, mitä en (onneksi) pitkään aikaan ole joutunut kokemaan: nukahtamisen vaikeutta ja unettomuutta. Pyörin, väänsin, käänsin, nousin ylös ja laskeuduin takaisin vällyjen väliin - nukahtamatta! Mitä useammin alakerran kello löi, sitä enemmän stressitasoni nousi: pakko, pakko nukahtaa jotta jaksan huomenna töissä. Syynä hyörimiseeni oli, kuten eilis-illan postaus paljasti, ongelmien, asioiden ja kysymysten mössö pääni sisällä.

Yöuneni jäivät siis hävettävän lyhyiksi ja se jos mikä yhdistettynä työpäivään terveysaseman info-pisteellä onkin huono combo. Antakaapa kun valotan asiaa: kuvittele, että samaan aikaan kun kuuntelet, miten kollegasi haastattelevat potilaita puhelimessa aivan vieressäsi, lasiluukkusi takana jono ihmisiä, jotka haluavat varata aikoja m.m. vastaanotolle ja laboratorioon, valittaa ei-uusituista resepteistä, sekä 2 viikon takaisista vaivoistaan ja lopulta siitä, kuinka imbesilli oletkaan kun arvioit, ettei niin vanha vaiva tee heistä päivystyspotilaita, unohtamatta edessäsi plingailevaa tietokonetta, joka kertoo, että jono puheluita sen kun kasvaa ja kasvaa.. Huh, ihan ottaa voimille jo pelkkä ajatuskin! Mutta ehkäpä tämän myötä ymmärrätte hieman paremmin, miksi lyhyet yöunet ja sen myötä huonot hermot, sekä info-piste-päivä ovat maailman huonoin yhdistelmä? Aivan.

Illalla suuntasinkin kera Felt-fillarini auringonlaskuun. Reilu 20 km mittaisen pyörälenkin aikana sain monen monta solmua auottua, samaan aikaan kun tunsin, miten kysymykset edes hetkeksi kaikkosivat päästäni ja nautin raikkaasta ilmasta.

Vaikkei pyöräily tuokaan sitä samaa euforista oloa kuin juoksu, olin sangen tyytyväinen päivän lenkkiin: hyvä mieli, vaihtelua treeniin, sekä uus-ihastuminen: parempaa valmistujaislahjaa en olisi voinut saada, kuin tämä rakas fillarini!

You affect me

Jag anser mig själv vara empatisk och har lätt för att leva mig in i en annan människas situation och identifiera mig med dess känslor: jag blir glad då jag ser att någon annan är det och kännerm ig vice versa ledsen då jag ser någon som ser ledsen ut. Förmågan att tänka och känna empatiskt är en, åtminstone enligt mig, fin och åtminstone i viss mån inom vårdyrket bra egenskap - förutom då den har ytterligare en verkan (vilket den har på mig): nämligen att jag lätt tar åt mig då någon annan känner sig dålig och låter sitt dåliga mående gå ut över mig.

pic from Google

Det är så enkelt att säga "äh, låt det gå in genom ena örat och ut genom det andra" då någon riktigt öser mängder av skit-prat över en (vilket inte är alltför sällsynt på en måndag), men åtminstone för mig som är känslig är det så otroligt svårt att förverkliga. I stället, speciellt om jag är på riktigt känsligt humör, suger jag åt mig alla spydiga kommentarer och åsikter, förvränger dem i en ännu litet värre och negativare ton och samlar dem inom mig som en tvättsvamp. Dålig stil, I know. Detta resulterar i att mitt humör sjunker från + till - och får mig antingen att bli ledsen, nedstämd och gråtfärdig eller bitter, inåtvänd och snäsig.

Idag har jag råkat ut för några människors dåliga måndagshumör och har tyvärr valt svampmetoden och har, speciellt nu när jag känt mig tröttare mot kvällen, absorberat att geggamoja som en riktig Spongebob Squarepants.

pic from google

Men för att åter inse att det, trots Spongebob-effekten och måndags-bitterheten, har hänt någonting roligt idag kan jag ju stolt berätta att jag idag testat och fått min examensgåva av föräldrarna: en ny cykel! Den mörkgråa härligheten väntar tillsivdare på cykelverkstaden, eftersom jag gärna ville ha en pakethållare installerad (skulle just vara snyggt om jag borde ha monterat den själv..), men imorgon - IMORGON - skall jag efter jobbet cykla hem den. Gissa bara hur nöjd och ivrig jag är? (åtminstone NÄSTAN) Så ivrig att jag riktigt väntar på att åka på jobb imorgon ;)

Kyky tuntea myötätuntoa, empatiaa, on mielestäni hieno ja varsinkin hoitoalalla jopa tarvittava ominaisuus, jotta pystyy ymmärtämään toista ihmistä ja tämän reaktioita ja tunnetiloja. Itse kuulun kategoriaan, joka helposti samaistuu toisten tunteisiin: iloitsen kun näen jonkun olevan iloinen ja tunnen itseni surulliseksi, kun näen jonkun olevan surullinen. Harmillista kyllä osaan näiden lisäksi ottaa itseeni, kun joku purkaa pahaa oloaan tai suruaan sylkemällä päälleni suoranaista skeidaa. Lisäksi osaan, varsinkin herkimmilläni, vääntää kommentit ja väitteet lisäksi astetta pahempaan muotoon ja ottaa ne niin henkilökohtaisina että huomaan lopulta itse, miten hyvä tuuleni kaikkoaa kuin tuhka tuuleen ja vetää hymyni polviin ulottuvaksi. Voisin melkein verrata itseäni Paavo Pesusieneen: imen ihmisten pahaa oloa itseeni kuin pesusieni!

Useimmiten ihmisethän eivät tarkoita kommenteillaan ja pahan olon purkamisellaan mitään juuri minua henkilökohtaisesti vastaan, miksen tajua miksi silti joskus otan itseeni kaikki tylsyydet ja oikein haudun niitä mielessäni loppupäivän, samalla kaivaen itselleni maailman syvintä pikku-onkaloa maanrakoon.

Taitaa olla sanomattakin selvää, että olen tänään joutunut parin ihmisen maanantaisen pahan olon purkamisen kohteeksi? Maanantaini ei siis ole ollut se paras mahdollinen, mutta kun taas nyt iltasella rauhoitun miettimään mitä hyvää päivän aikana minulle onkaan tapahtunut, saan nopeasti hymyn takaisin huulille: sain tänään vihdoin ja viimein vanhemmiltani valmistujaislahjan - eli sen kauan himoitun pyörän. Fillari tosin odottaa vielä korjaamolla, koska halusin siihen asennettavan pakkarin. Mutta huomenna, HUOMENNA, saan vihdoin töiden jälkeen polkeaista harmaan ihanuuteni kotiin. Harvoin sitä odottaa näin innolla huomista työpäivää ;)

I guess they call it love

Wohoo! Sista dagen på arbetspraktiken EVER är avklarad!

Direkt efter min kort-korta arbetsdag tog jag bussen till System 1 vid Vichtisvägen (klik!) för att titta på något som jag sååååå längtat efter: en ny cykel.

Och efter extremt bra betjäning och en provsittning av en ny härlighet är jag såld - och jag tror det kallas kärlek vid första ögonkastet ;) Att solen lyser tycks inte dämpa känslan - puh!

Kona Dr. Fine

Endast finansieringen kan stoppa mig..

Hell yeah, elämäni viimeinen työharjoittelu on vihdoinkin takana päin! Wohooooo!

Lyhyen työpäivän jälkeen lähdin Vihdintien varrelle System 1-pyörien erikoisliikkeeseen tutustumaan, ylläri-pylläri, uutus-pyörien valikoimaan.

Saatuani älyttömän hyvää ja ystävällistä palvelua, sekä koe-istuttuani pyörää olin aivan myyty: taitavat kutsua sitä rakkaudeksi ensisilmäyksellä ;) Mutta taitaa kyllä tuolla ihanalla auringonpaisteellakin olla osuutta asiaan.

Nyt kunpa vielä saisin rahoituksen kohdilleen..