Ai nää nu..!

Jag beklagar innerligt att min blogg på sistone varit så tyst och tillbakadragen, men orsaken är faktiskt enkel:

Min dator är HOPPLÖS att blogga med! För er som inte vet, så är min dator en Acer från stenåldern och jag är helt säker på att den har en egen vilja. Bl.a. känner datorn inte igen min mobiltelefon när jag kopplar den via USB-uttaget (vilket i sig kan bero på att USB-uttaget och själva kontakten är såpass slitna att kabeln bara hänger när man kopplar fast den..), den vägrar öppna flera än 3 flikar åt gången och vägrar låta mig titta SAMIDIGT på videon på t.ex. Youtube, eftersom den inte klarar av att ladda tillräckligt fort. Gammaldags svartvita filmer skulle den möjligtvis klara av, men dem är jag inte intresserad av att se.

Så på sistone har jag funderat på att skaffa en ny dator, men har också konstaterat att mina kunskaper i teknik helt enkelt inte räcker till för att förstå vad som är bra och vad som är mindre bra. Vad jag vet är att utseendet är viktigt för mig (var detta något nytt?), så i stället för att kolla på hårdskivor, RAM-minne och annat blabla kollar jag in den snyggaste datorn i butiken. När biträdena frågar till hurdant behov datorn kommer känns det pinsamt att erkänna att jag främst ser på Youtube-videon, lyssnar på musik och surfar. Och skriver på Word förstås, duktig skolelev som jag är. Kröööhöm. Samtidigt står jag där brevid värsta hightec-datorn som egentligen är menad för professionellt bruk, t.ex. redigering av bilder och klippning av filmer - bara för att den ser snyggast ut..
Och för att fortsätta klaga över min nuvarande dator så måste jag berätta att den dessutom är jobbig att skriva med, då hälften av tangenterna är ur funktion 50% av tiden. Sambon tycker det är positivt att Acern (även kallad Aakkeri) inte har Windows Vista (denhär äldre modellen är väl bätte eller något?), men tyvärr kan jag inte uppskatta denna egenskap i och med att versionen hindrar mig bl.a. från att öppna docx-filer, vilket är formatet som Word i Vista automatiskt sparar i. Så bittert nog går jag miste om de flesta skolarbeten och liknande som vi i klassen skickar åt varann sinsemellan, eftersom min dator inte stöder dem. Grejt.

Min födelsedag närmar sig så småningom och jag funderar faktiskt på att fråga om understöd till en ny dator. Huruvida det just nu (såhär inför jul och efter-julen-rean) är smart att investera i en dator är smart eller inte tänker jag inte på, men på något vis inbillar jag mig att jag skall återfå min studiemotivation samt inspirationen att påbörja examensarbetet om jag fick en ny dator. (och det är visst i dethär skedet man hoppas att tomtarna/mamma följer ens blogg..? ;))

Nä, nu skall jag kämpa vidare och renskriva några inlärningsdagböcker från studiebesök vi gjort under hösten.

bilderna är lånade

Tystnad

Shit så tiden går! Tro inte att jag gått under jorden eller något, men fastän jag knappt haft någon skola alls denhär veckan har jag helt enkelt inte hunnit blogga. Det har varit galna shopping-dagar, flunsa och snoriga näsdukar, diskussion om smärtlindring vid förlossning - nästan allt man kan tänka sig.
Jag har dock hunnit fota en hel del, främst efter att ha beundrat många andras bloggar och varit grön av avund på alla deras fina bilder. Jaja, de flesta tycks bära en systemkamera med sig vart de än går och det är ju omöjligt i mitt fall då jag inte ens äger en vanlig kamera, men i och med att telefonen knäpper helt-okej-kvalitets bilder så har jag utnyttjat den.

På onsdags morgonen steg jag hurtigt upp och gick till Galna dagarna till Stockmann för att kolla in Clarks läderstövlar som de hade i reklamen. Snacka om att bli chockad när jag steg av rulltrappan kl. 9:15 - åsynen var horribel! Ungefär 30 kvinnor slogs som lejonhonor om stövlarna som var placerade på ett bord mitt i gången. Jag övervägde t.o.m. att skippa stövlarna och gå vidare, men valde ändå att ens göra ett försök att få tag i ett par och vässte armbågarna. Ett helt främmande fenomen blev bekant för mig när jag närmade mig hopen av lejonhonor: man tog ett par stövlar i handen och började idka byteshandel med de andra (trots att man alltså inte ens köpt paret man hade i handen ännu). Jag följde med en stund hur de andra gjorde och följde sedan deras modell med lyckat slutresultat: jag lyckades få ett par bruna stövlar i min storlek och sprang sedan med lycklig över min seger iväg till en annan våning (främst för att försäkra att ingen skulle knycka stövlarna hur händerna på mig..).

Under förra veckan har jag i princip varannan dag varit på lugn länk och varannan dag luggit hopkrupen på soffan i sällskap av min nya bok: Lauren Conrads bok L.A.Candy (som jag skrev om redan tidigare). Mina kunskaper i engelska är ju inget att hurra över, så jag är positivt överraskad över hur enkelt det känns att läsa trots att boken är på originalspråket engelska.

Min flunsa har fortfarande hängt med, men det känns som om den håller på att släppa loss mig ur sitt tag och därför har jag försiktigt varit på länk. Joggingturerna har dock max. varit 4km långa och jag har hållit ett ganska lågt tempo för att inte överanstränga mig. Det är konstigt men då jag skall gå på stan är regn (t.o.m. duggregn) typ det värsta jag kan tänka mig, medan jag i smyg älskar att sticka iväg på länk i regnet. Knäppt eller va?

Dessvärre har jag inte gått på några gymtimmar på hela veckan, eftersom jag kännt mig såpass krasslig att jag knappast skulle ha orkat. Ser verkligen fram emot att bli frisk fort igen, eftersom jag honestly saknar att få svettas annanstans än på asfalten med lenkkarna på...

På fredagsmorgonen hoppade jag på bussen i fjärrtrafikens terminal i Kampen och styrde nosen mot Söderkulla för att tillsammans med två kompisar hålla ett infotillfälle om första hjälp för småbarnsföräldrar.

Uuuush, så nervös jag var då vi skulle börja, men kunde snart slappna av då vi lyckades skapa en dialog mellan oss själva och föräldrarna. Det kändes roligt och viktigt att vara som proffs och berätta för föräldrarna om de vanligaste riskfaktorerna i hemmet, samt hur de skall handla när olyckan är framme. Efter den officiella delen där vi "föreläste" och sedan övade med baby-Anne-dockorna satt vi oss ned med varsin kopp kaffe och höll på att kikna av skratt när mammorna berättade om sina erfarenheter från förlossningssjukhuset. Inkommande vecka skall jag börja min praktik på en barnsängsavdelning och får med bra tur delta i en riktig förlossning - nervöst, men spännande!

Det var den gångna veckan i ett nötskal. Ugh så jobbigt det är att försöka komma ihåg allt som hänt under veckan. Måste nog skärpa mig och skriva några kortare inlägg hellre än sånhärna mega-ena - det blir både jobbigt att skriva och antagligen att läsa också?

Apropå att läsa blogginlägg: jag är nyfiken på vad ni egentligen tycker om mina inlägg - skall jag fortsätta att skriva lika rörigt (så som jag gör nu: varierat både personliga tankar, mat, shopping och sport) eller är det något speciellt som skulle göra bloggen intressantare?

Jag gillar..

Medan jag satt på bussen påväg hem från omtenten i läkemedelsräkning kom jag på en sak:

Vet ni vad som verkligen är lyx i vardagen?

  Att exakt den bussen som för dig raka vägen hem råkar köra till hållplatsen precis då du kommit dit. Detta hände mig idag och jag började igen tro på att ödet styr vårt liv (eller åtminstone hoppas jag det; idag behövde (läs: ville) jag verkligen åka hem så fort som möjligt efter skolan och jag kan knappt beskriva hur glad jag blev när 70T och jag möttes på rätt ställe vid rätt tid. Jag föredrar en litet längre tid att färdas framom byte av transportmedel och en snabbare rutt - knäppt, jag vet! Men det är bara så skönt att få luta huvudet mot bussbänken och inte behöva stressa med att åka typ fyra hållplatser och så springa till metron eller en annan buss i stället..

På kvällen var det dags för litet lyx för mig själv då jag är ensam ikväll:

Sallad med varma rödbetor och getost. En noggrannare beskrivning av smakupplevelsen behövs knappast? Övervägde att ta ett glas vin till, men var för upptagen med att bläddra i reklamerna och njuta av smakupplevelsen, så vatten fick duga.

Vill du också ha?
Skala och skiva två små rödbetor, hetta upp rypsolja i en stekpanna och stek skivorna på medelhög värme. Tvätta och skär isbergssallat, gurka, tomat och avokado i passliga bitar och strö ut på tallriken. Lägg slutligen några skivor getost på stekpannan och värm upp skivorna, peppra. Placera rödbetorna och osten ovanpå grönsalladen och droppa litet balsamicosirap ovanpå.

Back in business

Muahahaa! I´m back in business (nästan iaf). Imorse när jag vaknade lyckades jag snyta närmare 1kg snor ur mig och kände mig mycket bättre än igår kväll, då jag redan befarade att en bihåleinflammation var på kommande. 

Morgonen började jag traditionsenligt med en kopp kaffe och bloggsurfande - så avkopplande och bekvämt! Höll dock på att få kaffet i fel hals när det plötsligt knackade på dörren. Jag som hör till de mest paranoida människorna som finns på denna jord är ytterst försiktig med att öppna dörren om jag inte vet vem som står bakom den. Men i och med att sambon också var hemma öppnade jag friskt dörren och fick en pafflåda stoppad i famnen. Utan ett ord gick posteljonen nedför trappan och jag stod där med ögon stora som tefat (kom senare på att jag nog inte var någon vidare vacker syn, så han besparade väl sina ögon och gick därför fort vidare). 
Paketet innehöll följande:

BareMinerals Start Kit i färgen Fairly light/light

Jag har länge försökt hitta en make-up som skulle passa min normal-torr-blandhy, men utan lyckade resultat: brunkräm blir för tjockt och ser ut som en mask, puder fäster sig i klimpar på de torra områdena och ser oäkta ut och Maybelline-mineralpuder får mig att påminna om en viss franska-lärare... Efter att ha stött på Bare Minerals-serien i flera bloggar och läst hur folk prisat den i höjden bestämde jag mig för att lägga in en beställning på Feelunique i England. BareMinerals säljs också i Finland, bl.a. på Kicks och Sokos, men till ett dubbelt dyrare pris än i de flesta nätbutiker. Jaja, med tanke på statens ekonomi vore det väl bättre att stöda den finska marknaden, men eftersom pengar inte växer på träd (åtminstone i studiebostäder) valde jag att stöda importen istället. 
En noggrannare utredning av lådans innehåll kommer senare...


Vädret var toppen: sol, lätt blåst och behaglig temperatur, så jag bestämde mig för att gå till skolan. 

Trädena vid Tölöviken var så fina med sina höstlöv att jag bara måste fota dem! Vet inte om det berodde på fotosessionen eller lathet, men mot slutet av färden fick jag redan speeda upp för att hinna i tid. Slutresultatet blev 45 minuter på 6km (och svettigt blev det) och en nöjd och pigg studerande.

På kvällen tog jag en lugn länk runt Sandudds begravningsplan och oj så jag njöt! Fick igen den fiilisen att min kropp helt enkelt är gjort för att röra på sig, inte att sitta stilla. Hoppas nu att flunsan bara kom på en kort visit och inte gör comeback, eftersom jag mer än gärna skulle gå på något gympass denhär veckan ännu. Fast första passet kommer jag väl redan att göra imorgon på morgonen, då Galna dagarna börjar; armbågstaktiken och djungellagen är ju det enda som gäller där..

A rainy day

När jag vaknade i morse hörde jag hur regnet smattrade mot fönstret. Great, regn. Igen.

Valde att stanna inne på förmiddagen och gjorde några desperarta försök att påbörja min MEGA-stora uppgift i kursen om Familjeinriktad hälsovård. Koncentrationen räckte dock inte till när jag både surfade på Syrrans garderob, bläddrade favorit-bloggar, drack kaffe och lyssnade på x3m samtidigt.

På eftermiddagen sprang jag ett hastigt varv till stan och returnerade en halsduk jag köpt åt mamma på Sokos 3+1-dagarna och gick i stället till Gina Tricot, där mamma spottat två tubhalsdukar i bomull. Apropå tubhalsdukar har jag funderat om de nu egentligen är så smarta: lägger man dem två varv runt halsen sitter de inte såpass tight att de skulle skydda halsen, men försöker man med ett tredje varv är risken stor att man blir cyanotisk, alltså blå i ansiktet p.g.a. andnöd och, inte för att jag har erfarenhet, fryser antagligen även då. Jag måste ändå erkänna att jag äger 3st tubhalsdukar själv och använder dem varje vecka och fastän jag funderar på det här med idén med dem varje gång, kan jag inte låta bli heller - de är ju så sköna!

På eftermiddagen tog jag bussen till Hanaholmen för att delta i ett seminarium om Asperger syndrom. 

 

 

 

Vädret var ruskigt, men jag kunde inte motstå att knäppa en fiilis-bild - tänk att det finns ställen som påminner en så mycket om skärgården i Helsingfors?

Först föreläste den svenska ombudsmannen från Autism och asperger föreningen för oss och sedan kollade vi på den svenska filmen I rymden finns inga känslor. Jag hade förväntat mig en trist, torr det-finns-en-lärdom-på-slutet-film, men fick äta upp mina ord i slutet av filmen då tårarna brände i ögonvrån och magmusklerna ömmade av allt skratt. Filmen var tankeväckande, underhållande och komisk, men hade också drama-inslag och jag rekommenderar den varmt - också för personer som inte har en aning om vad aspergers syndrom eller autism är. Jag vill dock påpeka att den form av autism som huvudpersonen Simon har endast visar en pikupikuliten del av vad sjukdomen innebär; ingen autism är lik den andra.  

Kolla gärna trailern!  








Nu skall jag påbörja mitt nyaste fynd: boken L.A.Candy skriven av Lauren Conrad. Har hört att boken är real-chiclit - alltså precis passlig underhållning för en snörvlande flunsa-drabbad typ som jag. Ugh, flunsa suger. 

Åå de bara fortsätter

Gaaahhh!! Jag blir galen med denhär flunsan: redan efter 2 dagar med totalt täppt näsa och huvudet som känns som en uppblåst ballong är jag snart redo att ge upp - jag orkar inte meeeer!!

Egentligen borde jag inte klaga, eftersom jag egentligen relativt sällan är sjuk. Ändå förvandlas jag till ett synnerligen barnsligt litet monster när jag är sjuk: sablaranamma med alla medmänskor som smittat ned mig och förstört mitt liv för, nja, åtminstone ett par dagar utan jogging eller gympass. Eftersom jag själv ju absolut är oskyldig till att jag blivit sjuk måste jag få skylla på någon annan - vadå utan orsak kan man väl inte gå och bli sjuk?

Jaja, som ni säkert kan läsa mellan raderna så inser jag ju själv hur löjligt mitt beteende är, men jag kan inte hjälpa det att jag mår rent ut sagt kakka av att 
a) ha näsan så täppt att jag inte ens känner lukten av vitlök
b) inte få motionera
c) faktumet att jag äter allt möjligt bara för att jag tycker synd om mig själv 
d) mår ännu mer kakka av allt jag ätit p.g.a. c)

För att både försnabba tillfrisknandet, samt bespara mina medmänniskor från X antal klagomål, har jag idag uppfunnit (och hittat på löjliga namn till dem också!) två stick-och-brinn-dumma-flunsa-drycker:

Vitlöksbomben: koka upp 2½ dl vatten, skala och hacka 1-2 vitlöksklyftor och blanda dem i vattnet. Tillsätt 1-2 tsh honung enligt behov.

C-vitaminen: koka upp 3 dl vatten, pressa ½-1 klementin och tillsätt 1 tsk honung.

Nåja, kanske det är dags att försöka hitta något positivt med denhär dagen också? Om inte annat, men så att ni inte tror att jag blivit en riktig bitter-fia..

Fastän det känns trist när mörkret faller tidigare och tidigare varje kväll så är det en super-bra orsak att tända ljus. Att ännu slänga sig på soffan i sällskap av en bra bok höjer fiilisen ytterligare och får en på bättre humör.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fast nu måste jag ju erkänna att jag inte tänkt vara så kulturell ikväll (jag tycker det räknas som hög-kulturellt att läsa), utan tänkte knäppa på TV:n och se på litet (o)nyttig reality: BB 2011.

Huvudet fullt!

Dethär är inte rättvist; imorse när jag vaknade kändes huvudet som om en långtradare kört över mig och backat tillbaks och parkerat där. BAM!

Min morgon började lugnt: yllesockor, Arvostele mun illallinen, kaffe och honungsmelon-plommon-hackade nötter-combo. Jag är löjligt förtjust i alla matprogram som visas på TV: Halv åtta hos mig, Neljän tähden illallinen, Jamie Oliver - you name it!

Min ussla fiilis beror inte ens på vitvinet som jag igår kväll hällde i mig medan jag underhölls av mina old school tjejkompisar. Det kändes bra att träffa dem alla och få höra både relevanta saker och skvaller efter ja, 4 år? Trots att vi inte träffats på så länge och jag varit litet nervös för eventuella pinsamma tysta stunder (vilka nog inte rymdes med på denna kväll iaf - vadå hur skulle det kunna vara tyst när man släpper 6st tjejer lösa på 36m2?) rann tiden iväg och vips var det dags för gästerna att gå hem. Snacka om att det blev tyst i lägenheten när alla gått - kändes riktigt kusligt faktiskt! "Som tur" började folk senare på natten skräna och föra oväsen utanför fönstret - så kändes det genast mer hemtrevligt, thihi. På menyn igår fanns bulgursallad, vilken jag som kock var väldigt nöjd med (det var nämligen första gången jag ens smakade på bulgur eller gjorde en sallad av det..) och mäktig choko-tjinuskikaka gjord av min kusin.

Idag har jag inte gjort något speciellt, förutom snytit mig i mängder, läst bloggar, drägglat över klackskor och annat kiva på nätet, tittat på Beethoven 3 och bakat örfilar (okejokej, jag åt visst två stycken också..). Mitt huvud är helt täppt av allt jäkla snor och jag hoppas definitivt att denna känsla fort skall gå om. Att sitta stilla och göra nada är inte så lätt för en hyper-aktiv typ som jag, men nu anstränger jag mig verkligen för att tillfriskna fortare och tvingar mig själv att sitta stilla. Jag har för litet tålamod för att vara sjuk. Näe, ärligt talat är min energinivå för tillfället så låg att det faktiskt känns riktigt bra att bara lata sig.

I kväll skall det bli bastu, möjligtvis ett glas vin och en lugn hemmakväll, samt noggrann genomgång av Galna dagar-katalogen - en strategi för hur jag skall springa och hinna roffa åt mig så mycket som möjligt så effektivt som möjligt mellan våningarna på Stocka fr.o.m. onsdag är nämligen under konstruktion..