måndag 3 oktober 2011

A rainy day

När jag vaknade i morse hörde jag hur regnet smattrade mot fönstret. Great, regn. Igen.

Valde att stanna inne på förmiddagen och gjorde några desperarta försök att påbörja min MEGA-stora uppgift i kursen om Familjeinriktad hälsovård. Koncentrationen räckte dock inte till när jag både surfade på Syrrans garderob, bläddrade favorit-bloggar, drack kaffe och lyssnade på x3m samtidigt.

eftermiddagen sprang jag ett hastigt varv till stan och returnerade en halsduk jag köpt åt mamma på Sokos 3+1-dagarna och gick i stället till Gina Tricot, där mamma spottat två tubhalsdukar i bomull. Apropå tubhalsdukar har jag funderat om de nu egentligen är så smarta: lägger man dem två varv runt halsen sitter de inte såpass tight att de skulle skydda halsen, men försöker man med ett tredje varv är risken stor att man blir cyanotisk, alltså blå i ansiktet p.g.a. andnöd och, inte för att jag har erfarenhet, fryser antagligen även då. Jag måste ändå erkänna att jag äger 3st tubhalsdukar själv och använder dem varje vecka och fastän jag funderar på det här med idén med dem varje gång, kan jag inte låta bli heller - de är ju så sköna!

På eftermiddagen tog jag bussen till Hanaholmen för att delta i ett seminarium om Asperger syndrom

   
Vädret var ruskigt, men jag kunde inte motstå att knäppa en fiilis-bild - tänk att det finns ställen som påminner en så mycket om skärgården i Helsingfors?

Först föreläste den svenska ombudsmannen från Autism och asperger föreningen för oss och sedan kollade vi på den svenska filmen I rymden finns inga känslor. Jag hade förväntat mig en trist, torr det-finns-en-lärdom-på-slutet-film, men fick äta upp mina ord i slutet av filmen då tårarna brände i ögonvrån och magmusklerna ömmade av allt skratt. Filmen var tankeväckande, underhållande och komisk, men hade också drama-inslag och jag rekommenderar den varmt - också för personer som inte har en aning om vad aspergers syndrom eller autism är. Jag vill dock påpeka att den form av autism som huvudpersonen Simon har endast visar en pikupikuliten del av vad sjukdomen innebär; ingen autism är lik den andra.  

Kolla gärna trailern!  








Nu skall jag påbörja mitt nyaste fynd: boken L.A.Candy skriven av Lauren Conrad. Har hört att boken är real-chiclit - alltså precis passlig underhållning för en snörvlande flunsa-drabbad typ som jag. Ugh, flunsa suger. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3