A.. umh. different voice

Jag har svårt att bestämma mig: gillar jag låten för dess fina text eller för artistens speciella röst? Lyssna och tyck till!

En oikein osaa päättää, pidänkö biisistä sen kauniiden sanojen vaiko laulajan todella erikoisen äänen takia.. Kuuntele ja kommentoi!

Happy, happy, happy!

Ibland är lycka små ting och ibland är lycka litet större ting. Det bästa resultatet fås väl då genom att ha både små och stora lyckobringare i sin dag?

Vad gjorde mig lycklig idag? 

Ett perfekt matbord med tillhörande stolar - pure love! Täydellinen täyspuinen pöytä tuoleineen

En post it-lapp i kylskåpet/Post it-lappu jääkaapissa

Julblommorna på fönsterbrädet i köket/joulukukat keittiön ikkunalaudalla

Känslan efter att ha dammsugit hela huset/Tunne kun olin imuroinut koko talon

Hur var din måndag?

 

“It isn't what you have or who you are or where you are or what you are doing that makes you happy or unhappy. It is what you think about it.”
(Dale Carnegie)

Joskus onni on pieniä, joskus suurempia asioita. Paras yhtälö syntyykin, kun päiväänsä sovittaa sopivissa määrin molempia - niin pieniä, kuin suuriakin ilon aiheita. Omaa maanantaipäivääni kultasivat yllä esitetyty asiat.

Mites sinun maanantaisi? 

It´s beginning to look a bit like Christmas

Vaknade på soffan. Fick en glädjenyhet: ett kompispar hade förlovat sig (och tro eller ej, men detta spådde jag om igår). Kunde inte motstå frestelsen att prova en ring jag också, då jag stod i guldsmedsaffären. Tanten i affären tyckte mina fingrar var mycket små. Skaffade de sista julklapparna idag. Hittade en söt klänning för kommande fester och blev glad: den var billigare än jag tänkt mig. Gick till gymmet i snöyran och tränade: efter ½ års paus är det tyngre än jag tänkt mig att börja om igen. Kollade Gladiator och åt godis i smyg. Nu och sova, måndag imorgon.

Heräsin sohvalta. Sain kuulla ihania uutisia: kaveripariskunta oli kihlautunut (ja minä ennustin jotakin tapahtuvan viimeksi eilen yöllä!). En voinut vastustaa kiusausta, vaan selvitin sormuskokoni odottaessani vuoroani koruliikkeessä. Myyjätäti väitti sormiani pieniksi, höh. Hankin viimeiset joululahjat, sekä ihanan mekon tulevia juhlia varten ja iloitsin kassalla, kun hinta olikin odotettua alhaisempi. Kävelin tuiskussa kodin kautta salilla ja totesin, että puolen vuoden katkon jälkeen ei rauta nouse ihan tosta vaan. Katsoin Gladiaattoria ja söin salaa karkkia. Nyt nukkumaan, huomenna on taas maanantai.

 

Life goes on day by day

Oj så skönt när mängden ouppackade flyttlådor äntligen minskat så rejält att man kan urskilja golvet och kan börja drömma och fantisera om möbler och inredningsatteraljer (vilket i mitt fall btw absolut INTE omfattar porslinsföremål etc. Fy tvi!). Tillsvidare fattas ännu stora matbordet, stolarna (redan beställda!) och några skänk eller skåp. Vissat saknas små detaljer, men de kommer att hitta sin plats med tiden. Jag gillar att inreda i lugn och ro, så man undviker en massa felsteg och IKEA-möbler miss-uppköp.

Hah, outfit for everyday as you travel by bike to work ;)

Igår spenderade jag hela kvällen ensam hemma och njöt upp till 110%. Okej, jag erkänner att det i början kändes litet kusligt att sitta HELT ensam i mina 120 m2 när vinden ven och stockväggarna knakade och brakade. Varför skall gamla hus alltid bli så spöklika när man är ensam i dem, medan de är romantiska och mysiga då man är fler? Genomgång av tentmaterial, muskelträning på vardagsrumsmattan (och inse att jag borde skaffa handtyngder eller en liten stång för att få effektivare träningspass), wok till middag och saftiga klementiner till efterrätt, samt Käenpesä på screenen. Som socker på bottnen tog jag en het dusch och kröp in under täcket och sov som en liten gris hela natten lång. Ah, lycka är små ting.

Saturdaynight at E & J´s

Ah, kuinka ihanaa kun muuttolaatikot ovat vihdoin vähentyneet siinä määrin, että kämpän lattia jo erottuu selvästi. Itse kun en pysty visualisoimaan ja suunnittelemaan tulevaa sisustusta ja sisustusjuttuja jos tiellä on kaiken maailman roinaa. Alakerrasta puuttuu vielä iso ruokapöytä (joka on jo katsottu, muttei tilattu), tuolit (jotka tulevat tällä viikolla varastolta) sekä pari senkkiä tai lipastoa. Yläkerta alkaa jo olla aika kivalla mallilla, mitä nyt pieniä sisustusyksityiskohtia ja esim. yöpöytiä lukuun ottamatta (tämän kokoisessa projektissa nekin lasketaan pikkujutuiksi ;)).
Eilen vietin ensimmäistä kertaa koko illan yksinäni valtakunnassani suuressa talossamme - ja yllättävää kyllä nautin joka sekunnista! Okei, myönnettäköön, että alkuun säikyin vanhan talon narinaa ja kolinaa tuulen tuivertaessa ulkona, mutta totuin siihen nopeasti. Onneksi vanhempieni koti pitää vastaavanlaista älämölöä, joten tiedostan vanhojen puutalojen kolinat. Hassua, miten vanhan puutalon kolina ja nurkista kuuluvat poksahdukset puun eläessä tuntuvat kaksisteen ollessa romanttisilta, kun taas yksin ollessa aavemaisilta ja pelottavilta.
Eilisilta sujui rattoisasti tenttimateriaalia lukien, lihaskuntoa olkkarin matolla treenaten (pitäisi muuten hankkia pienet käsipainot tai pieni tanko, jotta saisin treeneistä enemmän irti!), sekä myöhemmin tulisen wokin ja mehukkaiden klementiinien ja ah-niin-nostaligsen Käenpesän seurassa screeniltä (meillä kun ei tavallinen telkkari riitä..).
Sokerina pohjalla sujahdin muhkeaan vuoteeseen kuuman sängyn siivittämänä ja nukuin läpi koko yön kuin pieni porsas. Hyvä uni, parempi mieli.
 

Fasten the seatbelts

Whoa - hur bråttom kan en människa egentligen ha? En dryg vecka i nya lägenheten är redan bakom, men tiden känns snarare som en dag - tiden bara flyter iväg! Total kaos heen mma, flyttlådor, hushållssysslor, cykla till jobbet i -15 grader, ny arbetsplats med helt nya arbetsuppgifter, möbeluppköp - det är vad jag sysslat med under de senaste dagarna.

Efter att ha packat upp lådor, kånkat grejer av och an samt försökt vänja oss vid att bo tillsammans med någon igen (både jag och T har i drygt 1 år bott för oss själva och det krävs en hel del energi att anpassa sin egen livsstil vid någon annans..) kändes det som en inbjudan till slottsbalen när vi fick en inbjudan till bastukväll hos ett kompispar. Själv valde jag att börja bastubadandet med att dra ut på en kort joggingrunda i kylan och mörkret. Att jogga och enbart höra snön knarra under skorna och höra sin egen andning är så otroligt avkopplande efter att ha kånkat (svintunga) lådor i en vecka att man knappt kan tro det! Gissa bara hur guldvärt det sedan kändes att sätta sig på bastulaven, slänga vatten på röset och bara låta värmen svepa över en? Singing hell yeah..

Fazer Café 02/2012

Trots att det egentligen var meningen att enbart bada bastu, fick vi en så pass bra drive på att vi bara var tvungna att avsluta den goda kvällen med en runda på krogen. T valde att åka hem, medan jag, E och J dansade och skrattade tills långt in på småtimmarna och njöt av (underligt) bra musik. Med ett löjligt brett leende på läpparna promenerade jag sedan hem och kröp upp i min vår nya säng, vilken jag köpte på fredagen - ex tempore.

Att förra veckan enbart hade 4 arbetsdagar (för min del) kändes som en lottovinst: med så mycket nytt omkring sig är man helt utmattad redan av bara vardagen, trots att man knappt hinner göra något mer än jobba, sköta huset och förundra sig hur stora förändringar livet kan innehålla på enbart 6 månader. Jag skulle aldrig ens ha kunnat drömma om att göra något motsvarande, men (åtminstone tillsvidare ;)) har jag varit mycket nöjd med mitt val.

 

Burj Kalifa/Dubai 02/2012

Vera Inger Victoria 11/2012

Huhheijjaa - kuinka kiire ihmisellä voikaan olla? Reilu viikko on jo kulunut, mutta koska aika on kulunut kuin siivillä muuttolaatikoiden kanssa tapellessa, tuntuu minusta enemmänkin kuin aika olisi kulunut päivän verran. 
Töitä, laatikoiden purkua, huonekalujen ostamista, suunnittelua ja haaveilua, sekä tietty yhteisen elämän aloittamista ja siihen sopeutumista - siinä on tasan kaikki mitä olen kuluneen viikon aikana ehtinyt tehdä. Voittekin vain arvata kuinka lottovoitolta kutsu saunailtaan tuntuikaan lauantai-iltana. Muiden lämmittäessä saunaa, päätin itse lähteä vielä happihyppelylle ja voi jukra miten rauhoittavalta tuntuikaan hölkötellä pimeässä yksinään, pelkkä lumen narskunta ja oma hengitys taustamusiikkina. Vaikkei arkeen tällä hetkellä mahdu töitä ja kotia kummempaa, olen ollut aivan rättipuhkipoikki. 
Jaa, takaisin vielä saunailtaan. Tarkoitus oli, että kävisimme pelkästään saunomassa mutta fiiliksen noustessa suuntasimmekin keskustaa kohti. T jatkoi matkaa kotiin, minun, E ja J:n tanssiessa ja naureskellessa läpi yön, nauttien (yllättävän) hyvästä musiikista. Leveä, väsynyt virne naamalla kävelin sitten yön pikkutunteina kotia kohti ja rojahdin onnellisena uuteen sänkyyn (jonka ostin n 20 minuutissa perjantaina - beat that!).
Onnekseni viime viikkoon kuului vain neljä työpäivää: uusi elämä ja uudet kuviot vaativat uskomattoman paljon energiaa! Toisaalta en olisi ikinä uskonut tekeväni tälläisen vedon, jos joku olisi siitä puoli vuotta sitten vihjaillut. Silti olen (ainakin edelleen ;)) tyytyväinen päätökseeni.

06/2012

What a catastrophical awakening

Usch en så obehaglig väckning vi hade under morgonens tidiga timmar: yrvaken strittade T upp och jag kände hur hjärtat höll på att skutta ur halsen när vi vaknade till att brandalarmet började tjuta kl 03:30. Shit, det brinner! var min första tanke. Medan jag stegade ned för trapporna kände jag ändå ingen lukt av rök och började i stället misstänka kylskåpet - kanske dörren blivit på glänt? Hastigt sprang jag till nedre våningen i alla fall för att kolla vad det var som orsakade oljudet.

En rundvandring i nedre våningen och en skuff på alla tänkbara (kylskåps)dörrar, samt en blick mot brandalarmet, men (som tur) ingen brand eller rök. Suckande kröp jag till sängs för att fortsätta skönhetssömnen, men känslig som jag är lyckades jag inte somna om förrän alarmet åter började tjuta exakt en timme senare! Då var det T:s tur att gå och konstatera att det visst var brandalarmet, vars batterin höll på att tömma sig, plockade ned hela skräpet och lyckades äntligen få tystnad att råda i hushållet.

Först nu när jag sitte här vid matbordet och äter morgongröt slog tanken mig: vad i tusan skulle jag ha gjort om jag verkligen skulle ha mötts av lågor och en tjock rök? Ush.

Gör mig en tjänst - kolla era brandvarnare idag! Själv skall jag gå och köpa nya batterier till alarmet, samt njuta av min lugna morgon innan det är dags för kvällstur.

Hui helkkari (anteeksi sanavalinta, mutta näin suomeksi sanottuna) minkälaisen herätyksen koimme aamun pikkutunneilla: kellon lyödessä 03:30 räväytimme silmämme auki kauhean piipityksen alkaessa kiljua kovaan ääneen asunnossamme. T pomppasi sängystä kuin ohjus ja itse tunsin, miten sydän meinasi ängetä kurkusta ulos pulssin kohotessa laukkahevosen lukemiin. Päässäni pyöri vain yksi lause: alakerrassa palaa.
Äkkiä kiirehdin alakertaan tarkistamaan tilannetta ja jo rappusissa poissuljin mahdollisen tulipalon, koska en tuntenut minkäänlaista savun hajua ja aloin mielessäni manaamaan jääkaappia: ehkä piipittäjä olikin se, joka ilmoitti lämpötilan nousseen liian korkealle (huhheijaa näitä teknologisia laitteita..). Kierros alakerrassa ja kevyt tönäisy kaikkiin mahdollisiin oviin, sekä vihainen mulkaisu palovaroittimen suuntaan, sekä syvä helpotuksen huokaisu ja takaisin peiton alle. Herkkäuninen kun olen, en ehtinyt edes nukahtaa kunnes piipitys taas alkoi kiljumaan kovaan ääneen tasan tuntia myöhemmin. Tässä kohtaa T nousi ylös, totesi palovaroittimen syylliseksi ja repi siitä patterit pihalle. Ah, vihdoin hiljaisuus.
Vasta nyt aamulla istuessani tässä aamupalaa nauttimassa päähän juolahti ajatus: mitä ihmettä olisin tehnyt, jos vastaani olisikin pöllähtänyt kauhea savupilvi ja liekit?
Tehkää muru-rakkaat palvelus ja tarkistakaa palovaroittimenne tänään. Itse aion nyt ennen iltavuoroa lähteä kauppaan hakemaan palovaroitin parkaa varten uudet patterit.

Sneak peak and how it all has started

Well hello there och beklagar bloggtystnaden: flytten på lördag till en ny ort har medfört att jag är tvungen att prioritera vad som är viktigast att sköta först och vad som kan vänta ett tag. En av dem som hamnat på väntelistan är tyvärr bloggen, men jag lovar att förbättring skall se direkt när vi börjar bli hemmastadda och har lyckats fixa hushållet i skick.

På lördagen hoppade jag altså på bussen med en bag på axeln, en väska på ryggen och cykeln i handen och spenderade de följande 5 timmarna bekvämt utbredd på bakbänken av bussen. För att vara ärlig så minns jag inte mer vad som har hänt sedan dess och nu är det redan tisdag; allt är så nytt och ofattbart ännu!

Lägenheten är ca 120 m2 stor och för tillfället väldigt, väldigt tom då vi endast har T:s grejer här - mitt eget flyttlass kommer senare. Varje lediga stund spenderar jag framför datorn eller bläddrandes i reklamer i jakt på en garderob för ytterkläderna, ett 6 personers matbord med stolar, säng och en stor lipasto. Jag minns inte ens hur många djupa suckar jag tagit då jag tänker på hur olika kvinnor och män tycks prioritera inredning och vad som är viktigt att skaffa: medan jag jagar möbler och inredningsgrejer, fokuserar T på teknik. Men visst måste jag erkänna att jag (i smyg) också njuter av den giganta screenen som fungerar som TV/biosal i vardagsrummet..

Igår hade jag första dagen på min nya arbetsplats och idag är det kvällstur som gäller. Hela december kommer jag att vara på en avdelning och fr.o.m. årsskiftet flyttas jag vidare - jännä!

Fy så råddigt det här inlägget blev. Tyvärr får ni nöja er med några sneak peak-bilder av usel kvalitet, eftersom min kamera fortfarande är kvar i huvudstadsregionen..

trappan till övre våningen/rappuset yläkertaan

Vardagsrummet med screenen/olkkaria ja screeniä

Nyvaken värdinna och köketvastaherännyt emäntä ja keittiötä

No mutta heippa ja pahoittelut blogikuivuudesta: lauantainen muutto on saanut ajan kulumaan kuin siivillä enkä ole edes ehtinyt muiden blogeja lukea, saati sitten päivittelemään tätä omaani! Tätä tämä elämä tulee nyt hetken olemaan, koska huomaan panostavani kaiken vapaa-aikana uuden kodin sisustukseen ja uuteen elämään sopeutumiseen. 
Lauantaina hyppäsin siis bussiin kera bagin, repun ja pyörän ja suuntasin 5 h ajan kohti uuttaa kotia. Siitä lähtien tapahtumat ovat oikeastaan yhtä mössö päässäni, enkä edes muista mitä olen tehnyt (miten niin pää pyörällä kuin undulaatilla pesukoneessa?). 
Uudessa asunnossamme on peräti 120 m2, joten voitte vain kuvitella kuinka tyhjä se tällä hetkellä on kun sisustusta hoitaa tällä hetkellä ainoastaan T:n kamat - oma muuttokuormani kun saapuu hieman myöhemmin. Olen silti jo aivan rakastunut tähän uuteen ihanuuteen ja metsästänkin kuumeisesti huonekaluja (jottei talo olisi niin hervottoman kokoisen tuntuinen ;)), m.m. vaatekaappia ulkovaatteille, 6 hengen ruokapöytää tuoleineen sekä sänkyä.
Eilen aloitin uudessa työpaikassa, sekä talvipyöräilykauden (ja pakkaslenkkeilynkin - olenpa ollut aktiivinen!). Joulukuun tulen nyt olemaan yhdellä osastolla, josta siirryn vuoden vaihteessa jo seuraavalle henkilöstöpulan takia. Huhheijjaa.
En edes enää muista kuinka monta syvää huokausta olen saanut vetää kun olen huomannut miten sukupuolet priorisoivat ostoksia täysin eri lailla: siinä missä minä himoitsen huonekaluja ja kaikkia ihania yksityiskohtia sisustukseen, keskittyy T tekniikkaan ja härveleihin. Vaikka paikko kai minun on myöntää, etten pistä pahakseni, että olohuoneestamme löytyy oma leffasali kun TV:n asiaa hoitaa hervottoman kokoinen screeni..
Pahoittelen sneak peak-kuvien järkyttävää laatua: järkkärini on edelleen pk-seudulla, mutta ehkäpä näistä saa jo pientä tuntumaa siitä, minkälainen tämä meidän unelmatalomme on..?