Who affects who?

Under min tid på praktikfältet inom företagshälsovård har jag konstaterat någonting, som egentligen är komiskt, men stämmer nästan 100%:igt: arbetare inom samma yrkesgrupp påminner om varandra både beträffande sätt och personliget, också i utseendet.

Med närmare eftertanke har jag märkt det där med likheter arbetskumpaner emellan redan tidigare, men efter mina dryga 2 veckor inom företagshälsovården, där våra klienter främst jobbar inom bygg- och elbranschen, har jag blivit allt säkrare på min sak. Nej, visst finns det stora skillnader emellan arbetarna (vadå såklart, de är ju alla sina egna personligheter!) och de drag jag lagt märke till kanske är stereotypa, men jag tycker att det egentligen är logiskt att människor med liknande personlighetsdrag och intressen söker sig till samma yrke. Helt nytt för mig är det dock att likheterna också i en viss grad stämmer på utseendet.

Idag bad min handledare mig göra en hälsogranskning och komiskt nog behövde jag inte ens fråga killen vad hans arbetsuppgift var, eftersom jag kunde räkna ut det på basis av hans utseende: elmontör. Utan att ljuga, så kan jag berätta att ALLA elmontörer som vi haft på hälsogranskning under mina 2 veckor varit långa, smala och haft stora blodådror på armarna. De har snällt besvarat alla frågor och lett småcharmigt under luggen under intervjun, men nöjt sig med att enbart svara på frågan - inget mer. I motsats märker jag i kafferummet hur hälsovårdarna är pratsamma (ni borde höra ljudnivån ibland.. puh!), livliga och öppna och de flesta är i fysiskt god kondition, oberoende ålder. Visst finns det undantag, men dessa två yrkesgrupper har jag nu observerat mest och konstaterat detta. Har ni märkt något liknande inom samma eller någon annan yrkesgrupp?

I övrigt har jag inget nytt och sensationellt att komma med: dagen har förlöpt som de flesta hittills under praktikfältet.

Det kändes inte allt för uppiggande att inse att det regnade imorse.. Därav gummistövlarna i bakgrunden!
Ei tuntunut kovin piristävältä kun huomasin herätessäni, että ulkona sataa - siitä siis kumpparit taustalla!
shirt Zara, jeans Levi´s

Efter arbetsdagen och gymmet gick jag till posten efter ett paket och försökte febrilt hitta en orsak att få köpa ett supersött Mumin-kort
Työpäivän ja saleilun jälkeen kävin postissa ja yritin kuumeisesti keksiä syytä, että voisin ostaa söpön Muumi-kortin

Och i posten insåg jag att jag är tvungen att investera i ett par nya joggingskor: kolla in hålen!
Postissa huomasin, että mun on pakko ostaa uudet juoksulenkkarit: tsekatkaa reiät!

Työharjoitteluni aikana työterveyshuollossa olen huomannut, että ihmiset, jotka työskentelevät samalla alalla, muistuttavat toisiaan kovasti niin luonteeltaan kuin myös - uskokaa tai älkää - ulkonäöltään!

Ohjaajani tarkastaa pääasiassa rakennuus- ja sähkömiehiä ja niitä tässä reilut pari viikkoa seuranneena tajusin tänään, kun minun oli määrä tarkastaa uusi työntekijä, ettei minun edes tarvinnut kysyä hänen työkuvaansa, koska sen pystyi päättelemään jo ulkonäön perusteella: sähköasentaja. Lähes 100%:sti sähkärit ovat pitkiä, hoikkia ja vastailevat asiallisesti, välillä vienosti kulmien alta hymyillen, kysymyksiin, mutteivät puhele mitään ylimääräistä. 

Vastapainoksi voin todeta, kahvihuoneessa istuskelun perusteella, että terveydenhoitajat taas ovat puheliaita (välillä aika äänekkäitäkin..), iloisia ja avoimia. Ulkonäöltään suurin osa terveydenhoitajista ovat hyvässä kunnossa fyysisesti, mutta yleisesti voin todeta, että hoitoalalta löytyy niin fitness-hoitsuja kuin pyöreämpiäkin hoitajia.

Löytyykö sieltäkin vastaavanlaisia toteamuksia, joko näiltä tai muilta aloilta?

Omasta päivästäni voin todeta, ettei se ole mitenkään eronnut lähipäivistäni harjoittelujakson aikana. Hiphei.

When it´s all going backwards

Vet ni dedär dagarna när man ända sedan morgonen har en känsla av att allt går fel, tvärtom och baklänges? Dedär morgnarna när man borde få fortsätta sova litet till, trots att väckarklockan ringer. Dedär dagarna när man vet att man borde avboka alla aktiviteter för dagen och sitta hemma framför hjärndöda TV-program med en stor förpackning glass som sällskap? Imorse när jag vaknade konstaterade jag att denna dag var sådan.

Sometimes the eyes reveal it all

Dagen började med att jag var tvungen att tvinga mig själv upp från sängen när klockan började ringa. Helst av allt skulle jag bara ha stängt av den och fortsatt sova i några timmar till, eftersom nattsömnen inte kändes tillräcklig efter lördag-söndag-nattens 4½ h. I know, I know, jag får skylla mig själv - alltså steg jag upp.

shirt JC, jeans Cubus, belt Esprit

När jag kom till praktikplatsen hörde jag att min handledare började först kl. 9, vilket hon tydligen glömt att meddela mig. Jag behöver knappast berätta hurdana tankar och känslor informationen väckte inom mig, sådär på en motig måndagsmorgon? Nä, jag tänkte väl det.

Hela denhär dagen har jag växlat från djuphavsbottnen till skyarna och allt där emellan. Men i stället för att sitta och tycka synd om mig själv, bestämde jag mig för att blicka tillbaks på dagens händelser på eftermiddagen då jag kom hem och satt med en rykande het kopp kaffe i handen och fokusera på allt det positiva som jag upplevt idag. Tro eller ej, men det hjälpte! Jag kände mig nämligen en aning bättre efter det och kan nu på kvällen konstatera att dagen trots allt ändå inte varit helt av de sämsta som jag haft i mitt liv.

Ni är kanske nyfikna på vad jag blickade tillbaks på?

- jag lyckades lägga ihop en outfit som jag var riktigt nöjd med
- jag hade inte bråttom till bussen imorse, utan kunde lufsa till hållplatsen i sakta takt (jag hatar att stressa på morgonen)
- jag lyckades få biljetter åt mig och kompisen E till... inget mindre än... Lady Gagas konsert i augusti!

pic from Google

And felt like this when I got the tickets for Gaga, woop!

- hälsogranskningen som jag gjorde förlöpte helt okej, trots att det fortfarande är pirrigt
- lunchsalladen som jag komponerade ihop funkade bra: sallad, gurka, tomat, broilerkuber, kryddor och grynost, samt knäckebröd
- när jag kom hem låg färskaste numret av Elle och väntade på mig innanför dörren
- jag ringde ett telefonsamtal och kände mig lättad efteråt: en bekant röst lugnar
- joggingturen på 8 km lyckades, trots mina misstankar i början, väldigt bra och stegen kändes lätta
- dagens middag, salladsmix, fullkornsnudlar, gurka, rädisor, tonfisk, gröna bönor, sesamfrön, samt salladssås (rypsolja+äppelcidervinäger+honung+salt+svartpeppar) och surskorpa, var i all korthet: MUMS! (och för en gångs skull följde jag nästan ett recept ;))

Igen kan jag konstatera att mitt favorit-ordspråk, vilket fanns upphängt hemma hos Famo, stämmer mer än väl: kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt.

Tiedättekö ne päivät, jolloin kaikki tuntuu menevän päin honkia, takaperin eikä ollenkaan suunnitelmien mukaan? Ne päivät, jolloin tietää jo aamusta lähtien, että pitäisi vaan pysytellä kotona aivottomien TV-ohjelmien ääressä ison jätskipaketin kera yksinään? Ne aamut, jolloin pitäisi tyytyä sammuttamaan herätyskello sen soidessa ja jatkaa unia vielä pari tuntia?
Tänään kohdalleni osui sellainen päivä.
Päiväni alkoi sillä, että jouduin todellakin pakottamaan itseni ylös sängystä kellon soidessa. Väsymys oli jäätävä (jep, oma vika: lauantai-sunnuntai yönä nukuin tosiaan vaivaiste 4½h).
Työharjoittelupaikalle saavuttuani, sain tietää, että ohjaajani aloittaa vasta myöhemmin. Mun tuskin tarvitsee kertoa, mitä ajatuksia ja tuntemuksia moinen tieto herätti sisälläni näin maanantaiaamuna?
Mielentilani on tämän yhden päivän aikana vaihdellut maanrajasta yläilmoihin ja keikkunut siinä välilläkin. Iltapäivällä kotiin päästyäni totesin kuitenkin istuskellessani sohvalla kahvikuppi kädessä, että olisi fiksumpaa yrittää ajatella niitä kivoja juttuja mitä tänään on osunut kohdalle, niiden negatiivisten sijaan. Ja uskokaa tai älkää, mutta hetken mietittyäni mieleni itse asiassa koheni eikä päivä loppujen lopuksi tuntunutkaan niin pöljältä.
Mitä hauskaa minulle sitten on sattunut?
- onnistuin kehittelemään asun, johon olin tyytyväinen
- minun ei tarvinnut kiirehtiä bussiin (vihaan kiirehtimistä aamuisin)
- onnistuin samaaan liput itselleni ja E:lle, minnes muualle, kuin Lady Gagan konserttiin elokuussa!
- tekemäni terveystarkastus sujui ihan mukavasti, vaikka vieläkin jännittää
- olin tyytyväinen tekemääni lounaaseen: salaattimix, kurkkua, tomaattia, broilerikuutioita, raejuustoa, mausteita ja näkkäriä
- eteisen matolla minua odotti uusin Elle-lehti, jes!
- soitin puhelun ja sen jälkeen oloni kohentui: tuttu ääni rauhoittaa
- iltainen juoksulenkkini á reilu 8km sujui, alku-jäykkyyden jälkeen, todella hyvin ja askel oli kevyt
- illalliseni, johon kuului salaattimix, kurkku, , täysjyvänuudelia, tonnikalaa, seesaminsiemeniä, retiisejä, vihreitä papuja, salaattikastike (rypsäri+omenaviinietikka+hunaja+suola+pippuri), sekä hapankorppu, oli lähes samanlainen kuin reseptissä - kerrankin! :D
Lempisanontani, joka itseasiassa roikkui edesmenneen rakkaan Famoni (isän äiti) seinällä, kuvailisi tätä päivää parhaalla mahdollisella tavalla. Sanontaa en nyt oikein osaa suomentaa, mutta vastaava olisi suurin piirtein "paistaa se päivä risukasaankin".

On the another side

Trots att allting kan verka rosenrött och härligt i bloggarna, måste jag nu dra ned er tillbaks to reality: folk skriver sällan ut hur de egentligen har det.

Önskar alla trots allt en skön måndag!

pic from weheartit

Haluaisin muistuttaa kaikkia, että vaikka blogit helposti antavat ymmärtää, että elämä olisi vaaleanpunaista ja ihanaa, harva kirjoittaa kuinka heillä oikeasti menee.
Haluan silti toivottaa kaikille oikein mukavaa maanantaita!

Too old

Idag har jag känt mig gammal. Inte mogen, men gammal.

Igår åkte jag till Borgå för att gå ute och äta med tjejerna. Jag hade redan på förhand bokat bord vid Wanha Apoteekki (klik!), då jag hade en minnesbild av att mina föräldrar berömt stället - och inte i onödan! Vi fick ett bord längst in i restaurangen, vilket garanterade oss lugn och ro. Inredningen var mysig med alla sina bokhyllor och papperspåsar, samt humoristiska menyer. Personalen var vänlig och kollade med ett leende på läpparna med jämna mellanrum (men absolut inte sådär påträngande ofta!) om vi behövde någonting och fyllde fort på våra vinglas som verkade tömmas av sig själva. Själv valde jag portionen Tax eiku Lax (laxmedaljong med svampsås och ugnsbakade rotsaker) med sallad som tillägg och tyckte den smakade bra. Okej, jag skulle kanske ha tillaggt litet kryddor, men i det stora hela var portionen ett bra val!

Tjejernas portioner, caesarsallad med höna, samt Dippa och Kippa, såg också läckra ut (och verkade smaka bra också ;)). Förhållandet pris-kvalitet var bra och jag hoppas att jag kommer att ha möjlighet att besöka stället på nytt!

Ja. På tal om vinglasen som verkade bottenlösa... Vi råkade visst "hamna" ut i Borgå night-life och dansgolv. Efter många om och men lyckades jag ta mig hem till föräldrarna, eftersom jag vaknade där imorse. Det är nog en tid sedan jag t.o.m. överraskat mig själv följande dag med att hitta mina saker utspridda ut över hela huset... Men roligt var det och det tycker jag är huvudsaken!

Idag har jag, som vanligt under helgerna, ätit gott, varit ute och njutit av solen, samt känt mig allmänt lamslagen (efter 4½ nattsömn..). Inget speciellt eller extra, men en helt okej söndag.

Gårdagen finns förverkligad på min vänstra handled och jag känner mig som en produkt med streckkod.
Eilisilta on ikuistettu vasempaan ranteeseeni ja mulla on fiilis, että mulla on viivakoodi kädessä.

Huhhuh. Tänään olen tuntenut itseni vanhaksi. En tosin vähääkään kypsäksi.
Lähdin eilen Porvooseen ulos syömään tyttöjen kanssa ja suuntasimme Wanhaan Apoteekkiin, jota muistelin vanhempieni kehuneen. Ja kehuihin voin yhtyä minäkin: saimme pöydän raflan perukoilta, mikä takasi yksityisyyden ja rauhallisemman paikan jutustella. Paikka oli sisustukseltaan tunnelmallinen kirjahyllyineen ja henkilökunta kävin sopivan tasaisin väliajoin (ei tungettelevasti) kyselemässä jos tarvitsimme jotain ja täyttelivät nopsaan tyhjeneviä viinilasejamme. Itse valitsin Tax eiku lax-annoksen, johon kuului lohimedaljongi, tattikastike ja uunijuureksia, sekä lisukkeena salaatti. Annosvalintaani olin tyytyväinen, vaikka olisinkin ehkä kaivannut siihen hieman lisää mausteita. Muiden lautasilta löytyi ceasarsalaatti kanalla, sekä Dippa o. kippa-annos ja nekin vaikuttivat (ja näyttivät!) oikein hyviltä. Hinta-laatu-suhde oli kohdallaan ja toivon todella, että saan tilaisuuden käväistä raflassa uudelleen. Eli suosittelen!
Mutta itsekseen tyhjenevistä viinilaseista puheen ollen: taisimme "joutua" ulos Porvoon yöelämään ja aamulla löysin itseni vanhempieni luota. Onnistuin yllättämään jopa itseni siitä, miten taidokkaasti olin kotiin tullessani onnistunut levittämään tavaroitani ympäri koko taloa. Nojoo, hauskaa meillä oli ja se on pääasia!
Tänään olen, kuten viikonloppuisin yleensä, herkutellut, käynyt ulkoilemassa ja koomaillut (ylläripylläri 4½ tunnin yöunien jälkeen). Ei siis mitään erikoista, vaan ihan normi-sunnuntai-settiä.

Becoming an electrician. In pink of course!

Efter att ha spenderat hela morgonen på soffan med datorn i famnen och TV:n framför mig lyckades jag med stor möda och stort besvär gå till gymmet för att få igång min inre motor.

Det var förvånansvärt litet folk på gymmet, vilket förundrar mig stort: varför tränar folk inte på helgerna då de flesta är lediga från jobbet och kunde gå i lugn och ro till gymmet? Nehhej, de flesta väljer att stressa från jobbet via gymmet hem på vardagskvällarna i stället. Själv har jag åtminstone märkt att folk ser betydligt mer avslappnade ut under helgerna på gymmet, jämfört med vardagskvällarna (speciellt på måndagar - vad det nu sen beror på?).

Efter gymmet fixade jag lunch åt mig och drog sedan ut på stan för att köpa en lampa till köksfläkten (den förra brann för öh.. 6 månader sedan?), samt till matbutiken.

Shirt Forever 21, lace top (under) Vila, jeans Levi´s

Konstigt nog förde mina ben mig till Zara på Alexandersgatan och det kändes som att stiga in i en godisaffär i Dubai: pasteller, neon, småblommigt, paljetter, metallfärgat...

Candylicious in Dubai Mall

Jag vet inte om det är det det regniga vädret eller bara mångfalden i butiken som fick innehållet i mitt huvud att snurra och göra mig yr. Så yr att jag slutligen köpte någonting som inte alls hör till min vanliga mörkblått-vitt-grått-brunt-stil:

Ett par ljusröda byxor! De sitter som smorda och passar super-snyggt till spetstoppen från Vila, men kommer jag att våga stiga ut genom ytterdörren med dem på? Time will show. Zara erbjuder ju en 30 dagars returrätt åt sina produkter.

Oj oj oj, så stolt jag är över mig själv då jag klarat av inträdesförhöret för att bli elingenjör: jag lyckades byta lampan i spisfläkten helt själv! Ingengörsstudier - here I come!

Till kvällen har jag någonting kul att se fram emot, men för att hålla fötterna på jorden tror jag att det är bäst att jag passar på att diska (jag har undvikit att göra det hela veckan - äter hellre ur samma ursköljda kärl än diskar dem..).

Sain kuin ihmeen kaupalla hanurini nostettua sohvalta noin 3 tunnin dataus-TV-töllöttely-session jälkeen ja läksin salille. 

Sali oli lähes tyhjillään, mikä ihmetyttää minua suuresti: miksi ihmiset vapaaehtoisesti stressaavat arki-iltaisin salilla töiden jälkeen ja näyttävät aivan uupuneilta ja kyöpääntyneiltä (varsinkin maanantai-iltaisin), kun salille olisi mahdollisuus mennä myös viikonloppuisin? Ainakin meidän salilla olen huomannut porukan näyttävän huomattavasti rauhallisemmalta, jotenkin harmonisemmalta, viikonloppuisin.

Saleilun jälkeen kipaisin kodin kautta tekemään lounasta ja siitä kaupungille m.m. ostamaan uutta liesituulettimen lamppua (edellinen taisi palaa 6 kk sitten, hups!) sekä ruokakauppaan. Ihme kyllä jalkani veivätkin minut yllättäen Aleksanterinkadun Zaraan ja sisään astuessani tuntui kuin olisin mennyt karkkikauppaan: pastelleja, neonvärejä, paljetteja.. Lieneekö sitten tihkusade vai tuo värien paljous joka pisti pääni ihan pyörälle, mutta innostuin sovittamaan ja lopuksi ostamaan jotakin, joka ei todellakaan kuulu normi tummansininen-valkoinen-ruskea-harmaa-repertuaariini: pinkit pöksyt! Nähtäväksi jää, jos uskallan käyttää noita kodin ulkopuolella - sen verta hurjat ovat! Onneksi Zara myöntää tuotteilleen sen 30 päivän palautusoikeuden.

Kotiin päästyäni taisin läpäistä sähköinsinöörien pääsykokeen: vaihdoin liesituulettimen lampun ihan itse! Tarvitseeko edes kertoa miten ylpeä olenkaan itsestäni? ;)

Illaksi onkin tiedossa jotain kivaa, mutta jotta tassuni pysyisivät maassa taitaa olla parasta, että lähden tästä tiskailemaan (olen välttänyt tiskaamista koko viikon. Syön mieluummin koko viikon huuhdotuilta astioilta kuin tiskaan..)

Good morning!

Ah, så gott som jag sov förra natten har jag inte sovit på LÄNGE!

Jag har inga egentliga planer för dagen och det känns skönt - jag som i vanliga fall älskar att ha en tydlig plan vad jag än skall göra. Oroväckande? Nej ni kan vara lugna: visst har jag allternativ och funderingar om vad jag kunde göra idag, men fastspikade planer saknas.

Morgonmål framför TV:n: naturell yoghurt, eko-havregryn, linfrön, äppel och eko-kanel. Och kaffe!
Aamiainen TV:n ääressä: luonnonjugua, luomu-kaurahiutaleita, pellavansiemeniä, omenaa ja luomu-kanelia. Ja tietty kahvia!

Lacka naglarna med nya lacket "First Spring" och bläddra i Galna Dagar-katalogen
Kynsien lakkausta uudella "Ensi kevät" lakalla, sekä Hullareiden kuvastoa selailua

Avslappnad fiilis - härligt!
Rentoutunut tunnelma - ihanaa!

Vad skall ni göra idag då?

En todellakaan muista koska olisin nukkunut yhtä hyvin kuin viime yönä. Aamulla loikoilin pitkään horrosmaisessa tilassa ja nautin siitä, ettei tarvinnut nousta ylös kellon pirinään ja kiirehtiä bussille.
Harvinaista kyllä, minulla ei ole varsinaisesti mitään suunnitelmia tälle päivälle. Toki jotain pieniö ideoita ja mietteitä on, mutta aikataulua ei tosiaan ole. Todella, todella harvinaista käytöstä minulta, mutta hyvältä tuntuu!
Mitäs te meinaatte tänään tehdä?

Green, yellow or brown? Kid or adult?

Snacka om att hålla både tummar och tår i kors och hoppas att fredagen den 13. är en otursdag bara för dem som är vidskepliga och tror på det. Idag skrev jag nämligen mitt mognadsprov. Ett steg närmare examinationen och stritta-med-ett-galet-skratt-ut-ur-skolan. Förhoppningsvis.

jeans H&M, lace top Vila, shirt Tiger of Sweden, sneakers Vagabond

Alla har vi väl en vakio-posé?
Kaikille meillä taitaa olla vakiopose?

Fy farao så nervös jag kände mig inför tenten. Jag skrattade åt min kompis E att vi tydligen fått ombytta roller: hon är oftast hyperaktiv och jag är den mer lugna, men idag var det precis tvärtom då jag inte klarade av att ens titta igenom mina papper före tenten.

Själva tenten var inte över huvudtaget som jag tänkt mig: inga frågor och inga allternativ - endast en kort mening: skriv en essä. Nåja, jag gjorde mitt bästa och hoppas att jag med de fyra nedklottrade sidorna lyckas övertyga granskaren (eller är det handledaren som kollar igenom tenten?) om att jag behärskar det svenska språket, samt att jag kan med handen på hjärtat lova att jag svettats blod, svett och tårar och stressat ihop mitt examensarbete helt själv.

På kvällen drog jag ut på joggingtur efter att ha kollat i kalendern att jag senast sprungit på måndagen - ovanligt lång paus för mig! Benen kändes som trästyltor efter gårdagens "kyykky"-träning, men jag försökte koncentrera mig på att njuta av den friska, dimmig luften.

Nu skall jag lägga mig på soffan och njuta av det nyaste numret av Olivia (klik!) som jag köpte åt mig själv som fredagsgodis ;)

pic from Olivia.fi

Tänään olen istunut sormet ja varpaat visusti ristissä ja toivonut, että perjantai 13. päivä tuottaa epäonnea ainoastaan niille, jotka ovat taikauskoisia ja uskovat siihen. Tänään kirjoitin nimittäin kypsyyskokeen, joka toivon mukaan vie minut taas askeleen lähemmäksi terveydenhoitajaksi valmistumista, sekä koulusta poistumista. Toivon mukaan.
Tentti ei nimittäin alkuunkaan vastannut odotuksiani: ei kysymyksiä, ei valinnanvaraa. Ainoastaan toteamus: kirjoita essee. Noh, minä-tyttö kirjoitin ja toivon, että onnistun tekstilläni vakuuttamaan tarkastajan siitä, että osaan sekä kirjoittaa ruotsiksi, että lupaan kautta kiven ja kannon, että olen itse ja yksin raapustanut kasaan koko opparini.
Illalla läksin pitkästä aikaa juoksulenkille. Jalat eivät tosin nousseet kovinkaan keveästi, vaan muistuttivat enemmänkin puupölkkyjä, kiitos eilisen kyykkytreenin. Yritin olla piittaamatta vaikeuksista ja nauttia raikkaasta, pien-sateisesta ilmasta.
Nyt aion siirtyä röhnöttämään sohvalle, kera uusimman Olivia-lehden, jonka ostin itselleni perjantainamiksi ;)