..because I'm happy

Heippahei! Mitä kuuluu?

Oman elämäni Batman by Zoe Karssen

Bloggailutahtini on viime aikoina hidastunut entisestään ja huomaan miten postaustahti hidastui liki heti kun T asteli elämääni ja aloin hänen Facebookvaimokseen. Toisaalta muutto Porvooseen, säännölliset työajat sekä suht. runsas ja aikaavievä urheiluharrastus tuntuu syövän kaiken aikani ja kun noiden lisäksi pitäisi vielä ehtiä pyykätä, tiskata, siivota ja nukkuakin, tuntuu aika yksinkertaisesti loppuvan kesken. Toisaalta voi myös olla, että olen vihdoin (!) tajunnut, ettei postauksia kannata vääntää joka päivä ja pahvinmaku suussa "keksiä" kirjoittamista. Nykyään postaan silloin kun jokin mielestäni julkaisun arvoinen aihe pompsahtaa mieleen. Blogi toimi ennen päiväkirjana, mutta myös yhtenä parhaista ystävistäni, jolle kävin kertomassa tunteistani ja ajatuksistani kun olin yksinäien; aina kun ei sitä oikeata ystävää ollut saatavilla tai lähettyvillä. Elämäni tuntuu nykyään liki "täydeltä" (kuulostaisi paremmalta käyttää englannin complete-sanaa, mutta yritetäänpäs pysytellä yhdessä kielessä) ja palaset tuntuvat tippuneen paikalleen: on perhe, on ystäviä, on poikaystävä, on hyvä työpaikka, kaunis koti ja selkäongelmaan tuntuu vihdoin löytyneen syy ja siihen etsitään nyt kuumeisesti ratkaisua. Asenteeni elämään tuntuu jotenkin muuttunen todella paljon kuluneen puolen vuoden aikana ja huomaan, miten olen alkanut arvostamaan omaa terveyttäni yhä enemmän. Enää kroppa ei ole pelkkä piinattava osa, vaan pikemminkin arvostettava osa minua, eikä sitä sovi kohdella kaltoin, vaan sitä on kohdeltava hyvin ja nätisti.

Mitkä silmäpussit? Silmänympärysvoide ei ehkä ois pahitteksi.. Suosituksia?

Tästä päästään aasinsiltaa pitkin kahteen tällä hetkellä kovasti hehkuttamisen arvoiseen uutiseen:

a) ravintola Pokhara Porvoon keskustassa: jumalaisen hyvää nepalilaista ruokaa, ihastuttava kokki ja tarjoilija sekä hyvä ja nopsa palvelu, hinta-laatu-suhteeltaan hyvä ja vain kivenheiton päässä kotoani. Kyllä - tänne eksyn pian uudestaan! ;)

b) PT. Noniin, vihdoin minultakin löytyy tälläinen. Palkkasin entisen luokkatoverini tsekkaamaan tekniikkani salilla, sekä urheilumääräni ja teki minulle sotasuunnitelman. Saliohjelma muuttui kerta heitolla ja noudatan nykyään 3-jakoista ohjelmaa jossa teen 4 sarjaa jokaista ja pyrin lisäämään painoja jokaisella sarjalla, lenkkeilen maks. 2 kertaa viikossa ja pidän mielellään 2 lepopäivää, jotta ehdin palautua. Lepopäivinä saan käydä hissukseen kävelemässä, mutta niistä täytyy pitää kiinni. Uuden ohjelman saatuani huomasin huokaavani helpotuksesta: onpa turvallinen olo kun joku tuntuu valvovan treenaamistani. Myönnän, että treenaamiseni viime aikoina muuttui aikamoiseksi vastentahtoiseksi puurtamiseksi ja pakkopullaksi ja harrastin sitä (osittain) pakosta - en hyvän olon saavuttamiseksi. Nyt kun saan ihan "luvalla" höllätä pari kertaa tuntuu salille meno paljon kivemmalta ja aikaa tuntuu vihdoin löytyvän muuhunkin kuin pelkkään salille iltaisin pyörimiseen. Tuloksia pyrin pikkuhiljaa saavuttamaan hyvää tekniikkaa noudattaen ja tavoitteinani ovat siis vahvempi keskivartalo, parempi kehonhallinta ja pyöreämmät muodot.

c) puhelinlankaponnarit 3kpl puhelinlangan näköisiä ponnareita hintaan 5,90e. Eivät tapa tai katko hiuksia, ovat toki hölmön näköisiä mutta saavat hiirenhäntäponnarinkin runsaamman näköisiksi ja mahdollistavat ponnaripäivät astetta useammin (mikäli sattuu olemaan huono tukkapäivä useammin siis..)

Tänään ohjelmassa lukee sali, mutta koska heräsin äly-aikaisin aamulla ja olo on nuutunut ja tiedän, etten jaksaa painaa sata lasissa salilla, siirrän saleilun huomiseksi ja lähden kävelylle. Selkä on edelleen väsynyt maanantaisen maastavedon jälkeen ja aion antaa lihasten nyt levätä ja palautua liikkumalla kävellen - juosta ehdin viikonloppunakin!

Mitä siellä puolen ruutua kuuluu? 

Hej guys - läget?

Jestas så långa bloggpauserna på sistone har blivit; jag har helt enkelt inte tid längre! Förr - speciellt innan jag flyttade till Borgå - fyllde bloggen ett tomrum inom mig, då jag inte hade någon att anförtro mig åt och vägrade gråta över att jag kände mig ensam åt dem som satt här i hemmatrakterna. Speciellt efter att T stegade in i mitt liv känns mitt liv liksom komplett: jag har familj, vänner, en pojkvän, bra arbetsplats som jag trivs på, samt hälsan (så gott som i behåll - lösningen till mina ryggproblem verkar småningom hittas, liksom också lösningar till dem!). Mitt enda problem är tiden, som inte verkar räcka till då jag utöver de tidigare nämnda skall hinna med vardagliga sysslor som disk, byk och sova. Suck. Eller så prioriterar jag helt enkelt annorlunda än tidigare?

Whatever vill jag nu (på tal om träden) berätta om två grejer som förgyller mitt liv:

a) restaurang Pokhara i Borgå centrum: underbar nepalesisk mat, otroligt hjärtlig, god och snabb service samt valuta för pengarna. Åjah - skulle jag täckas, skulle jag slicka av tallriken hos dem bara för att få i mig även de sista dropparna av såserna ;)

b) PT. Yep, nu har ÄVEN jag en egen PT. Förra veckan hade vi en första träff med min f.d. klasskamrat som skolat sig till PT. Hon fixade ett nytt träningsprogram åt mig, samt kollade igenom min teknik. Nu tränar jag 3 ggr i veckan på gymmet, springer max 2 ggr samt skall sträva till 2 vilodagar. Det känns så otroligt skönt och liksom avkopplande att en utomstående håller i trådarna för mitt tränande och både piskar på, men också påminner och "ger lov till" vila. Mitt mål är nu en starkare "mellankropp", bättre hållning och rundare former.

c) telefonsladdshårsnoddar. Hårsoddar som ser ut som en gammaldags telefonsladd, skadar inte håret, får även den tunnaste råttsvans-ponnysvansen att se tjockare ut och tillåter en ponnysvans-dag oftare än hittills (ifall man råkar vakna med bad hair-day är ponnysvans ofta lösningen..)

Idag står det "gym" på schemat, men eftersom jag vaknade löjligt tidigt och känner mig aningen hängig och vet att jag inte kan ge gärdet till max. på gymmet tänker jag gå ut och promenera i stället. Ryggen är fortfarande trött efter måndagens MaVe, liksom också benen, varför jag tänker unna dem en rask promenad framom jogging, vilket min PT sa är allt annat än avkopplande för benmusklerna, trots att man joggar lugnt Woops.. Tydligen kan även en gammal hund lära sig sitta ;)

Hur mås det på andra sidan rutan?

When the wind of change turns into a hurricane

Under de senaste dagarna har mitt liv genomgått stora framsteg, vilka leder till stora förändringar i en betydligt snabbare takt än väntat, samt vardag och det där gamla vanliga: rutiner.

 

jeans Cubus, jacket H&M, boots Skopunkten, hat Pieces

På fredagen åkte jag upp till Bb för att bekanta mig med en avdelning på sjukhuset, blev erbjuden en arbetsplats och tackade ja (och har inte ännu heller insett det själv.. gulp). På kvällen drog jag ut på länk, samt njöt av att få fixa mat i lugn och ro (och länge och väl.. Gosh så hungrig jag var!). Det är otroligt hur mycket roligare det är att laga mat åt fler än sig själv, trots att det tar litet längre tid och kräver mer fantasi. Då jag lagar mat åt mig själv är jag väldigt fantasilös och satsar mest på frysta grönsaker och grynost, samt knäckebröd..

 

På lördagen tecknade vi hyresavtalet (har inte insett dethär heller än..) och på kvällen inleddes lillajulssäsongen och ojojoj så roligt jag hade! Fötterna var ömma och kroppen hängig, men sinnet glatt och nöjt. Synd bara att det skall vara så dyrt att festa :/ Nåja, nu blir det åter paus i party-livet för min del, eftersom jag vill satsa på att vara med min familj, packa och förebereda mig för flytten.

Höjdpunkten för idag var take away-salladen från Primula. Medan jag stod och väntade på att min portion tillreddes plockade jag åt mig av salladsbordets härligheter och hörde hur kocken hojtade till servitören och bad henne "säga åt den där tjejen att salladen tillagats precis som alla mammor skulle göra den." Med kärlek.

Viime päivinä elämääni on mahtunut todella suuria muutoksia, jotka kyllä ovat olleet odotettuja mutta tulevat parin käännöksen jälkeen tapahtumaan huomattavasti nopeammalla aikataululla kuin olin suunnitellut, sekä tietty niitä rutiineja, joista ei koskaan pääse eroon.
Perjantaina suunnistin kohti paikkakunta P:ta määränpäänä sairaala, johon menin tutustumaan sovitusti erääseen osastoon. Yllättäen (!) minulle tarjottiinkin töitä enkä voinut änkytykseltäni muuta kuin hyväksyä ja kiittää tarjouksesta - ja vastata myöntävästi (tätä en siis vieläkään ole oikein sisäistänyt).
Lauantaina kävimme allekirjoittamassa vuokrasopimuksen (tätäkään en ole vielä saanut mahdutettua aivoihini - too much information) ja illalla suuntasimme aloittamaan pikkujoulukauden. Jalat huusivat suorastaan hoosiannaa ja pää tuntui hyvinkin tyhjältä ja väsyneeltä, mutta mieli oli iloinen sunnuntaiaamuna. Harmi vaan, että juhliminen käy kukkaron päälle :/ Toisaalta totesin, että biletys nyt saa siirtyä osaltani syrjään hetkeksi: haluan viettää laatuaikaa perheeni kanssa, pakkailla ja valmistautua muuttoon.
Päiväni kohokohdan koin tänään missäs muualla kuin Primulan ravintolassa lounastunnilla: odottaessani halloumi-salaattini valmistumista kuulin, miten kokki huikkasi tarjoilijalle ja pyysi sanomaan "sille tytölle, että annos on tehty juuri niin kuin kaikki äidit sen tekisivät". Rakkaudella.

A concrete example, just to show you what tasting food looks like

Det jobbiga med buffébord är åtminstone för mig att utbudet är så stort att jag har svårt att välja vad jag skall ta, eftersom jag så gärna vill smaka på allting. Slutresultatet då man tar "litet av allt" kan i värsta fall vara magont p.g.a. för mycket mat, men också att man tar för mycket av "det goda", vilket oftast är det minst hälsosamma (köttbullar, gräddpotatis, you name it!). I mitt fall är det oftast magont p.g.a. för mycket av det goda som gäller, men i mitt fall är det oftast ugnsrostade grön- eller rotsaker eller en mäktig ost som är den skyldiga. Om jag hamnade på en öde ö skulle jag definitivt vilja ha en ugn, samt en enorm hög olika grönsaker och rotfrukter med mig: mättande, gott och hälsosamt, mums!

Min take away-lunch från Primula såg idag ut såhär: wokade grönsaker (aubergine, zucchini, paprika, lök) i en söt chilisås, stekt getost, varma ugnsrotsaker, samt riven morot och vanlig grön sallad. Som tillbehör en tjock skiva rågbröd från Kannistos bageri. Medan min vegetariska portion tillagades, stod jag och talade med den otroligt söta och trevliga servitören som berättade om menyn, vilka maträtter som är populärast, samt om hur de fått negativ respons då de försökt förnya sin meny - folk gillar helt enkelt den okonstlade, hemtrevliga menyn som de har!

Buffapöytä merkitsee useimmille ruokailijoille ongelmia: valikoima on usein lähes rajaton ja nälkäisenä (ja uteliaana) sitä mielellään maistaisi hieman jokaista lajiketta. Useimmiten lopputuloksena on yli-suuri annos, josta koituu vatsakipu, jätteitä tai lautasmallin unohtaminen: usein nimenomaan sitä "hyvintä", joka monille merkitsee rasvaisia lihapullia, leikettä tai kermaisia perunoita. Omalla kohdallani ongelma on useimmiten tuo annoskoon unohdus: suu syö, vaikka maha ei vetäisi enää muruakaan! Onnekseni suurinta herkkuani on nykyään uunijuurekset, erilaiset lämpimät kasvikset sekä juustot - voisin elää niillä vaikka loppuelämäni!
Tämän päiväinen lounaani Primulan ravintolasta koostui seuraavista: wokattuja vihanneksia (ainakin munakoisoa, paprikaa, kesäkurpitsaa ja sipulia) makeassa chilikastikkeessa, paistettu vuohenjuustokiekko, sekä porkkanaraastetta ja perus-salaattia. Lisänä vielä törkeän paksu viipale aitoon juureen tehtyä ruisleipää Kanniston leipomosta.
Odotellessani kasvisateriani valmistumista juttelin herttaisen tarjoilijan kanssa, joka kertoi minulle m.m. ravintolan menyystä, paljasti suosituimmat annokset, sekä heidän yrityksistään uudistaa ruokalistaa, jolloin asiakkailta oli tullut pelkästään kielteistä palautetta. Ihmiset siis nähtävästi arvostavat nimenomaan tuttuja, kodikkaita makuja.

Even if a stranger does it to me, it feels good. So good.

Vet ni den där känslan som man får när någon visar att den bryr sig? Ibland behövs inte ens ord - endast en vidrörning eller en blick och man känner hur en varm känsla sprids inom en: han/hon bryr sig om mig.

Eftersom vi inte har någon egentlig matsal på jobbet och jag är för lat (yep, erkänner) för att kocka matsäck med mig till jobbet varje dag, brukar jag springa över till restaurang Primula i Femkanten för att hämta take away-lunch. Stället är mysigt inrett och hemtrevligt, men ändå städigt och inte sådär rödrutiga-borddukar, utan snarare restaurang. Lunchbuffén varierar varje dag och förutom husmanskost, serveras alltid ett vegetariskt allternativ och ett rikligt salladsbord med färskt bröd och soppa, samt pizza och veckans grillportion. Maten är okonstlad, men otroligt god. Mat får man ta så mycket man orkar och till förmånliga priser också! Själv lastar jag oftast så mycket mat i mina lådor att det räcker till för två dagars lunch.

Idag då jag åter sprang över till restaurangen för att hämta deras gudomliga laxsoppa värmdes mitt hjärta av en oväntad kommentar från kocken: va? gillar du inte selleri? och jag som lagade selleribiffar bara för dig (jag hör väl till de få och enda kunderna som väljer det vegetariska allternativet, vilket måste tillagas skilt för varje kunde) sade han med en glimt i ögat och medan jag skrattande kontrade med att jag idag nöjde mig med laxsoppa log servitören och undrade om det inte var roligt att kocken brydde sig. Och visst kändes det så.

Leende med två stora take away-lådor fyllda med sallad och laxsoppa, samt färskt rågbröd (gjort på enbart rågmjöl och vatten!) gick jag tillbaks till jobbet och fortsatte le resten av dagen.

lunch made by me when I´ve got time (or energy)

Tiedättekö miltä tuntuu, kun joku osoittaa, että hän välittää? Aina ei tarvita edes sanoja - pelkkä kosketus tai katse ja pian koko kehon valtaa lämmittävä, miellyttävä tunne: tuo ihminen välittää minusta.
Koska työpaikallani ei ole varsinaista ruokalaa ja olen valitettavan laiska (myönnetään..) kokkailemaan kotona eväitä mukaani, kipitän lähes päivittäin työpaikkani lähellä olevaan Primulan ravintolaan Viiskulmassa hakemaan take away-lounasta. Primulassa on lämminhenkinen tunnelma ja paikka on kotoisasti, mutta silti siististi ja ravintolamaisesti sisustettu (unohtakaa punaruudulliset pöytäliinat-raflat..). Ruoka on konstailematonta, mutta todella maukasta ja makuhermoja hyväilevää. Runsaan, päivittäin vaihtuvan kotiruoka-buffan lisäksi tarjolla on päivittäin (ainakin lähes) vaihtuva kasvisannos, runsas salaattipöytä, tuoretta leipää, keittoa ja listalta pizzaa, salaattia ja viikon grilliannos.
Tänään kipitin tapani mukaan hakemaan lounaaksi suussasulavaa lohikeittoa (my favourite!) ja siinä leipää leikatessani kuulin kysymyksen ja kääntyessäni hölmistyneen kokin: mitä, etkö sä tykkääkkään selleristä? Mä kun tein selleripihvejä (taidan olla niitä harvoja ainoaita jotka syövät lähes poikkeuksetta kasvisannoksen, joka täytyy pyytää ja tehdä erikseen) vain sua varten, hän kysyi pilke silmäkulmassa ja naurahti. Tarjoilija totesi hymyillen, että eikös olekin kiva kun joku välittää? Ja kyllä, sitähän se on.
Hymyillen kävelin takaisin töihin, sylissäni kaksi yli-täyteen lastattua take away-boksia ja lämmin tunne sisässäni.

food also made by me - you see why I go to Primula every day? Lack of imagination..

Ravintola Primula

avoinna

ma-to	8-23
pe	8-24
la	11-24
su	11-23

Keittiö sulkeutuu tuntia aikaisemmin.

Ravintola Primula
Laivurinkatu 10
00150 Helsinki
Tel. +358207701450
primula@primulanravintolat.fi



A new favourite is born and found!

Det är redan några veckor sedan som jag stämt after work-träff med mina kära L. Dagen råkade vara solig och varm, så vi (okej okej, JAG) bestämde oss för att skippa idén om att sitta på ett mysigt café i Rödbergen (ingen dålig idé i sig, men solen lyste från klarblå himmel!) och i stället besöka ett omtalat ställe i Tölö: Yobot (klik!).

På Yobot säljs frozen yoghurt, alltså djupfryst yoghurt, som ser ut som vanlig mjukglass, men är betydligt syrligare i smaken, lättare (läs: kurv-vänligare ;)) och smälter aningen fortare än vanlig gräddglass. Själv smakade jag för första gången på frozen yoghurt i Dubai i januari och blev övertygad direkt: this is my stuff!

Då man stiger in på Yobot på Runebergsgatan (alldeles nära Operan) möts man av en härlig syn: en hel disk är fylld av många små skålar med färska frukter, bär, frön, godis, choklad, efterrättssåser.. Idén är alltså att kunden själv gör sin portion genom att först klämma en valfri mängd frusen yoghurt ur en glassmaskin i en burk (stor eller liten - man väljer själv!) åt sig och sedan är det bara att välja och vraka bland innehållet i skålarna och kombinera fritt. Vikten på portionen avgör sedan priset.

Själv valde jag yoghurt med smak av vanilj. Försäljaren berättade att de alltid har vanilj, samt ett annat allternativ som varierar (då vi var där var smaken visst jordgubb). Sedan öste jag på med frusna bär, lade min skål på vågen, betalade och njöt. Njöt, njöt, njöt - sked för sked. De första 10 minuterna av vår after work förlöpte under tystnad då vi satt nöjda med varsin skål i handen och slevade i oss och såg antagligen just så lyckliga ut som två små barn som precis fått sommarens första glass framför sig kan se ut.

Jag rekommenderar VERKLIGEN Yobot för alla som älskar mjukglass (kom dock ihåg att frusen yohgurt är aningen syrligare än vanlig) och vill testa på någonting nytt, samt vill komponera sin egen portion och gillar mysiga små caféer. På Yobot kan man även köpa olika specialkaffen, samt små förpackningar av den frusna härligheten hem.

Siitä onkin jo pari viikkoa sitten kun suuntasin rakkaan L:n kanssa after workille. Koska aurinko paistoi sinä päivänä kirkkaalta taivaalta päätin päätimme suunnata punavuorelaisen kahvilan sijaan Töölöön Yobot:iin maistelemaan ns frozen yoghurtia, eli jäädytetty jugurttia. Itse maistoin ensimmäisen kerran frozen yoghurtia tammikuussa Dubaissa ja olin täysin myyty: maku on tavallista pehmistä kirpeämpi ja raikkaampi ja koostumus kevyempi (lue: vähemmän kaloreita ;)). Frozen yoghurtti tosin myös sulaa pehmistä nopeammin.
Idea Yobotissa on seuraava: asiakas rakentaa itse annoksensa puristamalla ensin haluamansa määrän jäätynyttä jugurttia isoon (tai pieneen) kippoon ja alkaa sitten lapioida hedelmiä, marjoja, pähkinöitä, karkkimursketta, jälkiruokakastikkeita ja vaikka mitä tiskillä olevista kipoista, punnitsee annoksensa ja maksaa kipon painon mukaan. Itse valitsin turvallisen vaihtoehdon: hervottoman purkin vaniljan makuista jugua ja päälle lappasin jäätyneitä marjoja.
Afterworkimme ensimmäiset 10 minuuttia kuluivat hiljaisuudessa istuessamme onnellisina kuin pikkulapset lusikoiden suihimme tuota ihanaa pehmiksen kaltaista herkkua.
Suosittelen Yobot:a lämpimästi niille jotka rakastavat pehmistä ja jotka haluavat kokeilla jotain uutta (muistutan tosin, että frozen yoghurt on pehmistä kirpeämpää, mutta senhän voi korjata helposti kinuskikastikkeella ;)) ja haluavat rakentaa ja kompata oman annoksensa. Yobot:ssa myydään lisäksi erikoiskahveja, sekä kotiin vietäviä frozen yoghurt-pakkauksia.

A sunny evening

På kvällen gick jag ner till centrum för att träffa min käraste E för att skåla för oss duktiga som idag avslutat våra sista praktikfält på skolan. Så overkligt, men så skönt - I like!

Outfit for the day
shirt H&M, jeans Cubus, jacket (on the floor) Henri Lloyd

Efter arbetsdagen åkte jag som sagt för att kolla in cyklar och oj så skönt det kändes att stå i solskenet och vänta på bussen.. Jag som i normala fall avskyr att vänta på bussen!

Och på kvällen styrde jag nosen mot centrum och Vapianos terass tillsammans med kära E.

Cardigan Zoey, t-shirt (under) Tiger of Sweden, jeans Zara, sneakers Vagabond

Summer & terrace - I like! Har ni redan inlett terassäsongen? Ootteko jo aloittaneet terassikauden?

Illalla suuntasin tosiaan nokkani kohti keskustaa tapaamaan rakasta kaveriani E:tä. Terassille päästyämme kilistelimme sen kunniaksi, että saimme kumpikin tänään viimeisen työharjoittelumme päätökseen.

Ihme kyllä nautin tänään kerrankin siitä, että jouduin odottelemaan bussia hetken pysäkillä - paistoihan aurinko niin ihanan lämmittävästi. Kesäkesäkesä!

Too old

Idag har jag känt mig gammal. Inte mogen, men gammal.

Igår åkte jag till Borgå för att gå ute och äta med tjejerna. Jag hade redan på förhand bokat bord vid Wanha Apoteekki (klik!), då jag hade en minnesbild av att mina föräldrar berömt stället - och inte i onödan! Vi fick ett bord längst in i restaurangen, vilket garanterade oss lugn och ro. Inredningen var mysig med alla sina bokhyllor och papperspåsar, samt humoristiska menyer. Personalen var vänlig och kollade med ett leende på läpparna med jämna mellanrum (men absolut inte sådär påträngande ofta!) om vi behövde någonting och fyllde fort på våra vinglas som verkade tömmas av sig själva. Själv valde jag portionen Tax eiku Lax (laxmedaljong med svampsås och ugnsbakade rotsaker) med sallad som tillägg och tyckte den smakade bra. Okej, jag skulle kanske ha tillaggt litet kryddor, men i det stora hela var portionen ett bra val!

Tjejernas portioner, caesarsallad med höna, samt Dippa och Kippa, såg också läckra ut (och verkade smaka bra också ;)). Förhållandet pris-kvalitet var bra och jag hoppas att jag kommer att ha möjlighet att besöka stället på nytt!

Ja. På tal om vinglasen som verkade bottenlösa... Vi råkade visst "hamna" ut i Borgå night-life och dansgolv. Efter många om och men lyckades jag ta mig hem till föräldrarna, eftersom jag vaknade där imorse. Det är nog en tid sedan jag t.o.m. överraskat mig själv följande dag med att hitta mina saker utspridda ut över hela huset... Men roligt var det och det tycker jag är huvudsaken!

Idag har jag, som vanligt under helgerna, ätit gott, varit ute och njutit av solen, samt känt mig allmänt lamslagen (efter 4½ nattsömn..). Inget speciellt eller extra, men en helt okej söndag.

Gårdagen finns förverkligad på min vänstra handled och jag känner mig som en produkt med streckkod.
Eilisilta on ikuistettu vasempaan ranteeseeni ja mulla on fiilis, että mulla on viivakoodi kädessä.

Huhhuh. Tänään olen tuntenut itseni vanhaksi. En tosin vähääkään kypsäksi.
Lähdin eilen Porvooseen ulos syömään tyttöjen kanssa ja suuntasimme Wanhaan Apoteekkiin, jota muistelin vanhempieni kehuneen. Ja kehuihin voin yhtyä minäkin: saimme pöydän raflan perukoilta, mikä takasi yksityisyyden ja rauhallisemman paikan jutustella. Paikka oli sisustukseltaan tunnelmallinen kirjahyllyineen ja henkilökunta kävin sopivan tasaisin väliajoin (ei tungettelevasti) kyselemässä jos tarvitsimme jotain ja täyttelivät nopsaan tyhjeneviä viinilasejamme. Itse valitsin Tax eiku lax-annoksen, johon kuului lohimedaljongi, tattikastike ja uunijuureksia, sekä lisukkeena salaatti. Annosvalintaani olin tyytyväinen, vaikka olisinkin ehkä kaivannut siihen hieman lisää mausteita. Muiden lautasilta löytyi ceasarsalaatti kanalla, sekä Dippa o. kippa-annos ja nekin vaikuttivat (ja näyttivät!) oikein hyviltä. Hinta-laatu-suhde oli kohdallaan ja toivon todella, että saan tilaisuuden käväistä raflassa uudelleen. Eli suosittelen!
Mutta itsekseen tyhjenevistä viinilaseista puheen ollen: taisimme "joutua" ulos Porvoon yöelämään ja aamulla löysin itseni vanhempieni luota. Onnistuin yllättämään jopa itseni siitä, miten taidokkaasti olin kotiin tullessani onnistunut levittämään tavaroitani ympäri koko taloa. Nojoo, hauskaa meillä oli ja se on pääasia!
Tänään olen, kuten viikonloppuisin yleensä, herkutellut, käynyt ulkoilemassa ja koomaillut (ylläripylläri 4½ tunnin yöunien jälkeen). Ei siis mitään erikoista, vaan ihan normi-sunnuntai-settiä.

Our coffeetime at Fazer

Det är redan några veckor sedan jag fick överraskningsbesök till stan till eftermiddageskaffet: syskonbarnen A och W, samt storasyster A.

Gudotter W, 3 år gammal, hade meddelat att hon ville gå i butiker tillsammans med mig, samt gå till Fazers café på Glogatan (klik!) och det hade jag ju inget emot. Vi gjorde en snabb runda på H&M och tittade båda två med stora ögon på alla härliga prinsess- och Hello Kitty-hårband och smycken, men nöjde oss med att bara titta och känna på dem litet. Vem av oss som var mer fascinerad över utbudet smycken avslöjar jag inte..

På Fazers café gick syster A och W och gjorde sin beställning, medan jag och systersonen A vaktade ett bord. Eller ja, jag vaktade och han sov nöjt i vagnen, totalt ostörd av folkvimlet och decibelnivån som var ganska hög p.g.a. alla andra som också ville påbörja sitt veckoslut med en kopp kaffe och en bakelse. Hih, fast ni skulle ha sett i hurdan ultra-rapid fart A vaknade då syster lade ned brickan med bullarna på bordet.

En sötare början på helgen kan jan knappt tänka mig - tack både barn och syster för att ni kom på besök till stan!

A lät sig inte störas av oljudet, utan snarkade högljutt i sin kärra
Melu ei A:ta haitannut, vaan hän kuorsasi tyytyväisenä rattaissaan

Stämningen på Fazers var fin, men välkomnande och liksom högtidlig
Tunnelma Fazerilla oli hienostunut, mutta silti mukava ja juhlallinen

Sötaste W mumsar nöjt i sig sin sockermunk
Suloisin W söi tyytyväisenä itse valitsemaansa sokerimunkkia

Min favorit-combo: kanelbulle och kaffe. Chokladpralinen skänkte jag åt syster, som så snällt delade smörögsbullen med A
Itse valitsin kestosuosikkini: kanelipullan ja kahvia. Jälkkäriksi saamani suklaan annoin siskolleni, joka niin nätisti jakoi voisilmäpullansa A:n kanssa

Siitä onkin jo jokunen viikko aikaa kun siskoni tuli lastensa W:n ja A:n kanssa ylläri-visiitille kaupunkiin. W oli jo ilmoittanut haluavansa kanssani ostoksille ja sen jälkeen pullakahville Kluuvikadun Fazer-kahvilaan. 
Kävimme siis ensin H&M:ssä ihailemassa ja vähän sormeilemassa ihania prinsessa- ja Hello Kitty-koruja ja pampuloita (en tiedä kumpi meistä oli enemmän innoissaan..) ja sen jälkeen suuntasimme Fazerille.
Minun ja A:n vahtiessa pöytää sisko ja W kävivät valkkaamassa kimaltavasta vitriinistä omansa. Tai no minä se lähinnä vahdin: A nukkui tyytyväisenä vaunuissaan eikä antanut metelin, joka salissa jo perjantai-iltapäivällä oli aikamoinen, häiritä laisinkaan. Hah, vaikka olisittepa nähneet miten nopeasti A heräsi kun siskoni palasi ja laski pöydälle pulla-tarjottimen.
Kiitos vielä mukuloille ja siskolle kun tulitte vierailulle!

My non-active day

Sakta men säkert börjar min fina tidtabell för examensarbetet kakka på sig - i alla fall om jag fortsätter i samma stil som idag. Nä, skämt skämt, var inte oroliga - jag har faktiskt skrivit idag också (men med betydligt mindre halt motivation och med lägre intensitet). Det känns att veckan snart lider mot sitt slut.

Dagen började jag hurtigt med ett tungt träningspass med fokus på benen och nedre kroppen på gymmet och det kan jag verkligen kalla bästa början på morgonen! Ni får kalla mig konstig (det funderar jag själv också på att göra nämligen) då jag inte kan bestämma huruvida träning eller sovmorgon är en skönare början på dagen. Låter detta oroväckande?

Så fortsatte jag med artikelanalys, vilket jag faktiskt ganska fint lyckades med tills kl. 13 då jag började fixa mig färdig och redo för lunch med tjejkompisen T. Lunchträff hade vi stämt på Johto Café i Kampens köpcentrum (klik!). Vi beställde varsin skräddarsydd sallad, vilka visade sig vara en total flopp: vi var båda mycket besvikna då vi tömt tallrikarna tills sista smulan. Vad var det som gick fel? Kvalitén, portionsstorleken och priset stämde över huvudtaget inte överens med varann då vi betalade hela 8,60€ för en sallad (ja, och glöm inte den skrattretande 1/4 Ruispala som vi fick som tillbehör - hah!) som vi inte ens blev mätta på! Sorry guys, men detta var sista gången som jag besökte det caféet.

Bittra, besvikna och hungriga gick vi fort iväg och grubblade över ett passligt ställe för "lunch nummer 2". Och denna stund kan jag faktiskt kalla historisk: jag minns inte att jag någonsin tidigare skulle ha varit hungrig efter att ha ätit lunch! Räddningen fanns ändå nära: ett gemensamt beslut om att gå via när-Alepan för att köpa varsin mega-kanelörfil och avnjuta dem tillsammans med en panna kaffe hemma hos oss fattades och det var nog prisvärt: en örfil för 1,10€ och kaffe hemma i det egna köket tillsammans med bästaste tjejkompisen - inget café går upp mot det!

På kvällen fick jag en rejäl magmuskelträning då jag tillsammans med tjejkompisen E fyllde i blanketter för företagshälsovård och höll på att kikna åt skratt åt vår sjuka fantasi. Tänk så roligt det kan vara att hitta på overkliga personer och hurdana sjukdomar de har, samt var de jobbar och hurdana hälsoproblem de har. I only say: herr Gustafsson och kändisar från Salkkarit besökte vår hälsomottagning idag och hade nog de mest konstiga hälsotillstånd, hehee.

Efter att ha suttit inomhus hela dagen bestämde jag mig ännu för att ta en hurtig promenad på kvällen och fy tvi så kallt, men uppfriskande det var! Jag kommer knappast någonsin att vänja mig vid denna arktiska kyla och hoppas innerligt att den så småningom kommer att avta. Fattar inte hur jag klarat de tidigare vintrarna utan mina UGG:s och fleecefodrade Lloyd-jacka, eftersom jag nu vägrar att gå ut utan dem.

Nojoo, johan se totuus paljastuu: jos jatkan samalla tavalla kuin tänään tulee kyllä hieno aikataulu/toimintasuunnitelmani opparia varten menemään täysin päin honkia. No ei, älkää huoliko. Olen mä tänäänkin kirjoittanut, mutta huomattavasti huonommalla menestyksellä kuin alkuviikosta ja myönnän että jo tuntuu että viikko lähenee loppuaan..

Aamuni aloitin rankalla jalka- ja alavartalotreenillä ja mietin olenko tulossa hulluksi kun joutuisin harkitsemaan vastaustani, jos joku kysyisi kummalla tavalla aloittaisin päiväni mieluummin: treenillä vaiko lungimmalla hengailu-aamulla? Pelottavaa, jep.

Saleilun jälkeen siirryinkni kotiin koneen ja artikkelianalyysin ääreen ja työstin niitä varsin tehokkaasti klo 13 asti, jolloin aloin valmistautumaan lounasdeittiä varten. Olimme deittiseurani T:n kanssa sopineet treffit Kampin kauppakeskuksessa olevaan Johto Cafeehen ja sinne menimme sangen nälkäisinä - ja lähdimme erittäin tyytymättöminä: annoskoko ja annoksen taso ei ollut missään suhteessa hintaan (8,60€) ja ekaa kertaa elämässäni lähdin lounaala nälkäisenä! Oli kyllä viimeinen kerta kun käyn kyseisessä kahvilassa, pöh.

Närkästyneinä lähdimme Johdosta kuumeisesti kelaillen seuraavaa lounaspaikkaa ja teimme yllättävän nopeasti yhteiseen päätökseen: lähi-Alepan kautta hakemaan jättekokoiset kanelipuustit ja siitä meille kahville. Ja voin kyllä sanoa että kombolle iso kanelipuusti, pannullinen kahvia ja parhaimman kaverin T:n seura ei yksikään kahvila vedä vertoja!

Illemmalla sain kunnon vatsalihastreenin kun nauroimme ja kikattelimme kaverini E:n kanssa keksiessämme mitä hölmöimpiä hahmoja työterveyshaastatteluja varten. Hah, ei uskoisi että pienellä mielikuvituksella pystyy keksimään ja vielä nauramaankin Salkkari-hahmoille ja niiden keksityille sairaushistorialle. Varsinaista sairaalahuumoria.

Istuttuani sisällä koko päivän päätin vielä lähteä illalla happihyppelylle ja taas kerran tajusin etten koskaan tule tottumaan arktisiin olosuhteisiin. En tajua miten olen selvinnyt aikaisemmista talvista ilman UGG:eja ja fleecevuorattua Lloyd-takkiani - nyt en edes harkitse ulosmenoa ilman niitä!

Restaurant Kitch

Stället många pratar om, som ser aningen udda ut med sina opar stolar och retro-inredning, men som alla enbart talat gott om. Kitch.

Restaurang Kitch befinner sig i hörnet av Eriksgatan-Georgsgatan, bakom Forum i centrala Helsingfors. Adressen är Georgsgatan 30.

Såhär skriver Kitch om sig själv på hemsidan:
Vi bjuder på en menu med tapas, sallader, pastan samt hamburgare. På vardagarna bjuder vi på lunch, som består av varierande kött-, fisk- samt vegetariska rätter. Målet är att bjuda på god husmanskost som är gjord av färska råvaror. Handutplockade vin, som antingen är organiska eller märkta med rättvis handel, finns att välja på. Inredningen är gjord av återanvända möbler likaså en stor del av kärlen".

Både jag och T valde från den läckra listan varsin Kitch Burgare. Efter en hyfsat kort tid fick vi framför oss varsin enorm home-made-hamburgare som innehöll en ungefär 3-4cm tjock biff gjord på nötkött, en skiva chevré, tomat, rucola, örtolja och tapenade. Allt detta lades i en kluven rustik semla med härligt knaprig yta. Som tillägg fick man välja antingen en sallad (rucola, oljevinägrett, tomat, oliver) eller Patatas Bravas (kryddade batatklyftor). Pris 15€.

Utan att ljuga har jag aldrig ätit en så god hamburgare som denna: med salladen som tillägg blev jag passligt mätt och alla smakerna stödde varann och gjorde smakupplevelsen ah.

Stämningen i restaurangen var avslappnad och skön, musiken på passlig nivå i bakgrunden och kvalitet-pris i sin ordning.

Stället visade sig vara väldigt populärt, så det kan löna sig att boka ett bord i förväg om man vill vara säker på att få plats.

Rekommenderar varmt Kitch och kommer definitivt att gå dit själv igen!

Paikka josta kaikki puhuu, on kummallisen näköinen retro-kalusteineen, mutta josta en ole mitään pahaa kuullutkaan: Kitch.

 Kävimme ystäväni T:n kanssa siis tsekkaamassa ravintola Kitchin Erikinkadun ja Yrjönkadun kulmasta, ihan Forumin takaa.

Kitch kirjoittaa itsestään näin kotisivuillaan:

"Ekologinen baari Helsingin keskustassa. Ruokalistalta löytyy tapaksia, pastoja, salaatteja ja burgereita. Arkipäivisin tarjoamme lounasta, jonka vaihtoehtoina ovat päivittäin vaihtuvat liha-, kala- tai kasvisruoat. Kaikki ruoat tehdään alusta asti itse tuoreista ja laadukkaista raaka-aineista. Viinit ovat kaikki reilun kaupan tai luomuviinejä. Sisustuksessa on käytetty lähes ainoastaan kierrätettyjä kalusteita mikä tekee paikasta rennon ja retromaisen".

Tilasimme kumpikin Kitch Burgerit ja sopivan odottelun jälkeen eteemme kannettiin mahtavat annokset: 3-4cm paksu naudanjauhelihapihvi, viipale vuohenjuustoa, tomaattia, rucolaa, yrttiöljyä ja tapenadea rustiikin rapeakuorisen sämpylän välissä. Lisäkkeeksi joko salaatti (tomaattia, oliiveja, rucolaa ja öljyvinegrettiä) tai Patatas bravas (lohkottuja mausteisia uuni-bataatteja).  

Annos oli minnun masulleni juuri sopivan kokoinen (lisukkeena siis salaatti) ja olisi (taas!) tehnyt mieli nuolla lautanen lopuksi - miten vinegretti voikaan olla noin hyvää?

Ilmapiiri oli rento ja kepeä, palvelu ystävällistä ja nopeaa. Porukkaa ravasi kokoajan ovesta, joten suosittelen varaamaan pöydän varmuuden vuoksi jos Kitchiin tekee mieli.

Suosittelen Kitchiä erittäin lämpimästi ja aion itse kyllä käydä siellä uudestaan!

Cosy sunday

Midnatt råder, tyst det är i husen.. Jisses vet ni - Helsingfors rustar upp för julen med stormsteg trots att det bara är 6. november och svenska dagen. Jag är paff - behövs julstressen nu redan?

Jag har strävat efter att skippa allt som heter jul, julklappar och all den stress som de tidigare nämnda skapar inom mig. Jag vet - oberoende om jag vill det eller inte närmar sig julafton och mitt beteende ännu kommer att turn out att bli en björntjänst för mig själv då jag typ veckan före julafton springer runt på stan som en galning och försöker hitta julklappar åt nära och kära.. Kanske jag borde ändra attityd redan nu och ens ägna julen en tanke, t.ex. genom att köpa en flaska glögg och provsmaka Annas pepparkakor som fortfarande ligger i skåpet från förra året..? Nej tack. Inte än.

Dagen började jag med att titta ner på bostaden medan jag spann som en katt på loftet och funderade över vad det var som "störde" mig. Den vita bokhyllan som jag köpte till min första bostad i Tölö har jag egentligen aldrig gillat, främst för att den är opraktisk med sina smala hyllor men också för att den inte passar in med resten av inredning i vår nuvarande lägenhet. Så efter morgonkaffet bläddrade jag av och an på Ikeas hemsida och letade efter måtten på en bokhylla som skulle passa. Ching! Fullpoängare! En mörkbrunsvart hylla ur Expedit-serien är precis vad jag vill ha. Får hoppas att sambon bara går med på att bygga ihop den, eftersom det är avigt nog att jag är storförtjust i Ikeas möbler, men avskyr som pesten att bygga ihop dem.

Till eftermiddagen hade jag planerat in något som jag sett fram emot redan länge: söndagsdate i form av restaurangbesök med bästa tjejkompisen T. Jag måste erkänna att jag spenderade onödigt mycket tid igår surfandes runt på nätet och kollade in intressanta matställen, vilka Helsingfors verkar vara fyllt av! Tacka internet och moderna tider för matlistor med priser ute på webben - nu slipper man gå runt på stan och kisa i varje restaurangfönster för att försöka tyda en suddig meny och konstatera att den antingen är för dyr eller inte innehåller något som ens låter gott.
Ett ställe som många prisade och som dessutom hade en lockande meny var Tori som är beläget i Rödberga. Alltså styrde vi stegen dit och det ångrar jag inte en sekund. Från menyn valde vi varsin vege-hamburgare och böt ut klyftpotatisen mot sallad. Inte för att jag inte gillar klyftpotatis, tvärtom, men jag visste att om jag både klämde i mig hamburgarbrödet och potatisen skulle jag bli tvungen att rulla hem.

Burgaren innehöll en biff gjord på olika bönor, sallad, cheddarost, avokado, sallat och lök - och smaken var himmelsk! Salladen visade sig vara ett utmärkt val då den gjorde portionen litet lättare och den oljiga salladsåsen fick mig att till slut vilja slicka tallriken för att få i mig allt av den goda smaken.. (nej, jag lät tallriken ligga kvar på bordet - var inte oroliga!) Prisklassen var hyfsad och fiilisen på stället bra, också om ljudnivån var ganska hög och det finlandssvenska högljudda klientelet gjorde det omöjligt att höra musiken. Dock gladde det mig att det just var svenska man hörde, svenska dagen till ära!

Efter det lyckade Tori-besöket strosade vi runt på stan och gick in i några butiker på jakt efter läderhandskar, men med mindre lyckat resultat. Alla handskar var antingen för tunna eller för dyra. 

Resten av kvällen har jag nu suttit på soffan med massor av ljus tända, lyssnat på skön musik och läst Style av Lauren Conrad. I boken berättar Lauren om hur man skall bygga upp ett fungerande klädskåp, men jag märker att jag för det mesta koncentrerar mig på bilderna där man ser hennes hår och känner hur det väcker idéer inom mig som funderat på att byta hårfärg igen..

Nu via kylskåpet tillbaks till boken. Ha en skön söndag!