Too old

Idag har jag känt mig gammal. Inte mogen, men gammal.

Igår åkte jag till Borgå för att gå ute och äta med tjejerna. Jag hade redan på förhand bokat bord vid Wanha Apoteekki (klik!), då jag hade en minnesbild av att mina föräldrar berömt stället - och inte i onödan! Vi fick ett bord längst in i restaurangen, vilket garanterade oss lugn och ro. Inredningen var mysig med alla sina bokhyllor och papperspåsar, samt humoristiska menyer. Personalen var vänlig och kollade med ett leende på läpparna med jämna mellanrum (men absolut inte sådär påträngande ofta!) om vi behövde någonting och fyllde fort på våra vinglas som verkade tömmas av sig själva. Själv valde jag portionen Tax eiku Lax (laxmedaljong med svampsås och ugnsbakade rotsaker) med sallad som tillägg och tyckte den smakade bra. Okej, jag skulle kanske ha tillaggt litet kryddor, men i det stora hela var portionen ett bra val!

Tjejernas portioner, caesarsallad med höna, samt Dippa och Kippa, såg också läckra ut (och verkade smaka bra också ;)). Förhållandet pris-kvalitet var bra och jag hoppas att jag kommer att ha möjlighet att besöka stället på nytt!

Ja. På tal om vinglasen som verkade bottenlösa... Vi råkade visst "hamna" ut i Borgå night-life och dansgolv. Efter många om och men lyckades jag ta mig hem till föräldrarna, eftersom jag vaknade där imorse. Det är nog en tid sedan jag t.o.m. överraskat mig själv följande dag med att hitta mina saker utspridda ut över hela huset... Men roligt var det och det tycker jag är huvudsaken!

Idag har jag, som vanligt under helgerna, ätit gott, varit ute och njutit av solen, samt känt mig allmänt lamslagen (efter 4½ nattsömn..). Inget speciellt eller extra, men en helt okej söndag.

Gårdagen finns förverkligad på min vänstra handled och jag känner mig som en produkt med streckkod.
Eilisilta on ikuistettu vasempaan ranteeseeni ja mulla on fiilis, että mulla on viivakoodi kädessä.

Huhhuh. Tänään olen tuntenut itseni vanhaksi. En tosin vähääkään kypsäksi.
Lähdin eilen Porvooseen ulos syömään tyttöjen kanssa ja suuntasimme Wanhaan Apoteekkiin, jota muistelin vanhempieni kehuneen. Ja kehuihin voin yhtyä minäkin: saimme pöydän raflan perukoilta, mikä takasi yksityisyyden ja rauhallisemman paikan jutustella. Paikka oli sisustukseltaan tunnelmallinen kirjahyllyineen ja henkilökunta kävin sopivan tasaisin väliajoin (ei tungettelevasti) kyselemässä jos tarvitsimme jotain ja täyttelivät nopsaan tyhjeneviä viinilasejamme. Itse valitsin Tax eiku lax-annoksen, johon kuului lohimedaljongi, tattikastike ja uunijuureksia, sekä lisukkeena salaatti. Annosvalintaani olin tyytyväinen, vaikka olisinkin ehkä kaivannut siihen hieman lisää mausteita. Muiden lautasilta löytyi ceasarsalaatti kanalla, sekä Dippa o. kippa-annos ja nekin vaikuttivat (ja näyttivät!) oikein hyviltä. Hinta-laatu-suhde oli kohdallaan ja toivon todella, että saan tilaisuuden käväistä raflassa uudelleen. Eli suosittelen!
Mutta itsekseen tyhjenevistä viinilaseista puheen ollen: taisimme "joutua" ulos Porvoon yöelämään ja aamulla löysin itseni vanhempieni luota. Onnistuin yllättämään jopa itseni siitä, miten taidokkaasti olin kotiin tullessani onnistunut levittämään tavaroitani ympäri koko taloa. Nojoo, hauskaa meillä oli ja se on pääasia!
Tänään olen, kuten viikonloppuisin yleensä, herkutellut, käynyt ulkoilemassa ja koomaillut (ylläripylläri 4½ tunnin yöunien jälkeen). Ei siis mitään erikoista, vaan ihan normi-sunnuntai-settiä.