Finally I´m starting to realize the fact

Äntligen börjar det kännas som om jag har semester - under den 3. semesterdagen!

Imorse steg jag, som jag hittills gjort under veckan, upp då T stack iväg på jobb och åt frukost i lugn och ro och bläddrade sedan bloggar en stund innan jag begav mig ut och gå. Ryggen är fortfarande sjuk - om möjligt så trögare än någonsin tidigare - så jag bestämde mig för att nöja mig med att powerwalka, eftersom jag igår märkte att min kroppsställning blir helt vriden då jag joggar och har så spända ryggmuskler som jag nu för tillfället råkar ha.

shoes, top and trousers Nike, fleece Polarn och Pyret

Hmpf. Vilka magmuskler?
Jaa mitkä vatsalihakset?

Efter min oväntat långa promenad på nästan 2 h fixade jag mat åt mig och lade mig på soffan för att läsa en stund. Efter en liten stund kände jag hur ögonlocken bara föll nedåt och nedåt, så jag lade boken åt sidan för en stund - och somnade!

loads of colours and veggies - me like!

Snacka om att äntligen få loma-fiilis: jag tar det lugnt på morgonen, lyssnar på radio och "deltar" i tävlingarna (och dissar de töntarna som ringer in till radion och inte kan svara på ur-enkla frågor..), bloggar och går sedan ut för att promenera. Hemma lagar jag mat från scratch, äter i lugn och ro medan jag bläddrar reklamer och tar sedan en tupplur på soffan med en bra chiclit-pocket i handen.

Jag njuter - I really do!

Tiedättekö - vihdoinkin alan pääsemään toden teolla lomafiilikseen kiinni!
Aamulla nousin, kuten olen koko viikon ajan, ylös T:n lähtiessä töihin ja herkuttelin kaikessa rauhassa aamupalallani kuunnellen radiota ja manaillen niitä pöllöjä, jotka osallistuvat aamukisoihin eivätkä osaa vastata über-helppoihin kysymyksiinkään. Datailtuani hetken lähdin ulos happihyppelylle, mutta tyydyin kävelemään koska selkäni vihoittelee taas kahta kauheammin. Eilisellä juoksulenkillä huomasinkin juoksuasentoni huonontuneen huomattavasti kipeiden selkälihaksien takia, mikä johtaa pian huonoon kierteeseen juoksemisen osalta jos en saa selkääni pikkuhiljaa kuntoon.
Tahattoman pitkän kävelylenkin, n 2 h, jälkeen päädyin kokkailemaan ruokaa itselleni ja syötyäni rojahdin hetkeksi sohvalle kera hömppäpömppä-kirjani. Hetken kuluttua huomasin, miten silmäluomeni painuivat umpeen ja päätinkin hetkeksi laittaa kirjan sivuun  ja nukahdin!
Voi miten ihanaa onkaan saada toden teolla tälläinen lomafiilis ylle: päivä alkaa hiljakseen rauhallisella aamiaisella, blogeilla ja myöhemmin ulkoilulla. Päivemmällä on vuorossa ruoan teko alusta alkaen, siitä hitaasti nauttiminen ja sen päälle pieni ruokalepo kera mahtavan hömppäkirjan.
Nautin - todella! 

About being a rolemodel

Inom en relativt snar framtid kommer det att ploppa fram nya människoliv här som var i min näromkrets, vilket väcker tankar hos mig. Nej, tolka mig nu inte fel - det handlar altså INTE om att jag skulle ha babyfeber eller ens fundera på att skaffa barn själv ännu, men efter att ha skådat hur andra beter och förändrar sig då de blir (eller redan är) föräldrar har jag allt mer börjat fundera på hur jag själv skulle vilja vara som förälder någon gång..

"Jag tänker aldrig bli likadan som mina föräldrar var" är säkert en fras som de flesta kläckt ur sig i trotsåldern eller tonåren, då föräldrarna förbjudit en från att göra eller få någonting. Lika ofta tycker jag ändå att många konstaterar efter att de själv blivit föräldrar, att de faktiskt påminner om sina föräldrar och förbjuder och tillåter samma saker som de själva någon gång upplevt.

Men nu tänkte jag inte skriva om hur man börjar påminna om sina föräldrar, utan om en tanke som vaknade inom mig då jag igår var på en lång skön promenad i skogen med K: vilken betydelse har föräldern som rollmodell för barnet då det gäller hälsosamma motionsvanor?

today´s brekkie: coffee with milk +  yoghurt, oatmeals, ½ banana and blackcurrants

Själv har jag inte varit det där mest aktiva och sportiga barnet - snarare tvärtom: en ridtimme i veckan, skolgymnastik, ett scoutmöte och that´s it! Visst kom någon form av "nyttomotion" till varje dag, men i princip höll jag inte på med någon ledd motionsverksamhet under hela barndomen (och var riktigt nöjd med det, men tja, såg kanske ut enligt det..). Mitt intresse för motionerande vaknade någong gång i högstadie-gymnasiet och har hållit på fram till denna dag, då jag motionerar på något sätt varje dag: joggar, promenerar, cyklar eller går på gymmet (vilket jag ärligt talat inte gjort på flera veckor, men har kompenserat genom att utföra muskelstyrketräning hemma). Avsikten med motionerandet har ändå allt mer förändrats och då jag tidigare tränade med blodsmak i munnen, satsar jag idag på att röra på mig varje dag så att det känns bra. Varifrån mitt intresse för motionerande kommer vet jag inte, eftersom mina föräldrar aldrig "tvingat" mig att göra någonting, men har uppmuntrat och stött mig genom att skjutsa och finansera det som jag viljat prova på. Föräldrarna har inte själva heller hållit på med någon ledd eller målmedveten motionsverksamhet, utan har upprätthållit konditionen genom att upprätthålla ett egnahemshus med enorm gård, en stuga, skog.. You name it! Vem behöver aerobics då man kan klabba ved i stället?

Själv skulle jag - någong gång om jag blir förälder - vilja införa motionerande som en naturlig del av vardagen i barnens liv: motionerandet skulle varken behöva vara tävlingsinriktat eller målmedvetet, men det skulle måsta vara regelbundet och det viktigaste av allt: resultera i en sund självkänsla och bild av den egna kroppen, samt bra fiilis. Då jag skrev mitt examensarbete (om överviktiga barn under skolåldern) kom jag i flera etapper i kontakt med forskningsresultat där det framgick hur viktig roll föräldrarna har som rollmodeller för sina barn och hur barn som haft motionerande som en naturlig del av livet sedan barndomen, allt lättare fortsatte motionera livet ut och löpte en mindre risk att bli överviktiga (jämfört med de barnen, i vars liv motionerande var ett obekant begrepp).

Hur har jag tänkt förverkliga min plan då? Genom att fortsätta motionera regelbundet, sköta om min kropp och på så sätt visa hur bra fiilis jag får då kroppen mår bra (en sund själ i en sund kropp). Jag tycker att det skulle vara viktigt att barnen också skulle inse att motionerandet inte behöver vara ledd verksamhet, utan att en promenad tillsammans med familjen eller en kompis i parken är precis "lika värd" och erbjuder där med ett ypperligt tillfälle för föräldern och barnet att göra någonting tillsammans (i stället för att barnet skulle sitta i gymmets lekhörna, medan mamma går på bodypump..!). Jag tror nämligen att de barn som fått många bra minnen av motionerandet i barndomen med större sannolikhet fortsätter röra på sig då de blir äldre, jämfört med de barn som upplevt motionerandet som någonting negativt.

Puh. Samtidigt som det känns litet skrämmande att märka hur man börjar tänka på sådana här saker är det kanske en liten vink om påminnelse om att jag möjligen någon gång kommer att bli stor. Möjligen vuxen. Kanke.

3 pics above from weheartit

Lähiaikoina lähipiiriini pulpahtaa monta uutta ihmiselämää, mikä on herättänyt (pienessä) päässäni monen monta ajatusta ja kysymystä. Ei, älkää olko huolissanne: en ole itse vielä hankkimassa lapsia, mutta sitten joskus kun niiden aika koittaa, on mielestäni tärkeää, että on ajatellut jo valmiiksi sitä, minkälaisen alun tuon pienen ihmisen elämällä sitä vanhempana haluaa asettaa. "Musta ei ikinä tule samanlaista ku mun vanhemmat on", on lausahdus joka on pölähtänyt yhden jos toisenkin kimpaantuneen uhma- tai teini-ikäisen suusta kun vanhempi on kieltänyt tätä tekemästä tai saamasta jotakin. Loppujen lopuksi moni kuitenkin löytää, vanhemmaksi tultuaan, itsestään monta piirrettä, joita omissakin vanhemmissa oli.
Eilen kun kävin K:n kanssa pitkällä rauhoittavalla kävelyllä iltapäivällä mieleeni pölähti kysymys, jota pallottelin päässäni vielä pitkään illallakin: mikä onkaan vanhemman rooli ja vaikutus lapsensa ruokailu- ja liikuntatottumuksiin?
Itse en todellakaan ole ollut se aktiivisin lapsi: partiokokous, sekä ratsastustunti kerran viikossa + koululiikunta ja that´s it! Toki maalla kasvettuani kuului jokaiseen päivään jonkin verran hyötyliikuntaa, mutta sen kummempaa ohjattua liikuntaa en ole harrastanut. Mielenkiintoni liikuntaan heräsi oikeastaan vasta yläasteella ja muuttui lukiota kohden yhä aktiivisemmaksi. Tänä päivänä liikkumiseni on vähemmän veren maku suussa-tyyppistä kuin tuolloin, mutta toki edelleen päivittäistä joko hölkkäillen, kävellen, pyöräillen tai saleillen (jota en tosin kyllä ole viikkoihin enää harrastanut, mutta yrittänyt hieman kompensoida tekemällä lihaskuntoharjotuksia kotosalla).
Mistä ihmeestä mielenkiintoni liikuntaan yhtäkkiä heräsi on täysi mysteeri, koska lapsuudessani vanhempani eivät koskaan pakottaneet minua mihinkään, mutta tukivat ja rahoittivat mitä ikinä halusin kokeilla. Hekään eivät harrastaneet mitään ohjattua liikuntaa, vaan ylläpitivät kuntoaan ylläpitämällä omakotitaloamme suurine pihoineen, sekä tekemällä metsätöitä ja liikkumalla näin luonnostaan. Kuka hei tarvitseekaan aerobicia kun voi tehdä puuklapeja?
Anyway. KUN ja jos itse joskus tulen vanhemmaksi, haluaisin näyttää mahdollisimman hyvää esimerkkiä lapselleni liikkumalla säännöllisesti ja pitämällä huolta itsestäni. Tuolloin lapsi näkisi, miten liikunta tuo hyvää oloa ja mieltä, mutta tärkeintä mielestäni olisi se, että lapsi ymmärtäisi ettei liikunnan tarvitsisi olla ohjattua eikä pakonomaista, vaan että kävely puistossa tai peuhaaminen lumikasassa "hoitaisi saman" kuin ohjattu treenihetki. Omaan filosofiaani kun ei oikein uppoa miten äiti tai isä käy ensin töissä 8 h lapsen ollessa tarhassa ja kun yhteistä aikaa viimein olisi, pääseekin lapsi punttisalin vauvaparkkiin vanhemman mennessä salille tai body pumpiin. Yhteinen liikuntaharrastus kun taas tukisi vanhemman ja lapsen suhdetta, loisi hyviä muistoja lapselle ja tuksii siten filosofiaa siitä, että lapsuudessa aloitettu liikuntaharrastus johon kuuluu hyviä muistoja jatkuisi todennäköisemmin sännöllisenä liikuntana läpi elämän. Täten lapsen riski tulla ylipainoiseksi pienenisi huomattavasti verrattuna niihin lapsiin, joilla ei näitä kultaisia muistoja ja mielikuvia olisi ja jotka saattaisivat pitää huonojen muistojen takia liikuntaa jopa vastenmielisenä!
Huh. Tavallaan on pelottavaa huomata, miten sitä alkaakaan ajattelemaan tälläisiä "isoja" asioita. Mutta ehkä se on merkki siitä, että minäkin mahdollisesti ehkäpä joskus kasvan isoksi. Ehkä jopa aikuiseksi?

Could there be a better way to start a new day?

...than to go out for a refreshing walk or run?

of course playing with Instagram is part of the great start for your day ;)

Afterwards a quick shower and your breakfast will taste better than never before!

yoghurt, oatmeals, blueberries and banana + coffee with milk and the newspaper - purrrrfect!

The first day of my vacation

De flesta andra har redan återvänt till jobbet och skolbänken efter att ha jobbat (eller semestrat) hela sommaren lång. Jag som är Tom Tvärtom har däremot jobbat hela sommaren lång och njuter för tillfället av min två veckor långa semester innan jag (äntligen) skall bli vuxen börjar jobba påriktigt.

Gårdagen kunde inte ha varit en bättre dag att börja sin semester: solen lyste hela dagen från en närapå molnfri himmel och kändes varm och behaglig mot huden, medan en lätt vindbris fick en att slippa svettas. Najs.

Morgonen började jag lugnt i takt med radion, litervis med kaffe och frukost, samt - ja - bostäder.

regular brekkie: yoghurt, oatmeals, apple and loads of coffee with milk

Efter att ha lekt desperate housewife fixade jag mig i ordning (läs: lockade håret och mejkade - semestern till ära!) och promenerade in mot centrum för att bekanta mig med staden som jag spenderat närmare hälften av sommaren i, men vars stug- och nattliv blivit betydlgit bekantare för mig än butikerna och sevärdheterna..

jacket Benetton, jeans H&M, top GT

 Min "lilla sightseeing" blev längre än jag tänkt mig (nej, tro inte att jag tappade bort mig!), så när jag äntligen travat igenom (nästan) alla butiker, samt matbutiken var jag stormhungrig och -trött när jag kom hem. Att hastigt fixa en lätt lunch och sedan slänga sig på soffan tillsammans med Pieni lankakauppa av Kate Jacobs höjde semesterfiilisen från 0 till 10 - for real jag minns inte ens när jag senast skulle ha tagit mig lugnet att faktiskt bara njuta av att läsa en bok!

På eftermiddagen promenerade jag ännu till stugan för att hämta en cykel åt mig (avstånden här är såpass långa att cykel eller bil är ett måste om man vill hinna göra annat än vara on the road hela tiden..). På kvällen styrde vi stegen till svampskogen och belönades efter 2 (!) timmars letande med en enormt god kvällsmat: svampsås gjord på färska svampar som vi nyss plockat.

Med en händelserik och -fylld dag i bagaget somnade jag som en stock och vaknade nöjd och belåten imorse: 1 day down, many more to go!

Suurin osa ihmisistä on jo palannut koulun penkille tai työpaikalle pitkän (ja toivon mukaan rentouttavan) kesäloman jälkeen. Minä sen sijaan olen ollut koko kesän töissä ja vietän kaksiviikkoista kesälomaani vasta nyt - erilainen nuori kun olen. Noei.

Ensimmäinen lomapäiväni alkoi rauhallisissa merkeissä vakio-aamupalan, järisyttävän kahvimäärän, radion, sekä.. noh. Asuntojen merkeissä.

Leikittyäni desperate housewifea hetken, laittauduin (oikein loman kunniaksi!) kaikessa rauhassa ja lähdin seikkailemaan kohti keskustaa. Vaikka olenkin suuren osan kesääni viettänyt täällä uudessa kaupungissa, on minulta jäänyt kulttuurinähtävyydet ja keskustan tarjonta täysin näkemättä. 

Noh, "pieni" tutkimusmatkani venähti hieman odotettua pidemmäksi ja koluttuani suurimman osan keskustan kaupoista suuntasin ruokakaupan kautta kotiin. Kevyen lounaan jälkeen tein jotakin (minulle) todella, todella harvinaista: heittäydyin sohvalle lukemaan uutta Pieni lankakauppa (Kate Jacobs)-kirjaani ja nautin hiljaisuudesta.

Iltapäivällä kävelin mökille hakemaan pyörää, jota ilman ei täällä suurkaupungissa meinaa pärjätä: välimatkat ovat sen verran pitkiä, että jos haluaa ehtiä tehdä muutakin kuin kävellä, on pyörä tai muu kulkuväline pakollinen.

Illalla läksimme vielä pariksi tunniksi sienimetsään ja ah, kyllä odotus palkittiin: illalliseksi tarjottiin sienikastiketta tuoreista sienistä. Mums!

Tapahtumarikas päivä johti siihen, että nukahdin kuin pieni sika heti kotisänkyyn päästyäni ja herätyskellon tänään pärähtäessä soimaan hymähdin itsekseni: 1 lomapäivä takana - monta vielä edessä!

You make me feel.. Yeah, you make me feel

Att bli väckt mitt i skönhetssömnen under morgonnattens småtimmar är knappast något som NÅGON uppskattar speciellt mycket - eller hur?
Men då man väcks av en (aningen söt whiskeydoftande) röst som viskar lågmält "älskling, jag plockade blommor åt dig på hemvägen", räcker en liten bukett blommor och ger en kyss på kinden, då kan man helt enkelt inte låta bli att smälta en aning, inte sant?
Ha en skön söndag allihop!

 

Harva tuskin riemastuu jos joku kehtaa herättää kesken kauneusunien aamun pikkutunteina, eikö totta?
Mutta jos (makeahko viskintuoksuinen) ääni kuiskaa hiljaa "muru, mä poimin sulle kukkia matkalla", ojentaa pikkukimpun kukkia ja painaa pusun poskelle, ei sitä voi muuta kuin sulaa (edes hieman), eikö?
Ihanaa sunnuntaita kaikille!

Feelin' empty and kind of lost on a friday night

Holy shit I can´t believe it, men idag var det (äntligen) sista dagen för mig på sommarjobbet och nu har jag hela två veckor semester framför mig!

top Gina Tricot, necklace Jona from Kalevala Koru

På jobbet var det min tur att sitta i telefonen hela dagen, så jag har mellan kl. 8 och 14:30 suttit framför en dator och pratat, diskuterat, ropat och närapå skrikit i telefon med och åt patienter som antingen inte hört eller förstått mig. Att sitta en hel dag hemma framför datorn känns ju ingenstans - vadå vem har inte spenderat en hel dag framför datorn sysselsatt med att läsa bloggar, titta på filmer eller tv-serier eller nätshoppat och läst forum? Det kräver inte allt för mycket hjärnkapacitet och får en mest att känna sig litet durrig. Men att sitta en hel dag framför datorn och prata/skrika/gorma (då hörlurarna/speakern inte längre fungerar och linjen bara sprakar..), samt tänka och avgöra hur fort och om patienten i andra ändan behöver vård - DET är tungt skall jag erkänna. Åtminstone känner jag mig (och ser ut som en) zombie efter en sådan dag - eller beror kanske min trötthet på att jag ju faktiskt jobbat mer eller mindre typ 38 h i veckan fr.o.m. 13.5? Hmm..

Shopping for today

Anyhow kan jag inte ens ännu förstå att jag faktiskt under de inkommande 2 veckorna inte behöver gå på jobb. Egentligen skulle det vara skönt att inte ha några som helst planer utan endast leva dagarna som de kommer, men några planer har jag ju nog lyckats smida ihop..

Ikväll skall jag i alla fall träffa min käraste D och bara njuta och försöka smälta faktumet att jag om två veckor(s semester) skall börja jobba igen. PÅRIKTIGT. Gulp..

Today´s favourite: throw banana, frozen strawberrier, a little oatmeals, some milk and  a little quark in a mixer, give it a twist and enjoy!

Tsiisus - hädin tuskin voin uskoa sitä todeksi, mutta kun se nyt kalenterissakin lukee niin täytyyhän sen pitää paikkaansa: tästä päivästä lähtien minulla on kaksi viikkoa kesälomaa!
Töissä istuin koko päivän klo 8-14:30 puhelimessa, jossa vuoroin puhuin, neuvottelin, karjuin ja rääyin (koska potilas a) ei kuullut minua rätisevien kuulokkeiden takia, b) potilas ei halunnut kuulla uskoa minua). On jännä miten väsyneeksi sitä tulee tuollaisen työpäivän jälkeen, koska kokonainen päivä koneen ääressä näin kotioloissahan ei tunnu missään! Kuka nyt ei pystyisi ongelmitta istumaan kokonaista päivää koneen ääressä selaillen blogeja, nettikauppoja, foorumeita tai leffoja ja sarjoja katsellen? Puh. Nojaa, enpä tiedä johtuuko väsymykseni nyt päivän työtehtävistä vai siitä, että olen periaatteessa tehnyt 13.5 lähtien töitä n 38 h viikossa..
En vielä ole oikein sisäistänyt sitä, että seuraavat kaksi viikkoa saan vain olla ja ihmetellä eikä aamulla tarvitse herätä aikaisin töihin.
Tänä iltana aion kuitenkin nauttia rakkaan D:n seurasta ja yrittää rentoutua. Kahden viikon päästähän työt alkavat jälleen - siis ne OIKEAT työt. Gulp..

No money, but definitely in need of a new wardrobe for yourself or your kid?

Nu vill jag ger er alla som gärna skulle ha någonting nytt i garderoben, men har en ekonomi som inte riktigt tillåter några större investeringar..

Ikväll skall nämligen jag och min syster A föra ett helt lass av i fint skick varande kläder och atteraljer för barn och kvinnor i stl XS/S till Oliverin kirppis i Kervo (klik!) till bord nr. 42.

I lasset finns märkeskläder, oanvända väskor, leksaker.. Så vad väntar du på? Stick in på Oliverin kirppis, kolla in vårt utbud där budgeten garanterat håller och gör oss en tjänst genom att göra litet utrymme i våra skåp ;)

Knappt använd kjol från Mango stl 36
Lähes käyttämätön hame Mangosta koko 36

Linneklänning från H&M stl 36
Pellavamekko H&M:stä kokoa 36

Tekisikö mielesi hankkia uusia vaatteita, joko itsellesi tai lapsellesi, mutta lompakkosi väittää jotakin aivan muuta? Ei hätää - tässä sinulle oiva vinkki:
Tänä iltana olen nimittäin yhdessä siskoni kanssa viemässä kuormallista hyväkuntoisia lasten- sekä naisten vaatteita koossa xs/s ja tavaroita Oliverin kirppikselle Keravalle pöydälle numero 42. Kuormasta löytyy m.m. käyttämättömiä vaatteita, merkkituotteita, leluja, laukkuja - you name it! Käyhän tsekkaamassa valikoimamme, jossa tavaroita ei todellakaan ole hinnalla pilattu!