How does a mother do it?

Altså jag fattar inte hur i hela fridens namn mammor (eller pappor) med familj, barn, arbete, hushåll, fritidsintressen och husdjur hinner med allting? Trots att jag bara behöver fixa vardagen för mig själv har denhär måndagen blivit knapp tidsmässigt. Vågar knappt tänka mig hur det skulle vara om jag utöver mig själv skulle ha allt det där andra... Puh.

Idag inledde jag min praktik inom skolhälsovården och this far verkar det bra, trots att jag vet att dagarna kommer att bli långa med arbetsresor medräknade. Min handledare berättade litet om vad hon studerat och gjort med åren och gissa hur inspirerad jag blev! Kanske det inte sen heller skulle vara så tassigt att bli utexaminerad i vår, men det beror nu på hur aktivt jag hinner och orkar skriva på examensarbetet (med tanke på alla de goda idéer om tilläggsutbildningar som jag fick).

Hemma var jag först lite före kl. 17 och efter att ha tankat litet kaffe i mig traskade jag till gymmet. När jag äntligen tränat färdigt, samt gått hastigt via när-Alepan efter middags- och lunchingredienser var klockan redan 20. Så gällde det ännu att duscha, laga mat, äta och tvätta en maskin med byk. Efter det dammsög jag ännu hela bostaden.

Nu sitter jag här på soffan och känner mig anfådd av att bara tänka på allt jag gjort och tittar på diskberget som står diskbordet och väntar, samt kläderna som väntar på att bli hängda på tork. Och allt detta bara för mig själv - hur länge skulle det inte ta om jag dessutom borde fixa mat åt andra, skjutsa andra till sina fritidsintressen, hjälpa andra med läxor... Ugh - redan tanken känns ansträngande.

pics from weheartit

Huhhuh. Tämä maanantai tuntuu mun osaltani menneen täysin ohi, enkä päivän tapahtumien perusteella voi käsittää miten perheelliset naiset (tai miehet) selviytyy arjesta kun oman työn, harrastusten ja elämän lisäksi on vielä lastenkin harrastukset, syömingit ja muut...
Aloitin siis tänään harjoittelujaksoni kouluterveydenhuollossa ja voin näin ainakin nyt ensimmäisen päivän jälkeen todeta sen vaikuttavan kiintoisalta, vaikka tiedänkin päivien muodostuvan pitkiksi työmatkoineen kaikkineen. 
Harjoittelusta kotiuduin tänään vasta hieman vaille klo 17, tankkasin kahvia kitaani ja läksin salille hetken paussailun jälkeen.
Salin ja pikaisen lähi-Alepa pyrähdyksen jälkeen oli vuorossa suihku, ruoan valmistus, syöminen, siivoaminen ja pyykin pesu. Huh, pulssi kiihtyy jo pelkästään noiden ajattelusta, sekä tiskivuoren ajattelusta, joka tuolla tiskipöydällä tällä hetkellä sijaitsee. Hyh ja huh. En tajua miten pitkään kaikkien näiden askareiden parissa menisi, jos joutuisin hoitamaan niiden lisäksi myös muiden ruokailuja ja menemisiä.. Jo pelkkä ajatus kauhistuttaa.