lördag 12 november 2011

Problemet finns på mitt huvud

Under den senaste månaden har jag haft ett problem som påminner om sin tillvaro varje gång jag ens går förbi en spegel och slänger en hastig blick i den: min hårfärg.

Jag älskar tidningar, speciellt tjejtidningar som är fyllda med bilder av årstidens trender och kändisar, men jag har märkt att jag nu i stället för att hastigt bläddra förbi dem i stället verkligen letar inspiration i dem, eller nja, snarare PÅ dem - jag stirrar alltså sida upp och sida ner på människornas hårfärger.

Min naturliga hårfärg är typiskt finsk, alltså musgrå. Jag började färga håret på 4. klass och då var detnyansen ljus kastanj som var hot. Senare bytte jag ut den ljusorangea färgen mot en mörkare röd, men den färgen syntes inte så mycket då jag oftast gömde huvudet i ridhjälmen.
I högstadiet gick jag för första gången till frissan och lät fixa blonda ränder. Nej vänta, låt mig korrigera: jag blondade hela huvudet med ca 5cm breda ränder. Kombon vaniljparfym och de blonda ränderna blev nästan legendarisk, men vadå - någon gång under sin livstid skall man väl få vara litet fjortis? Som tur var det bara tillfälligt.

Så fortsatte jag färga håret mörkare och mörkare med åren och förra våren såg jag ut såhär:


Utbudet på härfärger i butiken hade endast en enda färg kvar som kunde göra mig mörkare, nämligen svart. Att min hud var ljusare än någonsin efter den långa vintern fick mig att se ännu mer anemisk ut med mörkmörkmörk-brunt hår. Så när sommaren äntligen kom traskade jag till frissan för att få några ljusa ränder fixade. Så startade ett härligt gör-mitt-hår-ljusare-utan-att-förstöra-det-projekt och med ett lyckat slutresultat (ja, lyckat i och med att jag fortfarande har håret kvar och inte borttorkat):


Från brunt med ljusa ränder till...



Blobloblond!

Mitt problem består av följande komponenter:
- jag vill färga håret mörkare, men absolut inte så mörkt som det var för ett år sedan
- nyansen skulle gärna få vara varm, eftersom den kalla blonda nyans som jag för tillfället har på huvudet ser mer grå ut och får mig att se gammal ut!
- höstens trendfärg är brunröd, vilken låter skrämmande då nyansen röd innebär lågstadiet och red head för mig, nej tack! Mitt hår innehåller en hel del pigment och jag vill ogärna se ut som Pippi Långstrump
- jag trivs egentligen med min ljusa hårfärg, men skulle ändå vilja ha den en aning mörkare - hur skall det förverkligas? Inga mer ränder tack! De ger en sån jäkla utväxt..

Hur skall jag altså kombinera brunt med varm nyans, utan att få röda anor i det? Eller kan man ha en röd nyans i håret utan att få Pippi-look?
Eva Longorias hårfärg ser lockande ut, men består den av olika färgs ränder eller?

Lauren Conrads hårfärg ser lockande ut, men hur förverkligar jag den?

Bilderna på Lauren Conrad och Eva Longoria är lånade.

Har någon en synpunkt på detta så lyssnar jag gärna. Nu skall jag bläddra igenom nyaste Cosmopolitan och kolla deras utbud på hårfärger..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3