Lycka är små ting och ibland litet större. Det är konstigt hur man uppskattar de där små sakerna först då man förlorat dem. På samma sätt har jag tänkt vice versa - alltså att man sällan "vågar" glädja sig 110% då man verkligen har någonting att glädja sig över! Har någon märkt något liknande?
För tillfället känns det som om bitarna fallit på sin plats i mitt liv: jag är omgiven av härliga människor (världens bästa familj, vänner och björneborgare..) och imorgon får jag fira stora dagen D, alltså dagen då jag officiellt blir legitimerad hälsovårdare.
Ikväll skall vi baka och koka inför morgondagen tillsammans med mamma och det är något som jag verkligen gillar: att ställa i ordning för fester. Man kommer liksom in i stämningen redan på förhand :)
Onnellisuus on pieniä asioita, välillä vähän isompiakin. Tosin olen huomannut, että on hassua miten sitä osaakaan arvostaa niitä onnellisuutta tuovia asioita vasta silloin, kun ne menettää. Samalla lailla olen tosian huomannut homman toiminav päinvastaisestikin: harvoinhan sitä tavallaan "uskaltaa" iloita oikein kunnolla ja ryminällä kun siihen aihetta olisi - suomalainen mentaliteettiko?
Tällä hetkellä tuntuu siltä, että palaset palapelissäni ovat loksahtaneet paikoilleen: ympärilläni on mitä ihanimpia rakkaita ihmisiä (maailman paras perhe, ystävät ja tietty porilainen..) ja huomenna saan vihdoinkin viettää THE day:ta, eli päviää, jolloin virallisesti valmistun terveydenhoitajaksi. Tänään illalla on leipomista ja kokkaamista kera mamman ohjelmassa ja se jos jokin ikäänkuin johdattaa juhlatunnelmaan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3