Silence ain´t always for bad

Trots att ordspråket påstår att tala är silver, men tiga är guld, vill jag påpeka att det inte stämmer överens med min tillfälliga bloggtorka, utan att orsaken är betydligt bättre: jag har så mycket annat roligt att göra att jag tvingats prioritera för att hinna med allt och har då (till er besvikelse?) valt bort bloggen för ett tag.

Midsommaren firade jag som sagt i Björneborg på Yyteris sanddyner i strålande solsken. Vi badade bastu, åt och drack, badade i en veduppvärmd badbalja, spelade frisbeegolf och kopplade av. Jag minns inte när jag senast skulle ha känt mig så avslappnad och lugn och liksom nöjd med tillvaron, trots att jag inte motionerade desto mer under ½ vecka (vilket är ett nytt pers. rekord för mig!).

Igår morse kändes det allt annat än lockande att stiga upp och åka till jobbet, men jag var ju illa tvungen. Det känns som om sommaren bara rusar förbi, speciellt nu när de soliga dagarna (hittills) varit väldigt få.

Tycker ni också att somrarna var betydligt längre och soligare då man var yngre?

Jag minns hur otroligt långt sommarlovet kändes när jag var ca 10 år gammal och spenderade flera veckor med mamma och pappa på stugan. Dagsprogrammet bestod av att lösa gamla korsord, titta på barnprogram på TV, simma (tills algerna uppenbarade sig..), bada min lilla plastbåt och äta - that´s all! Hoppas det inte är ett tecken på ålderdom att tycka att sommaren bara rusar förbi..? Bäst att börja skråla Forever Young för full hals och ändra attityd - jag tänker nämligen inte ännu bli vuxen!

Det som harmar mig med att sommarjobba är att jag för tillfället missar de bästa reaförsäljningarna. Egentligen behöver jag inga nya kläder, men det har alltid hört till att gå och göra rea-fynd under sommarrean. Detdär med traditioner har ju alltid varit viktigt för mig - oberoende om det handlar om att fira jul eller kläduppköp ;)

Ush nej. Jag märker att mina tankar bara flyter omkring och antar att ni som utomstående kan ha svårt att följa med min tankegång. I all korthet kan jag ändå sammanfatta hur jag känner mig för tillfället och berätta att jag för stunden känner mig lyckligare än på långa, långa tider och trivs med mig själv, mitt liv och de härliga människor som jag har omkring mig. Inte riktigt illa, eller hur?

Vanha sanonnan mukaan on parempi vaieta joskus ja jättää joitakin asioita sanomatta, mutta haluan ehdottomasti kertoa, ettei tämä hetkellinen blogi-hiljaisuuteni todellakaan ole merkki siitä, että jokin olisi hullusti - päinvastoin! Elämässäni on tällä hetkellä vain niin paljon tapahtumia, että olen joutunut valikoimaan ja laittamaan asioita tärkeysjärjestykseen ja hetkellisesti siis valinnut jättää bloggailun (harmiksenne?) vähemmälle.
Juhannuksen vietin Porin Yyterissä dyyneillä mitä parhaimmassa säässä ja seurassa: aurinko paistoi pilvettömältä taivaalta, saunoimme, lojuimme paljussa, heittelimme kiekkoa, söimme ja joimme, sekä rentouduimme ja nautimme vain olostamme. En muistakaan koska olisin tuntenut itseni nini rentoutuneeksi ja jotenkin tyytyväiseksi, vaikken minkäänlaista urheilua n ½ viikkoon (henk.koht. ennätys tähän mennessä!). Maanantaiaamuna puolen viikon hengailu tosin toimi akilleskantapäänä ja töihin lähtö tuntui kaikkea muulta kuin houkuttelevalta.
Tuntuu kuin kesä valuisi ohitseni kuin purjevene - päivät ikään kuin kuluvat itsestään ha vauhdilla. Muistan ne kesälomat, jotka vietin vanhempien kanssa mökillä ja päivän ohjelmaan ei kuulunut lastenohjelmia, ristikoita, veneen uittamista, uimista ja syömistä kummempaa. Tuntui kuin kesäloma olisi kestänyt vuosikausia...
Tällä hetkellä mieltäni oikeastaan painaa vain yksi asia: kesätyön takia en ole ehtinyt kertakaaan ale-rekkejä katsastamaan vaatekauppoihin.  En varsinaisesti kyllä tarvitsekaan mitään uutta, mutta perinteitä rakastavana ihmisenä (oli sitten kyse joulun vietosta tai shoppailusta ;)) olen suorastaan hämmästynyt siitä, miten en vieläkään ole ehtinyt yhteenkään vaatekauppaan, vaikka ale alkoikin kauan sitten!
Huhhei ja anteeksi: huomaan itsekin, että ajatuksen kulkuani on tällä hetkellä sangen vaikea seurata, koska ajatukseni pomppivat kuin pingispallo kovalla alustalla. Kaikessa lyhkäisyydessään voin kuitenkin kertoa, että olen tällä hetkellä onnellisempi kuin pitkiin aikoihin ja olen todella tyytyväinen niin itseeni, kuin rakkaisiin ihmisiinkin, jotka minua tällä hetkellä ympäröivät.