What have I done?

Tror ni på karma? Eller på ödet eller det att det finns en högre makt som på förhand bestämmer om och styr vårt liv? Jag tror nämligen, åtminstone till en viss mån, och därför förundrar jag mig stort över den tur som jag nu haft: vad har jag gjort för att ha en så bra tur?

På söndagen är jag bjuden på T:s lillebrors konfirmation och jag antar att jag där kommer att presenteras för släktingar och övriga bekanta, vilka jag alltså inte träffat tidigare. Litet pirrigt känns det, eftersom jag gärna vill inge ett så gott intryck som möjligt och ett som är säkert är att jag då behöver KÄNNA mig bra för att kunna visa mina bästa sidor. För mig, estetiker och ytlig som jag är, innebär det en lyckad outfit, i vilken jag känner mig hemma, bekväm och snygg.

Jag bloggade redan tidigare om min dress-kris och var på gränsen att bli desperat då jag insåg att tiden höll på att rinna ut i sanden: att jobba varje dag till 16:15, cykla hem, lugna ner sig, tanka och sporta tar all min tid, så när i hela fridens namn skulle jag hinna iväg och kolla in någonting i butiker eller på kirppis? Jag ville helst inte köpa någonting nytt, eftersom mina klädskåp närapå redan svämmar över med kläder (varav största delen tyvärr är för stora för mig..). Så snacka om att ha bra tur då jag kollade in de nyaste produkterna på Syrrans garderob (klik!) och hittade en drömklänning? Jag tog risken, ropade klänningen åt mig på basis av säljarens beskrivning av den och höll fingrarna i kors och bad små böner till högre makter om att  klänningen, mitt enda sista kort, skulle passa på mig.

Och hur gick det? I postlådan damp det ett silverfärgat paket, i vilken världens mest perfekta och härliga hallonröda knappt använda klänning låg och väntade på mig. Klänningen sitter som smord och får min självkänsla att hållas på en bra, inte övermodig, men passlig nivå. Tänk så bra tur man kan ha!

Uskotteko karmaan tai siihen, että on jokin korkeampi taho joka päättää kohtalostamme? Itse teen niin, miksi olenkin nyt viime aikoina ollut hieman skeptinen siitä, mitä hyvää olenkaan tehnyt kun minulla käy sellainen tuuri.
Sunnuntaina olen, kuten jo olenkin maininnut, menossa T:n pikkuveljen rippijuhliin ja kriiseilinkin jo siitä, mitä ihmettä pukisin päälleni. Haluan, uusia tuttavuuksia tehdessäni ja ensi-kättelyitä puristellessani, tehdä mahdollisimman hyvän ensivaikutelman ja minun, esteetikon ja pintaliitäjän, kohdalla se merkitsee hyvin istuvaa, mukavaa ja itsetuntoa nostattavaa pukua.
Pieni stressin poikanen pääsi syntymään sisässäni, kun tajusin etten ehtisi työpäivien ja urheilun jälkeen kaupoille etsimään mitään uutta päälle pantavaa. En edes halunnut ostaa mitään uutta, koska kaappini pursuaa tällä hetkellä (liian isoja) mekkoja.
Onnekseni surffailin Syrrans Garderob-sivustolla uutuuksia ja löysinkin sieltä, ainakin kuvailun perusteella, täydellisen mekon. Sormet ristissä ja rukoukset mielessä klikkasin mekon itselleni ja arvatkaas mikä tuuri kävi? Kotiini saapui eilen postipaketissa täydellinen mekko, joka istuu kuin hanska käteen ja on kuin minulle tehty. Mekossa tunnen itseni kauniiksi ja tiedän sen auttavan ja hieman helpottavan, vaikka tuo sunnuntai jännittääkin.
Välillä pitää näköjään vain olla hyvä tuuri ;)