Efter att i gårdagens inlägg ha konstaterat att jag möjligtvis haft fel med att leva i tron att totalt oväntade förändringar i livet automatiskt innebär någonting negativt är jag mer och mer övertygad: jag har haft fel. Knappast skulle jag annars nu sitta här och sucka och svära högt över hur lång tiden känns för den som väntar...
Jo eilisessä postauksessa kerroin epäileväni omaa teoriaani siitä, että ennalta-arvaamattomat muutokset elämässä automaattisesti tarkoittaisivat jotakin kielteistä. Tuskin istuisin tässä muuten nyt ja huokailisin ja kiroaisin ääneen sitä, miten odottavan aika on pitkä..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3