When something unexpected appears under the cover

Ibland funderar jag på hur skönt det skulle vara att vara skådespelare: de får liksom leva flera olika liv, spela olika personer, uppleva saker ur olika synvinklar - utan att förvränga sin egen person och det de själva i grund och botten är.

Jag beundrar självsäkra människor, men avskyr dem samtidigt: de litar på sig själva och tvivlar inte en sekund på att de inte skulle veta rätt svar eller vara kapabla att göra någonting - och kan de inte så vågar de åtminstone försöka utan att skämmas eller vara rädda för att misslyckas och göra bort sig!

Självsäkerhet är ett relativt begrepp: i en passlig mängd är det positivt, men "stiger det i knoppen" på människan och denna blir överlägsen, förvandlas självsäkerheten till någonting negativt. Det märks också i personens omgivning: en person som är "passligt" självsäker är omringad av en mängd människor, eftersom dessa får styrka och kan se upp till den självsäkra; denna liksom inger mod och kraft åt dem som själva är osäkra. Om den självsäkra blir FÖR självsäker och arrogant försvinner så smånigom "beundrargruppen", eftersom ingen människa i längden orkar umgås med en självcentrerad person, som ibland t.o.m. kan ha narcissistiska drag i sig och bryr sig mer om sig själv än om sin omgivning, trots att tydliga konflikter eller problem i denna skulle ses. Jag menar alltså inte att det är negativt att bry sig mer om sig själv än andra, men om man vägrar "se"  medmänniskornas problem eller lidande anser jag det vara negativt och ett kännetecken för att vara oempatisk.

 Jag uppfattas, både av mig själv och min omgivning, ha en ganska bra självkänsla, liksom jag också uppfattas en stark person eftersom jag sällan låter bli att säga mina åsikter, trots att jag vet att de skiljer sig från motpartens. Ibland väcker detta irritation, speciellt hos en annan person som har lika starka åsikter som jag och då har jag flera gånger upplevt hur motparten blivit provocerad att föra fram sin åsikt (som alltså skiljer sig från min) extra-starkt. Här kommer vändpunkten: en person med väldigt bra självförtroende och självkänsla skulle fort ta upp fighten och börja munhuggas tillbaks och försvara sin åsikt, trots att det kunde leda till en ännu större stridighet. Själv brukar jag oftast välja att försöka föra fram min åsikt än en gång, men sedan svälja min stolthet och tiga. Varför? För att jag helt enkelt inte orkar strida. Dessutom är jag rädd att jag lyckas provocera motparten så att denna säger någonting fult om mig som person, vilket lätt bryter min självkänsla: mina åsikter kan jag försvara hur som helst och ta hur mycket skit som helst emot om, men då kritiken riktas till mig som person blir jag svag: jag är känslig. Ofta känner jag hur tårarna bränner innanför ögonlocken och ibland t.o.m. hur de börjar rulla nedför kinderna, vilket har överraskat en och annan kritisk motpart som jag "diskuterat" med: de förväntar sig ett lika starkt pokerface och smutskastar mina åsikter, vilket är okej och vilket jag lyckas försvara, men då de stiger över gränsen och kritiserar mig som person, faller muren.

Jag tycker att det är viktigt att alla får ha sin egen åsikt och att den respekteras. Ibland är det bättre att svälja sin stolthet och tiga. Också den självsäkraste personen har ett mjukt inre, trots att ytan kan verka hård. Också det starkaste höljet kan dölja en osäker, nervös insida.

pics from weheartit

Joskus mietin, kuinka mukavaa olisi olla näyttelijä: he voivat elää täysin eri elämää, esittää eri hahmoja, kokea asioita eri näkökulmista - kuitenkaan olematta omia itsejään.
Ihailen itsevarmoja ihmisiä, mutta samaan aikaan inhoan heitä: he luottavat itseensä, eivätkä epäile yrittää vaikkeivät tietäisikään oikeaa vastausta tai osaisi tehdä jotain. He yrittävät ja kokeilevat häpeilemättä, eivätkä pelkää epäonnistumisia pätkääkään.
Itsevarmuus on suhteellinen käsite: jos sitä on sopivasti se on positiivista, mutta "noustuaan päähän" siitä tuleekin jotain negatiivista. Se näkyy myös henkilön ympäristössä: henkilö, joka on itsevarma kerää ympärilleen ihmisiä, jotka saavat tämän itsevarmuudesta voimaa ja inspiraatiota. Vastakohtana taas tämä "ihailijajoukko" hälvenee nopeasti, jos itsevarmuus nousee henkilöllä liiankin nuppiin ja tämä alkaakin tuoda itseään yhä enemmän julki, välittämättä muiden ongelmista. Liian itsevarmaa henkilöä voi pitää narsisistisena. Toisaalta on hankalaa määritellä koska ihminen on liian itsevarma, mutta mielestäni hyvä mittari on se, kun ihminen ei enää kykene empaattiseen ajatteluun, vaan katselee vain omaa napaansa.

 Minua pidetään, niin ympäristöni mielestä, kuin myös omastani, vahvana persoonana, koska en pelkää tuoda julki mielipiteitäni, vaikka tiedän niiden eroavan täysin muiden joukosta. Tälläinen käytös ärsyttää varsinkin ihmisiä, joilla on yhtä vahvat mielipiteet ja provosoikin näitä usein haastamaan riitaa ja sanaharkkaa - haluavathan kumpikin vahva osapuoli tavallaan "voittaa". Sanataistelu voi siis alkaa ja moelmmat vahvat osapuolet alkanut puolustaa näkemyksiään, vaikka tietävätkin sen välillä johtava aikamoiseen sanaharkkaan. Itse pyrin usein puolostumaan mielipidettäni tiettyyn pisteeseen asti, jonka jälkeen nielen kunniani (en tosin myönnä tappiota ;)) ja hiljenen. Miksi? No koska en yksinkertaisesti jaksa enkä tykkää tapella. Lisäksi ja toisaalta pelkään myös, että toinen osapuoli alkaakin mielipiteeni lisäksi kritisoida minua ihmisenä, joka murtaa minut hetkessä. Mielipiteitäni pystyn puolustamaan ja perustelemaan vaikka kuinka, mutta henkilökohtaisuuksiin mentäessä murrun täysin: olen herkkä. Liiankin usein saa vastapuoli järkyttyä huomata miten kyyneleet alkavat valua pitkin poskiani, enkä pysty hillitsemään sitä vaikka kuinka haluaisin. Itsetuntoni ei todellakaan kestä kritiikkiä, joka suuntautuu minuun henkilönä.

Mielestäni on tärkeää, että jokaisella on oma mielipide ja että sitä kunnioitetaan. Joskus on parempi niellä ylpeytensä ja pitää suunsa supussa. Itsevarminkin ihminen voi kätkeä kovan ulkokuorensa alle pehmeän sisustan. Vahvinkin persoona voi kuorensa olla epävarma ja jännittynyt, vaikkei sitä ulospäin näyttäisikään.