Ups and downs, tears and laughters

Det är konstigt hur många känslor en människa hinner och kan känna under en dag - från den enda extremiteten till den andra.

shirt & blazer Zara, jeans Levi´s, sneakers Vagabond

Imorse printade jag ut en sista version av mitt examensarbete, packade den och diverse andra blanketter i handväskan och åkte till skolan för att träffa min lärare, samt lämna in min ansökan om betyg. Jag kan inte förstå vem det är som har hittat på alla blanketter, lappar och papper som man skall fylla i förrän man kan bli utexaminerad från skolan. PLUS att vi som skall jobba inom vård dessutom skall betala en avgift till Valvira på 41 euro/yrkestitel för att få legitimation att utöva yrket. Så tack och hej - dit for 81 euro i ett huj. Detta var definitivt den dyraste skoldagen jag varit med om på yrkeshögskolan...

När jag vid lunchdags åkte hem lyste solen från en klarblå himmel, så jag bestämde mig för att skjuta upp lunchen en aning och satte mig på en bänk utanför Kampens köpcenter och läste dagens Hufvudstadsblad och njöt av solen. 

På eftermiddagen fick jag litet dåliga nyheter och blev faktiskt så ledsen att jag fällde några tårar och kände mig ur-usel, men bestämde mig sedan för att rycka upp mig och drog ut till havsstranden i solskenet (som bara fortsatte och fortsatte..). Och visst gjorde det susen: frisk havsluft, fräscha glada människor, ett uppiggande telefonsamtal och solen värmandes på ryggan.

Southern Helsinki - my favourite part of the city

Efter den raska promenaden (kan NÄSTAN springa redan, men tog det ännu lugnt idag eftersom foten fortfarande är öm) kändes hela min kropp så full-laddad med energi att jag bestämde mig för att utnyttja den till någonting nyttigt och städade bostaden. Jag har nu i litet över en veckas tid haft en stor svart sopsäck mitt på golvet och snacka om min förvåning när jag skulle slänga den idag: säcken gick knappt att knyta fast och var så tung att jag inte ens orkade försöka bära ned den för trappan, utan drog den efter mig (sorry grannar!). Helt tydligt har städningen av mitt liv bostaden gett resultat!

On se hassua miten monta eri tunnetilaa ihminen ehtii yhden päivän aikana tuntea: ääripäästä toiseen - itkusta räkäiseen nauruun ja hytkyvään vatsaan.

Aamuni lähti käyntiin printtaamalla viho-viimeisen version opparistani ja lähdin se, sekä kasa byrokraattisia-asiakirjoja laukussani kohti koulua anomaan todistusta. Byrokratia-sotaa käydessäni mietin kyllä parikin kertaa kuka ihme on tämänkin keksinyt, että koulusta pois pääseminen pitää olla näin hankalaa - ja lisäksi meidän hoitoalalle valmistuvien tulee maksaa Valviralle 41 euroa/ammattinimike ammatinharjoitus-lupaa varten. Tänään taisi siis olla elämäni kallein koulupäivä AMK:ssa - heippa 81 euroa!

Kotia lähestyessäni lounasaikaan tein jotakin poikkeuksellista ja päätin siirtää lounastani vähän myöhempään ja jäinkin istuskelemaan Kampin kauppakeskuksen ulkopuolella oleville penkeille lukemaan päivän Hufvudstadsbladet:ia ja nauttimaan auringosta. 

Iltapäivällä sain aika huonoja uutisia ja tirautin pari kyyneltäkin. Hetken surkuttelun jälkeen päätin ryhdistäytyä ja lähteä ulos merenrantaan kävelemään aurinkoon. Raikas meri-ilma, iloiset vastaantulijat ja piristävä puhelu saivat kyyneleet hetkessä kaikkoamaan ja mielen uudestaan iloiseksi.

Reippaan kävelylenkin jälkeen (jalka kestää MELKEIN juoksemista, mutta on edelleen arka ja pidättäydyin vielä kävelyssä) oli koko kroppa nini täynnä energiaa, että päätin käyttää sen hyödykseni ja siivota kämppää.

Minulla on nyt n viikon ajan ollut iso musta jätesäkki keskellä lattiaa ja tänään olin kyllä todella yllättynyt kun päätin lähteä viemään säkkiä ulos enkä hädin tuskin jaksanut nostaa sitä. Sori vaan naapurit kun raahasin säkkiä perässäni rappukäytävässä ;) Onpahan tullut elämä kämppä tullut siivottua oikein kunnolla.