Som Britney Spears sjöng i sin hit-låt för flera år sedan: I´m not a girl, not yet a woman. För tillfället känns det som om jag befinner mig någonstans där mitt emellan, men skillnaden är att jag VET vad jag borde, men har svårt att förverkliga det.
Förra veckan hittades jag avsvimmad på joggingspåret och fördes med ambulans till sjukhus. Upplevelsen, eller snarare erfarenheten, var (tanke)väckande och fick mig att verkligen fundera: vad vill jag egentligen - skada eller ta hand om mig själv och min hälsa?
Innerst inne skäms jag så otroligt: hur kan jag som hälsovårdare missvårda min egen hälsa så otroligt mycket att jag tvingade mig själv ut på länk, trots att jag kände mig trött och skulle helst av allt bara ha stannat hemma och sovit?
Jag önskar och hoppas att så många som möjligt, utöver mig, lär sig av mitt misstag: sköt om er själva, lyssna på vad kroppen säger och gör som det känns bäst.
Kuten Britney Spears vuosia sitten lauloi: I´m not a girl, not yet a woman. Tällä hetkellä itsestäni tuntuu juuri sellaiselta: kuin en oikein tietäisi missä mennään, mihin olen menossa tai mistä olen tulossa. Tiedän vain mitä minun PITÄISI tehdä.
Ohikulkijat tosiaan löysivät minut viime viikolla lenkkipolulta tuupertuneena, josta minut kiidätettiin kiireen vilkkaan sairaalaan seurantaan. Kokemus oli sekä ajatuksia herättävä, että pelottava (tämä oli siis ensimmäinen sairaalakäyntini): mitä minä oikeasti haluan - satuttaa itseäni vai ylläpitää terveyttäni?
Sisimmässäni häpeän aivan mielettömästi: miten voinkaan terveydenhoitajana olla niin tyhmä ja olla piittaamatta omasta terveydestäni? Miksi pakotin itseni lenkille, vaikka kroppa pyysi lepoa?
Toivon, että mahdollisimman moni (minut mukaan lukien) heräisi tämän tapahtuman jälkeen ajattelemaan tekosiaan. Pyydän, anon, matelen edessänne: vaalikaa terveyttä, kuunnelkaa kroppaanne ja pitäkää huoli itsestänne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3