onsdag 18 juli 2012

The afternoon when something unusual happened

Idag gjorde jag någonting mycket, mycket ovanligt: jag tog en tupplur efter arbetsdagen!

Jag hade svårigheter att somna igår natt kväll och sov dessutom oroligt, eftersom jag hade närmare 1000 tankar snurrandes i ett enda virrvarr i mitt huvud. Imorse när klockan ringde skulle jag ha gett vad som helst, antagligen min andra arm också (åtminstone till låns) ifall jag skulle ha fått fortsätta sova. De ca 10 värmegraderna och dagget på gräsmattorna gjorde min arbetsresa på cykeln aningen mer uppfriskande än normalt och fick mig att piggna till ens en aning innan arbetsdagen vid info-luckan på jobbet började.

eftermiddagen trampade jag hem via banken i motvind, åt mellanmål och konstaterade att kroppen kändes som en enda hög av mos. Gårdagens stenhårda ben-pass på gymmet är definitivt en orsak till att min energinivå befann sig på minus-sidan, så jag valde att lägga mig en stund på sängen för att bläddra i några inredningstidningar. Drygt 30 minuter senare hajade jag till då mamma ropade från nedre våningen och konstaterade att jag somnat.

Ytterligare 30 minuter senare bestämde jag mig för att sticka ut på en kort joggingtur för att mjuka upp musklerna. Joggingen löpte riktigt bra, trots att jag kände mig ganska groggig, då solen lyste och stegen var lätta. På hemvägen hade jag tur och fick sällskap av min kusin och tillsammans joggade vi ännu ca 2 km.

Ikväll borde jag ännu packa väskan, eftersom jag imorgon tar tåget till Björneborg och Pori Jazz (klik!). Jag hoppas på bra musik, fina uppträdanden och fint väder. Sällskapet behöver jag inte oroa mig över - det är garanterat (åtminstone) efterlängtat.


Tänään tapahtui jotain ennenkuulumatonta: minä otin päikkärit työpäivän päätteeksi!
Viime yönä nukuin huonosti (sitten kun vihdoin sain unenpäästä kiinni..) ja aamulla kun kello soi olisin anatnut mitä vain - vaikka toisen käteni (ainakin lainaksi) - jotta olisin saanut jatkaa unia. Noh, n 10 lämpöastetta ja kasteen kastelema nurmikko teki pyörämatkani työpaikalle hieman piristävämmäksi ja sain kuin sainkin silmäni kunnolla auki ennen työpäivän alkua.
Iltapäivällä poljin pankin kautta vastatuulessa kotiin ja syötyäni välipalaa olin kerta kaikkiaan niin uupunut, että päätin rojahtaa hetkeksi sängylle selailemaan sisustuslehtiä. Noin 30 min kuluttua havahduin äidin huutoon alakerrasta ja totesin torkahtaneeni. Toisen puolituntisen kuluttua päätin ryhdistäytyä ja pistäytyä lyhyellä happihyppelyllä vetreyttämässä eilisen rääkki-treenin jälkeen kipeytyneitä lihaksiani. Lenkki sujuikin auringonpaisteessa ihmeen hyvin ja sain jopa loppumatkaksi seuraa ja hölkkäilin viimeiset 2 km serkkuni seurassa.
Nyt olisi illan ohjelmistossa laukun pakkaaminen, sillä huomenna suuntaan junalla Poriin ja Jazzeihin. Odotan hyvää musiikkia ja näyttäviä esityksiä, sekä mielellään hyvää säätä. Seurasta en stressaa - se on (jos ei muuta niin) kaivattua.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3