Live fast, die young, party hard - eh?

Muahahaa, trots att vädret allt jämt verkar försöka förstöra sommarfiilisen kan jag konstatera att den misslyckats: åter en fartfylld helg står bakom mig!

På fredagen belönades jag med strålande solsken då jag joggade hem från jobbet och satt sedan ute på trappan till uthuset och njöt av värmen medan jag väntade på T. Vi packade bilen full med souvenirerna som syrrans man hämtat från Tallinn och styrde sedan bilnosen mot stan.

The new hair - plötsligt ser jag 7 år yngre ut!
Uusi tukka, joka sai naamani nuortumaan 7 vuodella!

Som vanligt misslyckades vi med vårt försök att gå på en och hittade hem först på morgonnatten efter att ha lyssnat till ett sjukt bra band med en tjej som hade en helt fascinerande mörk röst (för att själv ändå vara ljushyad - sällsynt combo!) på Molly Malone´s i Kajsaniemi (klik!).

Tänk så mycket man kan hitta i sin telefon efteråt?
Kaikkea sitä voikaan löytyä puhelimesta jälkeenpäin..

På lördagen sov vi länge och medan T stannade hemma och vilade stack jag iväg ut på min 8 km runda till havsstranden. Knasigt nog kändes stegen ovanligt lätta, trots att nattsömnen natten innan blivit aningen kort och bubbeldrickorna kanske en för många..

everything Nike

På kvällen fick jag äran att vara kusk och fixa oss till Vanda, där T:s kompisar hade samlats. Vi lyssnade på musik, förberedde oss för en runda till stan och hade sjuk tur då vi fick en stor taxi - kusken berättade nämligen att det stod 16 st före oss i kö, men eftersom han befann sig i Vanda valde han att plocka upp oss.

Natten mellan lördag och söndag återupplivade vi "gamla" minnen och dansade i takt med live-bandet på Apollo (klik!). Åter igen hittade vi hem först då natten förvandlades till morgon.. Hur överraskande är nu sen det? Haha, med närmare eftertanke kan jag konstatera att jag så gott som alltid hänger på krogen fram till pilkkun.

På söndagen tog vi tåget till Vanda och satt hela dagen på balkongen och spottade flygplan. Eftersom jag skulle på jobb följande dag (= måndag) fick jag nöja mig med att se på när de andra (som har semester åtminstone inkommande vecka) fortsatte firandet. Som avslutning på en fartfylld och lyckad helg körde jag oss till Amarillo i Flamingo (klik!) för att avrunda veckoslutet i form av mat. Själv valde jag ett lätt och säkert kort: sallad med höna. Jag har aldrig sett någon (eller mig själv) så chockad då E:s portion kom: en halv höna. Och stackarn som hade förväntat sig en broilerfilébiff..

Underligt pigg och kry orkade jag upp ur sängen idag, trots att nattsömnen ÅTER blev kort. Jag konstaterade att veckoslutet nog måste ha varit ganska lyckat i och med att jag hunnit knäppa hela 2 foton under hela tiden, right?

Muahaa, vaikka sää vaikuttaakin yrittävän pilata viimeisetkin kesäfiilikseni voin todeta viikonlopun jälkeen, että se epäonnistui - TAAS!

Perjantaina auringonsäteet hellivät minua hölkkäillessäno kotiin töistä ja nautin viimeisistäkin säteistä odotellessani T:tä ulkovajan rappusilla. Pakkasimmekin auton täyteen Tallinnan tuomisia ja suuntasimme nokan kohti kaupunkia. Illalla päätimme läteä yhdelle, mutta tapamme mukaisesti onnistuimme TAAS innostumaan, kiitos Molly Malone´s:in mahtavan livebändin (vaalea naislaulaja, jolla oli upea, matala ääni - harvinainen kombo!), ja köpyttelimme kotiin vasta aamuvarhaisella. Päivällä T:n vielä jäädessä lepäilemään suuntasin itse 8km hölkkälenkille merenrantaan ja yllätyin todella positiivisesti, kun askel tuntui niin keveältä ja hyvältä, vaikka yöunet olivatkin jääneet lyhyiksi.

Illalla pääsin kuskiksi kun suuntasimme Opelin nokan kohti Vantaata T:n kaverin vanhempien kämpälle, jossa pidettiin etkot ja valmistauduttiin (paitsi minä joka nyt onnistuin unohtamaan puolet meikeistä kotiin..) kaupunkiin lähtöä varten. 

Lauantain ja sunnuntain välisenä yönä verestimmekin sitten "vanhoja" muistoja, tanssien ja fiilistellen Apollossa hyvän livebändin tahdissa ja suuntasimme - TAAS - kotiin vasta aamulla. Hah, tajusin tässä juuri, että löydän itseasiassa harvoin kotiin ennen pilkkua ;)

Sunnuntaina päätimmekin sitten vauhdikkaan viikonlopun syömällä Flamingon Amarillossa. Itse tyydyin kuskin rooliin, koska maanantaina koitti työpäivä, kun muut jatkoivat lomastelua. En muista josko olen koskaan nähnyt ketään (saati itseäni) yhtä järkyttyneenä kuin E:n, kun hänen annoksensa laskettiin pöydälle: kuvitellun broilerin fileepihvin sijaan pöydällä makoilikin puolikas kana!

Ihmeen reippaasti jaksoin tänään aamulla ylös, vaikka yöunet olivat taas jääneet hieman vajaiksi. 

Totesin tässä itsekseni, että se taitaa olla onnistuneen viikonlopun merkki, kun kameraan on tallentunut tasan 2 kuvaa - eikö?