onsdag 11 juli 2012

Laziness is freakin' me out

Nu måste jag avslöja någonting som jag absolut inte är stolt över, men som jag förhoppningsvis lyckas åtgärda nu när jag säger det högt:

jag har blivit lat.

Förr gick jag till gymmet minst 2 gånger i veckan, joggade åtminstone 3-5 gånger i veckan och cyklade arbetsresorna där på. Nema problema.



T spenderade sin 2 veckor långa semester hos mig efter midsommaren, vilket innebar att jag pendlade mellan stan och landsbygden och satt totalt ca 2 h per dag i buss. Visst strävade jag efter att jogga ca 30 min efter arbetsdagen medan jag väntade på bussen, men joggingen var inte allt för effektiv eftersom jag var ganska trött efter jobbet. Nåja, bättre var ju det än ingenting, men träningen led.

I förrgår bestämde jag mig för att åka till gymmet, packade gymgrejerna och hoppade i bilen. Vips vaknade en tanke i mitt lilla huvud: är det någon vits att köra totalt dryga 30 min tur-retur till gymmet för att träna i 1 h då solen samtidigt lyste från en molnfri himmel? Det tog mig exakt 1 min att springa in, ta joggingskora och köra iväg till spånbanan, ca 10 min. Så joggade jag i stället 6 km och njöt av den friska luften och solen (som inte stekte så brännhett då spånbanan går genom en skog).



Har någon ett bra tips på hur jag skall väcka intresset för att åka till gymmet igen? Jag lider (for real!)kroppen inte känns (eller ser ut..) som den gjorde för 1 månad sedan. Jag är absolut inte något träningsfreak, men jag mår så mycket bättre av att sköta om min kropp och vill gärna att den ser bra ut. Ser kroppen bra ut, mår och känner jag mig bra. Och det syns utåt - jag vet!


all pics from weheartit
Aion nyt paljastaa jotakin, josta en ole järin ylpeä, mutta jonka paljastaminen ehkä saisi minut vihdoin ottamaan itseäni niskasta kiinni:
minusta on tullut laiska.
Ennen kävin salilla vähintään 2 kertaa viikossa, juoksin vähintään 3-5 kertaa viikossa ja pyöräilin työmatkat siihen päälle - ongelmitta. Vaan toisin on nyt...
T:n viettäessä 2 viikon lomaansa luonani, kulutin päivittäin reilut 2 h bussissa työmatkoihin ja urheilu jäi vähemmälle. Pyrin toki tekemään 30 min juoksulenkkejä työpäivän päätteeksi odotellessani bussia, mutta koska energiataso ei ollut korkeimmillaan, ei lenkkely kovin tehokasta sitten ollutkaan.
Toissapäivänä suunnittelin lähteväni salille. Pakkasin kamat ja hyppäsin autoon, mutta samantien aloin epäröidä: lähtisinkö tosiaan salille kun ulkona paistoi aurinko? Kesti maksimissaan minuutin kun kävin sisältä hakemassa juoksulenkkarit ja hurautin pururadalle. Juoksin metsän siimeksessä 6 km ja nautin auringosta vailla huolen häivää ja olin tyytyväinen panokseeni.
Onko kellään hyvää vinkkiä miten saisin itseni aktivoitua aikaisemmalle tasolleni? Kärsin (oikeasti!) tällä hetkellä, koska kroppani ei tunnu (eikä näytä) samalta kuin kuukausi sitten. Liikunta tuo minulle hyvän olon tunteen, jonka tiedän näkyvän myös ulospäin, samalla kun se saa minut näyttämään hyvältä. Haluan sen tunteen takaisin!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3