tisdag 20 november 2012

When the wind of change turns into a hurricane

Under de senaste dagarna har mitt liv genomgått stora framsteg, vilka leder till stora förändringar i en betydligt snabbare takt än väntat, samt vardag och det där gamla vanliga: rutiner.

 
jeans Cubus, jacket H&M, boots Skopunkten, hat Pieces

På fredagen åkte jag upp till Bb för att bekanta mig med en avdelning på sjukhuset, blev erbjuden en arbetsplats och tackade ja (och har inte ännu heller insett det själv.. gulp). På kvällen drog jag ut på länk, samt njöt av att få fixa mat i lugn och ro (och länge och väl.. Gosh så hungrig jag var!). Det är otroligt hur mycket roligare det är att laga mat åt fler än sig själv, trots att det tar litet längre tid och kräver mer fantasi. Då jag lagar mat åt mig själv är jag väldigt fantasilös och satsar mest på frysta grönsaker och grynost, samt knäckebröd..




På lördagen tecknade vi hyresavtalet (har inte insett dethär heller än..) och på kvällen inleddes lillajulssäsongen och ojojoj så roligt jag hade! Fötterna var ömma och kroppen hängig, men sinnet glatt och nöjt. Synd bara att det skall vara så dyrt att festa :/ Nåja, nu blir det åter paus i party-livet för min del, eftersom jag vill satsa på att vara med min familj, packa och förebereda mig för flytten.

Höjdpunkten för idag var take away-salladen från Primula. Medan jag stod och väntade på att min portion tillreddes plockade jag åt mig av salladsbordets härligheter och hörde hur kocken hojtade till servitören och bad henne "säga åt den där tjejen att salladen tillagats precis som alla mammor skulle göra den." Med kärlek.



Viime päivinä elämääni on mahtunut todella suuria muutoksia, jotka kyllä ovat olleet odotettuja mutta tulevat parin käännöksen jälkeen tapahtumaan huomattavasti nopeammalla aikataululla kuin olin suunnitellut, sekä tietty niitä rutiineja, joista ei koskaan pääse eroon.
Perjantaina suunnistin kohti paikkakunta P:ta määränpäänä sairaala, johon menin tutustumaan sovitusti erääseen osastoon. Yllättäen (!) minulle tarjottiinkin töitä enkä voinut änkytykseltäni muuta kuin hyväksyä ja kiittää tarjouksesta - ja vastata myöntävästi (tätä en siis vieläkään ole oikein sisäistänyt).
Lauantaina kävimme allekirjoittamassa vuokrasopimuksen (tätäkään en ole vielä saanut mahdutettua aivoihini - too much information) ja illalla suuntasimme aloittamaan pikkujoulukauden. Jalat huusivat suorastaan hoosiannaa ja pää tuntui hyvinkin tyhjältä ja väsyneeltä, mutta mieli oli iloinen sunnuntaiaamuna. Harmi vaan, että juhliminen käy kukkaron päälle :/ Toisaalta totesin, että biletys nyt saa siirtyä osaltani syrjään hetkeksi: haluan viettää laatuaikaa perheeni kanssa, pakkailla ja valmistautua muuttoon.
Päiväni kohokohdan koin tänään missäs muualla kuin Primulan ravintolassa lounastunnilla: odottaessani halloumi-salaattini valmistumista kuulin, miten kokki huikkasi tarjoilijalle ja pyysi sanomaan "sille tytölle, että annos on tehty juuri niin kuin kaikki äidit sen tekisivät". Rakkaudella.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3