It was worth it
Fastän jag hade värsta raseriutbrottet på G, skrek, sparkade omkring mig och fräste som en katt, var det värt det. Som en trogen gammal hund promenerade jag i rask takt nästan 6km hem till sambon (eller ja, till hans föräldrar) och väntade ca ½ timme på att han skulle komma hem från sin Stockholmsresa.
Irritationen var som bortblåst direkt när jag såg honom - att vara frånskilda fick återseendet att kännas ännu bättre och mitt hjärta gjorde en volt.
|
Bilden är lånad |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3